Krogarnas försvinnande?

[Sarvi]

Själva omfattning på lagstifningen är väl det som är mest förvånande i jämförelsen.

Ja. Den svenska Vapenlagen (1996) innefattar drygt 7000 ord, den brittiska Firearms Amendment Act of 1997 omfattar 15 000 ord. Jag nöjer mig med att konstatera att vi uppenbarligen har olika erfarenheter av den brittiska vapenlagstiftningen och ordningsmaktens tillämpning av densamma.

P.S. Jag är lika minst lika anglofil som vissa andra häromrking, men jag är inte beredd att utan vidare skriva under på tesen om det dimomhöljda Albion som den individuella frihetens bastion på jorden vs Sverige som ett folkhemskt förbuds- och övervakningssamhälle. Övervakning förresten... där har vi sannerligen en punkt där britternas åstundan om personlig integritet har fått stryka på foten å det grövsta. Vid senaste besöket verkade det sitta en CCTV-kamera i varje gathörn och fanken vet om det inte tog en bild av en inne på muggen också på sina ställen.

[Johansson]

Jo, där har du en poäng, min erfarenhet är att de inte lyder lagens bokstav blint. En större flexibilitet inför lagens bokstav som blir som smörjning i olika byråkratiska processer. Men jag menar också med "omfattning" att så mycket bestäms, petitesser som vilka djur jag får skjuta med vad och den absurditet att jag inte får förvara mitt vapen i annans vapenskåp utan att särskilt tillstånd därtill. Därför kan jag inte förvara vapnen där jag jagar utan måste hålla dem inne i staden, för sedan varje gång transportera dem ett tjugo-tal mil till jaktmarkerna. Ingen har kunnat ge mig en förklaring på varför, inte mer än ”så är lagen”. Jag har hört samma sak hundratals gånger genom åren. En mycket kraftig tonvikt på omedveten styrning.

På favorit puben som ligger nära turiststråken seglar ibland sällskap på ett halvdussin in, de står i dörren och velar ett tag, för att sedan sakta glida fram mot baren. Frågande blickar vänds mot varandra, de kikar förstrött sig omkring och sedan på ett givet tecken glider hela klungan, likt en enda organism, ut ur lokalen. Det är en dråplig syn och det kan bara vara svenskar (eller norrmän). Detta velande och hattande är naturligtvis inte en separat företeelse, en slump. Det nästan vanligaste klagomålet i affärsförbindelser har hittintills varit just oförmågan till beslut. Man skall fundera för länge och det skall stötas och blötas i evighet, och till slut är det ändå något slumpmässigt, vanligtvis känslomässigt som avgör. Utveckling mot genomtänkt styrning, följt av utförande är en del i civilisationsprocessen. Något vi lär oss genom att stötas och blötas genemot varandra. Något som får oss att sakta men säkert överge instinkten som styrning. Det är en process som redan var långt gången i ”det dimhöljda ablion” när vi fortfarande sprang bärsärk. Och det var en process som var i sin linda här när vi beslöt strypa den genom att förlita oss på lagar och yttre styrning.

Krogstängning bör effektivt satt p för vidare civilisationsutveckling. När jag som ung palt fick bo hos en släkting i London, var jag tillräckligt naiv att kunna uppfatta denna skillnad mellan instinkt och medveten handling. En liten paus kunde märkas ibland i folks görande och därefter tilltog en beslutsamhet som man inte kunde ta fel på. En brittisk resoluthet i brist på bättre ord. Något de i historien bevisat oräkneliga gånger med civilisationsbyggande, upptäcksresor, kolonisation, affärsverksamhet, kultur och för att inte nämna att de två stora krig försvarat sina egna planer och ideal. Det kan man kalla självförverkligande och det är inte annat än en samlad effekt av varje engelsmans strävan att vara en självsvåldig person. Eller oantastlig individ. Man kan ta och fundera lite på vad det förändrade Sverige under samma nämnda tid uppvisade för trofasthet till ideal. Det var inga planer eller ideal som varade längre än ett ögonblick. Ett kohandlande och velande som inte bara är otypiskt svenskt, utan genuint skämsigt. De frihetliga idealen var det tydligen inte så mycket bevänt med och heller inte tron på självständighet och oberoende. Och om det är den inställningen man visar utåt mot andra länder, så skall man inte tro att att de är så myckt bättre bevänt med dessa saker inom landet. Man kommer nämligen aldrig längre än de mål man själv sätter upp, man skall vara nöjd om man kommer halvvägs. Men siktar man så lågt att det enda slutliga målet är att klara livhanken då kommer man garanterat ingen vart. Något som verkar ha varit målet under 2:a Vk. Så nog finns det anledning att prisa den engelska sättet, speciellt som vi idag har än mer att vinna av att hålla oss till medveten styrning snarare än instinkt.

