Det stämmer inte heller? Intressant. Vad kallas han då, Christien II helt enkelt?hangthedj skrev:Det här kanske redan har skrivits, men myten om att Danmarks Kristian II(han som i svensk historieskrivning har kallats tyrann) skulle ha kallats "Den gode" och "bondekär" i Danmark är tröttsam.
historiska myter
-
D. Andersson
- Medlem
- Inlägg: 827
- Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
- Ort: Katrineholm
Samt att de i vissa fall t.o.m bosatte sig sida vid sida med den befintliga befolkningen utan att stridigheter och religon stått i vägen.Patrik skrev:Nej vikingarnas skövlande är i stort sett en myt. Man har t.ex. genom undersökningar av gamla vikingasamhällen i England kunnat peka på att vikingarna främst bosatte sig i område som inte tidigare varit bebodda.
Låter inte direkt som några krigiska erövrare som jagade bort alla icke-vikingar.
/B
Poltava och de svenska krigsfångarna där. Det är ju känt att väldigt många av de svenska krigsfångarna dog i fångenskapen, det var ju rätt få som återvände. Det var väl ingen som mördades direkt, men förhållandena måste ha varit svåra och stundtals extremt svåra.
Nu till min spekulation. Jag vet från andra håll att ryssarna gärna tog tillvara krigsfångar från utlandet. Inte som ren fångarbetskraft utan faktiskt som specialister inom sina områden. Det var då i deras intresse att se till att flertalet svenskar klarade sig bra. (Nu vet jag iofs att åtminstone en del poltavasvenskar utnyttjades i sådana specialist-funktioner.).
I ett sånt här läge måste det ha förekommit att många av dem hittade (nya) hustrur där, fick barn, ja kort sagt valde att stanna och bli goda ryssar av svenskt ursprung.
Min spekulation är att många av de döda har inte alls dött, utan karolinerna kom överens att inte avslöja att många stannade tämligen frivilligt. Orsak? Vanäran. Eventuell efterlevande pension till familjen i Sverige. Att hustrurna kunde få gifta om sig om det kom ett entydigt budskap att maaken har dött.
Nu till min spekulation. Jag vet från andra håll att ryssarna gärna tog tillvara krigsfångar från utlandet. Inte som ren fångarbetskraft utan faktiskt som specialister inom sina områden. Det var då i deras intresse att se till att flertalet svenskar klarade sig bra. (Nu vet jag iofs att åtminstone en del poltavasvenskar utnyttjades i sådana specialist-funktioner.).
I ett sånt här läge måste det ha förekommit att många av dem hittade (nya) hustrur där, fick barn, ja kort sagt valde att stanna och bli goda ryssar av svenskt ursprung.
Min spekulation är att många av de döda har inte alls dött, utan karolinerna kom överens att inte avslöja att många stannade tämligen frivilligt. Orsak? Vanäran. Eventuell efterlevande pension till familjen i Sverige. Att hustrurna kunde få gifta om sig om det kom ett entydigt budskap att maaken har dött.
En fundering jag har är om barberare, dvs gångna tiders frisörer. De antogs ju också fuska lite med småkirurgi: slå åder, lägga på bandage, kanske t.o.m. att lägga ihop brutna lemmar och så.
Jag har länge funderat att det ofta måste ha varit tvärtom: att egentligen var de kirurger som kompletterade levebrödet genom att ha en barberarstuga. De kanske var specialiserade på en-två kvalificerade ingrepp, men hade inte lust att alltid vandra land och rike runt. Eller att de helt enkelt bildade familj och ville bo på ett ställe, men befolkningsunderlaget inte var tillräckligt för att leva gott som kirurg; och de som hade råd att betala goda arvoden hade ju ofta tillgång till egna kirurger. Så. Vad var enklare än att komplettera med barberarens syssla?
