Kolonialtrupper

[tyskaorden]

Det infödda infanteriet gick oftast under namnet Tirailleurs (tiraljörer eller skyttar) eller indigenes.

I Algeriet uppsattes 1841 tre bataljoner trialleurs idigènes i Alger, Oran och Constantine. Under Krimkriget blidade dessa marschregementet Trialleurs Algeriens. På Krim fick de smeknamnet turcos efter färgen på sina uniformer. 1855 utökades bataljonerna till regementen. Vid ockupationen av Tunisien uppsattes ett fjärde regemente 4e Regiment de Tirailleurs Tunisiens (varje regemente hade fyra bataljoner och ett depåkompani). 1939 hade regementena nått en styrka om 16 Tirailleurs Algeriens och fem Tirailleurs Tunisiens. De upplöstes under perioden 1963-64. Förutom i Nordafrika och Krim var de insatta i andra italienska frihetskriget, Mexiko, Fransktyska kriget, Indokina, Madagascar och världskrigen (Den stora moskén i Paris byggdes för att hedra deras insats under första världskriget), samt de franska kolonialkrigen i Indokina och Algeriet. Vid Algeriets självständighet 1962 gavs de algeriska tiraljörer som förblivit lojala mot Frankrike möjlighet att överföras till enheter i Frankrike. Än idag har franska armén 1er Regiment de Tirailleurs, som är en helt fransk enhet men har uniformsdetaljer som minner om de nordafrikanska tiraljörerna och håller deras traditioner vid liv. 1re Regiment de Tirailleurs uppsattes 1994.05.01 och är baserad i Epinal som mekaniserat infanteri.


Regementsemblem för 1re Regiment de Tirailleurs.


Soldater från regementet i traditionsuniform, här ser man tydligt var namnet turcos kommer ifrån.

Även marockanska tiraljörer (Tirailleurs Marocains) uppsattes dessa hade sitt ursprung i de år 1913 upprättade compagnies auxiliaires marocaines (marockanska hjälpkompanier). 1914 sändes dessa till Frankrike där de bildade Chasseurs indigenes (infödda jägare). 1915 blev de Regiments de marche de tirailleurs marocains som 1920 blev Regiments de Tirailleurs Marocains (RTM). 1939 fanns fem regementen varav det sista 5e RTM upplöstes i Dijon 1965. De var insatta i andra världskriget och i Indokina.

Efter de algeriska trialjörena var de mest talrika av tiraljörenheterna de senagalesiska (Tirailleurs Sénégalais), vilka rekryterades i franska väst och centralafrika. Vilka bl.a. sattes i i Marocko 1908-14, första världskriget, Rifkriget på 1920talet, andra världskriget och i Indokina. Upplösta under 1960-talet när Franska väst- och centralafrika blev självständiga.

Även i andra kolonier uppsattes tiraljörenheter, på Madagascar Tirailleurs Malgaches (upplösta vid Madagascars självständighet), i Indokina Tirailleurs Tonkinois; Tirailleurs Annamites och Tirailleurs Cambodgiens. De indokinesiska enheterna upplöstes 1945 efter den japanska kuppen mot den franska kolonialadminstrationen i Indokina. Under sitt krig i Indokina 1945-54 kom dock Frankrike att uppsätta ett stort antal lokalt rekryterade enheter och skapade i ett försök till "vietnamisering" den Vietnamesiska nationalarmén, varav de mest slagkraftiga var ett antal fallskärmsbataljoner (1re, 3e, 5e, 6e och 7e Batallions de Parachutistes Vietnamiens (BPVN)). En vietnamesisk enhet Commando d´Extreme Orient Dam San fortsatte faktiskt att tjäna under fransk fana i Algeriet ända till 1960.

[tyskaorden]

I Marocko uppsattes också irreguljärt infanteri de s.k. goumiers de var organiserade i Tabor (bestående av ett antal goum). Under andra världskriget stred dessa bl.a. i Italien och efter kriget i Indokina. Deras duglighet vid fronten förmörkades av våldtäkter, plundring och mord bland den italienska civilbefolkningen. Och den franska expeditionskåren avrättade 15 goumiers och dömde ytterligare 54 till straffarbete. Vid Marcokos självständighet 1956 inkorpererades de i det kungliga gendarmeriet.

En enhet som började som lokalt rekryterad bland zwawastammen i Algeriet men som från 1842 kom att bestå av enbart fransmän var Zuaveregementena. De första rekryterades 1830.09.01 och samlades 1842 i ett regemente 1er Regiment d'Zuaves, som då bestod av fransmän. 1852 utökade till tre regementen. De stred i Algeriet och Krimkriget. 1854 uppsattes ett fjärde regemente Regiment d'Zuaves de la Garde Imperiale (Napoleon III var ju nu fransk kejsare). Efter 1871 kom de att bestå av främst värnpliktiga bland de franska bosättarna i Nordafrika. på 1880-talet insattes tre bataljoner i Tonkin. Under första världskriget bildade de nio marschregementen för tjänst på västfronten. Deras insats i det andra världskriget inskränkte sig till striderna 1940 och befrielsen av Frankrike 1944. Då de företrädesvis bestod av värnpliktiga kom de inte att sättas in under Indokinakriget 1945-54. De var dock destå aktivare under kriget i Algeriet, tills de upplöstes vid Algeriets självständighet 1962. Fram till 2006 bevarades deras traditioner av franska arméns kommandoutbildningsskola. Men till skillnad fråna andra av afrikaarméns regemente har inget traditionsregemente återskapats för zuaverna.