[Widsith]

Mycket trevlig diskussion, och jag har själv funderat på vad ett välutvecklat pubsystem framförallt på landsbygden skulle få för verkan. Ser man på hur det fungerar i England så visst finns det störiga fyllbultar eller fullproppade pubar med hög musik, men mestadels är det lugna små krypin där inte bara byns män samlas utan också hela familjer, för att umgås med grannarna istället för att sitta hemma och titta på TV. Ölen inmundigas inte i stor mängd eller i rask takt, som seden är här nu för tiden, utan blir ett "smuttande" inslag i konversationen.

När det gäller de svenska landsbygdspubarna tror jag att dessa ursprungligen utvecklades ur skjutshåll, vilka fanns för att kyrkans och kungens män skulle kunna ta sig fram snabbt. Vid skjutshållet fanns utvilade hästar och något att dricka för den resande, ofta öl, och kanske etablerade sig här en hovslagare, med mera. Ibland fanns både mat och husrum, vilket då gjorde det till ett gästgiveri. Att pilgrimens härbärge skulle spelat en roll tror jag inte, dessa höll sig mestadels från all kontakt med lokalbefolkningen och jag tror att denna i sin tur höll sig ifrån pilgrimernas härbärgen.

Bybildningen var olika i olika delar av landet, vilket skulle göra att spridningen av pubar skulle ha varit ojämn. Jag tror emellertid inte, att så var fallet. Puben var det ställe där skjutsarna stannade, helt enkelt.

En bidragande orsak till pubens försvinnande var kyrkan, som redan i bevarade visitationsprotokoll från 1700-talet sägs vilja motverka dessa ställen som fick sockenborna att strunta i gudstjänsten. Man förfasar sig över, att den lokala puben säljer sina drycker även under gudstjänsttid. Kanske var det också så, att en bättre väghållning gjorde ett större antal pubar/skjutsställen obehövliga, och utan sin funktion som serviceverkstad för vägfordonen så fanns det bara drickandet bland lokalbefolkningen kvar, vilket ju var lättare att reta sig på.

Man kan ju längs våra vägar titta på antalet motell och servicestationer, som blir färre och färre till antalet. Utan dessas servicefunktion blir argumentet för att upprätta ett "rent suparställe" ganska svagt. Hade man kunnat rättfärdiga detta som del av en samhällsservice hade saken varit en annan. Min idé är ju då att verka för att folk på nytt börjar gå dit de skall, istället för att ta bilen... Då behövs ju ett antal vattenhål längs vägen...

[Johansson]

Instämmer, förbaskat trevlig. Jag har haft ovärderlig nytta av det i jobbet, där en del av tiden går till att överbrygga skillnaderna mellan engelskt vs svenskt tankesätt. Inte det lättaste alltid.

landsbygdspubarna tror jag att dessa ursprungligen utvecklades ur skjutshåll

Det är behandlat i tråden: värdshusen/gästgiverierna kan sägas ha uppkommit på så vis plus att det lagstiftades om dem. I byarna fanns även vanliga krogar.

En bidragande orsak till pubens försvinnande var kyrkan

Det har jag å andra sidan inte hört något om. Jag inringade 1860-70-talet till 1916 som perioden då de försvann. Har du något mer om detta ?

Lite mer jag har hört, så har man inom den akademiska världen benämnt alltifrån pub till bybrunnen för LOF (lokala offentliga miljöer). Något som betecknas som synnerligen viktig i de flesta sociala djurs samhällen. Desmond Morris, han som så träffande jämför människor med apor (apes), har gjort lite "grymma" försök där man gång på gång tagit bort samlingspunkten (aka LOF) för en flock chimpanser. Till slut blev aporna extremt oroliga och förvirrade, och den tidigare etablerade sociala strukturen skakade. Med den effekten på apor kan man bara ana sig till verkningarna hos en högre varelse som människan. Krogarnas försvinnande är inget smärre ingrepp, snarare i paritet med forcerad upplösning av kärnfamiljen som konstitution.

