Bra Gustaf Fröding dikter?

alexz · Inlägg av **alexz** » 25 maj 2005, 20:36

Hej! Jag är intresserad av Gustaf Frödings verk, dels för att jag verkligen vill veta vad han verkligen har gjort för mästerverk samtidigt så är det här ett underlag för mitt skolarbete. Det finns massor med dikter att plöja igenom, men vilka är guldkornen?

Vilka dikter tycker du är bra och varför det?

Tack så mycket på förhand!

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 25 maj 2005, 21:43

Man kan ju till en början göra skillnad på de dikter som man personligen gillar, och de som anses vara viktiga i diktarens produktion eftersom de avslöjar någonting om psykologin el.dyl.

Wikipedia listar fyra:
En fattig munk från Skara
Ett gammalt bergtroll
Tre trallande jäntor
Det var dans bort i vägen

Det gamla bergtrollet intresserade sig för flickorna, men de skrämdes bort av den anskrämliga figuren - inte så spännande kanske, tills man inser att det är självupplevt. "Dans bort i vägen" är svår att läsa som en dikt när man hört den i Vikingarnas excellenta tappning, men ordsnideriet i hela Frödings diktning saknar (tycker jag) motstycke i svenska språket.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Fr%F6ding

Jo, här är min absoluta favorit, deklamerat ur minnet:

Jag skiter i peppar, jag skiter i salt
jag tror ta mig fan att jag skiter i allt

Sumsar · Inlägg av **Sumsar** » 26 maj 2005, 02:06

"Säv säv susa" är romantisk, sorgsen och mjukt sångbar (tonsatt för övrigt).

"Den gamla goda tiden" och "Världens gång" är social diktning, den förra mer indignerad och den senare lite uppgiven - men oförglömlig.

Sedan finns förstås den den nietzcheinspirerade långdikten "En morgondröm" som drogs inför domstol för en - för tiden - vågad skildring av samlag.

Mest känd är kanske den korta, självbiografiska "En kärleksvisa" med första strofen: "Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få, sjung vackert, I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå".

Gutekrigaren · Inlägg av **Gutekrigaren** » 26 maj 2005, 10:03

Det är väl ändå Sven-Ingvars som gjort "Det var dans..."?

De gjorde även min favorit, hittills i alla fall eftersom jag är ganska obildad på Fröding: Anita.

Mvh Petter

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 26 maj 2005, 10:50

...Ähh, är bättre på Fröding än dansband (obs ingen demonstrativ okunskap dock), givetvis Sven-Ingvars. Men det fattar man ju.

alexz · Inlägg av **alexz** » 26 maj 2005, 17:44

Hexmaster skrev: Jag skiter i peppar, jag skiter i salt
jag tror ta mig fan att jag skiter i allt

Jag hittar inte dikten, rent officiellt, hittar bara den på några internetsidor. Hur vet vi att Fröding har skrivit dikten?

Donkeyman · Inlägg av **Donkeyman** » 26 maj 2005, 19:31

Men var det inte Fröding som skrev en dikt som började:

Våran prost
är rund som en ost
och lärd som själve den onde
........

Så minns jag inte mer - men jag kommer ihåg att den var dj****t bra.

Sumsar · Inlägg av **Sumsar** » 26 maj 2005, 20:14

alexz skrev:
Hexmaster skrev: Jag skiter i peppar, jag skiter i salt
jag tror ta mig fan att jag skiter i allt
Jag hittar inte dikten, rent officiellt, hittar bara den på några internetsidor. Hur vet vi att Fröding har skrivit dikten?

Man bör nog vara skeptisk. En sida skriver att Gustaf Fröding sägs vara författaren - men det verkar inte vara hans stil direkt (och frågan är dessutom om inte språket är otidsenligt):

Jag skiter i ära,rykte och namn.
Jag skiter såväl i pengar.
Jag skiter i kvinnornas svällande barm.
Jag skiter i deras sängar.
Jag skiter i Boren, Roxen och Glan.
Jag skiter i påsar och slänger på stan,
av rotmos skiter jag även
och när jag har skitit
torkar jag mig i näven.
Jag skiter i varmt, jag skiter i kallt.
Jag skiter i peppar, jag skiter i salt.
Jag tror ta mig fan jag skiter i allt.

Den här versionen verkar lite mer trovärdig (med enhetlig rytm):
Jag skiter i ära, rykte och namn
Jag skiter i guld och pengar
Jag skiter i flickornas längtande famn
Jag skiter i deras sängar
Jag skiter i varmt, jag skiter i kallt
Jag tror ta mig fan att jag skiter i allt
Men kunde jag skita pengar och guld
Jag skulle betala all min skuld
Då skulle jag sluta arbeta och slita
Då skulle jag bara sitta och skita

Den här sidan med citat tycks vara bra annars (med första raderna ur "Våran prost" bland annat):
http://www.wartoft.nu/program/poesi/dik ... 6ding.aspx

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 26 maj 2005, 22:38

Minsann! Är det en dikt som falskeligen tillskrivs Fröding? Nu sitter jag med drygt sexhundra sidor "Samlade dikter", få se om jag kommer fram till nåt tills imorgon...

