Kolonialtrupper

[tyskaorden]

Sydafrikanska unionen skapades 1910 genom sammanslagning av de tidigare brittiska kolonierna Kap och Natal samt boerstaterna. Enligt försvarsakten av 1912 var Unionens väpnade styrkor vid första världskriget organiserade i en liten aktiv stryka samt i Active Citizen Force en territorialförsvarsstyrka organiserade i juli 1913.

Aktiva förband som i fredstid verkade som polis:
1st South African Mounted Rifles (Sydafrikanska ridande skytteregementet) f.d. Cape Mounted Rifles.
2nd South African Mounted Rifles f.d. Natal and Orange Free State Police.
3rd South African Mounted Rifles f.d Natal Police.
4th South African Mounted Rifles f.d. Transvaal Police.
5th South African Mounted Rifles f.d. Cape Mounted Police.

ACF hade följande enheter:


Regementsemblem Royal Natal Carabineers.

Kavalleri:
1st Mounted Rifles, Natal Carabineers (1. ridande skyttarna, Natals karabinjärer).
2nd Mounted Rifles, Natal Carbineers. Dessa två regementen slog sedan samman till ett Royal Natal Carbineers.
3rd Mounted Rifles, Natal and Border Mounted Rifles, senare bara Natal Mounted Rifles.
4th Mounted Rifles, Umvoti Mounted Rifles.
5th Mounted Rifles, Imperial Light Horse (Imperiets lätta ryttarregemente).
6th Mounted Rifles, Cape Light Horse.

Infanteri:


Regementsemblem för The Duke of Edinburgh's Own Rifles.

1st Durban Light Infantry (Durbans lätta infanteri), senare Royal Durban Light Infantry.
2nd Duke of Edinburgh's Own Rifles.
3rd Prince Alfred's Guard.
4th 1st Eastern Rifles f.d. 1st city of Grahamstown Volunteers. Blev senare 1st City.
5th Kaffarian Rifles, idag Buffalo Rifles.
6th Cape Town Highlanders.
7th Kimberley Regiment.
8th Transvaal Scottish.
9th Cape Peninsula Rifles.
10th Witwatersrand Rifles.
11th Rand Light Infantry.
12th Princess Alice's Own Pretoria Regiment.


Regementsemblem för The Kaffarian Rifles.

1915 uppsattes 1st och 2nd South African Rifles som under första världskriget tjänstgjorde i Nyasaland och i Tyska Östafrika. Under kriget deltog sydafrikanska trupper även i fälttåget mot Tyska Sydvästafrika och på västfronten tjänstgjorde en sydafrikansk brigad.


Regementsemblem för Regiment Louw Wepener.

Vid andra världskrigets utbrott och under kriget hade följande enheter tillkommit:
Die Middellandse Regiment.
Regiment Westelike Provinsie (Västra provinsernas regemente).
Regiment Suid-Westelike Distrikte (Sydvästliga distrikens regemente).
Regiment Louw Wepener.
Regiment Botha.
Regiment President Steyn.
Regiment De la Rey.
Regiment de Wet.
Pretoria Highlanders.
Natal Scottish.
Witwatersrand and De la Rey Regiment.
South West African Infantry.
South African Irish.
4th Armoured Car Regiment.
1st Mounted Commando Regiment.
Native Military Corps.
1st Reserve Brigade.
Indian and Malay Corps.

Plus olika understödsenheter som artileri, ingenjörer, träng, signaltrupper m.m.

Under andra världskriget tjänstgjrode sydafrikanska arméstyrkor (6. sydafrikanska pansardivisionen) och flygstyrkor i Nordafrika och Italien. Nr. 2 skvadronen från det Sydafrikanska flygvapnet deltog i Koreakriget på 1950-talet. När Sydafrikanska unionen 1961 omvandlades till Sydafrikanska republiken avlägsnades de kungliga prefixen från regementsnamnen, ett undantag var Prince Alfred's Guard som behöll sitt namn. under det rhodesiska bushkriget understödde de sydafrikanska försvarstrykorna sina rhodesiska kollegor bl.a. med utbildning av piloter till det rhodesiska flygvapnet samt med frivilliga. Från 1970-talet var Sydafrika också allt mer involverad i krig i Angola och i antiguerillaoperationer mot SWAPO i Sydvästafrika (Nambia). Dessa operationer avvecklades i slutet av 1980- och början av 1990-talet. Efter apartheids avskaffande integrerades ANC:s väpnade styrkor i de nya sydafrikanska nationella försvarstyrkorna i vilken även de semisjälvständiga hämländernas väpnade styrkor införlivades.

[tyskaorden]

På St. Helena fanns vid andra världkrigets utbrott en liten militär styrka med namnet St. Helena Rifles. I Indiska oceanen fanns på Mauritius förutom brittiska singal, artilleri och ingenjörsenheter, The Mauritius Territorial Force.

Det viktiga Aden protektoratet hade en garnison av brittiska och indiska trupper. Även en rad lokalt rekryterade enheter uppsattes här, den viktigaste var Aden Protectorate Levies (APL) vilka bl.a. beskyddade flygbasen i Khormaksar men även företog operationer i inlandet. APL uppsattes 1928.04.01 och under andra världskriget expanderade styrkan från 600 man till 1 600. Förutom Aden var APL förlagt till ön Socotra i Adenviken och i Sharjah (nu del av Förenade arabemiraten). Det tillkom också en luftvärnsenhet som sköt ned ett italienskt flygplan. APL var 1947 insatt i att stävja de antijudiska kravaller som utbrutit i Aden, något man inte lyckades så bra med. På 1960-talet hade styrkan dock växt till en brigad om bl..a fyra skyttebataljoner, en pansarbilsskvadron och en kamelryttartropp. 1961.11.30 skapades av Aden och de olika sultanaten Sydarabiska federationen och APL blev The Federal Regular Army. Under första världskriget hade en lokalt rekryterad stryka kalland 1st Yemen Infantry uppsatts, den upplöstes dock 1925. Där fanns en rad lokala sultanat och andra semisjälvständiga stater under brittiskt beskydd, de hade små militära styrkor vilka 1939 var organiserade enligt följande:

Västra Aden protektoratet:
Government Guards.
Tribal Guards.
Lahej Trained Forces.

Östra Aden protektoratet:
Kathiri Armed Constabulary.
Mukalla Regular Army.