Orsakerna till krogarnas försvinnande i termer av motiv är något som inte tagits upp än. Kanske något värt att spekulera i... Jag kan tänka mig vinsterna i att hela tryggheten med den lilla lokala gruppen försvinner och det faktum att mycket av kunskapsöverföringen upphör, skulle betydligt underlätta möjligheterna till ett mer centralt styre. Speciellt betänkt att man från myndighetshåll fritt kan lägga upp de fakta eller annat, utan att behöva bekämpa motstridiga uppfattningar. Kanske kan man jämföra med den ortodoxa kyrkans roll efter ryska revolutionen. Då den utgjorde en källa (och trygghet) för en alternativ världsbild måste den bort. Säkerligen även om den inte utgjorde ett egentligt hot mot den världsliga makten

[Donkeyman]

Men jag har væl antydit min åsikt om saken. Problemet før mig just nu ær att jag har flyttat och Telenor anser sig behøva 6 (sex) veckor før att flytta på en Internet-anslutning. Dærfør surfar jag tillfælligtvis från ett Internetcafe till det facila priset av en spænn minuten.

Men min analys av krogarnas førsvinnande ær att fram till andra hælften av 1800-talet så var Sverige inte på något sætt annorlunda æn resten av Europa. Det fanns sjapp dær det fanns folk.

Men så kom några viktiga folkrørelser i sving. På ena sidan var det en religiøs førnyelse som gjorde att de religiøsa værderingarna fick større genomslag. Samtidigt kom det en politisk førnyelse som funkade på ungefær samma sætt. Bægge dessa folkrørelser hade en stark påverkan från nykterhetsrørelsen som hade fått stort deltagande ungefær samtidigt.

Lagt tillsammans blev detta en broms på allt som hade med drickande att gøra och med tiden ledde detta till Brattsystemet som var grunden till det krogsystem som rådde fram till mitten av 60-talet.

Men då skedde det en førnyelse i och med att vi skulle anpassas till resten av værlden. Då gællde det att få folk att sluta dricka brænnvin før att i stællet gå øver till øl och vin. Vilket var grunden till mellanølets inførande. Och till att man børjade acceptera pubar och barer.

Men det tredje steget i utvecklingen ligger sjælvklart i EU. I och med den moderna tidens resemøjligheter finns det inte længre en chans att uppehålla någon form av "torrlagt" reservat. Vilket innebær att framtiden innebær en anpassning till de normer som råder inom EU.

Men førloraren av 150 års Svensk politik ær den vanliga Svensken. Som har førnekats møjlighet att besøka ett stamlokus æven på de små orterna eller på bakgatorna i førorten. Dærfør att hans valda politiker inte ansett att Svensken klarar av att ha den friheten.

Førræn nu....

Men nu ær vi inne på politik.

[Johansson]

tack Donkeyman för att du gör dig mödan att gå till internetcafé för att besvara frågeställningen och det med överstrukna o:n och allt..
Saftig prissättning 60 nkr/timme.

Nykerhetsrörelser och frikyrkorörelser plågade även stackars England, men oftast är de inte dessa organisationer som får sista ordet. Vad jag vet så kunde det vara maktinflytande industrialister som ansåg att nyktrare arbetare skulle vara bättre eller kanske någon hög politiker med skrupler som ansåg att även "the great unwashed" skulle ha rätt till en tröstande sup i misären. Nog bör det väl ha funnits sansade krafter även i Sverige, utanför dessa rörelser, som gett tummen upp. Orsaken kan ju ha varit personlig vinning eller en önskan om att hålla allmogen från varandra för att så skapa kontinuerligt lugn. Bra förutsättningar för myndighetsinterventioner.

De svenska åtgärderna var hursomhelst extrema. I England som hade en snarlik dryckeskultur, motade man främst bort den fördärvliga spriten och gynnade den gemytligare ölen. Pubarna var det aldrig fråga om att röra, man begränsade deras öppettider i ransoneringssyfte (eller arbetskraftsamlande avsikt) i samband med 1vk, något som kvarstod fram till helt nyligen faktiskt. Försiktigheten mot spriten har satt sina spår. Än idag är det omöjligt för mig, storvuxna karl, att beställa en trippel whisky (knapp en 8:a) om sådant behov skulle infinna sig.

