Inlägg
av Stefan » 23 juni 2004, 10:12
javisst, eller la trace italienne, dvs "Enligt den italienska planen". Typen uppstod i mitten av 1400-talet i Italien iom deras många krig - och belägringskanonernas införande mot slutet av 1300-talet. De fann att om angriparen hade tillgång till minst en rejäl belägringskanon var då intagandet av även den starkaste medeltida fästning enbart en fråga om tid. En svag fästningsmur sköts det bräscher i på ett par dagar. En riktigt starkt en tog det nästan en hel månad. Sedan var belägringen över.
Den nya planen bestod då att man inte alls byggde murar (om man hårddrar). I extremfallet hade man låga jordvallar (jord var alltså närapå slagtåligare än mur), men istället hade man djupa diken för att göra det svårt för infanteriet att klättra upp. Höjden skapades alltså neråt. Dessutom besattes försvarsverken tätt med lättare och tyngre kanoner. försvareldkraften blev tämligen enorm.
"Murarna" gick inte längre att skjuta sönder.
Den stjärnformiga formen bidrog tilla att projektilerna tappade en del kraft. Alla vinklar och utskott gjorde att de tätt utplacerade kanonerna kunde bestryka alla frontavsnitt. Så även stormningarna blev så gott som omöjliga och i bästa fall mycket resurskrävande=blodiga. Och för det mesta krävde de faktiskt inte så mycket manskap. Alltså inte sex man per kanon x 300 kanoner, utan 300 kanoner, och de 300 männen betjänade de kanoner som för tillfället användes.
Som sagt. Typen var utkrisalliserad säg ca 1480. Och säg 1530 var den standard iaf i Västeuropa, tätast i Italien och Nederlands-området. Alla nya eller ombyggda fästningar byggdes så.
Detta förändrade krigföringen till en stor del. Stora resurser bands i att bygga dylika fästningar. De måste ju också utrustas med dyrbara kanoner. Men väl byggda gav de utmärkta stödjepunkter och god lokal säkerhet.
Osv.