Jag syftar främst på grund och gymnasieskolans historieutbildning, jag vet att det finns ett antal historielärare här som både kan rätta och rättas till i denna diskussion.
Vad jag minns av min egen historieutbildning och även det intryck jag får av dagens utbildning är att eleverna har en hel del brister, främst vad avser se sammanhang och paraleller i historien. Samt en bristande historisk allmänbildning i största allmänhet, vilket skolan bör ge.
Varför
- Avsaknad av struktur och tydlig tidslinje. "Glöm årtal" har man hört rätt ofta, egentligen kanske inte så nödvändigt men jag tror det är pedagogiskt nyttigt att lära sig årtalen ur historien, som någonting att hänga upp historien på. Liksom detaljer i historiska händelser
- Man läser före och efter händelser, men väldigt dåligt vad som hände.
- Rädsla, ointresse av att läsa om krig hos många lärare. Krig är ofta en katalysator i världshistorien. Man hastar över dem schalbonartat och missar detaljer som är nyttiga både av allmänbildningsynpunkt och för den allmänna utveckligen.
- Man försöker vara hipp och läsa i diverse "moderna" vinklingar (barkbrödsromantik mm), vilket tar tiden från att lära de historiska skeendenanär, (var hur och varför), viktiga personer och händelser mer i detalj.Vad är det för fel på den klassiska historieskrivningen om kungar, kejsare, generaler och politiker.
Historiaundervisning i Skolan
Om man frågar en genomsnittlig elev i t ex årskurs 5 vad de tycker om hustoria så tror jag att de svarar, tråkigt.
Jag hoppas att intresset ökar, där har skolan en viktig uppgift.
En sak jag efterlyser är en historieundervisning som mer belyser förlopp och konsekvenser. Att en händelse inte bara inträffar isolerat utan det finns både orsak och verkan.
Jag hoppas att intresset ökar, där har skolan en viktig uppgift.
En sak jag efterlyser är en historieundervisning som mer belyser förlopp och konsekvenser. Att en händelse inte bara inträffar isolerat utan det finns både orsak och verkan.
Jag är/var historielärare på gymnasiet men jag avstår från att polemisera i frågan eftersom grundantagandet - att ungdomarna kan för lite - sannolikt är rätt.
Det man strävar efter är känslan av sammanhang och förståelse. VARFÖR är den centrala frågeställningen och NÄR blir ointressant så länge det rycks ur sammanhanget. Det är det man menar med "glöm årtal", inte att tidpunkterna är oväsentliga.
En usel provfråga skulle kunna vara som följer: "Vilket år dog Karl XII?" Man kan absolut veta att han dog 1718 utan att ha en aning om vad som hände de föregående hundra åren ELLER de efterföljande hundra åren, något som naturligtvis är det viktiga.
En någorlunda bättre fråga skulle kunna vara: "Varför uppstod rykten om att Karl XII mördats av den egna sidan?" eller varför inte "Argumentera för att Karl XII blev mördad av de egna (alt. träffades av ett druvhagel från norska sidan)"
Någon skrev att de flesta svenskar vet vilket väder det var 6 nov 1632, nämligen dimma. De allra flesta vet nog inte alls vad svenske kungen hade där alls att göra. Det är nog detta fenomen man menar när man hävdar att årtal mm är relativt oviktiga - som upphängningsmärken för minnet när det gäller fördjupade skeenden är de naturligtvis ofta bra. Det första årtal jag själv lärde mig var 1199, året då Richard Lejonhjärta gick dädan. Sedan rullade det på, årtal var mycket viktiga i äldre historisk litteratur av populär art. Ungefär som gångertabellen med andra ord.
Jag för min del hyser en uppfattning om att de dåliga historiekunskaperna delvis beror på att folk läser allt mindre och allt sämre - nu är det TV, DVD mm som gäller från unga år och de timmar som unga tillbringar framför datorn dagligen hade kanske kunnat användas till exempelvis läsning eller lyssnande till goda berättelser.
Den stora ambition man har som lärare, tex att alla elever skall kunna skriva en sammanfattning på 25 sidor om "hur franska revolutionen påverkar dagens samhälle" eller "argument för/mot att krigsskadestånd skall betalas av i krig besegrade nationer" eller liknande kommer ofta på skam, eftersom såväl läsvana som grundläggande analysförmåga ofta helt saknas och man måste ju börja med detta.