Fast det där att vi rör oss in på politikens områden kan nog diskuteras. Jag undrar om (vilket jag inte har någon aning om, naturligtvis) om det tog en politisk vänster-höger splittring när det gällde på 1860-talet.
Jag vet själv i alla fall, som har svårt att frammana några politiska åsikter att när jag för ca 4 valperioder sedan skulle till att rösta hade åtminstone en klar åsikt, den att systembolaget borde bort. Folk har olika åsikter om det mesta, som de har om vädret. Vissa vill ha skatter, andra inte.En kriminell vill väl förmodligen inte ha en poliskår. Svårt att bestämma sig. Men tack vare min vistelse utomlands kunde jag dock inte för mitt liv förstå att någon person av kvinna född kunde finna det vettigt att systembolaget skulle finnas. En alltigenom osympatisk och förödmjukande inrättning, speciellt då. Döm om min förvåning att inget parti ville ha bort det då! Det skar helt över höger och vänster. Måste vara ett egenartat svenskt resonerande bakom kan tänkas. Helt klart en tanketradition med gedigna historiska rötter borde man kunna tro...

[Widsith]

landsbygdspubarna tror jag att dessa ursprungligen utvecklades ur skjutshåll

Det är behandlat i tråden: värdshusen/gästgiverierna kan sägas ha uppkommit på så vis plus att det lagstiftades om dem. I byarna fanns även vanliga krogar.

Jäpp, såg det innan jag skrev, men som jag uppfattade det såg man skjutshållen som lite utanför ämnet. Som jag ser det är de primära för ämnets avhandlande
De "vanliga krogarna" du säger fanns i byarna utöver värdshus/gästgiverier tror jag först hade funktionen som skjutshåll, vilka förlorade sin servicefunktion och alltså bara blev ölschapp.

En bidragande orsak till pubens försvinnande var kyrkan

Det har jag å andra sidan inte hört något om. Jag inringade 1860-70-talet till 1916 som perioden då de försvann. Har du något mer om detta ?

Jag skall plocka fram den text jag har om detta och återkommer.

[stallaren]

Hej Johansson!
Ett mycket komplext och intressant inlägg angående krogarnas försvinnande.
jag funderar lite på hur krogen som en social punkt i människors liv, urholkas då folk fortfarande är "rädda" för att ta en öl på dagar som inte heter fredag eller lördag?Gamla kristna värderingar eller ett enormt statligt reglersystem som även "hjälper" till att styra folks leverne och attityder?vad tror du?
Mvh
Stallaren

[Widsith]

Här är som utlovat några exempel från visitationsprotokoll gällande en församling på västkusten, för att visa att krogdöden började tidigare än under 1800-talet samt drevs på av kyrkan:

Biskopsvisitation 1728:
"(Fråga): om när intil kyrkiorne wore några krogar?
(Svar): neij, förutan wid NN, hwarest är giästgifware gård."

Prostvisitation 1744:
"krog, som förr warit wid kyrckjan är afskaffad ock lofwa wederbörande ther öfwer wilja handhålla, at ingen hädan effter skall få uprettas, som ock at likaledes wilja tillse at kongl. maytt:s förnyade stadga om eder ock sabbatsbrott á d. 17 oct 1687 samt kongl. maytt:s stadga ock förbud angd:e slagzmål, oliud ock förargelse i kyrckjorne af år 1686 d. 22 decemb. tillbörligen skall efterlefwas."

Biskopsvisitation 1767:
"På tilfrågan, om någon Krog finnes wid Kyrkorna, swarades Nej; såsom ej heller någon noterad för fylleri och swordom. Dock recommenderades, at den deremot utfärdade Förordning, af år 1714, årligen måtte upläsas, och, om dess wärckställighet mot de bråttsliga hos Kronobetjäningen anhållas."

Biskopsvisitation 1790:
"Wid någon Kyrka är icke något Krogställe beläget, utom Torpet NN under NN, nära intill NN Kyrka, och hwaräst Öl och Brännwin äfwen under Gudstjensten hållas till salu och tillfälle således gifwes till et liderligt lefwerne, som ock ofta där skall af åtskillige Kyrkogångare föras, hwilket alt gaf Herr Doctorn och Biskopen anledning till Alfwarliga bestraffningar och förmaningar, mot denna Lagstridiga osed, hwilken dessutom i sig sjelf är högst förderfwelig och förargelig; hwarföre ock Krono Befallningsmannen NN, uppå Herr Doctorens och Biskopens anmodan lofwade at till detta Krogställes afskaffande göra wederbörlig ämbets handläggning."

[Johansson]

Tackar för det Widsith,
verkar som de inte accepterade att krogarna låg brevid kyrkorna, första citatet verkar det som om de accepterar gästgifveri men inte krog. Man kan ju spekulera om det inte gick vildare till på krogarna, än gästgifverier/värdshus?

