Vem av våra svenska kungar har varit mest framgångsrik att lägga nya länder under sig?
//Johan
Mest framgångsrike kungen?
-
Anckarström
- Medlem
- Inlägg: 186
- Blev medlem: 8 september 2002, 05:35
- Ort: Urskogen
Magnus Eriksson lyckades utropa sig till kung både i Skåne och Norge, sände expeditioner till Grönland mm! (Hans sondotter Margaretha är väl nordisk rekordhållare i maktutövning/kvkm land)! Men störst erövringar måste nog vara Gustav II Adolf och/eller Karl X Gustav.
Den som förlorat mest är nog Karl XII och Gustav IV Adolf.
Den som förlorat mest är nog Karl XII och Gustav IV Adolf.
Gustavo imperator
Har ibland funderat på, om inte Gustav II blivit skjuten, och fortsatt fälttåget tills? nåja lagom långt, hade han rent tekniskt ha kunnat bli kejsare, eller var detta pga okänd faktor omöjligt för en svensk kung? Nästan kejsare borde vara fetast!Valiant skrev:Men störst erövringar måste nog vara Gustav II Adolf och/eller Karl X Gustav.
det hade nog blivit problem för en protestantisk kung att hålla styr på de mäktiga katolska furstarna i söder, och den övriga katolska världen hade nog slagits till sista blodsdroppen om deras kejsare fallit....
men det har funnits några som faktiskt hävdat att han aspirerade på kejsardömet
(fast jag kommer inte ihåg vem... någon i salongen som vet?)
men det har funnits några som faktiskt hävdat att han aspirerade på kejsardömet
(fast jag kommer inte ihåg vem... någon i salongen som vet?)
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Karl XI var en bra kung i många avseenden. Men han var knappast någon taktiker, segrarna vid Lund och Landskrona exempelvis var snarare trots kungen, inte tack vare honom. Och vad jag fattade så gällde det här mest framgångsrike kungen på slagfältet. Där är både Karl XI:s far och son honom överlägsen.
Mitt val måste ändå gå till den mest krigiske av dem alla, Karl X Gustav. Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheim läns erövrare....efter en fred också. Gustav II Adolfs erövringar var fina och stora, men han fick dem inte erkända. Sedan gamblade Karl X bort Bornholm och Trondheim iofs.
Mitt val måste ändå gå till den mest krigiske av dem alla, Karl X Gustav. Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheim läns erövrare....efter en fred också. Gustav II Adolfs erövringar var fina och stora, men han fick dem inte erkända. Sedan gamblade Karl X bort Bornholm och Trondheim iofs.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Karl X var en begåvad person vars brister mer än väl uppvägde hans begåvning. Han kastade gång på gång bort sitt övertag och manskap på dumdristiga och illa planerade operationer och förstörde egenhändigt den formidabla arme som skapades av Gustav II Adolf, Johan Baner och Lennart Torstensson.
Han utsatte Sverige för vansiniga risker genom att kasta in riket i krig för vilket man inte var beredda och drog konstant på sig mer och mer fiender pga sin strategiska inkompetens och politiska oförmåga.
Enbart turen rädda Sverige från ett katastrofalt nederlag 1659-1660, år då Sverige mycket väl kunde har förlorat huvudelen av sina proviners på andra sidan östersjön och då det hade varit mycket osäkert om man kunde behållit något av det man rövat från Danmark 1645&1658.
Frederna 1660 slöts först efter att Karl X dött så jag har svårt atts e att han kan ta åt sig någon ära för den freden.
Frågan är om inte hans omättliga krav hade fördärvat möjligheterna till en gynnsam fred 1660 utan lett till vidare krig.
Jämfört med Gustav II Adolf så framstår han som en destruktiv begåvning som var en formidabel regmentsöverste men en instabil konung och fältherre vars förmåga gång på gång brast pga avsaknade av självkontroll, förmåga och insikt.
Han var precis som sin sonson oförmögen att sköta ett krig på flera fronter och eftersatte konsekvent krigsskådeplatserna där han itne själv var närvarande. Vissa av hans operationer var mycket välplanerade men oportunism och impulsivitet innebar att planerna sällan följdes och därför blev verkningslösa.