Krigens vara eller inte vara är intressant, jag har en känsla om att det varit en smula politiskt inkorrekt (eller bara en backlash från tiden då man bara läste om krig) under en tidsperiod men det är naturligtvis rent nonsens att hoppa över dem då de absolut är stora omvälvare av största betydelse för historien.
Det felaktiga med att enbart ägna sig åt kungar, kejsare, generaler och politiker är att det blir en mycket smal bild av historien som belyses.
Meningen är ju att vi skall lära av historien också. Att i detalj veta hur Karl XII klädde sig och vad Marie Antoinette åt säger väldigt lite om tiden i sig och vad vi kan lära om denna.
Fråga en elev vilkensomhelst om den kan rita hur en person som levde 1778 såg ut och eleven kommer med 99,999% sannolikhet beskriva en adelsfröken/hovdam eller manlig kunglighet. Såklart, något annat hade han/hon aldrig hört talas om.
De förändringar i jordbruket som ägde rum, världshandelsutvecklingen, den tekniska utvecklingen, befolkningsutvecklingen osv är ju betydligt intressantare och väsentligare men om det vet eleven lika lite som om hur en vanlig bondkäring gick klädd och vad hon gjorde dagarna i ända. Jag finner det vara minst lika viktigt just pga att det ger förklaringen till hur samhällena utvecklades och hur folk tänkte.
Nu blev det lite bemötande av dina synpunkter men det var inte avsett som polemik utan snarare utfyllnad.
MVH
Det man strävar efter är känslan av sammanhang och förståelse. VARFÖR är den centrala frågeställningen och NÄR blir ointressant så länge det rycks ur sammanhanget. Det är det man menar med "glöm årtal", inte att tidpunkterna är oväsentliga.
En usel provfråga skulle kunna vara som följer: "Vilket år dog Karl XII?" Man kan absolut veta att han dog 1718 utan att ha en aning om vad som hände de föregående hundra åren ELLER de efterföljande hundra åren, något som naturligtvis är det viktiga.
En någorlunda bättre fråga skulle kunna vara: "Varför uppstod rykten om att Karl XII mördats av den egna sidan?" eller varför inte "Argumentera för att Karl XII blev mördad av de egna (alt. träffades av ett druvhagel från norska sidan)"
Någon skrev att de flesta svenskar vet vilket väder det var 6 nov 1632, nämligen dimma. De allra flesta vet nog inte alls vad svenske kungen hade där alls att göra. Det är nog detta fenomen man menar när man hävdar att årtal mm är relativt oviktiga - som upphängningsmärken för minnet när det gäller fördjupade skeenden är de naturligtvis ofta bra. Det första årtal jag själv lärde mig var 1199, året då Richard Lejonhjärta gick dädan. Sedan rullade det på, årtal var mycket viktiga i äldre historisk litteratur av populär art. Ungefär som gångertabellen med andra ord.
Jag för min del hyser en uppfattning om att de dåliga historiekunskaperna delvis beror på att folk läser allt mindre och allt sämre - nu är det TV, DVD mm som gäller från unga år och de timmar som unga tillbringar framför datorn dagligen hade kanske kunnat användas till exempelvis läsning eller lyssnande till goda berättelser.
Den stora ambition man har som lärare, tex att alla elever skall kunna skriva en sammanfattning på 25 sidor om "hur franska revolutionen påverkar dagens samhälle" eller "argument för/mot att krigsskadestånd skall betalas av i krig besegrade nationer" eller liknande kommer ofta på skam, eftersom såväl läsvana som grundläggande analysförmåga ofta helt saknas och man måste ju börja med detta.
Krigens vara eller inte vara är intressant, jag har en känsla om att det varit en smula politiskt inkorrekt (eller bara en backlash från tiden då man bara läste om krig) under en tidsperiod men det är naturligtvis rent nonsens att hoppa över dem då de absolut är stora omvälvare av största betydelse för historien.
Det felaktiga med att enbart ägna sig åt kungar, kejsare, generaler och politiker är att det blir en mycket smal bild av historien som belyses.
Meningen är ju att vi skall lära av historien också. Att i detalj veta hur Karl XII klädde sig och vad Marie Antoinette åt säger väldigt lite om tiden i sig och vad vi kan lära om denna.
Fråga en elev vilkensomhelst om den kan rita hur en person som levde 1778 såg ut och eleven kommer med 99,999% sannolikhet beskriva en adelsfröken/hovdam eller manlig kunglighet. Såklart, något annat hade han/hon aldrig hört talas om.