I Irak uppsattes en styrka liknande APL nämligen The Iraqi Levies. Denna stryka går tillbaka till The Arab Scouts uppsatta 1915. Denna hade 1918 en styrka på 5 467 man araber, kurder, turkomaner, träskaraber och assyrier. 1919 blev denna styrka först Iraqi Militia och sedna Iraqi Levies. Rekryteringen av araber avslutades 1922, då dessa behövdes för den nya irakiska armén som upprättades av det nu självständiga kungariket Irak. Brittiska baser förblev dock i landet och med dem Iraqi Levies, detta enligt ett avtal mellan Storbritannien och Irak vilket ingåtts 1922. Den etniska kompositionen av förbandet var 1923 kurder, assyrier och några turkomaner samt en bataljon med träskaraber. 1928 överfördes Iraqi Levies från kolonialministeriet till flygministeriet då deras huvudroll var skydd för RAF:s baser i Irak. Detta år blev förbandet också nästan helt assyriskt då bataljonen med träskaraber överfördes till den irakiska armén som dess 7. bataljon. 1940/41 deltog Iraqi Levies i försvaret av flygbasen Habbaniya, som belägrats av en irakisk armé (i samband med Rashid Alis revolt). Belägringen kunde hävas och Iraqi Levies rekryterade ytterligare 11 000 man mest assyrier, men även kurder och yezidi. 1943 hade man en styrka om 166 brittiska officerare, 22 assyriska kompanier, fem blandade assyriska/yezidi kompanier, 10 kurdiska kompanier, fyra kompanier med araber från gulfstaterna och tre baluchi kompanier från Indien samt ett fallskärmskompani (75% assyrier och 25% kurder). 11 assyriska kompanier kom att tjänstgöra i Palestina och fyra på Cypern. Fallskärmskompaniet tjänstgjorde med Royal Marines i Albanien och Grekland. 1945 blev Iraqi Levies Royal Air Force Levies och organierades i flottiljer och skvadroner i stället för bataljoner och kompanier. RAF Levies fortsätte att tjänstgöra fram till 1955.05.02 då man upplöstes nrä RAF:s baser överlämnades till Irak i en ceremoni där iraks kung Feisal deltog. Kl. 08.00 dagen efter avlöstes så den sista vakten från RAF Levies av poster från den irakiska armén vilket markerade slutet för förbandet.

Ett fåtal medlemmar av RAF Levies valde att fortsätta sin tjänstgöring i den irakiska armén. De som tjänstgjort inom Levies i 15år fick av britterna pension. Övriga fick eknomiskt stöd till bl.a yrkesutbildning.

[tyskaorden]

I grannlandet Iran (eller Persien som det då fortfarande hette) uppsattes under första världkriget The South Persia Rifles. detta förband skapades 1916 under befäl av Sir Percy Sykes för att hålla ordning på de upproriska stammarna i södra Persien som kommit under inflytande av tyska agenter. Styrkan rekryterades lokalt och var tänkt att avlösa brittiska reguljära trupper för att sättas in mot ottomanerna i Irak. South Persia Rifles kom att nå en styrka om ca 7000 man, delar var dock plågade av dålig stridsmoral följd av deserteringar. Den persiska regeringens stöd för styrkan sviktade också och när en ny regering tillträdde i juni 1917 drogs det officiella stödet SPR hittills haft in. Det var också ökad agitation mot enheten från det religösa ledarskapet, trots detta förblev framförallt Kermanbrigaden lojal och med ökat stöd av brittiska trupper hade man i oktober 1918 besegrat de upproriska stammarna. SPR upplöstes slutligen 1921 och många av deras medlemmar anslöt till den nya iranska armén.

[tyskaorden]

Vi blir kvar i området kring Persiska viken och går till Förenade arabemiraten eller Trucial Oman (vet inte den svenska benämningen här) som det då hette. Här uppsattes i Sharjah 1951 Trucial Oman Levies (1956 ombenämt till Trucial Oman Scouts) under en brittisk armémajor samt två jordanska officerare från Arablegionen. 32 underofficerare och manskap överfördes också från Arablegionen. Strykan var från början tänkt som en red gendarmeristryka men antog en mer militär karaktär sedan saudiarabiska styrkor i september 1952 ocuperat Buraimioasen.

Den rekryterades lokalt främst från Abu Dhabi, men även ett antal jemenitiska soldater från Aden Protectorate Levies. Detta skulle visa sig mindre välbetänkt för i november 1952 kom det rykten i svang att soldater inom TOL sålde vapen till saudierna. TOL:s befälhavare major Otto Thwaites och en grupp tog sig till Buraimi för att undersöka detta, väl där sköts han och en jordansk fanjunkare Daud Sidqi och en läkare i RAF A.L.C. Duncan till döds av tre jemenitiska soldater i följet. De flydde sedan till Saudiarabien men efter ingripande från härskaren i Abu Dhabi skejk Zayed bin Sultan Al Nahyan, utlämnades de och ställdes inför rätta. Trots detta så växte styrkan och 1964 hade Trucial Oman Scouts som styrkan nu hette 1 324 man inkluderande 38 brittiska officerare och 85 brittiska underofficerare, underbefäl och manskap. TOS var nu organiserade i fem skytteskvadroner vardera med tre brittiska och tre arabiska officerare och 145 man (mestadels araber), en grupp utrustade med kulsprutor och grantakastare, en signalskvadron, en motortransportskvadron, sjukvårdscenter, verkstad, kadetskvadron/skola ochen utbildningsdepå.

TOL/TOS var insatt i två huvud insatser under sin existens (förutom det dagliga uppdraget att upprätthålla ordningen) i oktober 1955 drev man efter en kort strid de saudiska styrkorna från Buraimioasen. i denna operation dödades sju suadier och två soldater från TOL. 1956 var man insatt i Jebel Akhdarkriget där man understödde sultanen av Oman. 1971 vid skapandet av Förenade arabemiraten omvandlades TOS vilken nu bestod av 2 500 man till Union Defence Force.

[tyskaorden]

Ur första världskriget och det arabiska upproret mot dett ottomanska riket föddes Arablegionen som skapades i oktober 1920 av den dåvarande kaptenen Fredrick Gerard Peake (han blev sedemera överste). Denna skulle upprätt hålla ordningen i Transjordanien och bl.a. bevaka vägen mellan Amman och Jerusalem. Rent formellt var denna styrka underställd emiren av Transjordanien, men den var ledd av brittiska officerare och understöddes finansiellt av Storbritannien så på sätt och vis kan den ändå ses som ett kolonialförband. 1939 gick Peake i pension och efterträddes av John Bagot Glubb som lett Legionens ökenpatrull.