Zuaver under första världskriget.

Ett påvlig zuavregemente (Zuavi pontifici) uppsattes också av frivilliga fransmän, nederländare, belgare och kanadensare. De försvarade Kyrkostaten och vann sin största seger vid Mentana 1867.11.03. De stred enda tills Kyrkostaten 1870 besegrades av de italienska trupperna. De franska frivilliga drogs tillbaka till Frankrike och bildade Volontaires de l'Ouest (De västliga frivilliga) och stred i fransk-tyska kriget. De upplöstes efter de preussiska trupperna tågat in i Paris.

Under det amerikanska inbördeskriget blev det på båda sidor populärt att sätta upp enheter i zuavuniform. Exempelvis Louisiana Tigers (CSA, bestod mestadels av irländare klädda i zuavuniform och betalade av köpmän i New Orleans) och 11th Indiana Volunteers (Wallace's Zouaves) - USA.

[tyskaorden]

Garde indigène, var en polisstyrka bestående av infödda under befäl av franska officerare och under officerare. De var organiserade i brigader bestående av 150 man och ett dussin franska officerare och underofficerare. De var alltså inte att jämföra med en armébrigad.

1914 var de organiserade enligt följande:
Brigade Indigène de Mauretanie.
Brigades Indigènes de Guinee om tre brigader.
Brigades Indigènes du Haut Sénégal (Övre Senegal idag Niger).
Brigade Indigène de Casamance.
Brigade Indigène de Hombori.
Brigades Indigènes de la Côte d'Ivorie om fyra brigader.
Brigade Indigène de Marche du Dahomey (Marschbrigad i Cöte d'Ivorie).
Brigade Indigéne du Dahomey.
Brigade Indigène de la Côte Française des Somalis (Franska Somalikusten idag Djibouti).

[tyskaorden]

Nämnde också tidigare att det fanns en del enheter med beteckningen Indigène, 1914 var dessa:

Regiment Indigène du Tchad (även med beteckningen Regiment de Tirailleurs Sénégalais du Tchad), bestod av tre bataljoner med integrerat kavalleri och artilleri. Var spritt på olika posteringar över hela Tchad med stab i Fort Lamy (D'jamena).

Regiment Indigéne du Gabon, Libreville.

Bataillon Indigéne du Moyen-Congo (även Bataillon no. 2), stab Brazzaville med de sex kompanierna utspridda över franska Kongo.

Bataillon Indigène de l'Oubangui-Chari (även Bataillon no. 3), stab Bangui med kompanier i Bangui, Dar Kouti och M'Poko. Oubangui-Chari är idag Centralafrikanska republiken.

Escadron de Cavalerie Indigène du Congo.


Tjerkessiskt kavalleri.

Där med lämnar vi Afrika och går till Mellanöstern eller Levanten. Här lade sig Frankrike under Syrien och Libanon efter första världskriget och upprättade lokalt rekryterade styrkor Troupes Speciales du Levant (Levantens specialtrupper). De bestod av infanteri Batallions de Levant (rekryterande mestadels bland syriska alawiter, vilket är grunden till dessas fortsatta dominans inom de syriska väpnade styrkorna) och Chasseurs Libanais (Libanesiska jägare, en del av dessa var skidutbildade), kavalleri (rekryterade bland druzer, tjerkesser och syrier), kamelrytteri - Meharistes samt ridande infanteri (druzer, tjerkesser och kurder) plus olika understödsenheter. Officers- och underofficerskåren var företrädesvis lokal utbildade vid en skola i Homs. 1938 hade Troupes Speciales du Levant 10 000 man med 306 officerare av vilka 88 var fransmän. 1941 försvarade de Levanten mot det allierade anfallet och sedan Libanon 1943 och Syrien 1944 blivit självständiga kom de att bilda stommen i de nya ländernas arméer.

