Kan inte tala för Malmö Nation, då jag inte varit där (ska dock dit i helgen), utan kan bara tala för Stockholms uteliv. Och där är utelivet roligare än vad det framställs i TV. Oftast är TV-teamen ute vid 22-23-tiden när festandet knappast har dragit igång.Martin Lundvall skrev: Smaken är väl olika, men jag måste säga att jag inte alls håller med. Jag har bott på Malmö Nation i Lund i fyra år och även varit rätt aktiv i nationen. Jag har varit på en del fester, jag är inte imponerad. Klart jag har trivts annars hade jag inte bott där så länge, men det beror framförallt på korridoren som länge var som en oas bland alla brats. Förutom på korridoren så blev allting så förutsägbart, det var till samma ställen man gick och alla verkade så rädda för att göra bort sig. Efter helgerna pratade man om hur helgen innan hade varit när den i själva verket var precis som förra. Ingen spontanitet, någon gång lyckades jag övertyga att man skulle testa något nytt och lyckades få med ett gäng till någon annan nation så uppskattades det oehört.
/Martin
Bratskulturen
För att förstå det här med brats så ska vi ha klart för oss att de är för få för att hålla igång Stockholms innekrogar. De som skapat Stureplans ryckte är istället en annan grupp. Karakteristiskt är att de är över 25, snarare runt trettio och har långårig universitetsutbildning och jobbar inom databranschen, media, är jurister, ekonomer, penningplacerare eller företagare. De här människorna skrattar åt Bratsen eftersom bratsen själva inte tjänat ihop sin förmögenhet. Däremot så beteer och klär sig bratsen och den gruppen rätt lika. Vilken av de grupperna som var först med det eller det modet går inte att säga eftersom de båda reser till samma semesterorter, har samma smak osv. Skillnaden är väl att bratsen gärna vill synas mer, spruta mer skumpa och röka fler cigarrer.
Det här exklusiva festandet är i huvudsak ett Stockholmsfenomen. Jag har bott i flera andra storstäder men inte långt när upplevt det här fenomenet i samma utsträckning. I Stockholm finns ju även andra grupper: kultureliten, de som får gå på kändisfester, latinos, kinkys m.m. Man festar alltså i stort sett bara med den grupp man tillhör. Det finns neutrala ställen förstås och folk kan överskrida sin utgång genom att man besöker klubbar som inte representerar den grupp man själv tillhör. Men i Stockholm är det mycket som är nischat med olika livsstilar, vilket dessutom är en affärsidé. I detta koncept så ingår bratsen, dvs. de behövs för att hålla illusionerna vid liv.
Det här exklusiva festandet är i huvudsak ett Stockholmsfenomen. Jag har bott i flera andra storstäder men inte långt när upplevt det här fenomenet i samma utsträckning. I Stockholm finns ju även andra grupper: kultureliten, de som får gå på kändisfester, latinos, kinkys m.m. Man festar alltså i stort sett bara med den grupp man tillhör. Det finns neutrala ställen förstås och folk kan överskrida sin utgång genom att man besöker klubbar som inte representerar den grupp man själv tillhör. Men i Stockholm är det mycket som är nischat med olika livsstilar, vilket dessutom är en affärsidé. I detta koncept så ingår bratsen, dvs. de behövs för att hålla illusionerna vid liv.
-
MoparMadness
- Medlem
- Inlägg: 551
- Blev medlem: 15 mars 2005, 01:48
- Ort: Uppsala, Sverige
Jag hade skrivit ett långt inlägg med några små uttdrag ur livet, om mina möten med 'Brats' och slutsatserna jag dragit därav. Efter att ha läst igenom det jag skrivit ett par gånger så kom jag fram till att jag nog ska ta det lite lugnare med språket, kraftuttryck lämnas lämpligast åt när de verkligen behövs, åtminstone i skriftspråk. Talspråk är en annan femma, där svär jag i tid och otid. Nåväl. Det som följer är kontentan av det jag tänkte posta.
De 'Brats' jag träffat har gett mitt ett bestående intryck. Ytlighet. Rikedom är viktigt, även om en stor del av dem inte har någon att tala om. Är du inte rik så kan du iallafall låtsas att du är det, verkar ett av budorden vara. Man tvekar inte heller för att uttrycka sitt förakt, gärna angående andras brist på rikedom eller klädsmak. Detta utföres lämpligast då den omtalade inte är i närheten, eller på annat sätt oförmögen att försvara sig. Försöker man skrapa lite på ytan och lära känna människan därunder, så skyggar de som om man försökte angripa dem med kniv.