Ursprungligen var det inte tänkt att Arablegionen skull användas utanför Transjordaniens gränser, men under andra världskriget kom den att verka som guide genom öknen för de trupper som sändes för att slå ned Rashid Alis uppror i Irak och sattes även in mot the Vichytrogna trupperna i Syrien. Under 1948 arab-israeliska krig satte Legionen in 4 500 man av sina 6 000 i striderna och utgjorde huvuddelen av den arabiska krigsinsatsen. Legionens brittiska officerare drogs under kriget bort från frontenheter (i alla fall officellt). Glubb Pasha som han nu var känd som förde befäl över Legionen fram till 1956 då han avskedades av kung Hussein som jordaniserade Legionen som omvandlades till den kungl. jordanska armén.

Då Arablegionen inte var tänkt att operera utanför Transjordaniens gränser uppsattes 1926.04.01 Transjordanska gränsstyrkan (The Transjordan Frontier Force). Den gavs bemyndignade att operera utanför gränserna om så skulle krävas. I början av 1941 var TJFF organsierat på 1. kavalleri (beridna) regmentet i Jisr el Majamie med A, B och C skvadronerna samt 1. mekaniserade regementet i Irdid med D,E och L skvadronerna. Strykan var på 1930-talet insatt för att hålla ordningen i Palestina med bl.a. enheter i Jeriko. Under andra världskriget vaktade man bl.a. kommunikationslinjer mellan Bagdad och Haifa. Intressant inte minst med bakgrund till Arablegionens senare insats är att TJFF hade ett antal judar i sina led. Efter andra världskriget bedömdes det som att TJFF inte längre hade någon roll att fylla och strykan upplöstes 1948.02.09 och dess personal överfördes till Arablegionen. TJFF:s siste chef var överste JW Hackett, Jr (senare general sir John Hackett, som några kanske känner som författare till två "vad om" böcker om ett tänkt tredje världskrig, han höll även posten som chef för Brittiska Rhenarmén och NATO:s Norra armégrupp).

The Palestine Regiment (Palestina regementet) uppsattes i augusti 1942 som del av den brittiska armén. Stammen kom från de arabiska och judiska kompanier som 1941 hade satts upp som det av det brittiska Royal West Kent Regiment. Regementet kom att nå en styrka om 10 000 man organiserade i en arabisk och tre judiska bataljoner. Ursprungligen var regementet tänkt att operera i och i närheten av Palestina, senare kom delar dock att sättas in även i Nordafrika och i Italien. Man utmärkte sig särskilt vid korsandet av Seniofloden 1945.04.09. Vid krigsslutet upplöstes regementet.

[tyskaorden]

Cypernregementet (The Cyprus Regiment), uppsattes 1940.04.12 och bestod av frivilliga grek- och turkcyprioter samt av frivillga från andra delar av Imperiet. Det bestod av infanteri-, motortransport- och multransportkompanier. Cypriotiska mulåsnedrivare var de första kolonialtrupper som sändes till västfronten då de anlände till Frankrike 1940 och tjänstgjorde vid Dunkerque. De visade senare sitt värde i Etiopien och Italien där deras mulåsnor kund bära förnödenheter i områden där lastbilar och andra vägburna transportmedel inte kunde ta sig fram.

Totalt tjänstgjorde 30 000 cyprioter i regementet under andra världskriget. De var insatta vid Dunkerque, i Grekland (600 togs tillfåga av tyskarna vid slaget vid Kalamata 1941), Nordafrika, Etiopien, Mellanöstern och Italien. Efter kriget tjänstgjorde regementet på Cypern och i Mellanöstern (Palestina 1945-47). Regementet upplöstes 1950.03.31.

På Malta uppsattes ett infanteriregemente och en artillerikår:


Koungens egna Malta regemente (The King's Own Malta Regiment), uppsattes som ett territorialförband 1932. Det var då den senaste i en rad lokalt uppsatta milisförband som i olika omgångar existerat sedan britterna tog över ön i början av 1800-talet. Under andra världskriget expanderade det till fyra bataljoner 1.,2.,3. och 10. som utgjorde del av Maltas invasionsförsvar. Kulspruteskyttar från regementet var t.ex. i aktion mot lågtflygande tyskt och italienskt flyg. Regementet erhöll av drottning Elizabeth II tillåtelse att på sin fana föra Georgskorset (som tilldelas hela Malta för öns insats under andra världskriget), på fanan bars också fannamnet Malta 1940-1942. Regementet upplöstes 1972.


Kungl. Malta Artilleriet (Royal Malta Artillery), går tillbaka till Malta Coast Artillery som 1889 antog namnet RMA. Under andra världskriget gjorde kåren en tung insatts i luftförsvaret. 1972.03.31 upplöstes RMA. Maltas väpnade styrkor bär dock som ett minne av sina artillerirötter (artilleriförbanden var ju äldre än KOMR) dess emblem utan kungl. krona.


Kungl. Gibraltar Regementet (Royal Gibraltar Regiment). Ett antal lokalt rekryterade enheter har uppsatts till Gibraltars försvar med början 1720. Man har också uppsatt enheter till tjänst för imperiet så tjänstgjorde under 1880-talet en enhet om 100 gibraltarbor i Sudan i en enhet med namn Los Carreteros Del Rey (The King’s Cart Drivers). Även under andra boerkriget 1900 erbjöd sig gibraltarbor att sätta upp en frivillig skyttekår, kriget tog dock slut innan denna enhet han bli verklighet. Under de båda världkrigen uppsattes också lokalt rekryterade enheter till Gibraltars försvar. 1958 blidades ur Gibraltars försvarsstyrka (Gibraltar Defence Force) Gibraltarregementet (Gibraltar Regiment) som 1999 erhöll prefixet Royal. Sedan 1991 då den brittiska armén drog tillbaka sin garnison från Gibraltar upptogs regementet i den brittiska armén reguljära etablisemang och utgör en infanteribataljon med en artillerigrupp. I mars 2001 utförde man sin första högvakt vid Buckingham Place.

Regementet är idag organiserat enligt följande:
Stabskompani med Thomsons batteri.
B kompaniet (territorial).
G kompaniet (reguljärt).
I kompaniet (reguljärt).

[Hans]

På St. Helena fanns vid andra världkrigets utbrott en liten militär styrka med namnet St. Helena Rifles.

Väckte min nyfikenhet.