De förändringar i jordbruket som ägde rum, världshandelsutvecklingen, den tekniska utvecklingen, befolkningsutvecklingen osv är ju betydligt intressantare och väsentligare men om det vet eleven lika lite som om hur en vanlig bondkäring gick klädd och vad hon gjorde dagarna i ända. Jag finner det vara minst lika viktigt just pga att det ger förklaringen till hur samhällena utvecklades och hur folk tänkte.
Nu blev det lite bemötande av dina synpunkter men det var inte avsett som polemik utan snarare utfyllnad.
MVH
-
paulderfinne
- Medlem
- Inlägg: 467
- Blev medlem: 11 juni 2007, 17:32
- Ort: Osternohe/Tyskland
Hur ska du få en 5:te klass elev att tycka att " belysa förlopp och konsekvenser" inte är tråkigt! Nej, om man vill få barn att interessera sig för historia, måste man lägga till med en spännande undervisning. Varför inte berätta historier som kanske inte är hundraprocent sanna men spännande!!
Man kan berätta om Ingvar den Vittfarne eller Leif Eriksson. Om Cäsar och Vercingetorix och så vidare. Det är bara viktigt att få de unga med.
Sen senare kan man naturligtvis ägna sig åt "orsak och verkan."
Men en fråga från "diasporan". Vilken ställning har historia i dagens undergvisning i Sverige? Kan man ta studenten i det ämne? Och vilken ställning har den om man, ska vi säga, specialiserar sig på naturvetenskap?
Edit: blev bara pucktvåa. Svaret var riktat till dc
Man kan berätta om Ingvar den Vittfarne eller Leif Eriksson. Om Cäsar och Vercingetorix och så vidare. Det är bara viktigt att få de unga med.
Sen senare kan man naturligtvis ägna sig åt "orsak och verkan."
Men en fråga från "diasporan". Vilken ställning har historia i dagens undergvisning i Sverige? Kan man ta studenten i det ämne? Och vilken ställning har den om man, ska vi säga, specialiserar sig på naturvetenskap?
Edit: blev bara pucktvåa. Svaret var riktat till dc
Senast redigerad av 1 paulderfinne, redigerad totalt 31 gånger.
Varför årtal?
Som ni säger är denna detalj kunskap i sig en ganska trivial kunskap som inte ger nån särskilf insikt i historien men när man börjar sätta årtal - och händelser samman så behövs de både för att bena ut händelser ur ett större sammanhang, ta tex en omvälvande tider kring olika sekelskiften.
Jag tror personligen att ungdomen tappar intresse för det är för lite rock n' roll i historieundervisning (framförallt i förhållande mellan Hollywoodfilmer och svensk skola) Att sitta och tragla orsaksamband och konsekvenseer är rätt trist, belöningen är själva händelsen, som de kanske hört om eller sett på film. Men även det som man hänger upp själva orsakskedjorna på. Tyvärr så studeras dessa alldeles för lite.
Har inte historieundervisningen ett allmänbildande syfte också, att man skall känna till de viktigare händelserna och vad som hände, inte bara en plats där ett avgörande skedde - tex Waterloo, Lützen, Somme, Midway och El Alamein.
Jag hade en amerikansk lärobok (World History)på gymnasiet, vilken var betydligt mer omfattande och detaljrik. Fokus låg där framförallt på den politiska utvecklingen av världen på en ganska detaljerad nivå men även tydliga beskrivningar av avgörande händelser, medan vår svenska historiebok var benägen att syssla med "barkbrödsromantik".
Förintelsen verkar ha blivit ett kapitel för sig i svensk historieundervisning. Historie ämnet har trots en växande opinion för det blivit helt sönderpolitiserat.
Som ni säger är denna detalj kunskap i sig en ganska trivial kunskap som inte ger nån särskilf insikt i historien men när man börjar sätta årtal - och händelser samman så behövs de både för att bena ut händelser ur ett större sammanhang, ta tex en omvälvande tider kring olika sekelskiften.
Jag tror personligen att ungdomen tappar intresse för det är för lite rock n' roll i historieundervisning (framförallt i förhållande mellan Hollywoodfilmer och svensk skola) Att sitta och tragla orsaksamband och konsekvenseer är rätt trist, belöningen är själva händelsen, som de kanske hört om eller sett på film. Men även det som man hänger upp själva orsakskedjorna på. Tyvärr så studeras dessa alldeles för lite.