Jag har länge funderat att det ofta måste ha varit tvärtom: att egentligen var de kirurger som kompletterade levebrödet genom att ha en barberarstuga. De kanske var specialiserade på en-två kvalificerade ingrepp, men hade inte lust att alltid vandra land och rike runt. Eller att de helt enkelt bildade familj och ville bo på ett ställe, men befolkningsunderlaget inte var tillräckligt för att leva gott som kirurg; och de som hade råd att betala goda arvoden hade ju ofta tillgång till egna kirurger. Så. Vad var enklare än att komplettera med barberarens syssla?
-
Karl Bruno
- Medlem
- Inlägg: 329
- Blev medlem: 24 mars 2002, 00:56
- Ort: ...
Barberna var väl inte kvalificerade för mer avancerade ingrepp? Det var väl mer behandlignav sår och dylikt snarare än kirurgi i vår mening?
Hursomhelst tror jag inte att man skilde på läkare/hårklippare som vi skulle göra idag. En barberare var helt enkelt en person som klippte hår, rakade, åderlät o.s.v., utan att man reflekterade över att åderlåtning och rakning inte hörde ihop. (Gör det inte det, förresten, rakblad som rakblad?)
Fast vad vet jag...
Hursomhelst tror jag inte att man skilde på läkare/hårklippare som vi skulle göra idag. En barberare var helt enkelt en person som klippte hår, rakade, åderlät o.s.v., utan att man reflekterade över att åderlåtning och rakning inte hörde ihop. (Gör det inte det, förresten, rakblad som rakblad?)
Fast vad vet jag...
Karl Bruno. Småkirurgi skrev jag.
Precis som du säger, avancerad kirurgi i vår mening var nästan okänd nästan fram till 1800-talet. Utan att kanske fördjupa sig i det just nu och här.
Men faktum är att det fanns en del ingrepp som man kunde redan tidigt.
Gallstenar (jag förstår inte hur, men vissa specialiserade kirurger klarade av den operationen) även på medeltiden. Gråstarr-operation redan i gamla egypten. Viss plastikkirurgi, inkl. hudtransplantationer...
Det är möjligt att du har rätt, men jag tror ändå att det är inte säkert att barberarna såg sg som skäggrakare och hårklippare i första hand, utan att de såg sig som just som kirurger - som även fick ha ett borgeriligt yrke.
Ungefär som en musiker som också är musiklärare i skolan, eller konstnär som också är bildlärare. Eller bokhandlare som också säljer pappersvaror.
Precis som du säger, avancerad kirurgi i vår mening var nästan okänd nästan fram till 1800-talet. Utan att kanske fördjupa sig i det just nu och här.
Men faktum är att det fanns en del ingrepp som man kunde redan tidigt.
Gallstenar (jag förstår inte hur, men vissa specialiserade kirurger klarade av den operationen) även på medeltiden. Gråstarr-operation redan i gamla egypten. Viss plastikkirurgi, inkl. hudtransplantationer...
Det är möjligt att du har rätt, men jag tror ändå att det är inte säkert att barberarna såg sg som skäggrakare och hårklippare i första hand, utan att de såg sig som just som kirurger - som även fick ha ett borgeriligt yrke.
Ungefär som en musiker som också är musiklärare i skolan, eller konstnär som också är bildlärare. Eller bokhandlare som också säljer pappersvaror.
-
Olof Ekström
- Medlem
- Inlägg: 583
- Blev medlem: 3 september 2003, 16:36
- Ort: Bälinge, Uppland och Östergötland
-
Olof Ekström
- Medlem
- Inlägg: 583
- Blev medlem: 3 september 2003, 16:36
- Ort: Bälinge, Uppland och Östergötland
Åderlåtning. Nu håller vi att skapa en extra tråd, kommer kanske att bli utlyfta.
Ja, barberarna brukade syssla med bl.a. åderlåtning också. Det är därför jag för fram den hypotesen jag gör.