[tyskaorden]

Då har vi kommit ett ett av de mer mytomspunna förbanden som främst sattes upp för tjänst i kolonierna, nämligen den franska främlingslegionen (Legion Étrangere). Denna skapades vid erövringen av Algeriet på 1830-talet (oficellt grundardatum 1831.03.10) och kom att bli synonym med krig i nordafrikas ökenlandskap och fram till Algeriets självständighet låg dess huvudkvarter i Sidi Bel Abbés i Algeriet. Legionen rekryterade främst bland utlänningar även om franska medborgare är tillåtna att ta värvning (2007 utgjorde de 24% av rekryterna). Officerarna är dock fransmän. Förbandet har dock varit insatt i stort sett över hela jorden, t.ex. i Spanien under första carlistkriget 1835-39 som de av den franska styrkan som understödde drottning Isabella, i Mexiko på 1860-talet till stöd för kejsar Maximilian, i Tonkin 1880-talet, Krimkriget, Fransktyska kriget, första världskriget (där RMLE* utmärkte sig), Rifkriget 1920-talet, andra världskriget (13e DBLE utmärkte sig särskilt i försvaret av Bir Hakiem mot Afrikakåren), Första indokina kriget (1945-53, vilken såg födelsen av legionens fallskärmstrupper), Algerietkriget 1954-62 (1e REP deltog i generalernas kuppförsök och upplöstes 1961). Legionen som helhet var nära att upplösas sedan Algeriet blivit självständig men överlevde och dess Monument de la Mort (De dödas monument flyttades till Frankrike och de nya huvudkvarteret i Aubange). Fortsatta operationer har varit i Tchad, Kolwezi (1978 gisslanräddningsoperation tillsammans med belgiska och zaireanska trupper i Kongo/Zaire), 1990 Operation Dauget 1er REC, 2e REI och 6e REG deltar i den franska delen av Gulfkriget, 1990-talet olika operationer i Afrika (bl.a. Rwanda, Zaire, Somalia), Bosnien, Kosovo, Makedonien, sedan 2001 deltar enheter i Afghanistan, 2002-03 Operation Licorne i Côte d'Ivorie och 2008 EUFOR Tchad/RCA.

*Regiment de marche de la Legion étrangere = Främlingslegionens marschregemente).


Legionens karraktäristiska skäggprydda pionjärer vid parad.

Legionen består idag av:
1er Régiment étranger (1er RE), Aubange här börjar den framtida legionären sin utbildning. Regementet har också had om Legionens idrottsteam, dess orkester och tidskrift Kepi Blanc.
2e Régiment Étranger d'Infanterie (2e REI), Nimes. Pansarinfanteri i 6. lätta pansarbrigaden.
3e REI, Franska Guiana. Ansvarar bl.a. för säkerheten vid rymdbasen i Kororou.
4e RE, Castelnaudary. Skolförband.
1er Régiment Étranger de Cavalerie (1er REC, Främlingskavalleriregementet), Orange. Pansarregemente i 6. lätta pansarbrigaden.
1er Régiment étranger de génie (1er REG = Främlingsingenjörsregementet), Laudun-lArdoise. Tradistionsbärare för 6e REI och hette ursprungligen 6e REG.
2e REG, Saint Christol. Är 27. bergsbrigadens ingenjörenenhet. Traditionsbärare för 5eREI (Tonkinregementet).
2ème Régiment Étranger de Parachutistes (2e REP = Främlingsfallskärmsregementet), Calvi.
13e Demi-Brigade de Légion Étrangère (13e DBLE = Främlingshalvbrigaden. Är den enda enhet med beteckningen halvbrigad i franska armén), Abu Dhabi Förenade arabemiraten. 1962-juni 2011 var 13e DBLE stationerad i Djibouti.


Détachement de Légion étrangère de Mayotte (DLEM = Främlingslegionens detachement på Mayotte), Mayotte (en fransk ö i Indiska oceanen).

[Hans]

Legion Étrangere

Intressant, tack.

Hemsida: http://www.legion-etrangere.com/

Här kan man handla diverse prylar (och vin ) för att stödja gamla veteraner: http://www.legion-boutique.com/

Dels får de arbete och dels går vinsten till dem.

MVH

Hans

[tyskaorden]

Även det franska gendarmeriet upprätthöll en närvaro i de franska översjöiska områdena/kolonierna. 1914 var de organiserade enligt följande:

19e Legion de Gendarmerie
Gendarmerie d'Algerie
1re Compagnie (kompanie Cie), Alger.
2e Cie, Blidah.
2e Cie, Constantine.
4e Cie, Oran.
5e Cie, Sétif.
Détachement Corps d'Occupation du Maroc.

Compagnie de gendarmerie de Tunisie, Tunis.

Gendarmerie Coloniale (dit alltås inte gendarmeriet i Algeriet, Marocko och Tunisien räknades):
Gendarmerie de l'Indo-Chine, stab Hanoi.
Détachement de Laos.
Détachement de Yunnan.
Détachement de Quang-Tchéou-Wan.
Détchement de l'Annam-Tonkin, stab Hanoi.
Détachement de Cochinchine-Cambodge, stab Saigon.

Détachement de Gendarmerie du Sénégal.
Compagnie de Gendarmerie de la Guadeloupe, stab La Basse-Terre.
Détachements de Gendarmerie de La Reunion, stab Saint Denis.
Détachement de Gendarmerie de la Martinique, stab Fort-de-France.
Détachement de Gendarmerie de la Guyane Française, stab Cayenne.
Détachement de Gendarmerie des îles Saint Pierre et Miquelon.

