Efter Napoleonkrigen och Wienkongressen 1815 ritades gränserna i Europa om. På gränsen mellan det nybildade Förenade kungariket Nederländerna (senare Belgien efter 1830) och Preussen fanns en värdefull zinkgruva – Vieille Montagne. Båda sidor ville ha den, men ingen ville ge efter. Lösningen blev att göra det lilla området till ett neutralt kondominium: gemensamt styrt av Nederländerna/Belgien och Preussen, men formellt oberoende och neutralt.
Territoriet var trekantigt och litet – ungefär 3,4 km² (cirka 1,5 km brett och 5 km långt), ungefär dubbelt så stort som Monaco. Det bestod av gruvan, en by (Kelmis/La Calamine) med några tiotal hus och från början bara drygt 250 invånare. Befolkningen växte senare till några tusen.
Ekonomin vilade helt på zinkgruvan, som var en av Europas viktigaste. Gruvbolaget fungerade i praktiken som en miniregering. Det byggde bostäder, skolor, sjukhus, butiker och bank. Invånarna (kallade ”neutralerna”) levde med mycket låg beskattning och en viss laglöshet – det fanns ingen egen armé, begränsad polis och en juridisk gråzon som lockade till sig både entreprenörer och en del skumma element (destillerier, illegala kasinon och smuggling).
- vykort.jpg (230.94 KiB) Visad 29 gånger
När gruvan började sinade i slutet av 1800-talet försökte invånarna hitta nya vägar. Den mest udda idén kom från läkaren Wilhelm Molly: Han ville göra Moresnet till världens första Esperanto-stat. 1908 utropades området till ”Amikejo” (Esperanto för ”vänskapsplats”), man skrev en nationalsång på esperanto och anordnade kongresser. Det blev dock aldrig officiellt erkänt.
Under första världskriget ockuperade Tyskland området 1914. Efter kriget, genom Versaillesfreden 1919, tilldelades hela Moresnet (tillsammans med några grannområden) till Belgien. Den 10 januari 1920 upphörde det att existera som självständig enhet och blev den belgiska kommunen Kelmis i den tyskspråkiga delen av landet.
- vapen.jpg (75.06 KiB) Visad 29 gånger
- flagga.jpg (8.04 KiB) Visad 29 gånger
