Starkaste arméerna i historien....

[zyx83]

vilka arméer/trupper är de bäst drillade/disciplinerade/sammanfogade/modigaste i historien eller om man så vill de starkaste/mest effektiva i förhållande till sitt antal/styrka...

nämn 3 stycken o motivera

Själv kanske:

1. tyskland, 2:a världskriget...
-tog snabbt o skoningslöst initiativ genom blitzkriget o kämpade emot övermakten i 2 år mellan 43-45....
2. karolinerna från karl 10 till karl 12....
-färre o skoninglöst uppoffrande soldater med kulmen vid slutstriden vid poltava....
3. napoleons trupper...
-hade herraväldet mot en växande opinion fram till slutet vid waterloo...

[Stefan]

Sovjet-armen säg ca 1930-35
dvs innan utrensningarna tog knäcken. Rest: de sibiriska "elit"-divisioner.

Djingis-Khans (inkl efterföljarna) trupper.
oerhört kreativa, tog extremt bra tillvara ALLA idéer även från tillfångatagna ingenjörer.

Normandiska riddare, helt dominerande i Europa under 11-1200-talet såväl med fältridderi som befästningsbyggen.

[Nizze]

3. napoleons trupper...
-hade herraväldet mot en växande opinion fram till slutet vid waterloo...

Var inte napolions taktik välldig enkel, fram med folk i mängder och låta dom machera i kollon mot fienden och dö i mängder.

[Perra]

1: De romerska legionerna från ca 220talet f kr - ca 180 e kr. Där har vi några av de absolut mest diciplinerade kompetentaste och viljestarkaste armeérna i historien, oslagbart! Sedan övergick det hela snart i fullständig cirkus med övergödda och bortskämda soldater som helst gjorde allt utom att slåss, men de räknas inte med här.

2: Sydstaterna. Snacket att en sydstatare var lika bra som fyra nordstatare är inte bara snack. Uppofringsviljan var mycket stor. Samlingen av generaler var förmodligen den bästa någon armé haft någonsin, resurserna tröt dock i slutändan. För att citera en polare som inte är lika hemma i det hela men som ändå hade en sak klar för sig..."de där bonnjävlarna var ju fan så mycket bättre på att slåss"

3: Att inte ta med Karl XII karoliner på en sådan här lista vore tidernas miss. Oerhörd sammanhållning, plikttrogenhet och kampvilja. I inställning finns det inte många som slår dessa herrar.


Det finns massor med alternativ till dessa armeér, tyvärr gällde listan bara tre stycken.

[zyx83]

perra: skriv in 20 om du vill......läser mkt intresserat!

[Kapten_Gars]

3. napoleons trupper...
-hade herraväldet mot en växande opinion fram till slutet vid waterloo...

Var inte napolions taktik välldig enkel, fram med folk i mängder och låta dom machera i kollon mot fienden och dö i mängder.

Nej det var den inte.
Napoleons taktik byggde på samverkan mellan alla vapenslag.
Artilleriet skulel lägga ner en "base of fire" (eldbas), förhindra storskalig fientliga anfall och slå hål på fiendens linjer.

Det lätta infanteriet, de sk skärmytslarna skulel rycka fram framför infateriet huuvdanfall och använda sin eldkraft och förmåga att utnyttja terrängen till att desorganisera fienden och nöta ner honom.

Huvudanfallet genomfördes av infanteribataljoner som avancerade i kolonn bak skärmen av skärmytslare, kolonnernas rörlighet gjorde att man flyttade sig fortare och tillät att man kunde anpassa var man satte in angreppets tyngdpunkt.
Precis utanför musköterna effektiva räckvidd så formerade första linjen med infanteribataljoner till linjeformation och genomförde anfallet.
Anfallet följdes av armekårens lätta kavalleri och ridande artilleri som skulle sättas in för att förfölaj fienden och fullborda segern.

Divsioner och även hela kårer med tungt kavalleri och dragoner kunde understödja infanteriets anfall tillsammans med sina egna ridande batterier. Fransmänen var i stort sett ensamma i europa om att behjärska konsten att göra kavalleri anfall i stor skala, där andra sater anföll i regementen och brigader anföll fransmänen i divisioner och hela kårer. Ibland sattes tom hela kavalleri reserven med flera kårer tungt kavalleri in i enorma anfall med 10.000-15.000 ryttare understödda av tjogtals kanoner.

Det Kejserliga gardet utgjorde Napoleons sista reserv och kom under de senare åren att sättas in för att avgöra slagen. Även om Gardets infanteri inte sattes in särskilt ofta så användes artilleriet mycket tillsammans med kavalleriet. Gardets artilelri bildade tillsammans med batteriet tagna från andra armekårer en effektiv artillerireserv som Napoleon kunde sätta in för att ge mer tyngd åt ett anfall

/Daniel

[AceRimmer]

Preussens armé från Fredrik den store kurfursten fram till 1871. Inte för inte säger man att Preussen inte var ett land med en armé utan en armé med ett land.

[MD650]

Var inte Iraks armé tredje störst i världen för ett antal år sedan?

[AceRimmer]

Var inte Iraks armé tredje störst i världen för ett antal år sedan?

Precis som med andra saker är inte storleken allt. 8)

[MD650]

Precis som med andra saker är inte storleken allt. 8)

Så sant , så sant.....

[Stefan]

Nizze skrev

Var inte napolions taktik välldig enkel, fram med folk i mängder och låta dom machera i kollon mot fienden och dö i mängder.