Har inte historieundervisningen ett allmänbildande syfte också, att man skall känna till de viktigare händelserna och vad som hände, inte bara en plats där ett avgörande skedde - tex Waterloo, Lützen, Somme, Midway och El Alamein.
Jag hade en amerikansk lärobok (World History)på gymnasiet, vilken var betydligt mer omfattande och detaljrik. Fokus låg där framförallt på den politiska utvecklingen av världen på en ganska detaljerad nivå men även tydliga beskrivningar av avgörande händelser, medan vår svenska historiebok var benägen att syssla med "barkbrödsromantik".
Förintelsen verkar ha blivit ett kapitel för sig i svensk historieundervisning. Historie ämnet har trots en växande opinion för det blivit helt sönderpolitiserat.
Senast redigerad av 2 Psilander, redigerad totalt 31 gång.
Vilket avgörande var störst för eftervärlden, El Alamein eller att Roosevelt dog?Psilander skrev: Har inte historieundervisningen ett allmänbildande syfte också, att man skall känna till de viktigare händelserna och vad som hände, inte bara en plats där ett avgörande skedde - tex Waterloo, Lützen, Somme, Midway och El Alamein.
OT den är lite knepig, hade man inte säkrat Afrika och Mellanöstern(och Suez) hade ju Irans och arabiska halvöns oljefyndigheter riskerat falla i tyskarnas händer, vilket kunnat ge dem ett övertag på andra fronter dessutom hade ju ine italien fallit lika fort och tyskarna kunnat frigöra trupper till andra fronter osv, men Roosevelts förtidiga död var ju så att säga droppen som gjorde kalla kriget lite kallare snabbare, men det hade kanske inte blivit nån 2a front eller kallt krig om inte Monty segrat vid El Alamein.
Men hur många vet att FDR dog 12 april 1945, vilket i sin tur blir en del i varför just hans död blir en viktig världspolitisk händelse.
Hur många svenska skolungdomar vet överhuvudtaget vad El Alamein var/är, eller vad det innebar?
Men hur många vet att FDR dog 12 april 1945, vilket i sin tur blir en del i varför just hans död blir en viktig världspolitisk händelse.
Hur många svenska skolungdomar vet överhuvudtaget vad El Alamein var/är, eller vad det innebar?
Enligt min erfarenhet så är det nog få som känner till El Alamein tyvärr.
Men vi kanske tycker att vissa saker är viktiga för att de innehåller dramatik eller oväntade vändningar, med tiden tappar de i betydelse och det är väl inte otänkbart att Hitler och hans anhang intar en betydligt mindre framträdande roll i historieskrivningen när de långa tiderna passerat. Hur många skulle ha känt till Herodes om inte kyrkan funnits? Hur många känner idag till Djingis Khan? Knut den store, Ivan den förskräcklige osv annat än till namnet?
Men vi kanske tycker att vissa saker är viktiga för att de innehåller dramatik eller oväntade vändningar, med tiden tappar de i betydelse och det är väl inte otänkbart att Hitler och hans anhang intar en betydligt mindre framträdande roll i historieskrivningen när de långa tiderna passerat. Hur många skulle ha känt till Herodes om inte kyrkan funnits? Hur många känner idag till Djingis Khan? Knut den store, Ivan den förskräcklige osv annat än till namnet?
Jag föreställer mig att antalet timmar som anslås till historia har minskat jämfört med t.ex. när jag gick i skolan. Vilket - gör det allt svårare för lärarna att malla in detta väldiga ämne i en undervisningsplan. Vad - skall man undervisa och vad - skall man hoppa över som oväsentligt? Jag hade turen i realskolan att få en utmärkt lärare i ämnet, hans specialitet var den Grekiska och Romerska antiken och vi 'var andlöst med...' vid Marathon, Thermopylae, Salamis och Cannae. Epaminondas, Perikles, Hannibal, Scipio och Ceasar blev så färgstarka personer att svenska kungar och den förhatliga svenska regentlängden föreföll bleka och ointressanta vid jämförelse.millgard Skrivet: Tis Jul 31, 2007 5:24 pm Rubrik:
--------------------------------------------------------------------------------
Historians ställning idag är tragisk (om man får säga så).
Dessvärre miste vi denne lärare efter ett par år - och historia blev sedan bara ett till, grått och tråkigt ämne. Det är nog inte möjligt att skapa sådana lärarkrafter idag annat än kanske undantagsvis(?), Varjag
Det låter som om din lärare var väl inläst på Plutarchos, vilket i sig nog var vanligare förr. I min generation är det nog betydligt färre.
