Försvunna mat- och efterrätter

[lampros]

Inälvsmat kan trots allt vara fantastiskt god, den som ätit en väl tillagad oxsvansstuvning torde hålla med mig - bättre än vilken biff som helst.

Oxsvansen är väl inte inälva? Svansen är styckningsmässigt en kubikdecimeterstor köttbit som är svansfäste. M a o, vanligt kött, muskler. Rätta mig om jag har fel.

Men visst, det är en udda bit ungefär som tunga. Gällande inälvor så smakar de mer än muskler. Därför kan inälvorna gott få en renässans. Gourmeter gillar inte fläskkotlett, de gillar bräss och hjärna!

Inälvsmat kan både passa en högre gourmetkultur och en fattigare kultur. Så om vi nu går mot depression och lågkonjunktur kanske det blir mer inälvor i köttdisken. What's not to like?

[Giancarlo]

Oxsvansen är väl inte inälva? Svansen är styckningsmässigt en kubikdecimeterstor köttbit som är svansfäste. M a o, vanligt kött, muskler. Rätta mig om jag har fel.

Inälvor på svenska syftar väl främst på tarmar? Blev nog lite språkförvirring, jag tänker engelskt. I det engelska språket har man begreppet "offal" som betyder alla "övriga bitar" dvs allt som inte är premium-styckningsdetaljer (Kuriosa ordet "offal" kommer etymologisk från gammalholländskans "avfal"). Däribland ingår oxsvans. Tror nog att det motsvaras i det svenska begreppet "inälvsmat" brukar omfatta en del detaljer som inte är inälvor.

Men visst, det är en udda bit ungefär som tunga. Gällande inälvor så smakar de mer än muskler. Därför kan inälvorna gott få en renässans. Gourmeter gillar inte fläskkotlett, de gillar bräss och hjärna!

Hjärna har jag aldrig ätit, den är nog den mer svåretablerade varan. Däremot är hjärtbräss från kalv eller lamm extremt gott. En rätt som nog de flesta skulle kunna gilla om de fick chansen att prova.

[Johan Ekstrand]

När jag hör inälvor tänker jag även på lever och njure.

[von Adler]

Jag brukar köpa rökt renhjärta när jag är uppe i Jämtland. Det är ett tätt och extremt fint kött som smakar himmelskt.

[Stefan Lundgren]

Brownie´s chokladkaka har tydligen försvunnit.

Stefan

[Gavrilo Princip]

Under 70-talet fanns det ett vetebröd som kallades "Solbullar". Det påminde till formen om franskbröd, men åts vad jag vet inte på samma sätt som sådana. Istället var det vanligt att under dagis- och fritidsutflykter under våren och sommaren avnjuta en solbulle tillsammans med ett glas saft. ("glas" är i detta fall lika med plastmugg)
Om jag inte missminner mig, var solbullarna smaksatta med kardemumma.

Vet någon om det fortfarande går att få tag på solbullar och i så fall var?