Hans taktiska förmåga på slagfältet var begränsad till en konventionell taktik med ett överlag stereotyp uppträdande av sk parallel-slags modell, hans stridsledning var i många slag icke existerande då han gav sig in på att uppträda som en ordinär regmentschef i första ledet istället för att sköta ledingen av armen. Förvisso så hade detta positiva effekter på förbanden i hans direkta närhet men i praktiken så lamslogs armens förmåga att reagera om något oväntat bakslag hade inträffat.
Slutomdömet är att han helt klart att han kom att beträda en post långt över sin kompetensnivå.
Hans son Karl XI var förvisso en rätt begränsad taktisk begåvning under skånska kriget men hans gärning efter kriget gör att han måste skattas mycket högre än fadern. Efter att ha upplevet ett krig så inriktade han hela sitt värv å att hålla riket utanför krig och att se till at riket kunde värja sig om man väl blev angripet. Förvisso införde han enväldet men detta satte stopp för aristokratins makt och missdåd och hans despotims var upplyst, i huvudsak inriktad på att tjäna riket och fullfölja sina plikter.
Tragedin var att Karl XI förtidiga död innebar att hans omogne och faderlöse son, Karl XII gavs möjlighet att kasta bort hela faderns värv pga sin inkompetens.
Han utsatte Sverige för vansiniga risker genom att kasta in riket i krig för vilket man inte var beredda och drog konstant på sig mer och mer fiender pga sin strategiska inkompetens och politiska oförmåga.
Enbart turen rädda Sverige från ett katastrofalt nederlag 1659-1660, år då Sverige mycket väl kunde har förlorat huvudelen av sina proviners på andra sidan östersjön och då det hade varit mycket osäkert om man kunde behållit något av det man rövat från Danmark 1645&1658.
Frederna 1660 slöts först efter att Karl X dött så jag har svårt atts e att han kan ta åt sig någon ära för den freden.
Frågan är om inte hans omättliga krav hade fördärvat möjligheterna till en gynnsam fred 1660 utan lett till vidare krig.
Jämfört med Gustav II Adolf så framstår han som en destruktiv begåvning som var en formidabel regmentsöverste men en instabil konung och fältherre vars förmåga gång på gång brast pga avsaknade av självkontroll, förmåga och insikt.
Han var precis som sin sonson oförmögen att sköta ett krig på flera fronter och eftersatte konsekvent krigsskådeplatserna där han itne själv var närvarande. Vissa av hans operationer var mycket välplanerade men oportunism och impulsivitet innebar att planerna sällan följdes och därför blev verkningslösa.
Hans taktiska förmåga på slagfältet var begränsad till en konventionell taktik med ett överlag stereotyp uppträdande av sk parallel-slags modell, hans stridsledning var i många slag icke existerande då han gav sig in på att uppträda som en ordinär regmentschef i första ledet istället för att sköta ledingen av armen. Förvisso så hade detta positiva effekter på förbanden i hans direkta närhet men i praktiken så lamslogs armens förmåga att reagera om något oväntat bakslag hade inträffat.
Slutomdömet är att han helt klart att han kom att beträda en post långt över sin kompetensnivå.
Hans son Karl XI var förvisso en rätt begränsad taktisk begåvning under skånska kriget men hans gärning efter kriget gör att han måste skattas mycket högre än fadern. Efter att ha upplevet ett krig så inriktade han hela sitt värv å att hålla riket utanför krig och att se till at riket kunde värja sig om man väl blev angripet. Förvisso införde han enväldet men detta satte stopp för aristokratins makt och missdåd och hans despotims var upplyst, i huvudsak inriktad på att tjäna riket och fullfölja sina plikter.
Tragedin var att Karl XI förtidiga död innebar att hans omogne och faderlöse son, Karl XII gavs möjlighet att kasta bort hela faderns värv pga sin inkompetens.
Instämmer tillfullo i Kapten_Gars initierade analys av Karl X Gustav. Han har en positiv skimmer i svensk historia iom de framgångarna mot Danmark och de "dansk-svenska" landskapens återinförlivande till Sverige (de har ju tidigare delvis köpts för ärliga pengar av Magnus Eriksson).