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 27 maj 2005, 08:16

...Sådärja (gäsp), inget djupare studium precis, men efter att ha ögnat igenom vad som uppges vara Frödings samtliga diktsamlingar så kan jag konstatera att ovanstående dikt, ibland rubricerad Skit, inte finns med. Det finns ju en möjlighet, att han skrivit dikten eller något snarlikt, och att den spridits på annat sätt än via en diktsamling; men stilen känns inte riktigt riktigt rätt. Så nu vill jag påstå, att dikten inte skrivits av Fröding, och att bevisbördan ligger på den som vill visa motsatsen.

Blev däremot påmind om väldigt mycket annat; emigrant-svenska "Fadervädel", eller den om rättshaveristerna Per Persa och Jan Ersa - ett måste! - eller att "det är skönt för skalder att få sova" (skalden ifråga är A-lagaren Wennerbom, har svårt att avgöra om det är en sorglig dikt eller inte). Någonstans konstateras att det som är sanning i Jena är ett dåligt skämt i Heidelberg, eller hur det var - men det var väl inte Fröding som myntade detta bevingade ord från början? En del är bra mystiska, som "Gråbergs gråa sång", fast minns dem gör man ju. Avgjort bäst är han när han inte skriver om gudar och historiska hjältar utan om värmländska ting, på ett mål som han förutspår kommer att vara försvunnet inom trettio år. Ex.vis anekdoten om svampinjonerna, där två midsommarrusiga ynglingar bestämmer sig för att pröva på nån fin mat, och köper en burk champinjoner; såg ut som träknappar, rysligt svårtuggade var de också, och så reaktionen när de inser vad de äter: "Tvi! Dä ä sôpp!" -- Svamp ansågs inte som människoföda.

Hans · Inlägg av **Hans** » 27 maj 2005, 15:34

Jag trodde jag var ensam att känna till och tycka om dansbandsversionen. Jag håller med Petter att Sven-Ingvars tolkning av Anita är mycket bra. Annars är detta en av de få dikter jag kan utantill:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå

...i alla fall första delen

MVH

Hans

Sumsar · Inlägg av **Sumsar** » 27 maj 2005, 16:58

Hexmaster skrev:...Sådärja (gäsp), inget djupare studium precis, men efter att ha ögnat igenom vad som uppges vara Frödings samtliga diktsamlingar så kan jag konstatera att ovanstående dikt, ibland rubricerad Skit, inte finns med. Det finns ju en möjlighet, att han skrivit dikten eller något snarlikt, och att den spridits på annat sätt än via en diktsamling; men stilen känns inte riktigt riktigt rätt. Så nu vill jag påstå, att dikten inte skrivits av Fröding, och att bevisbördan ligger på den som vill visa motsatsen.

Blev däremot påmind om väldigt mycket annat; emigrant-svenska "Fadervädel", eller den om rättshaveristerna Per Persa och Jan Ersa - ett måste! - eller att "det är skönt för skalder att få sova" (skalden ifråga är A-lagaren Wennerbom, har svårt att avgöra om det är en sorglig dikt eller inte). Någonstans konstateras att det som är sanning i Jena är ett dåligt skämt i Heidelberg, eller hur det var - men det var väl inte Fröding som myntade detta bevingade ord från början? En del är bra mystiska, som "Gråbergs gråa sång", fast minns dem gör man ju. Avgjort bäst är han när han inte skriver om gudar och historiska hjältar utan om värmländska ting, på ett mål som han förutspår kommer att vara försvunnet inom trettio år. Ex.vis anekdoten om svampinjonerna, där två midsommarrusiga ynglingar bestämmer sig för att pröva på nån fin mat, och köper en burk champinjoner; såg ut som träknappar, rysligt svårtuggade var de också, och så reaktionen när de inser vad de äter: "Tvi! Dä ä sôpp!" -- Svamp ansågs inte som människoföda.

Bra om Skit-dikten!

"Jan Ersa och Per Persa" är värd att nämnas, ja - och "Sagoförtäljerskan" om storasystern som berättade sagor för den lille Fröding; den sistnämnda börjar:
Och minns du Ali Baba
och minns du vår gröna
syrengrotta, lummig och sval,
där mörk som den sköna
sultanan av Saba
och brunögd och spenslig och smal,
du satt och förtalde
en saga, du valde
bland en tusen en nätters tal.

Apropå svamp, har jag hört att det inte sågs som människoföda på 10-20-talen i innersta Ångermanland, där min mormor växte upp.