Apropå jordbruk. Detta sker tidigt 90-tal. När morfars bror dog tog han över gården och pensionerade sig på den. Han bedrev aktivt skogsbruk, men jordbruket handlade mest om att hålla fälten öppna (då man fick EU-bidrag för det), att odla korn var inte längre lönsamt.
Dock hade morfar ett djupt behov att odla potatis. Ett fält var alltid dedikerat till det, och det blev alltid mycket mer än han och mormor och eventuella gäster kunde äta upp, så man blev alltid pådyvlad en femkilospåse när man var på besök.
Morfar hade rastlösa ben på natten och vaknade ofta mycket tidigare än mormor. En vacker sensommarmorgon vid fem på morgonen sitter morfar på trappan till altan med en kopp kaffe och en bit vetelängd (hembakad förstås) som en förfrukost när det kommer en polskregistrerad bil gasandes upp för allén till gården från vägen som går genom byn (typ 500m lång), över gårdsplanen och upp till potatislandet, där två killar hoppar ur och börjar rycka upp potatisplantor med jord, potatis och allt och slänga in i bakluckan.
Morfar tror knappt sina ögon och funderar på om han ska hämta jaktgeväret, men beslutar sig för att om det bara är potatis de är ute efter kan de få ta så mycket de vill. Mycket riktigt hoppar killarna in i bilen igen efter att ha ryckt upp kanske 10kg potatis och gasar iväg igen.
Morfar doppade vetelängden i kaffet och skakade på huvudet. Kommentaren när han återgav historien var "Om de hade frågat hade de fått plocka så mycket de ville. Potatis är det ingen brist på."
Jordbrukshistoria...
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 16748
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Jordbrukshistoria...
Härlig historia
Re: Jordbrukshistoria...
Lysande, den skall jag omedelbums berätta för hustrun.
MVH
Hans
MVH
Hans
-
von Adler
- Medlem
- Inlägg: 4167
- Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
- Ort: Lilejholmskajen, Stockholm
- Kontakt:
Re: Jordbrukshistoria...
Om vi ska berätta fler anekdoter från byn (även om det bara tangerar jordbruk).
Skogsbolaget lurade av släkten gården på 1880-talet och "vi" hamnade på torpet Berget. Morfars farfar slet som ett djur hela livet och sparade och gnetade och lyckades köpa tillbaka gården (minus det mesta av skogen) ett par-tre år innan sin död. Morfars far slet också ont och drev sina barn stenhårt i jordbruket och skogsbruket. Morfars äldsta bror fick under första krigsvintern jobba i skogen för bolaget, och morfars far tog hela lönen och investerade det i ett tjärbränneri där man kokade tjärstubbar till tjära och terpentin. Terpentinen kunde man köra den tidens tändkulemotorer på, så den gick till kusten och användes av fiskebåtarna medan tjäran kunde användas som smörolja eller för att behandla trä.
För pengarna som tjänades ihop på det viset och annat ihopgnetat köpte morfars far vad som förmodligen var södra Jämtlands första traktor, en grön Bolinder-Munktell precis efter kriget. Med den gjorde han många tjänster till folk i trakten - hjälpte till med plöjning, harvning, köra sten m.m.
Valutan där uppe är i högsta grad tjänster och gentjänster.
Tidigt 2000-tal studerar jag i Östersund och det är maskerad på kårhuset i januari. Det är första lönehelgen på året och en stor festhelg i staden, så det är fullt med folk från byarna runtomkring. Det är också minus 25 grader och bister vinter. Jag och mina vänner vill ta en taxi hem till studentområdet och inte gå ~4km i kylan i maskeradutstyrslar men det är stört omöjligt att få tag på taxi. Jag har ringt igenom de två stora bolagen, de tre-fyra medelstora och är nere på ensamåkarna när jag får tag på en.
"Njaeh, kanske om fyrtio minuter. Hur var namnet?" bättre än ingenting, tänker jag och svarar "Anteskog..."
"Jaså, då kommer jag direkt." säger han och dyker upp tre minuter senare.
Småpratet under färden går ut på vem jag är - Bertils barnbarn, och vem han är och varifrån hans släkt är. Jag frågar varför han kom så snabbt, och svaret blir:
"Min farfar var skyldig din morfars far en tjänst. Nu är den återbetald."
Vi skrattade gott och dricksade mycket generöst, trots ansträngd studentekonomi och mina studentvänner var imponerade i veckor över mina kontakter (som jag själv inte hade en aning om).
Skogsbolaget lurade av släkten gården på 1880-talet och "vi" hamnade på torpet Berget. Morfars farfar slet som ett djur hela livet och sparade och gnetade och lyckades köpa tillbaka gården (minus det mesta av skogen) ett par-tre år innan sin död. Morfars far slet också ont och drev sina barn stenhårt i jordbruket och skogsbruket. Morfars äldsta bror fick under första krigsvintern jobba i skogen för bolaget, och morfars far tog hela lönen och investerade det i ett tjärbränneri där man kokade tjärstubbar till tjära och terpentin. Terpentinen kunde man köra den tidens tändkulemotorer på, så den gick till kusten och användes av fiskebåtarna medan tjäran kunde användas som smörolja eller för att behandla trä.
För pengarna som tjänades ihop på det viset och annat ihopgnetat köpte morfars far vad som förmodligen var södra Jämtlands första traktor, en grön Bolinder-Munktell precis efter kriget. Med den gjorde han många tjänster till folk i trakten - hjälpte till med plöjning, harvning, köra sten m.m.
Valutan där uppe är i högsta grad tjänster och gentjänster.
Tidigt 2000-tal studerar jag i Östersund och det är maskerad på kårhuset i januari. Det är första lönehelgen på året och en stor festhelg i staden, så det är fullt med folk från byarna runtomkring. Det är också minus 25 grader och bister vinter. Jag och mina vänner vill ta en taxi hem till studentområdet och inte gå ~4km i kylan i maskeradutstyrslar men det är stört omöjligt att få tag på taxi. Jag har ringt igenom de två stora bolagen, de tre-fyra medelstora och är nere på ensamåkarna när jag får tag på en.
"Njaeh, kanske om fyrtio minuter. Hur var namnet?" bättre än ingenting, tänker jag och svarar "Anteskog..."
"Jaså, då kommer jag direkt." säger han och dyker upp tre minuter senare.
Småpratet under färden går ut på vem jag är - Bertils barnbarn, och vem han är och varifrån hans släkt är. Jag frågar varför han kom så snabbt, och svaret blir:
"Min farfar var skyldig din morfars far en tjänst. Nu är den återbetald."
Vi skrattade gott och dricksade mycket generöst, trots ansträngd studentekonomi och mina studentvänner var imponerade i veckor över mina kontakter (som jag själv inte hade en aning om).
Re: Jordbrukshistoria...
Åter saffran, trots brist på omvårdnad så kommer det fortfarande blommor fram och torparen kan skörda.
MVH
Hans
MVH
Hans
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 16748
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Jordbrukshistoria...
Läs tråden.
MVH
Hans
MVH
Hans