Men i själva verket var han en katastrof som förslösade flera generationer svenska soldater (samt tyska legosoldater). för att inte nämna vad hände med Polens befolkning efter hans krig...
Som en liten men intressant parantes om historieskrivning runt KXG. När drottning Kristina skulle ta över makten kritiseras hon för det. Det antyds också att hon förslösade halva Sveriges rikedomar på inget (tja, dels hade hon att arvodera krigarna från Tysklands-kriget, dels var ju tvungen att skaffa sig=betala egna anhängare - utan att nacka rådsmedlemmar hon ersatte).
Men analyserar man kallt var det inte något större fel med Sveriges tillstånd under hennes tid.
Men när tronföljaren Karl X bestiger tronen ses det som fullständig självklarhet att han direkt tar över regeringsmakten. Och kort därefter ruinerar han ju ekonomin med sina eviga krig...
Men i själva verket var han en katastrof som förslösade flera generationer svenska soldater (samt tyska legosoldater). för att inte nämna vad hände med Polens befolkning efter hans krig...
Som en liten men intressant parantes om historieskrivning runt KXG. När drottning Kristina skulle ta över makten kritiseras hon för det. Det antyds också att hon förslösade halva Sveriges rikedomar på inget (tja, dels hade hon att arvodera krigarna från Tysklands-kriget, dels var ju tvungen att skaffa sig=betala egna anhängare - utan att nacka rådsmedlemmar hon ersatte).
Men analyserar man kallt var det inte något större fel med Sveriges tillstånd under hennes tid.
Men när tronföljaren Karl X bestiger tronen ses det som fullständig självklarhet att han direkt tar över regeringsmakten. Och kort därefter ruinerar han ju ekonomin med sina eviga krig...
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Här var det ord och inga visor... 
Jag känner också till Karl X Gustavs nackdelar...hans ilskna grymtande krigsfilosofi utan att alltid ha några större eftertankar osv. Han var inte världens mest sympatiske person förstås, och när alla brister staplas på detta vis skulle man kunna vara sugen på att dra tillbaka sitt val. Men det tänker jag inte, att han äventyrade alltför mycket är en sak, hade det gått åt skogen hade det varit en helt annan. Då hade han varit svensk historias svarta får som alla skulle tycka illa om. Nu gick det inte så, tur eller skicklighet går kanske inte att prata om när så mycket hänger på fruset vattens hållbarhet. Hans försök att tillintetgöra Danmark var en aning överdrivet och onödigt, att tålamodet med danskarna var totalslut vid den här tiden förstår jag dock. Polska kriget var förvisso knappast någon succé, långt därifrån. Hans benägenhet att alltför ofta själv dra sig in i stridens hetta är också värt att kritisera precis som Kapten Gars säger.
Hans politiska oförmåga och lynniga sätt gör honom inte till någon vidare regent i klass med Karl XI. Ehuru handlade detta inte om det alls, det handlade om slagfältet eller kriget, freden i Roskillde var höjdpunkten. Utan Karl X Gustav hade inte de nämnda landskapen gått till sverige, och en annan hade varit dansk. Bara en sådan sak. För all del, Karl XI och hans generation höll kvar det hela.
Gustav II Adolf är, den som verkligen kan konkurera med honom i det här ämnet, däremot absolut inte Karl XI. Att Karl X Gustav skulle ha beträtt en position över sin kompetensnivå är möjligt, men det finns minsann en och annan kung till i historien som gjort.
Jag känner också till Karl X Gustavs nackdelar...hans ilskna grymtande krigsfilosofi utan att alltid ha några större eftertankar osv. Han var inte världens mest sympatiske person förstås, och när alla brister staplas på detta vis skulle man kunna vara sugen på att dra tillbaka sitt val. Men det tänker jag inte, att han äventyrade alltför mycket är en sak, hade det gått åt skogen hade det varit en helt annan. Då hade han varit svensk historias svarta får som alla skulle tycka illa om. Nu gick det inte så, tur eller skicklighet går kanske inte att prata om när så mycket hänger på fruset vattens hållbarhet. Hans försök att tillintetgöra Danmark var en aning överdrivet och onödigt, att tålamodet med danskarna var totalslut vid den här tiden förstår jag dock. Polska kriget var förvisso knappast någon succé, långt därifrån. Hans benägenhet att alltför ofta själv dra sig in i stridens hetta är också värt att kritisera precis som Kapten Gars säger.