Med facit i hand vet vi ju att det inte funkade, men de hade belägg för att det fungerade. Som jag har läst lite om. Blodet hos den sjuka människan koagulerar på ett helt annat sätt än hos den friska. Hos den sjuke blir det mycket snart en vit koaguleringshinna (eller nåt sånt) när blodet kommer i kontakt med luftsyret på insamlingskärlet. Det är väl fibrinogenet som koagulerar.
Så de kunde ju se att det rann ut konstigt blod så snart de åderlät en sjuk människa; och det är klart att de ville tappa av det konstiga blodet.
Det fanns ett paradexempel: lunginflammation. Sjuka med lunginflammation har svårt att andas. Det är ett faktum att de får lättare att andas om de åderläts. Hjälpen och lättnaden är ögonblicklig.
Men hur pass nyttig är åderlåtning egentligen??? Det var först under början på 1800 talet som medicinen började bli mera vetenskaplig; och då kollar man mot alternativen, t.ex. mot icke behandlade. Men hur kolla,
lunginflammation måste ju diagnostiseras av läkare, för att skilja från besvärliga förkylningar osv. Och ALLA utbildade läkare åderlät. Men så hittade man en grupp läkare som gav homeopatiska mediciner istället (i skolmedicinens ögon verkningslös behandling). Så jämförde man grupperna. 20 av 100 lunginflammationer dog, trots åderlåtning och god medicinsk behandling, ja ja, alla vet ju att lunginflammationer är en allvarligt sjukdom. Men bara 7 av homeopaternas patienter dog, dvs bara 7 av hundra som inte fick någon medicinsk behandling alls utom god allmänvård... Kort sagt, 2 av tre döda dog eftersom de fick medicinsk behandling... Efter 1830 började åderlåtningen försvinna, efter 1850 har den knappt används utom i mycket speciella fall.
Ja, barberarna brukade syssla med bl.a. åderlåtning också. Det är därför jag för fram den hypotesen jag gör.
Med facit i hand vet vi ju att det inte funkade, men de hade belägg för att det fungerade. Som jag har läst lite om. Blodet hos den sjuka människan koagulerar på ett helt annat sätt än hos den friska. Hos den sjuke blir det mycket snart en vit koaguleringshinna (eller nåt sånt) när blodet kommer i kontakt med luftsyret på insamlingskärlet. Det är väl fibrinogenet som koagulerar.
Så de kunde ju se att det rann ut konstigt blod så snart de åderlät en sjuk människa; och det är klart att de ville tappa av det konstiga blodet.
Det fanns ett paradexempel: lunginflammation. Sjuka med lunginflammation har svårt att andas. Det är ett faktum att de får lättare att andas om de åderläts. Hjälpen och lättnaden är ögonblicklig.
Men hur pass nyttig är åderlåtning egentligen??? Det var först under början på 1800 talet som medicinen började bli mera vetenskaplig; och då kollar man mot alternativen, t.ex. mot icke behandlade. Men hur kolla,
lunginflammation måste ju diagnostiseras av läkare, för att skilja från besvärliga förkylningar osv. Och ALLA utbildade läkare åderlät. Men så hittade man en grupp läkare som gav homeopatiska mediciner istället (i skolmedicinens ögon verkningslös behandling). Så jämförde man grupperna. 20 av 100 lunginflammationer dog, trots åderlåtning och god medicinsk behandling, ja ja, alla vet ju att lunginflammationer är en allvarligt sjukdom. Men bara 7 av homeopaternas patienter dog, dvs bara 7 av hundra som inte fick någon medicinsk behandling alls utom god allmänvård... Kort sagt, 2 av tre döda dog eftersom de fick medicinsk behandling... Efter 1830 började åderlåtningen försvinna, efter 1850 har den knappt används utom i mycket speciella fall.
-
Den stegrande kamelen
- Medlem
- Inlägg: 991
- Blev medlem: 23 mars 2002, 21:08
- Ort: Göteborg
- Kontakt:
Apropå de egyptiska Denderalamporna kan jag rekommendera den här sidan, som med utförliga resonemang sticker ett flertal hål i den mytballongen.