In my own records I have very little on the defence of St Helena during the Second World War (the 18th and 19th centuries well documented), apart from the supply in 1938 of 140 Rifles SMLE Mk III .303inch, seven Vickers Guns Mk
1, all complete with 1st and 2nd Line, and Training Scales of Ammunition, plus 35 boxes of Mills Bombs (No 36 Hand Grenades) to equip the St Helena Rifles. In 1941 St Helena was supplied with two 6- inch guns complete with
necessary stores, and Royal Artillery instructional staff, these to be manned by St Helenians (Note) for coast defence duties for the harbour roads off Jamestown.
http://groups.yahoo.com/group/st-helena ... essage/643

MVH

Hans

[tyskaorden]

Så det verkar som St Helena Rifles nådde ungefär kompanis styrka.

Vi tar oss nu över Atlanten och till Nya Världen. Här uppsattes ett av de mer anmärkninsvärda konlonala militära enheterna. Anmärkningsvärt i den meningen att det urspungligen delvis bestod av slavar. Detta var West India Regiments uppsatta 1795 och rekryterades bland den fria svarta befolkningen i Västindien men också av slavar inköpta från de västindiska plantagerna. År 1807 frigavs alla som varit slavar då de rekryterades till regementena. Under naploeonkrigen tjänstgjorde 12 st Västindiska regementen (vardera hade en bataljonsstyrka) de deltog bl.a. i anfallet mot New Orleans. Efter 1815 reducerades de, men under mesta delen av återstoden av 1800-talet var det aldrig mindre än två regementet, dessa slogs 1888 samman till ett regemente om två bataljoner, en tredje bataljon existerade mellan 1897-1904. 1. Västindiska regementet deltog 1873-74 i Ashantikriget i Afrika. Regementet kom från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet att rotera en bataljon till Sierra Leone (byte skedde vart tredje år). Vid första världskrigets utbrott var 1. bataljonen stationerad i Freetown och ett detachment av signalister från bataljonen deltog i striderna i Tyska Kamerun. I slutet av 1915 ersattes bataljonen av regementets 2. bataljon som deltog i erövrandet av Yaounde i Kamerun i janauri 1916. I april 1916 sändes bataljonen till Kenya för att deltaga i operationerna mot Tyska östafrika. därförblev man till man i september 1918 sändes till Suez, därifrån avgick bataljonen till Lydda i Palestina där man tillbringade återstoden av kriget. 1. bataljonen utförde under resten av kriget garnisonstjänst på Jamaica.

1920 slogs de två bataljonerna samman till en och av ekonomiska skäl (Karibien sågs också som ett militrät bakvatten) lades regementet ned helt 1927. 1958 i och med skapandet av Västindiska federationen återuppsattes regementet med tre bataljoner. Denna federation blev kortvarig och när den gick i graven lades regementet ned en sista gång 1962. Dess första bataljon belv första bataljonen Jamaica regementet och dess andra bataljon blev första bataljonen, Trinidad och Tobago regementet. Den tredje bataljonen upplöstes.

1915 uppsattes ett regemente med ett snarligt namn nämligen British West Indies Regiment, vilket bestod av frivilliga från de brittiska besittningarna i Karibien och Brittiska Guiana. Den ursprungliga sammansättnigen var:
A kompaniet - frivilliga från Brittiska Guiana.
B kompaniet - frivilliga från Trinidad och Tobago.
C kompaniet - frivilliga från Trinidad-Tobago och St. Vincent.
D kompaniet - frivilliga från Grenada och Barbados.

Regementet kom dock att växa till 12 bataljoner och 15 600 man kom att tjäna i dess led, huvuddelen av dessa kom från Jamaica. Regementets led fyldes också av frivilliga från Bahamas, Trinidad och Tobago, Barbados, Brittiska Honduras (Belize), Grenada, Britiska Guiana (nu Guyana), Leewardöarna, St Lucia och St Vincent. Man stred på västfronten och i Mellanöstern. 1920 upplöstes regementet efter att ha tilldelats följande "Battle Honours":
Messines 1917, Ypres 1917, Polygon Wood, Broodseinde, Poelcappelle, Passchendaele, Pursuit to Mons, France and Flanders 1916–18, Italy 1918, Rumani, Egypt 1916–17, Battles of Gaza, El Mughar, Nebi Samwil, Jerusalem, Jaffa, Battle of Megiddo 1918, Nablus, Palestine 1917–18.
81 Män från regementet erhöll under första världskriget tapperhetsutmärkelser och 49 blev omnämnda i arméns dagorder (Mentioned in despatches).


Soldater från BWIR vid Somme 1916.

[tyskaorden]

I de brittiska kolonierna i Nordamerika kom en rad frivilligenheter att sättas upp coh udner det amerikanska frihetskriget kom en del av dessa och en rad nyuppsatta lojalistenheter att strida på den brittiska sidan.

Fyra av dessa enheter formerades till det amerikanska etablisemanget om fem regementen:

1st American Regiment f.d Queen's Rangers. Hade sitt ursprung i Roger's Rangers uppsatt under Franska och indiankriget 1756-63. Efter frihetskriget emigerade enheten till Nova Scotia. Den kom senare att återuppsättas i den kanadensiska armén som The Quuen's York Rangers (1st American Regiment).
2nd American Regiment f.d. Volunteers of Ireland. 1782 överfört till det brittiska etabilsemanget som 105th Foot.
3rd American Regiment f.d. New York Volunteers.
4th American Regiment f.d. the King's American Regiment. 1782 överfört till det brittiska etablisemanget möljigen som 110th Foot.
5th American Regiment f.d the British Legion. 1782 överfört till det britiska etablisemanget som Tarleton's Dragoons.

Några exempel på andra lojalistenehter:
American Legion, uppsatt på Long Island i oktober 1780 och bestod huvudskaligen av desertörer från Washingtons styrkor. Deltog i början av 1781 i räder i Vriginia. Deltog i spetemerb 1781 i slaget vid Groton Heights i Connecticut. Upplöst 1783.

Black Company of Pioneers (eller Black Pioneers), uppsatt i slutet av 1777 och början av 1778 i Philadelphia. Blev under 1778 del av the Guides and Pioneers. Upplöstes i Kanada 1783. i Kanada lever än idag ättlingar till svarta lojalister och det finns t.o.m. ett Black Loyalist Society.

The King's Royal Regiment of New York, uppsatt i Kanada 1776.06.19 av lojalistiska flyktingar. Var ett av de mest aktiva lojalistenheterna deltog bl.a. i slaget vid Oriskany 1777 och opererade i Mohawkdalen en viktig jordbruksbygd i New York. Deras räder där hade som mål att förhindra att Washingtons trupper mottog försörjning därinfrån. Regementet kom att nå en styrka om två bataljoner. Den första upplöstes 1783 och den andra 1784. Örverlevande medlemmar erhöll land längs St Lawrenceflodens ständer och Quintebukten och var bland de första nybyggarna i Övre Kanada (det som senare skulle bli provinsen Ontario).

