Tor, Tyr, Dubbelormen, Hemmingway
Nyligen diskuterade jag forntida symbolik med en bekant. Han kunne inte se nån mening med begreppen i rubriken och ej heller med Fenrisulven. Man skulle kunna ursäkta honom med att det tar tid att lära sig finska, med vilket jag menar forntiden och symboliken är som ett främmande språk och helt i svårighetsklass med finskan.
.
Men jag märkte också att han har fel attityd. Han vill inte att våra förfäder ska vara intelligenta och ha kluriga mångtydiga symboler. Nej, de ska var övertroiska och hänge sig åt shamanism.
.
Nåja, fragmentet om Tors fiskafänge finns redan i hällristningar från bronsåldern. Fast han hette säkerligen inte Tor i Bohuslän då. Men låt oss se på motivet. På gravstenar avbildas han på flera håll bl.a. Gosforth, England där han lyfter Midgårdsormen eftersom jätten Hymer inbillat honom att det är hans katt. Om man vill se det är Midgårdsormen symbol för "det stora okända" och en tankeställare att människan må veta sin begränsning. Att Tor fiskar med ett oxhuvud kan anspela på att man en gång hade vårdagjämningen i Oxen och där Midgårdsormen intellektuellt är solbanan i relation till stjärnorna.
.
I Bohuslän ser vi också en enarmad gubbe kanske Tyr som liksom dirigerar arbetena under året eller kort sagt "viger tiden". Motivet med att man binder Fenrisulven med ting som inte finns i sinnevärlden är den intellektuella kampen när människan lärde sig "binda tiden" och reglera året --- motivet finns på några brakteater. Närmare bestämt är det månåret och Ramadan man reglerade i motstående stjärna till Oxen dvs. Skytten som en gång var en hund/ ulv. Båda dessa saker är egentligen en kamp för tillvaron i överförd bemärkelse.
.
De två ormarna och ibland tre finns på tidiga bildstenar och så sent som på Sigurdsristningen. På den ser man tydligt att ormarna symboliserar halvår plus en skarvad bit. Det finns ett skarvbleck med "månens stigande nod". Poetiskt kan man se dem som årstidernas kamp lika väl som de uppbyggande och nedbrytande krafterna i livet. De nedbrytande får ett försprång när vi dör men förfäderna trodde på återliv alltså var döden bara en dödperiod i cirkulationen.
.
Jag har grunnat mycket på att Tor inte finns i ortnamn norr om Themsen i England dvs. saxarna måste ha fört med sig Tor till England, men anglerna använde inte namnet. Ej heller finns vare sig Tor eller Odin i de tidiga runtexterna. Alltså måste det vara en senare invandring som syns tidigast i bildstenarna på Gotland. Det innebär inte att myterna ej funnits tidigare utan det har varit under annat namn. Men först måste man fråga sig hur omfattande var denna Torsdyrkan. Det var kanske bara en liten överklass som stod för detta när han sen kom till Norden. Från Gotland har vi bara ett tjugotal bildstenar med Eddamotiv.
.
Mitt utkast till förklaring är dels att den keltiska överklassen försvinner från Danmark, Öland och Gotland runt 500 AD. Småningom under Vendeltiden börjar handeln med friserna som hämtar med sig de västgermanska idolerna. Exempelvis Torshammaren förekommer nästan bara i närheten av Birka för Svealands del.. Det var big bisness att tillverka dessa. Överklassen tillägnade sig en överklassmytologi som skiljer sig från den mer jordnära vi ser i folkvandringstidens symbolism. Igen får man fråga sig hur stor del av folket stod för ortnamnen och de rituella prylar vi har kvar?
.
Hemmingway då? --- där tänker jag på hans bok "Den gamla och havet" det är symboliskt livet som ett försök att fånga den stora fisken man inte hinner att föra hem. Ett motiv som är i släkt med bronsålderns bild där Tor har Himmelstjurens huvud som agn och binder tillfälligt Tiden och Tjuren. Tjurkampen går också igen i Mithraskulten som också kom till Norden. Mithras var den oövervinnliga solen som skänker livet. Det är en kamp som gäller livet och upprepas varje år om man lever nära av naturen.
Skrev catshaman