Hans politiska oförmåga och lynniga sätt gör honom inte till någon vidare regent i klass med Karl XI. Ehuru handlade detta inte om det alls, det handlade om slagfältet eller kriget, freden i Roskillde var höjdpunkten. Utan Karl X Gustav hade inte de nämnda landskapen gått till sverige, och en annan hade varit dansk. Bara en sådan sak. För all del, Karl XI och hans generation höll kvar det hela.
Gustav II Adolf är, den som verkligen kan konkurera med honom i det här ämnet, däremot absolut inte Karl XI. Att Karl X Gustav skulle ha beträtt en position över sin kompetensnivå är möjligt, men det finns minsann en och annan kung till i historien som gjort.
Vi ska inte glömma att det krävs två för att dansa...Danmark förklarade Sverige krig först, inte tvärtom. Likväl var det väl ryssarna som var först med att förklara sverige krig?Stefan skrev
Men när tronföljaren Karl X bestiger tronen ses det som fullständig självklarhet att han direkt tar över regeringsmakten. Och kort därefter ruinerar han ju ekonomin med sina eviga krig...
Som du vet håller jag inte med om ett enda ord i den här meningen.Kapten_Gars skrev
Tragedin var att Karl XI förtidiga död innebar att hans omogne och faderlöse son, Karl XII gavs möjlighet att kasta bort hela faderns värv pga sin inkompetens.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Jag får väl börja med att so moderator banna mig själv för att jag inte läste ämnet ordentligt...
Mätt enbart med arealer säkrade i en sluten fred eller stillestånd så vinner mycket riktigt Karl X Gustav, dock så är jag lite skeptisk till att räkna in Halland i hans erövringar. Halland hade redan säkrats för Sverige 13 år tidigare i freden vid Knäred så han lkan knappast sägas ha erövrat Halland. Utan Halland så är loppet mellan honom och Gustav II Adolf mycket jämt, GIIA säkrade ju Kexholms län , Ingermanland, Livland och de Preussiska hamnarna under sin livstid och fick innehavet av dessa bekräftade i stillestånd och fredsslut. Räknat i kvadrat kilometer så tror jag dock att Karl X vinner, skulle man gå efter taxeringsvärdet hos områden så vinner Gustav II Adolf
Vad gäller Karl XII så väntade jag mig inte precis att du skulle hålla med mig Men det förändrar inte det faktum att han var inkomptent, hans tveklösa skicklighet som truppförare och stora taktiska begåvning förändra inte det faktum att på det avgörande strategisk-politiska planet så var han komptens i allr ahögsta grad bristande och i kombiantion med hans personlighet så gjorde det honom oförmögen att lösa de uppgifter han ställdes inför att man faktiskt måste kalla honom "inkomptent".
Nästan varje gång han ställdes inför ett strategiskt problem så fattade han fel beslut. Förvisso lätt att säga så här med facit i hand men även om man bara tar hänsyn till vad som var känt i hans egen livstid så framgår det att hans beslut nästan alltid var fyllda med fatal brister:
Det bristfälliga försvaret han lämnade bakom sig i Livland 1701-1702 och den nästan totala likgiltighet han visade försvaret av provinserna efter 1702.
Valet att invadera Polen mot bättre vetande 1701-1702.
(Särskilt allvarligt i kombination med förra punkten)
Valet av strategi och bundsförvanter när man väl gått in i det polska träsket.
Fixeringen vid att avsätta August som polsk kung.
Planen för invasionen av Ryssland 1707-1708 som var överdrivet komplicerad och byggde på önsketänkade och en oförmåga att förstå svårighetsgraden hos problmen man ställdes inför.
Valen när man väl var fast inne i Ryssland där man mer eller mindre var fast i att följa en viss väg om man skulle rädda något av armen.