Stallaren:

jag funderar lite på hur krogen som en social punkt i människors liv, urholkas då folk fortfarande är "rädda" för att ta en öl på dagar som inte heter fredag eller lördag

Jo, det är intressant. Inverkan är stor, kommer ihåg för ett antal år sedan en utlänning som var i Göteborg en vardagskväll och på fullt allvar undrade om det var utegångsförbud efter ett visst klockslag! På helgerna ser man en hel del folk ute och rör på sig, men där är det ganska homogent yngre. Det hela är ganska annorlunda.

En annan sak som flera debattörer påpekat är att en liberalisering är på gång, med fler licens-ställen. Folk tar till sig idén att gå ut och ta en öl istället för att dricka framför tv-n. Nog är det gott och väl, men det har ändå varit ett 150-årigt avbrott. Mitt eget intresseområde;historia, är ju det kanske mest drabbade. Helt plötsligt sker inte överföring från generation till generation om vad som har hänt för och inte heller överförs seder (manners) och tankesätt. Att få historia till livs via böcker och skolundervisning får bara vara ett litet komplement, historien är något levande och måste överföras levande. Jag går ibland ut med affärskontakter och vänner från England här i Sverige, men tyvärr kan ibland utbytet vara ganska andefattigt. Svenskarna ses som plumpa. Hur många gånger händer det inte att de vänder sig mot baren för att bara hämta en öl/drink åt sig själva. De har ofta heller inte så mycket insida att erbjuda, synen på livet och människorna präglas av en viss knapphet.
Kunskapen har fått ersättas av siffror och ibland drar de till med kusliga vetenskapligheter för att beskriva fenomen som lycka och tillfredställelse. Humor är en annan mänsklig egenskap som allt för ofta måste förklaras. Ibland får jag signalera att det är fråga om humor för att svenska kollegor inte skall tappa fattningen.

Det 150-åriga avbrottet är att jämföra att med att bli av med kartan till vilka vi är som folk och hur vi resonerar. Förmodligen måste kartan ritas en gång till och det lär nog ta sina sekler...

[Widsith]

verkar som de inte accepterade att krogarna låg brevid kyrkorna, första citatet verkar det som om de accepterar gästgifveri men inte krog. Man kan ju spekulera om det inte gick vildare till på krogarna, än gästgifverier/värdshus?

Eftersom kyrkan i många fall var byns mittpunkt, följde det så att säga av vartannat, att krogen låg nära intill kyrkan. Men det var istället krogen som sådan kyrkan var emot. Gästgiverierna hade fortfarande sin servicefunktion, därav kyrkans mildhet i kritiken. Från pastoratet ifråga finns det också uppgift om att en av prästerna under senare hälften av 1800-talet ägde gästgivaregården.

Efter att kyrkans män verkat för att byarnas krogar stängdes, flyttades supandet över till kyrkbacken, där det mestadels skedde i smyg. I Karesuando, ett nordligt exempel, stod enligt anteckning år 1826 klockaren på kyrkbacken och sålde brännvin. I trakten av Lund, ett sydligt exempel, förekom att församlingens manfolk hade som sed att gå in på krogen och stärka sig antingen före eller efter gudstjänsten, ibland också under denna. När krogen stängts genom kyrkans ingripande tog männen med sig sin plunta till kyrkbacken, ja även in i själva kyrkan. I vapenhuset kunde det bli stoj bland dem som stannat där för att dricka sin "kyrksup" osv osv.

Krogen, i sin roll av skjutshåll utan hästar, hade en lika central och uråldrig roll i byn som kyrkan, och tillhörde de institutioner som utgjorde kärnan i byn. De kungliga stadgorna av 1686 och 1687 var tillkomna efter kyrkans skrivning, och tillämpades genom kyrkans ivrande under hela 1700-talet för att minska krogens konkurrens om besökare under sön- och helgdagar.

[Johansson]

Mkt intressant Widsith med lite komplement till "Stora Krogboken". En annan fråga är vart krogarna på landsbygden valde för plats efter alla skiftena. När byarnas centrala struktur upplösts. I litteratur från tiden är ibland krogen helt skild från andra byggnader, kanske till och med en bit ut i skogen. Bortanför all kontroll och redlighet.