De 'Brats' jag träffat har gett mitt ett bestående intryck. Ytlighet. Rikedom är viktigt, även om en stor del av dem inte har någon att tala om. Är du inte rik så kan du iallafall låtsas att du är det, verkar ett av budorden vara. Man tvekar inte heller för att uttrycka sitt förakt, gärna angående andras brist på rikedom eller klädsmak. Detta utföres lämpligast då den omtalade inte är i närheten, eller på annat sätt oförmögen att försvara sig. Försöker man skrapa lite på ytan och lära känna människan därunder, så skyggar de som om man försökte angripa dem med kniv.
Som sagt, det jag nu pratat om är sådant som jag upplevt, och som jag uppfattat dem, och jag tycker att 'Bratsen' själva gör mycket gott bruk av Janteloven, alla tio punkterna inräknade.Carolus skrev:Det bästa är om man upplever det själv och tar av sig jante-glasögonen och fördomarna.
Vad diskussionen här tyvärr lite missat är vad brats-kulturen egentligen är.
Problemet är att "brats" inte är en samlad subkultur likt många andra subkulturer utan snarare ett antal olika tendenser vilka grovt men något felaktigt kan summeras i ett identitetssökande som "elit" eller "förmer än andra".
Ibland lägger man i begreppet brats in människor med mycket pengar, i andra sammanhang menar man med brats personer som har VIP-kort på alla klubbar, i ett tredje blir det kopplat till en klädstil som domineras av klassiska men samtidigt något vulgära märkesplagg och i ett fjärde kopplar man begreppet till unga människor av "adlig börd" (eller kungabarnens krets). En utmärkande tendens är också att dessa människor med vänliga ord kan beskrivas som framåt och med lite otrevligare ord kallas skrytiga och odistansierade till sig själva.
Problematiseringen är att alla brats inte har alla dessa tendenser och att man därför kan mena olika människor i olika sammanhang. I ett sammanhang kallar man unga entreprenörer i kostym för brats, i ett annat sammanhang blir 15 åriga killar med rika föräldrar brats. Ännu mer problem blir det i att vissa av de som kallas brats i media inte kallar sig själva för det (därför att de tycker det är så pinsamt) och vice versa - mediabilden av brats har som nämnts skapat wannabes som väldigt gärna vill bli brats och som ironiskt nog tar olika populärkulturella anti-hjältar som Patrick Bateman som förebild.
Detta fenomen är dock inte särskilt nytt - det har alltid funnits överklasstendenser såväl som tendenser bland människor att söka "elit-identiteter". I våras gick Janne Josefssons dokumentärserie "Josefsson" där ett avsnitt var en uppföljning av dokumentären från 80-talet om femmans spårvagn och Örgryte versus Biskopsgården (Andra sidan älven). Killen från Örgryte som skulle bli (och blev) direktör var urtypen för vad som idag kallas brat. Det enda som är nytt är den starka mediefokuseringen.
Problemet är att "brats" inte är en samlad subkultur likt många andra subkulturer utan snarare ett antal olika tendenser vilka grovt men något felaktigt kan summeras i ett identitetssökande som "elit" eller "förmer än andra".
Ibland lägger man i begreppet brats in människor med mycket pengar, i andra sammanhang menar man med brats personer som har VIP-kort på alla klubbar, i ett tredje blir det kopplat till en klädstil som domineras av klassiska men samtidigt något vulgära märkesplagg och i ett fjärde kopplar man begreppet till unga människor av "adlig börd" (eller kungabarnens krets). En utmärkande tendens är också att dessa människor med vänliga ord kan beskrivas som framåt och med lite otrevligare ord kallas skrytiga och odistansierade till sig själva.
Problematiseringen är att alla brats inte har alla dessa tendenser och att man därför kan mena olika människor i olika sammanhang. I ett sammanhang kallar man unga entreprenörer i kostym för brats, i ett annat sammanhang blir 15 åriga killar med rika föräldrar brats. Ännu mer problem blir det i att vissa av de som kallas brats i media inte kallar sig själva för det (därför att de tycker det är så pinsamt) och vice versa - mediabilden av brats har som nämnts skapat wannabes som väldigt gärna vill bli brats och som ironiskt nog tar olika populärkulturella anti-hjältar som Patrick Bateman som förebild.