King's American Dragoons, uppsatt 1781 av Benjamin Thompson (senare bayersk krigsminister och 1791 riksgreve von Rumford). Tjänstgjorde på long Island 1782-83. I juli 1783 evakuerad till St John i New Brunswick och upplöst därstädes i oktober samma år. Vann vis lokal ryktbarhet då man förstörde en kyrka och begravningsplats för att bygga ett fort vid Huntington, NY.

Loyal American Regiment, uppsatt mars 1777 av Beverley Robinson. Intressant nog var Robinson en barndomsvän till George Washington. Trots detta var han regementets befälhavare kriget igenom. Det var insatt i många strider och deltog bl.a. i försvaret av staden New York. 1783 evakuerades de överlevande till Nova Scotia och slog sig sedan ned som nybyggare i olika delar av Kanada främst Övre Kanada och New Brunswick.

New Jersey Volunteers (Skinner's Greens), uppsatt 1776 i New York med först tre och sedan sex bataljoner. Deltog i försvaret av New York. En bataljon sändes sedan till Östra Florida och deltog senare i intagandet av Savannah, Georgia. Ett detachment deltog senare i slaget vid Yorktown. En annan bataljon deltog i augusti 1781 i räden mot New London i Connecticut. 1783 upplöstes regementet i New Brunswick. Namnet Skinner's syftar på befälhavaren brigadgeneralen Cortlandt Skinner.

[tyskaorden]

Åter till Karibien, där uppsattes under andra världskriget the Carrribean Regiment (även kallat the Carib Regiment). Det brittiska krigsministeriet hade till en bärjan varit motvilligt till att sätta upp ett västindiskt/karibiskt regemente. dock tog man in frivilliga från området som lyckats ta sig till Storbritannien. 1944 tilläts dock uppsättandet av the Caribbean Regiment det rekryterades främst från de lokala försvarsstyrkor som fanns i området. Den 13 och 23 april 1944 anlände en kader om 106 officerare och manskap från the Bermuda Militia Artillery och the Bermuda Militia Artillery till Fort Eustis i Virginia, Förenta staterna där de skulle bilda stommen i det nya regementet. Efter utbildning i Virginia och på Trinidad sändes regementet (vilket bestod av en bataljon) till Oran i Algeriet i juni 1944. Följande månad sänds man vidare till Italien, där man var insatt på olika uppgifter bakom fronten. I oktober 1944 eskorterade man 4 000 tyska krigsfångar till Egypten. Man förbelv sedan i Egypten och var bl.a. insatt på minröjning i Suezkanalzonen. Återvände till Västindien 1946 och upplöstes samma år.

De lokala försvarsstyrkor som regementet rekryterade ifrån inkluderade:

The Antigua Defence Force.
The Barbados volunteer Force.
The Dominica Defence Force.
The Grenada Volunteer Corps.
The Jamaica Militia.
The Jamaica Militia Artillery.
The Jamaica Engineer Corps.
The Montserrat Defence Force.
The British Guiana Militia Artillery.
The British Guiana Militia.
The British Honduras Defence Force.
The St. Kittis and Nevis Defence Force.
The St. Lucia Volunteer Corps.
The St. Vincent Volunteer Corps.
The Trinidad Volunteer Artillery.

På Bermuda fanns som nämnt The Bermuda Militia och Bermuda Militia Artillery. Bermuda Militia hade uppsatts 1895 och betod av svarta av öarnas vita uppsattes samma år The Bermuda Volunteer Rifles. Under första världskriget stred Bermuda Militia på Västfronten och i det andra satte man upp ett kompani i The Carribean Regiment, Bermuda Vol. Rifles uppsatte även det ett kompani i The Carribean Regiment. År 1965 slogs Bermuda Militia och Bermuda Vol. Rifles samman till The Bermuda Regiment. Detta existerar fortsatt med en bataljon om 400-450 man organiserade i tre skyttekompanier varav ett är avsett för utbildning av rekryter. Bermuda är unikt bland länderna under den brittiska kronan då man fortsatt har värnpilkt. Bermudas guvernör är hedersöverste (Colonel-in-Chief) för regementet.

[tyskaorden]

Newfoundland var en separat kronkoloni och blev inte del av Kanada förrän 1949. Kolonins innevånare ställde under första världskriget upp Newfoundland Regiment (från 1918 med prefixet Royal), tidigare enheter med olika namn hade existerat 1795-1816 och deltog bl.a. i 1812års krig mot Förenta staterna. Det nyuppsatta regementet stred vid Gallipoli och i Frankrike. Det utplånades nästan helt under första dagen i slaget vid Somme 1 juli 1916 av de 780 män som deltog i anfallet, kunde bara 68 mönstras nästa dag, av dessa inga av de 22 officerarna. Under andra världskriget uppsatte man 1940 57 senare166 (Newfoundland ) Field Regiment, Royal Artillery. Detta avgick 1943 till Nordafrika och stred senare även i Italien, Frankrike och Tyskland och upplöstes 1946. Ytterligare en artillerienhet uppsattes nämgen 59 (Newfoundland) Heavy Regiment, RA med liknade stridshistoria som 166. När Newfoundland blev del av Kanada kom det återuppsatta Royal Newfoundland Regiment att bli del av Kanadas milis, där det rankades sist i presendenslistan p.g.a. Newfoundlands sena anslutning till Kanada. Det har på senare tid varit insatt (som enstaka soldater eller underenheter) på Cypern, i Bosnien, Sierra Leone och Afghanistan.