Så gick det till långt in modern tid. En irländare som kom hit till Göteborg i början 70-talet har berättat för mig exakt hur svårt det var att få tag på en öl en söndagkväll i mitten av 70-talet. Tydligen stängde de flesta ölsjappen rätt tidigt, redan på eftermiddagen. Oftast frekventerades 7:ans Ölhall, en av de mer populära. Där fanns lustigt nog ofta en del irländare och engelsmän i förskingringen, de lyckas alltid hitta vattenhålen hur fåtaliga de än månde vara. Lite likt kameler som finner oaser.

Efter även det ställets stängning var han tvungen att ta färjan över till sjömanskrogen Port Artur, på Hisingssidan.
Där skulle tydligen inga vanliga förordningar om öppettider, mattvång eller anständighet följts, och förutom det som serverades fanns det medhavt brännvin att tillgå som dussör! I trädgården pågick horeri, föga dolt bakom en buske eller en utemöbel.
Ett antal år senare skulle nämnda irländare tagit Shane MacGowan från the Pogues dit till Port Arthur. Denne MacGowan, som måste varit med om en hel del, skall ha utbristet att det var det värsta han sett.
Vet inte riktigt vad som hände med detta Port Arthur sen.

[Widsith]

Port Arthur lever och frodas!

http://www.portarthur.se/

[Erik Hägerdal]

Gästgiveristadgan fanns kvar till 1933 men många gästgiverier verkar ha varit nedlagda långt innan dess och inte bara p.g.a. järnvägens expansion m.m. utan även i trakter där järnvägar saknades helt. I Skåne har många gästis överlevt, men där har det fått mer eller mindre karaktären av lyxig mat som äts vid speciella högtider som Mårten gås (mm den är här alldeles snart!:D) och inget riktigt ställe man går till för att ta en sup och snacka med andra i byn.


Det är väl mer intressant att studera att det inte fanns så många krogar eller andra tillhåll vare sig i städerna eller ute på landsbygden. Mattvånget kan ju ha varit en hämmande faktor, men det finns/har väl funnits även i andra länder? Motboken borde inte ha inverkat så mycket egentligen kan man tycka, men det kanske fanns något omfattande regelkineseri för det med?


Annars brukar far jämt dra historien om gästerna på Växjö stadshotell som beställde in en sup och en fläskpannkaka när han var där under mattvångets tid, suparna beställdes in i en rask takt medan gaffeln satt kvar och vibrerade i gummipannkakan som åkte in och ut ur köket...

[Donkeyman]

Egentligen har Sverige och Norge en gemensam historia på området. Därför att i bägge länderna blev nykterhetsrörelsen väldigt stark på 1800-talet. Och den influerade såväl den religiösa som den politiska väckelsen. Många idealister såg för sig en sorts paradis i det torrlagda samhället. I Norge var man ännu mer framgångsrika i det att man fick ett 10-årigt brännvinsförbud som avlöstes av hårda restriktioner som man ännu ser rester av. Medan man i Sverige som bekant införde en 40-årig period med ransonering. Som avlöstes av strikta restriktioner som har varat till helt nyligen.

I bägge länderna visar erfarenheterna att dessa regimer inte fungerade som upphovsmännen önskade. Det spritfria samhället uppstod aldrig. Därför att folk fann alternativa vägar att skaffa sig de varor man ville ha. Smuggling av sprit, vin och öl är fortfarande en stor business i Norge. Medan tillverkning av HB är landets kanske mest spridda hobby.

Resultatet är dessutom drickesvanor som är totalt annorlunda än lite längre Söderut. En god Norrman eller en god Svensk tar gärna en avsevärd del av årskonsumtionen på en gång och därigenom blir det utåt synliga fylleriet betydligt mer påtagligt. Medan en god Dansk, Tysk eller Engelsman gärna tar ett par halvlitrar om dagen på sin Kro, Kneipe eller Pub. Ett sätt att umgås med starka drycker som jag själv tillämpat sedan jag kom in på sådana etablissemang.

MEN - en god Engelsman använder också sin Pub som sitt vardagsrum. Där träffar man sina grannar och sina vänner. Där diskuterar man dagens stora och små händelser. Där har man fackföreningsmöte. Där ser man de stora fotbollsmatcherna. Det är socialt förödande att bo i ett område med en dålig pub. Medan en god Norrman använder sitt eget vardagsrum för att grunda med lite billigare vara innan han på de små timmar raglar ut på byen för att träffa folk......

Bägge kulturerna hade ett våldsamt alkoholproblem under mitten av 1800-talet. Man valde olika vägar att bekämpa detta. Man kan kanske säga "med eller utan krogar". Och det verkar inte som om metoden utan krogar har varit mer framgångsrik - snarare tvärtom.