"Förr i världen" kom högre lärare ifrån den bildade medelklassen och hade personliga intressen av litteratur, historia, kulturhistoria, konst etc. Nu är det inte så längre och man kan ju sörja eller glädjas åt den utvecklingen. Jag får känslan av att man läser historia för att man "alltid varit intresserad av andra världskriget" eller liknande - helheter och sammanhang finns inte med i resonemanget.
"Förr i världen" kom högre lärare ifrån den bildade medelklassen och hade personliga intressen av litteratur, historia, kulturhistoria, konst etc. Nu är det inte så längre och man kan ju sörja eller glädjas åt den utvecklingen. Jag får känslan av att man läser historia för att man "alltid varit intresserad av andra världskriget" eller liknande - helheter och sammanhang finns inte med i resonemanget.
Ett problem för hela lärarkåren är nog bristen på konkurrens om personalen vilket skulle driva upp löner och kanske attrahera en annan typ av folk om det blev mer status i lärarjobbet. Jag får uppfattningen att den som söker lärare antingen har ett kall eller inte vet riktigt vad de skall bli och tar ett en utbildning som de vet vad de slutar som.
Det är dock mer än ett lärarproblem, jag tror att det är ett nationellt problem, andra meriter som tex duktig på idrott, synas på TV med stora bröst osv värderas högre än att vara klassiskt bildad. Att göra några väl valda kulturpersonligheter (tex Herman Lindqvist, Peter Englund eller tom Fredirk Lindström) till lite hjältar vore nyttigt för skolan och ungdomen.
Det är dock mer än ett lärarproblem, jag tror att det är ett nationellt problem, andra meriter som tex duktig på idrott, synas på TV med stora bröst osv värderas högre än att vara klassiskt bildad. Att göra några väl valda kulturpersonligheter (tex Herman Lindqvist, Peter Englund eller tom Fredirk Lindström) till lite hjältar vore nyttigt för skolan och ungdomen.
Jag (undervisar i Hi på högstadiet) håller helt med millgard i den här debatten.
En positiv utveckling som jag ser det är förslaget att det ska bli nationella prov även i SO-ämnena. Detta kommer nämligen tvinga fram omskrivning och förtydliganden av läroplan och kursplaner. Som jag ser det är de idag helt erbarmerligt skrivna. Ffa det faktum att det både finns strävans mål och uppnående mål.
Ett sätt att få historia intressant är att göra det som var helt absolut förbjudet under min utbildning under 1990-talet, nämligen att bedriva katederundervisning. Att på ett underhållande sätt berätta historia på ett sätt som förklarar varför vissa händelser är viktiga och hur de hänger ihop med varandra.
Men varför ska man vara duktig i historia? Det torde vara det ämne som ger sämst pekuniär utdelning av alla i skolan?
En positiv utveckling som jag ser det är förslaget att det ska bli nationella prov även i SO-ämnena. Detta kommer nämligen tvinga fram omskrivning och förtydliganden av läroplan och kursplaner. Som jag ser det är de idag helt erbarmerligt skrivna. Ffa det faktum att det både finns strävans mål och uppnående mål.
Ett sätt att få historia intressant är att göra det som var helt absolut förbjudet under min utbildning under 1990-talet, nämligen att bedriva katederundervisning. Att på ett underhållande sätt berätta historia på ett sätt som förklarar varför vissa händelser är viktiga och hur de hänger ihop med varandra.
Men varför ska man vara duktig i historia? Det torde vara det ämne som ger sämst pekuniär utdelning av alla i skolan?
Det heter historieundervisning men ämnet heter historia. Ungefär som man bedriver svenskundervisning i svenska. Nog om detta.
SO-ämnena på högstadiet är samhällskunskap, religion, geografi och historia. Ämnenas karaktär går alltmer förlorad och snart ersätts det väl med en allmän "orientering" (kommer ni ihåg OÄ i mellanstadiet?) om omvärldens dåtid och nutid helt utan fördjupning eller analys...
SO-ämnena på högstadiet är samhällskunskap, religion, geografi och historia. Ämnenas karaktär går alltmer förlorad och snart ersätts det väl med en allmän "orientering" (kommer ni ihåg OÄ i mellanstadiet?) om omvärldens dåtid och nutid helt utan fördjupning eller analys...