Dominionen Kanada (egentligen ett självstyrande område och ingen koloni, men då landet fortfarande var kuntet till "moderlandet" genom bl.a. utrikespolitiken har jag tagit med det här) har sedan de brittiska trupperna lämnade landet haft en liten reguljär armé plus en mycket större reserv eller som den officiellt kallades den ickepermanenta aktiva milisen vilken 1914 hade 110 infanteriregementen (vardera med en bataljon), 35 kavalleriregementen, 40 artilleribatterier samt 15 (tunga) artillerikompanier plus olika understödsenheter. Milisen liksom den reguljära armén rekryterades på frivillig basis. Milisen förväntades varje år fullgöra 12 dagars utbildning i områdets militärläger. Fröutom 1812års krig deltog man i kväsandet av Louis Riels uppror 1885 (Det Nordvästra upproret) och man sände trupper till Sydafrika för att strida på britternas sida i boerkriget (därav kommer att Royal Canadian Dragoons har en springbock som regementsemblem) För tjänst i första världskriget kom med tiden en kanadesisk armékår att bildas vilken tjänstgjorde på västfronten. Denna bestod av särskilt uppsatta enheter rekryterade från de förutvarande milisenheterna samt ett fåtal reguljära enheter. I andra världskriget uppsattes 1. kanadensiska armén bestående av reguljära och milisenheter (här skickades de existrande enheterna och inte några för kriget särskilt uppsatta enheter som i första världskriget). Kanadensiska enheter sändes till Storbritannien för att förstärka invasionsförsvaret, en välkommet tillskott sedan den brittiska arméns stora förluster under fälttåget i väster. Ingen invasion kom och de första stridsinsaterna blev under Diepperäden (1. bat., The Hastings and Prince Edward Regiment hade dock redan i juni 1940 en kort tid verkat i Frankrike). Senare stred kanadensiska trupper i Italien, deras största insats kom dock i nordvästeuropa (där 3. kanadensiska divisionen landsteg på Juno Beach på d-dagen och led 50% förluster) under 21. armégruppen (vars siffror betecknade att den bestod av 2. brittiska armén och 1. kanadesiska armén).

Efter kriget anslöt 1951 en kanadensisk brigadgrupp till Brittiska rhenarmén i Tyskland där den var baserad i Nordrhein-Westfalen med stab och huvuddelen i Soest. 1968 flyttades vad som då var 4. kanadensiska mekaniseradebrigadgruppen till Lahr i södra Tyskland som reserv till VII (amerikanska) armékåren eller II (tyska) armékåren. Brigadgruppen lades ned 1993 efter kalla krigets slut och de kanadensiska truppernas tillbakadragande från Tyskland. Kanadensiska trupper deltog i koreakriget som del av Samväldesdivisionen och har även deltagit i en rad fredsbevarande operationer samt i Afghanistankriget.

1914 bestod permanenta styrkorna bl.a. av
The Royal Canadian Regiment, uppsatt 1883.12.21 som Infantry School Corps. 1893 Royal Canadian Regiment of Infantry och Royal Canadian Regiment sedan 1901.

Regiment of Canadian Artillery med
A batteriet uppsatt 1871.10.20 och baserat i Kingston,Ont.
B batteriet uppsatt 1871.10.02 och baserat i Quebec, PQ.
C batteriet uppsatt 1887 och baserat i Esquimalt. BC.

För utbildning av officerare fanns sedan 1876 Royal Military College i Kingston, Ont. (där det fortsatt finns).

Den icke-permanenta aktiva milisen bestod av:
The Governor-General's Foot Guards.
1st Regiment (The Grenadier Guards of Canada).
2nd Regiment (Queen's Own Rifles of Canada).
3rd Regiment (Victoria Rifles of Canada).
4th Regiment (Chasseurs Canadiens).
5th Regiment (Royal Scots of Canada), blev 1922 The Royal Highlanders of Canada och 1936 The Black Watch of Canada (Royal Highlanders).
6th Regiment, The Duke of Connaught's Own Rifles.
7th Regiment (Fusiliers).
8th Royal Rifles of Canada.
9th Regiment (Voltigeurs de Quebec).
10th Royal Grenadiers.
11th Regiment (Irish Fusiliers of Canada).
12th Regiment (York Rangers).
13th Royal Regiment.
14th Regiment (The Princess of Wales's Own Rifles).
15th Regiment (Argyll Light Infantry).
16th Prince Edward Regiment.
17th Regiment.
18th Saguenay Regiment.
19th Lincoln Regiment.
20th Regiment (Halton Rifles), Brampton, Ont.. Belv 1931 Lorne Rifles (Scottish), 1936 sammanslaget med The Peel & Dufferin Regiment till The Lorne Scots (The Peel & Dufferin Regiment).
21st Regiment (Essex Fusiliers).
22nd Regiment (The Oxford Rifles).
23rd Regiment (The Northern Pioneers).
24th Kent Regiment.
25th Regiment.
26th Regiment (Middlesex Light Infantry).
27th Lambton Regiment.
28th Perth Regiment.
29th Waterloo Regiment blev 1915 29th Regiment, highland Light Infantry of Canada. Baserat i Galt, Ont.
30th Regiment (Wellington Rifles).
31st Grey Regiment.
32nd Bruce Regiment.
33rd Huron Regiment.
34th Ontario Regiment.
35th Regiment (Simcoe Foresters).
36th Peel Regiment.
37th Regiment (Haldimand Rifles).
38th Regiment (Dufferin Rifles of Canada).
39th Regiment (Norfolk Rifles).

Forts. följer ...

[tyskaorden]