Idag finns det kvar följande Gendarmerienheter:
Commandement de la gendarmerie de la Martinique, stab Fort-de-France.
Commandement de la gendarmerie de la Guadeloupe, stab Saint Claude.
Commandement de la gendarmerie de Guyane, stab Cayenne.
Commandement de la gendarmerie de la Nouvelle Caledonie, stab Noumea.
Groupement de la gendarmerie du Sud de l'Ocean Indien (Södra indiska oceanens gendarmerigruppering), Reunion och Mayotte.
Groupement de la gendarmerie de la Polynésie française, stab Papeete.
Compagnie de gendarmerie de Saint Pierre et Miquelon (två öar utanför Kanadas atlantkust som är de enda kvarvarande resterna av de franska besittningarna i Nordamerika).

[tyskaorden]

Legion Étrangere

Intressant, tack.

Hemsida: http://www.legion-etrangere.com/

Här kan man handla diverse prylar (och vin ) för att stödja gamla veteraner: http://www.legion-boutique.com/

Dels får de arbete och dels går vinsten till dem.

MVH

Hans

Det känns som något mycket franskt att man har ett eget vin Nåväl nu är jag hör och häpna färdig med genomgången av de franska kolonialtrupperna.

[tyskaorden]

Fortsätter dock med ett delvis fransktalande land nämligen Belgien. Här skapades i Kongo Force Publique. Denna var till en början mest använd för att terrorisera befolkningen att uppfylla gummikvoterna, men sedan belgiska staten tagit över styret blev man en mer professionel styrka och kom t.om. att få en flygstyrka.

FP skapades 1886 av den belgiske kaptenen Léon Roger och dess officerare var antingen belgare eller andra vita som rekryterades från olika europeiska arméer (många svenska offcierare kom att lockas av tjänst i Kongo). 1908 sedan belgiska staten tagit över styret organiserades FP i 21 självständiga kompanier. De var ursprungligen numrerade men kom att bli kända mer efter deras namn (på det område där de verkade): Aruwumi, Bangala, Bas-Congo, Cateracs, Équateur, Ituri, Kasai, Kwango, Lac Léopold II, Lualaba, Lulongo, Makrakas, Makua-Bomokandi, Ponthiérville, Rubi, Ruzizi-Kivu, Stanley Falls, Stanley Pool, Ubangi och Uele-Bili. Även en artilleri och en ingenjörsenhet sattes upp totalt bestod FP av 12 100 man. Kompanierna var dock spridda över stora områden och utgjorde knappas stridsdugliga enheter. För att komma över detta skulle varje administrativt kompani uppsätta ett marschkompani, vilka skulle samlas i tre marschbataljoner. De utländska officerarna ersattes också vid denna tid av belgiska officerare och underofficerare,

Troupes de Katanga var en semisjälvständig del av FP om 2 875 män organiserade i fyra marschkompanier, två andra infanterikompanier, ett cycklist kompani och en bataljonsstab.

1914 hade FP 17 000 man med 178 belgiska officerare och 235 belgiska underofficerare. Katangatrupperna organiserade vid krigsutbrottet tre bataljoner Ie, IIe och IIIme. Övriga enheter bildade en bataljon (IIIe men senare 11e för att undvika sammanblandning med Katanga IIIme). Frö försvaret av Fort Boma vid Kongoflodens mynning fanns Compagnie d'Artillerie et de Genie (Artilleri- och ingenjörskompaniet) om 200 man och åtta 160mm kanoner). En starkt utbyggd FP tjänstgjorde under kriget mot tyskarna i Kamerun, Rwanda, Burundi och Tyska östafrika. 1916 kunde FP sätta i fält tre Groupes (Brigader) Kivu, Ruzizi och Tanganyika. FP stred generellt sett bra och vann respekt hos sina brittiska och portugisiska allierade men även bland de tyska fienden.


FP-trupper i Tyska östafrika under första vräldskriget.

Under andra världskriget mobiliserade FP 40 000 man organiserade i tre brigader, en flodstyrka och understödsenheter. 3. brigaden och XI. bataljonen deltog 1940-41 i kampanjen och besegrandet av de italienska trupperna i Abbesinien. En sjukvårdsenhet om 360 kongoleser och 20 belgare under sjukvårdsöversten Thomas tjänstgjorde också med de brittiska styrkorna (som 10th Belgian Congo Casualty Clearing Station) i Abbesinien, Somalia, Madagaskar och Burma. Mot slutet av år 1940 skapades också en flygenenhet Aviation militaire de la Force Publique med övertagna civila flygplan.

1945 bestod FP av sex mobila bataljoner - V. Stanleyville, VI. Watasa, VIII. Luluabourg, XI. Rumangabo, XII. Elizabethville och XIII. Léopoldville. Tre spaningsenheter, militärpolis, en brigad under utbildning Camp Hardy (vilket var underuppförande i Thysville), fyra kustförsvarskanoner och en flygenhet med bla. två De Havilland DH. 104 Dove.


DH. 104.

