Branderburger gate kändes speciellt varför är lite svårt att förklara. Att folk fortfarande vallfärdar till en viss plats i en kyrkogård i Paris kanske beror på samma jakt efter den känslan jag kände?
Gravplats lockar morbidturist Utskriftsversion
Av: Anna Larsdotter
Publicerad på http://www.popularhistoria.se, november 2003
Turismen är en av världen största näringsgrenar. Och den bygger i allt högre grad på historia. Men vad är det för behov som tillfredsställs när vi som turister besöker en kyrkogård, ett slagfält eller någon annan plats där olyckor eller tragedier ägt rum?
Kulturgeografen Thomas Blom har studerat fenomenet morbidturism.
människans fascination för ond bråd död och katastrofer har blivit en miljardindustri för den moderna turistnäringen. Platser där kända människor avlidit eller olyckor och sammandrabbningar skett förvandlas till attraktioner med vykorts- och souvenirförsäljning och guidade turer.
Själv fick Thomas Blom, som är verksam vid Karlstad universitet, upp ögonen för fenomenet morbidturism när han hörde talas om godset Althorpe i Storbritannien, där prinsessan Dianas bror kort efter hennes död öppnade såväl föräldrahemmet som begravningsplatsen för allmänheten. Det kostade närmare etthundrafemtio svenska kronor att komma in och titta. Sedan dess har Thomas Blom studerat andra liknande platser som fungerar som turistmagneter endast i sin egenskap av katastrofområden eller av en bit jord där en känd människa en gång levat.
- Jag funderade på vad det är som gör att Jim Morrisons gravplats på Père Lachaise-kyrkogården i Paris är stadens fjärde största begivenhet. Eller varför det råder ständig trängsel vid Leninmausoleet i Moskva. Eller varför slagfältsturism blivit så stort. Morbidturismen är en marknad som inte går att förringa. Den omsätter enorma belopp och skapar arbetstillfällen.
Frågan är om det här är något nytt? Thomas Blom menar att man kan dra paralleller från medeltidens offentliga avrättningar och gladiatorspel till dagens Formel 1-lopp eller boxningsmatcher. Men att bevista kröningar och avrättningar var en del av forna tiders aristokratiska utbildning och inte på samma sätt kopplade till kommersiella faktorer som de begivenheter man eventuellt skulle kunna jämföra med i dag.
Fascinationen för det spektakulära verkar löpa som en röd tråd genom mänsklighetens historia. Men kanske växer den sig allt starkare ju tryggare det omgivande samhället blir? När människors levnadsvillkor förbättras tycks behovet av kittlande nära-döden-upplevelser öka. Thomas Blom tror att morbidturistens möte med ett våldsamt öde eller scenario kan fungera som ett reningsbad, där han eller hon tillåts uppleva dödens närhet – under kontrollerade former. Slagfältet för oss närmare krigets fasor utan att vi behöver riskera något, liksom så kallad kärnkraftssafari i det forna östblocket inger en känsla av att befinna sig i den totala katastrofens skugga. Kanske kan till och med en enkel vandring i Jack Uppskärarens fotspår i London innehålla liknande dimensioner?
I skärningspunkten mellan trygghet och dödsskräck tycks alltså morbidturismen fira sina största triumfer. Men hur lång tid ska förflyta innan det inte längre betraktas som osunt att besöka en plats där något förfärligt inträffat? Går det att betrakta ett besök på Stortorget i Gamla stan med Stockholms blodbad i tankarna som morbidturism?
- Jag tror att man måste fokusera på den kommersiella aspekten, säger Thomas Blom. Det är där någonstans gränsen går för vad som kan betraktas som ”osund turism”.
- Det man framför allt kan tycka är att steget mellan faktisk händelse och historia är extremt kort i dag. Människor åker till Malexander för att begrunda polismorden. Kanske kommer vi snart att se guidade undervattensturer till Estonia?
Det paradoxala med den här typen av turism är att den på en gång kan kittla vår fantasi, fungera som en rening för en undertryckt dödsskräck och ge kunskaper om till exempel krigets fasor eller andra extrema situationer som våra medmänniskor befunnit sig i. Därför är det svårt att kalla ett besök i ett koncentrationsläger för morbidturism, även om det kan finnas sådana aspekter med i bilden.
Fotnot: Thomas Blom har tillsammans med Mats Nilsson skrivit två rapporter om morbidturism och dess effekter: Morbidturism. En postmodern marknadsnisch – från Lenin till Diana och Symbolturism, morbidturism, mytturism – turistiska produkter av vår tid? (Karlstad universitet).
© 2003 Svenska Historiska Media