40th Northumberland Regiment.
41st Regiment (Brockville Rifles).
42nd Lanark and Renfrew Regiment.
43rd Regiment (The Duke of Cornwall's Own Rifles).
44th Lincoln and Welland Regiment.
45th Victoria Regiment.
46th Durham Regiment.
47th Frontenac Regiment.
48th Highlanders, uppsatt 1891 i Toronto.
49th Regiment (Hastings Rifles).
50th Regiment (Gordon Highlanders of Canada), blev 1928 Canadian Scottish Regiment.
51st Regiment (Soo Rifles), uppsatt 1913.
52nd Regiment (Prince Albert Volunteers), uppsatt 1913.
53rd Sherbrooke Regiment.
54th Regiment (Carabiniers de Sherbrooke).
55th var vakant.
56th Grenville Regiment (Lisgar Rifles).
57th Regiment, Peterborough Rangers, nummret togs bort 1925.
58th var vakant.
59th Stormont and Glengarry Regiment, blev 1922 The Stormont, Dundas and Glengarry Higlanders.
60th Rifles of Canada.
61st Montmagny and L'Islet Regiment.
62nd Regiment (St. John Fusiliers).
63rd Regiment, Halifax Rifles.
64th Chateauguay and Beauharnois Regiment.
65th Regiment (Mount Royal Rifles).
66th Regiment (Princess Louise Fusiliers).
67th Regiment (Carleton Light Infantry).
68th var vakant.
69th Annapolis Regiment.
70th var vakant.
71st York Regiment.
72nd Regiment (Seaforth Highlanders of Canada), uppsatt 1911 i Vancouver, BC.
73rd Northumberland Regiment. (ja det verkar som det fanns två regementen med detta namn, bara siffran skiljer dem åt).
74th Regiment (New Brunswick Rangers).
75th Lunenburg Regiment.
76th Colchester and Hants Regiment.
77th Wentworth Regiment.
78th Pictou Regiment (Highlanders), uppsatt i Nova Scotia, blev 1920 Pictou Highlanders och uppgick 1954 i The Nova Scotia Highlanders.
79th Cameron Highlanders of Canada, uppsatt 1910 i Winnipeg.
80th Nicolet Regiment.
81st Hants Regiment.
82nd (Abegweit Light Infantry) Regiment.
83rd Joliette Regiment.
84th St. Hyachinte Regiment.
85th Regiment.
86th Three Rivers Regiment.
87th Quebec Regiment.
88th Regiment, Victoria Fusiliers, uppgick 1920 i The Canadian Scottish Regiment (Princess Mary's).
89th Temiscovata and Rimouski Regiment.
90th Regiment (Winnipeg Rifles).
91st Regiment (Canadian Highlanders), uppsatt 1901 i Hamilton, Ont. 1920 blev man The Argyll and Sutherland Highlanders (of Canada).
92nd Dorchester Regiment.
93rd Cumberland Regiment.
94th Vicotria Regiment (Argyll Highlanders).
95th Saskatchewan Rifles, uppsatt 1905.
96th Lake Superior Regiment, uppsatt 1905 i västra Ontario och blev 1949 The Lake Superior Scottish.
97th Algonquin Regiment, uppsatt 1900.
98th Regiment, uppsatt 1908.
99th Manitoba Rangers, uppsatt 1908.
100th Winnipeg Grenadiers, uppsatt 1908.
101st Regiment, Edmonton Fusiliers, uppsatt 1908.
102nd Regiment (Rocky Mountain Rangers), uppsatt 1908.
103rd Regiment (Calgary Rifles), upspatt 1910.
104th Regiment (Westminister Fusiliers of Canada), uppsatt 1910.
105th Regiment (Saskatoon Fusiliers), uppsatt 1912.
106th Regiment (Winnipeg Light Infantry), uppsatt 1912.
107th East Kootenay Regiment, uppsatt 1914.
108th North Waterloo Regiment, uppsatt 1914 i Kitchener, Ont. Blev 1928 The Scots Fusiliers of Canada och 1946 artilllerienhet.
Essex Fusiliers (nummer okänt), blev 1927 Essex Scottish och 1954 The Essex and Kent Scottish.
Earl Grey's Own Rifles (nummer okänt), uppsatt 1910.
The Prince Edward Island Highlanders (nummer okänt), uppsatt 1875, blev höglandsförband 1927 och upplöstes 1946.

[tyskaorden]

Milisens kavalleri bestod av:
The Governor-General's Bodyguard.
1st Hussars.
2nd Dragoons.
3rd (Prince of Wales's) Canadian Dragoons.
4th Hussars.
5th Dragoon Guards, blev på 1920-talet Princess Louise's Dragoon Guards och 1939 4th Princess Louise's Dragoon Guards.
6th Duke of Connaught's Royal Canadian Hussars.
7th Hussars.
8th Princess Louise's New Brunswick Hussars.
9th Mississauga Horse.
10th var vakant.
11th Hussars.
12th Mantioba Dragoons.
13th Scottish Light Dragoons, uppsatt 1872 som 79th Shefford Battalion of Infantry (Highlanders), blev kavalleri år 1900.
14th King's Canadian Hussars.
15th Light Horse.
16th Light Horse.
17th Duke of York's Royal Canadian Hussars (Argenteuil Rangers).
18th Mounted Rifles, uppsatt 1907 och blev 1922 The Manitoba Mounted Rifles.
19th Alberta Dragoons, uppsatt 1908.
20th Border Horse, uppsatt 1908.
21st Alberta Hussars, uppsatt 1908.
22nd Saskatchewan Light Horse, uppsatt 1908.
23rd Alberta Rangers, uppsatt 1908.
24th Regiment (Grey's Horse), uppsatt 1908.
25th Brant Dragoons, uppsatt 1909.
26th Stanstead Dragoons, uppsatt 1910.
27th Light Horse, uppsatt 1910.
28th New Brunswick Dragoons, uppsatt 1911.
29th Light Horse, uppsatt 1911.
30th Regiment (British Columbia Horse), uppsatt 1911.
31st Horse, uppsatt 1911, blev 1922 British Columbia Light Horse och 1933 Brtish Columbia Hussars.
32nd Manitoba Horse, uppsatt 1912.
33rd Vaudreul and Soulanges Hussars, uppsatt 1912.
34th Fort Gary Horse.
35th Central Alberta Horse, uppsatt 1913.
Prince Edward Island Light Horse (nummer okänt).

Många av dessa enheter existerar fortfarande även om de kan ha fått andra uppgifter, så är exempelvis några infanterienheter idag pansar.

Den reguljära kanadensiska armén i har idag tre infanteri- och tre pansarregmenten:

Royal Canadian Regiment med tre reguljära bataljoner och en primärreservbataljon (milisen är idag primära reserven). Regementshögkvarteret är beläget på CFB Petawawa, Ont. där också 1. bat (mekaniserat inf.) och 3. bat (lätt inf. med ett fallskärmskomp) förlagda, 2. bat (mek.inf.) är förlagd till CFB Gagetown, NB och 4. bat (reserv tidigare London and Oxford Fusiliers) London och Stratford båda Ontario. HKH hertigen av Edinburgh är regementets hedersöverste (Colonel-in-Chief).

Princess Patricia's Canadian Light Infantry, uppsatt 1914.08.01 på initiativ av kapten Andrew Hamilton Gault som själv bidrog med 100 000 dollar för att utrusta en bataljon. Prinsessan i fråga var dotter till Kanadas dåvarande generalguvernör HKH hertigen av Connaught och Strathearn. Regements högkvarteret är lokaliserat till CFB Edmonton där även 1. (mek.inf.), 3. (lätt inf.) och 4. (reserv -Loyal Edmonton Regiment) är baserade, 2. bat. (mek.inf.) är förlagt till CFB Shilo, Man. Regementets hedersöverste är Kanadas tidigare generalguvernör Adrienne Clarkson.