1960 blev Kongo självständigt och FP blev Armée Nationale Congolaise (ANC). Före detta hade FP-soldater i Léopoldville gjort myteri mot sina belgiska officerare och löpte amok attackerande europeer men även kongoleser. Belgien sände trupper till Kongo för att återställa ordningen, efter starka protester fick dessa senare dra sig tillbaka. En lång turbulent tid följde då bl.a. Katanga försökte bryta sig ur Kongo och en FN-styrka sattes in för att hindra detta. Mitt i detta tog en fd. fanjunkare i FP (vilken blivit utsedd till chef för ANC) Joseph Mobutu makten i Kongo som nu blev Zaire.

[Hans]

Det känns som något mycket franskt att man har ett eget vin

Visst är de härliga.

Innan vi lämnar Tirailleurer eller vad det nu blir på svenska så kan ju denna nämnas:



MVH

Hans

[tyskaorden]

Går vidare till Italien, som upprättade de Kungl. kolonialtrupperna (Regio Corpo Truppe Coloniale) efter erövrandet av Eritrea, Somalia och Libyen. När Etiopien/Abbesinien erövrats på 1930-talet uppsattes även trupper där.

I Neapel upprättades Deposito centrale Truppe Coloniali (Kolonialtruppernas centraladepå).

För de olika områdena upprättades:

Regio Corpo Truppe Coloniali dell'Eritrea (Kungl. kolonialtruppkåren i Eritrea), inkluderade främst infanteri eritreanska ascaris organiserade i bataljoner. Insatta i Eritrea, Libyen och Etiopien.

Regio Corpo Truppe Coloniali della Libia (Kungl. kolonialtruppkåren i Libyen), insatt Libyen och kriget Italien-Etiopien 1935-36. Upplöst när de allierade erövrade Libyen 1943. Inkluderade kamelrytteri - meharisti, kavalleri (savaris och spahis).

Regio Corpo Truppe Coloniali della Somalia (Kungl. kolonialtruppkåren i Somalia), inkluderade dubat infanteri och zaptie gendarmeri. Insatt bl.a. i kriget mot Etiopien 1935-36.

De trupper som rekryterades i det nyligen erövrade Etiopien var av tveksam lojalitet och deserterade inför det allierade anfallet.

[tyskaorden]

Då går vi över till Shanghai där upprättades en internationellt styrd zon med en brokig internationell styrka, vilken vid andra världskrigets utbrott var organiserad enligt följande:

Shanghais frivilligkår:
Shanghais lätta ryttare (Shanghai Light Horse).
"A" Company (British), Mih-Ho Loong Rifles.
"B" Company (British).
"C" Machine Gun Company.
"H" Company - reserv.

American Troop (amerikanska [kavalleri] truppen).
Jewish Company.
Light Automatic (Air-Defence) Company.
American Company.
Shanghai Field Company (ingenjörskompani).
Portuguese Company.
Signal Company.
American Machine Gun Company.
Japanese Company.
Phillipine Company.
Interpreter Company (Chinese, tolkkompani).
Transport Company.
Shanghai Scottish Company.
Shanghai Russian Regiment - "C" battalion (bestod av "vita" emigranter).

[tyskaorden]

Då går vi vidare till det brittisk imperiet. Britterna rekryterade en rad enheter på lokal grund och i dominonerna Kanada, Australien och Nyazeeland kom dess försvar helt att vila på lokalt rekryterade trupper (vilka främst kom från de vita kolonisatörerna, även om indianer rekryterades till viss del i Kanada och maoris i Nyazeeland) sedan de reguljära brittiska trupperna dragits tillbaka. I Sydafrikanska unionen förblev brittiska reguljära trupper av upp till en divisions styrka i landet fram till första världskrigets utbrott. I övriga Afrika fanns endast lokalt rekryterade enheter. Indien "juvelen i kronan" utgjorde ett särfall för här fanns den lokalt rekryterade indiska armén (med ursprung i Ostindiska kompaniets väpnade styrkor, övertagna av kronan efter seyposupproret 1856), denna var dock kraftigt understödd av reguljära brittiska enheter (så hade de flesta reguljära brittiska infanteriregementena en bataljon i Indien). Sedan fanns också de indiska furstarnas arméer i de områden av Indien som inte direkt styrdes av britterna.

I Östafrika utgjordes huvudstyrkan av regementet The King's African Rifles (KAR) uppsatt 1890 och med högkvarter i London. Regementet bestod av infödda soldater och (i viss mån underofficerare) och brittiska officerare och underofficerare. Under första världskriget opererade bataljoner mot de tyska trupperna i Östafrika och under andra världskriget var man insatt bl.a. mot Italienarna i Etiopien och i Burma. 1.-3. bataljonerna stred under 1950-talet mot kommunistguerillan i Malaya. Vid självständigheten utgjorde KAR stommen i Kenyas, Ugandas, Tanzanias och Malawis arméer.

1939 var KAR organiserat enligt följande:
1. bat Moshi (Tanganyika).
2. bat stab, A komp Iringa (Tanganyika), B komp Mbeya (Tanganyika) och C komp Zomba (Nyasaland - Malawi).
3. bat Nairobi (Kenya).
4. bat Mombasa, med A komp i Turkana (Kenya).
5. bat Nanyuki (Kenya).
6. bat Dar es Salaam (Tanganyika) med B komp Tangaprovinsen och D komp Iringa.
7. bat - Ugandas territorial styrka.
Kustförsvarsskyttekompaniet Mombasa (försvarade hamnen i Kilindini).