KaptenGars ger ett utmärkt svar. Tilläggas kan att Napoleon valde bra generaler, meriterade inte av födsel utan av förtjänst, och gav dem en större handlingsfrihet än kårchefer i många andra länder fick.

Men Nizzes undran innehåller ändå en stor portion sanning, som även den har sin finurliga förklaring.

Kolonnformering och kolonnanfall ÄR en revolutions/napoleonskt grej.

Iom värnpliktssystemet innehöll de franska arméerna stora mängder väl motiverade men militärt otränade män. De skulle således inte klara av komplicerade anmarscher i snörräta rader, att under eld föra ett disciplinerad musköteld och samtidigt fortsätta angreppet framåt. Eller komplicerade formationsändringar under eld.
Professionella vältränade engelska och tyska soldater kunde sånt, men inte dessa medborgar-värnpliktiga.
Kolonnsystemet, fastän effektivt, var alltså delvis en dygd av nödvändigheten.

Samlade i tät kolonn marscherade de upp utan några krumbukter upp till själva slaglinjen - och först där ett par enkla manövrar - och framåt!!!

Det svåra skyttet under fientlig eld gjordes då av dessa skirmitschers - en skyttelinje framför kolonnen - som då var valda för sin kallblodighet och pricksäkerhet. Men inte heller de behövde övas i åratal i komplicerade massmanövrar.
Detta gav också ett psykologisk stöd: det är urjobbigt att disciplinerat gå i samlad kolonn medan fienden brassar på för fullt mot en utan att man skjuter tillbaka. Men nu hade man några som sköt tillbaka - dessa skirmitschers. Dessutom hade de ju artilleristöd bakom ryggen.

Som sagt, fastän en dygd av den sura nödvändigheten men framgångsrikt och intelligent utnyttjat till max.

[Kapten_Gars]

KaptenGars ger ett utmärkt svar. Tilläggas kan att Napoleon valde bra generaler, meriterade inte av födsel utan av förtjänst, och gav dem en större handlingsfrihet än kårchefer i många andra länder fick.

Här har vi den egentliga orsaken till de stora franska framgångarna. Cheferna var av exceptionell kvalite och har nog bättre anspråk på att ha varit den bästa samlingen generaler någonsin än tex Army of Northern Virginia. Dock så nöttes det franska chefsskapet ner av de nästan konstanta krigen, de stupade, sårades, hamnade i onåd eller förlorade helt enkelt sin skärpa.

Det andra orsaken var att Napoleon hade just kårchefer, till skillnad från resten av Europa. Den franska armens organsiation och befälsstruktur var helt överlägsen. Man hade en fast organsiation där regmentena alltid ingick i samma brigader och divisioner. Divisionerna hade en fast organisation även om den kudne variera i praktiken pga förluster och att förband avdelades. Kårerna tilldelades sedan ett antal divisioner på mer eller mindre permanent bas under ett fätltåg även om förbanden flyttades runt en del.
Både divisions och armekårs chefer had permanenta staber med allt ifrån ordonanser till kvartermästare, artillerichefer mm.
Resultatet var att de frnaks aförbanden var samövade redan från början, cheferna var vana att arbeta tillsammans och kände sina underlydnade chefer och manskap.

I resten av europa så sakandes permanenta divsioner och kårer, sådan bildades tillfälligt av de tillgängliga förbanden och vem som förde befäl över vilka förband kunde variera från dag till dag. Det fanns inte heller någon motsvarighet till det franska staberna.
Resultatet var att den franska armen agerade snabbare och smidigare än sina motstådare, kombinerat med att armekårernas chefer hade större handlingsfrihet så fick de ett förkrossade övertag.

/Daniel

[Dûrion Annûndil]

Var inte Iraks armé tredje störst i världen för ett antal år sedan?

Jag vill minnas att det väl framställdes som världens Fjärde största armé. Det där var snarare en listigt förbisedd lögn. Om man jämför mantal (inkallade, reservister, "para-militära förband") så kom Kina, Ryssland, USA, Sydkorea, Taiwan, Turkiet, Indien, Västtyskland och Iran före när det begav sig.
Inte heller om man räknade kvalitet eller kvantitet på materielen så förehöll det sig så.

Mvh -Dan

[MD650]

Var inte Iraks armé tredje störst i världen för ett antal år sedan?

Jag vill minnas att det väl framställdes som världens Fjärde största armé. Det där var snarare en listigt förbisedd lögn. Om man jämför mantal (inkallade, reservister, "para-militära förband") så kom Kina, Ryssland, USA, Sydkorea, Taiwan, Turkiet, Indien, Västtyskland och Iran före när det begav sig.
Inte heller om man räknade kvalitet eller kvantitet på materielen så förehöll det sig så.

Mvh -Dan

Det låter rimligt! Såväl USA, Sovjet (Ryssland) och Kina borde ha kommit före.

[erich lespenhalt]

Om man tar med armeer och stridande grupper med hög motivation så kan man ju nämna vietcong under vietnamkriget. Världens mest tekniskt överlägsna militärmakt, den amerikanska, besegrades av en bondebefolkning med hög motivation.

Israels försvarsmakt är ett annat exempel på hur hög motivation kan besegra angripande länder. Israel har nog världens hittills bästa militär.

Ryssarna i Afghanistan kuvades av en fattig men motiverad befolkning utrustad med amerikanska raketgevär.

Som någon påpekade: "storleken är inte allt".