Galenskapen att sätta sig fast i turkiet medans riket raserades bit för bit samtidigt som Karl XIi hängav sig åt utsvävande planer påminner mest om något från Führerbunker 1945...
Vägran att säkra de tyska provinserna genom det av Sjömakterna föreslagna neutralitetsfördraget 1710 som visserligen inneburit att de svenska trupperna som sattes upp i de provinserna gått i Holänds-Brittisk tjänst men de överiga indelta och värvade förbande hade frigjorts för operationer i Baltikum och Finland. Dessutom så hade det inneburit att varken Hannover eller Preussen hade sällat sig till Sveriges fiender.
Godkännandet av det fria kaparkriget som gjorde mycket till att underblåsa fiendskapen till sverige hos sjömakterna
Handelsblockaden av östersjöhamnarna.
Bara ett axplock av felsteg gjorda av Karl XII
Mvh
Daniel
Mätt enbart med arealer säkrade i en sluten fred eller stillestånd så vinner mycket riktigt Karl X Gustav, dock så är jag lite skeptisk till att räkna in Halland i hans erövringar. Halland hade redan säkrats för Sverige 13 år tidigare i freden vid Knäred så han lkan knappast sägas ha erövrat Halland. Utan Halland så är loppet mellan honom och Gustav II Adolf mycket jämt, GIIA säkrade ju Kexholms län , Ingermanland, Livland och de Preussiska hamnarna under sin livstid och fick innehavet av dessa bekräftade i stillestånd och fredsslut. Räknat i kvadrat kilometer så tror jag dock att Karl X vinner, skulle man gå efter taxeringsvärdet hos områden så vinner Gustav II Adolf
Vad gäller Karl XII så väntade jag mig inte precis att du skulle hålla med mig
Men det förändrar inte det faktum att han var inkomptent, hans tveklösa skicklighet som truppförare och stora taktiska begåvning förändra inte det faktum att på det avgörande strategisk-politiska planet så var han komptens i allr ahögsta grad bristande och i kombiantion med hans personlighet så gjorde det honom oförmögen att lösa de uppgifter han ställdes inför att man faktiskt måste kalla honom "inkomptent". Nästan varje gång han ställdes inför ett strategiskt problem så fattade han fel beslut. Förvisso lätt att säga så här med facit i hand men även om man bara tar hänsyn till vad som var känt i hans egen livstid så framgår det att hans beslut nästan alltid var fyllda med fatal brister:
Det bristfälliga försvaret han lämnade bakom sig i Livland 1701-1702 och den nästan totala likgiltighet han visade försvaret av provinserna efter 1702.
Valet att invadera Polen mot bättre vetande 1701-1702.
(Särskilt allvarligt i kombination med förra punkten)
Valet av strategi och bundsförvanter när man väl gått in i det polska träsket.
Fixeringen vid att avsätta August som polsk kung.
Planen för invasionen av Ryssland 1707-1708 som var överdrivet komplicerad och byggde på önsketänkade och en oförmåga att förstå svårighetsgraden hos problmen man ställdes inför.
Valen när man väl var fast inne i Ryssland där man mer eller mindre var fast i att följa en viss väg om man skulle rädda något av armen.
Galenskapen att sätta sig fast i turkiet medans riket raserades bit för bit samtidigt som Karl XIi hängav sig åt utsvävande planer påminner mest om något från Führerbunker 1945...
Vägran att säkra de tyska provinserna genom det av Sjömakterna föreslagna neutralitetsfördraget 1710 som visserligen inneburit att de svenska trupperna som sattes upp i de provinserna gått i Holänds-Brittisk tjänst men de överiga indelta och värvade förbande hade frigjorts för operationer i Baltikum och Finland. Dessutom så hade det inneburit att varken Hannover eller Preussen hade sällat sig till Sveriges fiender.
Godkännandet av det fria kaparkriget som gjorde mycket till att underblåsa fiendskapen till sverige hos sjömakterna
Handelsblockaden av östersjöhamnarna.
Bara ett axplock av felsteg gjorda av Karl XII
Mvh
Daniel