I Sudan fanns Sudan Defence Forces (Sudans försvarsstyrka) med stab i Karthoum. 1939 organiserad i:
The Shedi Horse, stab Shendi norra provinsen.
The Equatorial Corps, stab Torit ekvatorial provinsen.
The Camel Corps, stab El Obeid, Kardofan provinsen.
The Eastern Arab Corps, stab Gederaf, Kassalaprovinsen.
The Western Arab Corps, stab El Fasher, Darfurprovinsen.

I Brittiska Somaliland fanns The Somaliland Camel Corps (Somalilands kamelkår) med stab och stabskompani i Laferug. 1939 var denna organiserad enlig följande:
A (kamel) kompaniet Hargeisa.
B (Nyasa infanteri) kompaniet Tug Argen. Detta kompani var alltså rekryterat i Nyasaland (Malawi).
C kompaniet, Burao.
D kompaniet, Tug Argen med två plutoner i Sheik.

I Västafrika fanns Royal West African Frontier Force (RWAFF) upprättad 1901 som West Africa Frontier Force genom sammanslagning av the Gold Coast Regiment, The Nigeria Regiment, The Sierra Leone Regiment och The Gambia Regiment. Alla dessa hade uppsatts 1897 av överste Sir (senare Lord) Lugard. Vissa av dessa regementen verkade dock bibehållit sin separata identitet. Under första världskriget stred WAFF med 17 000 man i Togoland och Kamerun. 1928 tilldelades WAFF prefixet Royal för sin insats i 1 VK. Under andra världskriget växte RWAFF till 160 000 afrikanska soldater och 16 000 brittiska officerare och underofficerare. De stred i Somaliland, Abessinien, Mellanöstern och Indien-Burma. Till Indien-Burma sände RWAFF två divisioner 81. (Västafrikanska) infanteridivisionen vilken anlände till Indien 1943 och 82. (Västafrikanska) infanteridivisionen som anlände till Indien 1944.

1939 bestod RWAFF av:
The Nigeria Regiment, reg.stab Kaduna.
1. bat Kaduna.
2. bat Kano.
3. bat ? B komp Victoria (Brittiska Kamerun).
4. bat Ibadan med ett komp i Lagos.
5. bat Zaria med detechement Maiguguri och Sokolo.
1. Nigeria lätta artilleribatteriet Zaria.
Signalkompaniet Zaria.
Lagos försvarsstyrka (Europeiska reservstyrkan (ERS) - Lagos Defence Force - European Reserve Force), Lagos.
Ingenjörskadern (ERS), Lagos. 1956 blev regementet The Queen's Own Nigeria Regiment.

The Gold Coast Regiment, reg.stab Kumasi.
1. bat Kumasi.
2. bat Tamale.
3. bat (Guldkustens territorialstryka).
The Gold Coast Regiment (Supplementary Reserve).
1. sektionen lätta artilleriet Accra.
Signalsektion, Kumasi.

Sierra Leone Signal Sektionen, Kungl. signalkåren.
Sierra Leone tunga artilleribatteriet, Kungl. artilleriet, Freetown.
Sierra Leone bataljonen (Wilberforce), Freetown.

Gambiakompaniet, Cape St. Mary.

1937 uppsattes bland de europeiska bosättarna i Kenya The Kenya Regiment (European Territorial Force). Utbildning genomfördes först i Salisbury, Rhodesia men senare flyttades den till Sgt. Leakey, VC Barracks i Lanet vid Nakuru i Kenya. På 1950-talet mobiliserades regmentet mot Mau-Mau guerillan. Vid Kenyas självständighet upplöstes regmentet i maj 1963.

1939 var regementet organiserat på en bataljon med regementsstab i Nairobi och tre kompanier:
Nr 1 Nairobi.
Nr 2 Nakuru.
Nr 3 Eldoret
Samt The Coast Defence Battery, KR (ETF) i Mombasa.

[tyskaorden]

The Northern Rhodeisa Regiment, uppsattes 1932.04.01 då Northern Rhodesia Polices militära gren avskildes från den rent polisiära. NRP hade under första världskriget mobiliserat en bataljon för tjänst mot tyskarna i Östafrika. 1939 hade regementet en bataljon baserad i Bwana Mkubwa. Denna stred under andra världskriget bl.a. i Burma.


I (Syd-) Rhodesia uppsattes en rad enheter, förutom polisstyrkan British South Africa Police (BSAP, efter 1980 Republic of Zimbabwe Police).

