De flesta som är/har varit anställda i Försvarsmakten har väl upplevt fenomenet Lillejul, tillställningar med ganska hög toleranströskel ('nuff said).
Vet någon att berätta om traditionens historik, hur började det?
Lillejul
Lillejul
Äh, det löser sig.
-
frejs väpnare
- Medlem
- Inlägg: 653
- Blev medlem: 10 november 2008, 04:39
Re: Lillejul
en anlednig, så god som någon, att supa sig full. Svenska militärer hade lätt att hitta sådana. 
-
frejs väpnare
- Medlem
- Inlägg: 653
- Blev medlem: 10 november 2008, 04:39
Re: Lillejul
Ägnade någon kvällstimme åt mina böcker för att hitta något om lillejul.
Det var enda gången då lägre befäl, skämt- och hovsamt, fick driva med högre befäl, men med äldste subaltern ansvarig inför regementschefen. (jmf karneval)
Det var kvällen då samtliga befäl skulle supa yngste subaltern under bordet så fort som möjligt.
Därutöver hittade jag följande, vilket väl mest får karakteriseras som kåseri än historieforskning.
"Om man har en sangvinisk syn på källkritik kan man söka Lillejuls rötter i Bysantiska källor
från 900-talet då kejsarens garde delvis bestod av skandinaviska väringar. Kejsarens cere-
monibok berättar om den gotiska midvinterfesten då krigarna under stort gny stormade in i
salen ropandes "Toul! Toul!" Sedan gick de i ringdans runt kejsarens matbord varefter två hird-
män utklädda till "goter" i bockskinn och masker kvad en drapa till kejsaren. Ropen "Toul!" var
väl "Joul/Jul?" Och man kan ju tro sig igenkänna såväl julbocken som en tidig version av svensk
militär Lillejul."
källa; Lyth Einar; Överstens snapsvisor ISBN 91-974384-8-0 sid 161.
Boken en - av många - gudagåvor från MilitärHistoriska bokklubben.
Det var enda gången då lägre befäl, skämt- och hovsamt, fick driva med högre befäl, men med äldste subaltern ansvarig inför regementschefen. (jmf karneval)
Det var kvällen då samtliga befäl skulle supa yngste subaltern under bordet så fort som möjligt.
Därutöver hittade jag följande, vilket väl mest får karakteriseras som kåseri än historieforskning.
"Om man har en sangvinisk syn på källkritik kan man söka Lillejuls rötter i Bysantiska källor
från 900-talet då kejsarens garde delvis bestod av skandinaviska väringar. Kejsarens cere-
monibok berättar om den gotiska midvinterfesten då krigarna under stort gny stormade in i
salen ropandes "Toul! Toul!" Sedan gick de i ringdans runt kejsarens matbord varefter två hird-
män utklädda till "goter" i bockskinn och masker kvad en drapa till kejsaren. Ropen "Toul!" var
väl "Joul/Jul?" Och man kan ju tro sig igenkänna såväl julbocken som en tidig version av svensk
militär Lillejul."
källa; Lyth Einar; Överstens snapsvisor ISBN 91-974384-8-0 sid 161.
Boken en - av många - gudagåvor från MilitärHistoriska bokklubben.