Ben skrev:Jurgen Wullenwever skrev:En liten passus i förbigående: Det här är en av mina käpphästar, och jag brukar få bannor när jag nämner detta, men Victoria kan inte krönas, enär det strider mot riksdagens beslut (om det var 10 eller 12 maj 1809) att bröstarvingar till Gustav IV Adolf för evärdlig tid var förlustiga Sveriges krona och regering. Dåvarande kronprinsen Oscar Gustaf Adolf förlorade sin och sina ättlingars arvsrätt till den svenska tronen genom sitt äktenskap (var det 1884 eller 1885) med en av dem som härstammade från Gustav den fjärde, och kunde därför inte krönas (fast man brukar anföra diverse andra svepskäl för att kröningen inte genomfördes).
...
Land skall med lag byggas, som det heter. Å, vad det är skoj att leka brännvinsadvokat.
Om man vill leka brännvinsadvokat kan man å andra sidan hävda att det som skedde i maj 1809 var "olagligt". Kuppen i mars stred mot den ed som band undersåtarna vid kungen. Dessutom togs därefter riksdagens beslut i en allt annan än "demokratisk anda", de som hyste en avvikande åsikt tordes med några undantag inte yttra sig av rädsla för efterräkningar.
Dessutom har jag svårt att tro att saken är så klar som indikeras ovan. När Gustav (V) och Viktoria gifte sig uppfattades uppenbarligen banden mellan den gamla och den nya dynastin som något synnerligen positivt. Det verkar ytterst egendomligt om alla missade vad som hade hänt 1809 - om det nu verkligen hade den enorma teoretiska betydelse som sägs här.
Det där var de fruktade bannorna jag nämnde ovan. Ben har en litet för seriös historiesyn för att uppskatta mina romantiserande inlägg i den här frågan, så han bör nog inte läsa detta som följer (som han nog skulle säga är förvirrat svammel). Vi har haft saken uppe i en annan tråd tidigare. Min grundtanke, som jag inte har nämnt förut, är att svensk inre politisk historia från Börje järl och framåt (kanske tidigare också, men det är jag inte alls bekant med, om jag nu är bekant med något alls) är en kamp mellan två falanger, demokrater och gustavianer, där gustavianerna företräder den starka centrala statsmakten och det auktoritära styret medan demokraterna är mer provinsiella och mer rättvisesinnade och mer för det representativa styret där folket är delaktigt och där övergrepp från statens sida och från statens sändebuds sida hindras.
I den här artonhundratalsperioden som vi rör oss i så hade demokraterna några decennier tidigare besegrats av Gustav III, men när Gustav IV Adolf hade hamnat i trångmål, så såg några ledande demokrater sin chans, och de störtade kungen och gjorde den demokratiskt sinnade Kristian August till kronprins, men denne mördades av gustavianerna. Folket slog tillbaka genom att lyncha den ledande gustavianen, von Fersen, fast gustavianerna fick ändå sin revansch genom att utse den auktoritäre militären, furst Johan Baptist Julius av Ponte Corvo till ny kronprins. Gustavianerna var tillbaka, och revolutionen hade krossats.
Vilka personer och släkter som företräder sidorna saknar relevans, det är den allmänna hållningen som är det viktiga. Det fanns alltså en ny gustaviansk ätt som ville hålla sig kvar vid makten och därför måste den hindra den gamla gustavianska ätten från att återkomma, men det viktiga var inte att hålla Holstein-Gottorparna borta, utan att hålla makten hos Bernadotterna. Det var demokraterna som hade förvisat Gustav IV:s familj, och gustavianerna väntade på ett tillfälle att tvätta bort denna skymf, och det skedde när Holstein-Gottorparna hade utslocknat på svärdssidan och ej längre hade en klar tronpretendent, så några tvistigheter kunde ej längre uppstå av det skälet. De två gustavianska ätterna förenades alltså genom kronprins Oscar Gustaf Adolfs äktenskap, och gustavianerna kunde därigenom fortsättningsvis hålla en enad front mot den svaga demokratiska oppositionen. Därför hålls inte riksdagsbeslutet om evärdlig tid i helgd, utan behandlas föraktfullt av det gustavianska etablissemanget, om det alls nämns, men det har ju ändå följts under 1900-talet i det att kröningar inte har skett, och kungen är på det hela taget avförd från regeringen, så den demokratiska sidan har inte varit helt utan inflytande. Beslutet av maj 1809 gäller tydligtvis alltså fortfarande.
(Det där blev litet politiskt, men det kanske är förlåtligt. Jag hoppas att Ben finner detta alltför långt under sin värdighet att kommentera, så behöver vi inte käbbla om den här detaljen. Jag tycker att det blir trevligare att se händelser utifrån en lätt kryddning med konspirationsteorier och dunkla planer.
)
Ben skrev:Om man vill leka brännvinsadvokat kan man å andra sidan hävda att det som skedde i maj 1809 var "olagligt". Kuppen i mars stred mot den ed som band undersåtarna vid kungen.
Torgny Lagman sade något om att man hade dränkt fem kungar vid Mula ting, så kungen har inte en helt säker position. Om kungen inte gör det som är bäst för riket så kan banden mellan furste och folk kapas. Går det illa för riket, militärt (som 1809) eller ekonomiskt (som idag) så kan man försöka rädda situationen och blidka gudarna genom att offra rikets högste potentat.