The Rhodesia Regiment, uppsatt 1926 som en territorialstryka med endast vita. Man övertog traditionerna för 1st och 2nd Rhodesia Regiment verkasamma 1914-17 och för Rhodesia Regiment vilket var verksamt 1899-1900 för tjänst i boerkriget. 1939 kallat till aktiv tjänst, dess två bataljoner förblev dock i Rhodesia under kriget men enskilda sändes till brittiska (bl.a. Long Range Desert Patrol och the King's Royal Rifle Corps) och sydafrikanska enheter. 1947 erhöll man prefixet Royal och kung George VI övertog chefskapet (Colonel-in-Chief). 1951 mobiliserat för möjlig insats i Korea, man kom dock aldrig att sändas dit. 1955 uppsattes en depå - National Service Trining Depot, vilken 1956 fick titeln Territorial Force Training Centre och i februari 1957 Territorial Force Training Depot och från oktober 1957 endast Depot. 1970 blev Rhodesia republik och prefixet Royal togs bort, drottning Elizabeth II nelads också sitt chefskap. Till minne av sin fordna kungliga status bibehölls dock kronan i regementets emblem dock flyttades den till mitten av det malteserkors som utgjorde huvudelen av emblemet. Tidigare hade denna burits i övre korsvinkeln. 1970-talets bataljoner verkade till största delen som utbildningsenheter från vilka reservister kallades till aktiv tjänst. Regementet upplöstes 1980.

1. bataljonen uppsattes 1929 i Salisbury (Harare).
2. bataljonen uppsattes samma år i Bulawayo.
3. (Norra Rhodesia) bataljonen uppsattes 1956 under Federationen Rhodeisa och Nyasaland som ett territorial förband. Bataljonen upplöstes med Federationen 1963.
4. - 6. bataljonerna uppsattes 1956.
7. bataljonen uppsattes omkring 1956 och upplöstes 1963.
8. bataljonen uppsattes omkring 1956.
även 9. och 10. bataljonerna uppsattes vid opreciserat datum.

The Rhodesian African Rifles.
Uppsattes i Salisbury 1940.06.17 med svarta soldater och vita officerare (svarta officerare fanns på regementet fröst från 1979). RAR ärvde traditionerna från 1st och 2nd Rhodesian Native Regiments (uppsatta 1916 respektive 1917 och 1918 sammanslagna till the Rhodesian Native Regiment) vilka tjänstgjorde under första världskriget i Östafrika. RAR:s enda bataljon stred under andra världskriget i Burma. Den reducerades till en kader i maj 1946 men återuppsattes senare och kom 1952 att tjänstgöra i Suezkanalzonen och 1956 i Malaya mot kommunistisk guerilla. Under bushkriget i sitt hemland kom enheten att utmärka sig och flera ytterligare bataljoner uppsattes.
2. bataljonen i januari 1976 med stab i Fort Victoria (Masvingo).
3. bataljonen 1977 med stab i Umtali (Mutare).
4. bataljonen uppsattes 1980 när Selous Scouts upplöstes och blev 1980..09.30 1st Zimbabwe Parachute Battalion.
RAR användes som den enda kvarvarande disciplinerade enheten till att återställa ordningen när de olika svarta guerillagrupperna slogs inbördes sedan Mugabe tagit över. Som den rhodesiska arméns sista regemente upplöstes RAR 1981.12.31.

The Rhodesian Light Infantry.
Uppsattes 1961.02.01 med en bataljon i Bulawayo, som en helvit reguljär bataljon i Federationen Rhodesia och Nyasalands armé. 1964 omvandlad till en commandobataljon med kompanierna benämnda commandos. Mellan 1/4 och 1/3 var utländska frivilliga från främst Storbritannien, Tyskland, USA, Kanada, Australien, Frankrike, Belgien, Nya Zeeland och Sydafrika. Enda fram till upplösandet 1980.07.25 var RLI ett helt vitt förband. Endel av personalen gick till 1st Commando Battalion i Zimbabwe National Army medan andra (främst de utländska frivilliga) gav sig av.

The Rhodesian Armoured Car Regiment.
Uppsatt 1941 som The Rhodesian Reconnaissance Regiment senare samma år blev man The Southern Rhodesia Armoured Car Regiment. Upplöst 1942 och återuppsatt omkring 1948 men upplöst igen 1956. Återuppsatt 1973 som The Rhodesian Armoured Car Regiment med fyra skvadronen 1980 blev man The Rhodesian Armoured Corps och upplöstes sedan. Regementet och kåren var sedan återuppsättandet 1973 rasmässigt blandat.

[tyskaorden]

The Rhodesia Squadron (SAS).
Uppsattes 1951 i Johore som C squadron, Malayan Scouts (SAS) för insats mot den kommunistiska guerillan. 1952 blev man C squadron, 22nd SAS (Regiment). 1953 återvände skvadronen till Rhodesia där den upplöstes. Återuppsatt i Salisbury som C squadron, Rhodesian SAS. Utförde långdistanspatrull- och antiguerillaoperationer i Rhodesia och Mozambique (fram till 1975 tillsammans med portugiserna). 1978 utökades skvadronen till en bataljon sedan svarta integrerats i enheten som nu benämndes 1 (Rhodesian) SAS Regiment. Vilket upplöstes 1980.