Royal 22e Régiment, går tillbaka på 22nd (French Canadian) Bn. CEF uppsatt 1914 och upplöst 1919. Quebecs parlament krävde dock att ett fransktspråkigt reguljärt arméförband skulle uppsättas (den kanadensiska armén hade tidigare varit helt engelskspråkig) och av veteraner från 22. bataljonen uppsattes 1920.04.01 22nd Regiment, vilket med kungligt bifall år 1921 blev Royal 22nd Regiment. 1928 rättades anomalin med att ha ett franskspråkigt regemente med ett namn på engelska till och man blev Royal 22e Régiment. Idag är regementet det största inom den kanadensiska armén med tre reguljära och två reservbataljoner. Regementshögkvarteret är La Citadelle i Quebec stad. 1. bat (mek. inf.), 3. bat (lätt inf.med ett fallskärmskomp.) samt regementsmuskkåren är lokaliserade till CFB Valcartier, PQ, 2. bat (mek.inf.) är förlagd till Quebec stad, 4. bat Royal 22nd Regiment (Châteauguay) (reserv tidigare Le Régiment de Châteauguay) Laval, PQ och 6. bat (reserv tidigare Le Régiment de Saint-Hyacinthe) Saint-Hyachinte, PQ. Regementets hedersöverste är HM drottning Elizabeth II.


Royal Canadian Dragoons, uppsatt 1883.12.21 som the Cavalry School Corps och idag baserat på CFB Petawawa, Ont. HKH prinsen av Wales är regementets hedersöverste (Colonel-in-chief).

Lord Stratchcona's Horse (Royal Canadians), uppsatt 1901.07.01 och idag baserat på CFB Edmonton. HKH prinsen av Wales är även detta regementes hedersöverste.


12e Régiment Blindé du Canada (12. kanadensiska pansarregementet är kanadas franskspråkiga pansarregemente), uppsatt 1871 som Three Rivers Provisional Battalion of Infantry (Three Rivers = Trois Riviéres) som 1900 blev 86th Three Rivers Regiment, 1936 Three Rivers Regiment (Tank) vilket i andra världskriget blev 12th Armoured Regiment (Three Rivers Regiment). Efter kriget fick man ett delvis franskt namn Le Régiment de Trois-Rivières (24th Armoured Regiment). Vilket 1968 fick sitt nuvarande namn och expanderade till ett reguljärt regemente och ett milisregemente, det senare med beteckningen 12e Régiment Blindé du Canada (Milice). Denna uppdelning består än idag och den reguljära delen är förlagd till CFB Valcartier, PQ och reserv (milis) delen till Trois-Rivières, PQ.

[tyskaorden]

Den primära reserven har idag följande enheter:

Pansarspaningsregementen i Kungl. kanadensiska pansarkåren (Royal Canadian Armoured Corps - RCAC):
The Governor-General's Horse Guards, Denison Armoury , Toronto. HM drottning Elizabeth II är regmentets Colonel-in-Chief och Kanadas generalguvernör dess överste.
The Halifax Rifles (RCAC). CFB Willow Park, Halifax, NS.
8th Canadian Hussars (Princess Louise's), hade tidigare även en reguljär komonent men denna är nu nedlagd. Moncton, Sussex, NB och detechment på CFB Gagetown. HKH Princess Royal (prinsessan Anne, drotting Elizabeth II:s dotter) är regmentets Colonel-in-Chief.
The Ontario Regiment (RCAC), Oshawa, Ont.
The Queen's York Rangers (1st American Regiment)(RCAC), Fort York Armoury, Toronto. Regmentets Colonle-in-Chief är HKH hertigen av York.


The Sherbrooke Hussars.
12e Régiment blindé du Canada (Milice), Trois-Rivières, PQ.
1st Hussars, London och Sarnia båda i Ontario.
The Prince Edward Island Regiment (RCAC), baserat på ön med samma namn. Regementets Colonel-in-Chief är HKH prins Edward, greve (Earl) av Wessex. Kanadas generalguvernör är regementets överste.


The Royal Canadian Hussars (Montreal), Montreal, PQ.
The British Columbia Regiment (Duke of Connaught's Own), Beatty St Drill Hall, Vancouver, BC.
The South Alberta Light Horse, Medicine Hat (A skvadronen) och Edmonton (B skvadronen). Regementets Colonel-in-chief är HKH grevinnan av Wessex.
The Saskatchewan Dragoons, Moose Jaw, Sask. Regementets Colonel-in-chief är HKH prins Edward greve (Earl) av Wessex.
The King's Own Calgary Regiment (RCAC), Mewata Armoury, Calgary, Alberta. Regementets Colonel-in-Chief är HM drottning Elizabeth II.
The British Columbia Dragoons Kelowna (reg Hk och B skvadronen) och Vernon (A skvadronen).
The Fort Garry Horse, McGregor Armoury, Winnipeg, Man.
Le Régiment de Hull (RCAC), Hull, PQ.
The Windsor Regiment (RCAC), Windsor, Ont.

[tyskaorden]

Infanteriet har följande enheter ( i precendensordning):

The Governor-General's Foot Guards, Ottawa. Colonel-in-Chief HM drottning Elizabeth II.
The Canadian Grenadier Guards. Colonel-in-Chief HM drottning Elizabeth II.
The Queen's Own Rifles of Canada, Toronto. Colonel-in-Chief HKH princessan Alexandra, the Hon. Lady Ogilvy.
The Black Watch (Royal Highland Regiment) of Canada, Montreal.
Les Voltigeurs de Quebec.
The Royal Regiment of Canada (inte att förväxla med det reguljärar Royal Canadian Regiment), Toronto. Colonel-in-Chief HKH prinsen av Wales.
Royal Hamilton Light Infantry. Colonel-in-chief HKH prins Philip, hertig av Edinburgh.
The Princess of Wales' Own Regiment.
The Hastings and Prince Edward Regiment.
The Lincoln and Welland Regiment.
4th Bn, The Royal Canadian Regiment.
The Highland Fusiliers of Canada.
The Grey and Simcoe Foresters. Colonel-in-Chief HKH Princess Royal.
The Lorne Scots (Peel, Dufferin and Halton Regiment). Colonel-in-Chief HKH hertigen av Kent.
The Brockville Rifles.
The Lanark and Renfew Scottish Regiment. Var 1949 till december 1959 artilleri.
The Stormont, Dundas and Glengarry Highlanders. Leder sitt urprung till 59th Regiment och fick sitt nuvarnade namn 1922.
Les Fusiliers du St-Laurent.
Le Regiment de la Chaudiere. Colonel-in-Chief HM drottning Elizabeth II.
4e, 6e Royal 22e Regiment.
Les Fusiliers Mont-Royal.
The Princess Louise Fusiliers.
The Royal New Brunswick Regiment. Colonel-in-Chief HM drottning Elizabeth II.
The West Nova Scotia Regiment, ARTC Aldershot, NS (reg Hk, A kompaniet och logistikkompaniet), Windsor, NS (B kompaniet) och Middleton, NS (D kompaniet).

forts. följer...