Lapislösning i ögonen

Diskussioner kring vår historia i allmänhet.
Användarvisningsbild
Hexmaster
Medlem
Inlägg: 10416
Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
Ort: Tjörn

Lapislösning i ögonen

Inlägg av Hexmaster » 19 dec 2010 21:05

Inte så mycket fråga som uppmärksammande. Såg just en grej på TV om någon som födde barn hemma 1945. Hajade till inför en detalj. Vad var det barnet fick i ögonen sa han?

Jo, lapislösning. Det lärda namnet lapis infernalis är månne talande :) och det var ett jäkla sätt att välkomna de nya medborgarna till världen med. Vad var det tänkt att vara bra för, mer exakt?
NF (1917) skrev:Utspädd lösning af lapis användes som adstringerande och antiseptiskt medel, t. ex. invärtes mot magsår och vissa andra mag- och tarmsjukdomar, som f. ö. kunna behandlas äfven med lapispiller, samt till indrypning innanför ögonlocken mot inflammation i ögats bindehinna, konjunktivit, särskildt vid gonorré-smitta i ögonen. Af stor betydelse är sådan indrypning af lapislösning på nyfödda barn (se Blindhetsstatistik, sp. 692). Indrypning af lapislösning i ögonen och på andra känsliga ställen är rätt smärtsam, öfriga silfverpreparat nyttjas väsentligen som antiseptiska medel vid behandling af sår, slemhinneåkommor m. m. Här märkas bl. a. kolloidalt silfver (argentum colloidale), kollar gol (se d. o.), äfven kalladt l y s a r g i n.
http://runeberg.org/nfce/0265.html

Noterar även att man körde med kolloidalt silver, sådant som blivit poppis i vissa kretsar på senare år.

Användarvisningsbild
Olof Trätälja
Utsparkad
Inlägg: 1499
Blev medlem: 16 apr 2006 08:36
Ort: Sverige

Re: Lapislösning i ögonen

Inlägg av Olof Trätälja » 20 dec 2010 14:18

Men det framgår väl ganska klart av artikeln. -För att undvika att barnet fick bakterisjukdomar från modern, främst könssjukdomar och allra främst gonorré. Före pencillinets tid hade man inget bättre och en moder med gonorré gick heller inte att bota, så risken för barnet att bli smittat var väsentligt större än idag.

Sedan kan man förstås fråga sig varför man fortfarande höll på 1945. Min gissning är att baktriella könssjukdomar ännu var vanliga.

Men vad som verkligen fångar mitt intresse är att man 1917 uppenbarligen behandlade magsår med antiseptiskt medel. Senare inbillade man ju sig länge att sjukdommen var helt stressrelaterad innan man till slut ändå insåg att det låg en bakterie bakom. Uppenbarligen går utvecklingen bakåt ibland.
-----------
Ett enda är det visa, det vill och vill inte kallas vid namnet Zeus. -Herakleitos