The Rhodesian Artillery.
Uppsatt under andra världskriget som ett lätt luftvärnsbatteri. Upplöst 1956.04.01 och återuppsatt 1959.02.06 som Generalguvernörerns tropp. Kåren uppsattes i oktober 1976 med en reguljär tropp som kader för ett batteri. 1977 utökades artilleriet till 1. fältregementet med ett reguljärt batteri och ett reservbatteri. Var vid några tillfällen insatt som infanteri.

The Rhodesian Corps of Engineers.
En utbildningsdepå uppsattes 1939. 1949 blidades The Southern Rhodesia Engineers som ett territorialförband. 1956.04.01 upptogs kårens personal i mobila infanteribataljoner och kåren upplöstes. Återuppsatt 1957.02.06 som The Rhodesia and Nyasaland Engineers. 1964 efter Federationens upplöstning Southern Rhodesia Corps of Engineers, vilket åter där efter blev The Rhodesian Corps of Engineers. I slutet av 1970-talet hade kåren sex skvadroner.

The Rhodesian Corps of Signals.
1941 uppsattes The Southern Rhodesia Signal (Depot) Unit. 1956.04.01 upplöstes signalförbanden och dess soldater uppgick i de mobila infanteribataljonerna. Återuppsatt 1959.02.06 som The Rhodesia and Nyasaland Corps of Signals. Vilket efter Federationens upplösande blev The Southern Rhodesian Corps of Signals och sedan The Rhodesian Corps of Signals.

Grey's Scouts.
Uppsatt i juli 1975 i Inkomo som ridande infanterienheten. 1976 blev man Grey's Scouts ärvande ett namn på ett förband som stred i Matabelekriget på 1800-talet. Grey's Scout stred som beridet infanteri och var mycket effektivt i den snåriga rhodesiska bushen. Var rasmässigt blandad. 1980 upplöstes förbandet och en del personal gick till 1. ridande infanteribataljonen i Zimbabwes nationalarmé.

Selous Scouts.
Uppsatt 1973 i Inkomo som ett spaningsförband av kompanistyrka. Växte sedan till en bataljon om ca 1000 man varav många var svarta tidigare guerillakämpar som bytt sida. Selous Scout som var en av de mest framgångsrika antiguerillaförbanden i den rhodesiska armén upplöstes i början av 1980.

The Rhodesian Defence Regiment.
Uppsatt 1973 som The Rhodesian Holding Unit (RHU) för den första aktiveringen av 38-50åriga reservister. Bestod av vita som fullgjort sin tjänst i The Rhodesian Regiment och svarta och asiater som tjänstgjorde i underhålls- och transportenheter. I januari 1978 blev RHU The Rhodesian Defence Regiment bestående av två bataljoner:
Nr 1 Mashonaland bataljonen, uppsatt 1973 som den helvita 1 RHU (snart efter uppsättande blev den rasmässigt integrerad), i januari 1978 blev man Nr 1 Mashonaland bataljonen. Den helvita 2 RHU upplöstes förmodligen.

Nr 2 Matabele bataljonen, uppsatt 1973 i Bulawayo som den färgade 3 RHU. Den belv rasmässigt integrerad senare under 1973. I januari 1978 blev 3 RHU Nr 2 Matabele bataljonen.

Guard Force.
Uppsatt 1976 som en slags hemvärnsstyrka, med uppdrag att skydda de skyddade byarna (en instiution inrättad för att skydda landsbyggdsbefolkningen från guerillaattacker, men samtidigt försvåra guerillans försörjning). Bestod av svarta under befäl av äldre vita officerare.

Reguljära armédepån.
Uppsatt omkring 1953 i Salisbury för att utbilda alla svarta rekryter.

The Rhodesian Army Medical Corps.
Uppsatt omkring 1941 som The Southern Rhodesia (Mot.) Field Ambulance. Upplöst 1956.04.01 och återuppsatt ca. 1965.

Rhodesian Corps of Military Police.
Uppsatt ? och upplöst 1956.04.01. Återuppsatt ca. 1965.

The Rhodesia Staff Corps.
Uppsatt 1933 som The Southern Rhodesia Permanent Staff Corps, 1947 Southern Rhodesia Staff Corps och 1953 The Rhodesia and Nyasaland Staff Corps. Efter Federationens upplösande The Rhodesia Staff Corps.

The Rhodesian Women's Corps.
Uppsatt 1940 som The Southern Rhodesia Women's Auxiliary Service. 1947 sammanslagen med Women's Air Service till Southern Rhodesia Women's Military and Air Service. 1954 The Rhodesia and Nyasaland Women's Auxiliary Military Service. Efter Federationens upplösande The Rhodesian Women's Corps.

Överiga mindre enheter som uppsattes var The Psychological Operations Unit (Enheten för psykologisk krigföring), The Rhodesian Army Pay Corps (handhade löneutbetalningar m.m.), The Rhodesian Army Service Corps (Trängkåren), The Rhodesian Corps of Chaplains (Fältprästkåren, en av de minsta enheterna) och The Rhodesian Intelligence Corps (Underrättelsekåren).