Detta fenomen är dock inte särskilt nytt - det har alltid funnits överklasstendenser såväl som tendenser bland människor att söka "elit-identiteter". I våras gick Janne Josefssons dokumentärserie "Josefsson" där ett avsnitt var en uppföljning av dokumentären från 80-talet om femmans spårvagn och Örgryte versus Biskopsgården (Andra sidan älven). Killen från Örgryte som skulle bli (och blev) direktör var urtypen för vad som idag kallas brat. Det enda som är nytt är den starka mediefokuseringen.
När jag letade efter uppgifter om ett av världens flådigaste och dyraste hotell så hittade jag följande recension; förf. verkar inte ha mycket till övers för "new money".
http://www.tripadvisor.com/ShowUserRevi ... Dubai.htmlA large group of footballers were completely ignoring the supposed dress code lounging around in jeans and trainers, a guy behind us was ringing people in england bragging it was his 40th birthday and yes guess what, he was in the buuurrrjjj!
(...)
Yes, it is an iconic building which has been lavishly constructed and has to be admired, but for us it was without taste inside and is left catering for the "nouveau riche", who are daft enough to go there.
New money playing host to new money
Det stämmer visserligen, men tendensen är ändå att nyrika och "gamla skolans adelsmän" allt mer närmat sig och umgås på lika villkor - såväl i de vulgärare "brats"-kretsarna som i mer distansierade sällskap. Såväl i Sverige som i andra länder.Giancarlo skrev:De flesta av den gamla skolans adelsmänn verkar inte gilla brats särskilt mycket, bratskultur
är ju en spark mot hela den förfinade snobbkulturen.
Och tur är väl det - det som är tråkigt är att såväl nyrika som gammal adel ibland har allvarliga problem med hur man för sig i civiliserade sällskap.
För att dra paralleler mellan brats och uppförande; Man sprutar inte champagne på varandra och sätter definitivt inte flaskan uppochner i spannen efteråt (som man ser på var och varannan krog idag), man skryter inte om hur mycket pengar man har för (vilket man kan höra i leda i vissa kretsar) och man köper inte dyra kläder därför att det står Armani eller Gucci i stora bokstäver på kläderna (vilket man ser på stan).
Som tur är finns det undantag.
Det karaktäristiska ''backslicket'' med s.k ''incestlockar'' i nacken.men vad är det som skiljer bratsen från vanliga ungdomar som försöker vara inne, minglar med kändisar, och skryter om sina VIP- kort?
Skämt åsido, det som skiljer de genuina bratsen från vanliga ''brat-wannabes'' är väl inte stilen utan snarare prislapparna på kläderna, champagnen mm. En genuin brat köper en flaska champagne från år 1692 för pengarna han/hon tjänat ihop på sina aktier. Bratwannaben köper en flaska Stockmos cider för en del av studiebidraget.
Hmm? jag undrar vilka ungdomar du syftar på.. Finns ju flera subkulturer som gör det du skriver ovan utan att vara brats.. Bratsen handlar om en viss attityd.Per-Erik Larsson skrev:En kanske dum fråga, men vad är det som skiljer bratsen från vanliga ungdomar som försöker vara inne, minglar med kändisar, och skryter om sina VIP- kort?
Det finns ju en viss grupp, 'credfolket' som även de kan delas upp i undergrupper (hiphopcreddare, kulturcreddare, indiepopcreddare, dansmusikcreddare, filmcreddare = eller kombinationer av alla dessa). Alla indiepoppare, hiphoppare, kulturnissar etcetra är dock inte credfolk, utan creddarna är i princip alla med finkänsliga smaker inom populär & undergroundkultur. Creddarnas verksamhet styrs i princip av "cred", eller trender, eller helt enkelt vad som av kytum räknas som häftigt. Credfolket försöker gillar inte mainstreamkulturen, ha på sig "orginella" kläder, udda kändisar och lyssna på orginell musik. Bratsen följer inte creddarnas trender eller smakråd alls, utan har sina egna trender, och bryr sig inte ett dugg om vad cred-människorna tycker. Istället är så omfamnar man rikedom, lyx, topplistor, vilt festande och mainstreamkulturen riktigt mycket. Ser status framför någontings "häftighet".
Trender och "att komma in på rätt klubb" är nog lika viktigt för bägge grupperna.
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Jag har faktiskt tänkt samma tanke. Inte ens i "flotta" städer som Düsseldorf, Frankfurt och i synnerhet Zürich ser man samma utpräglade fenomen med ett utpräglat habitus.herulen skrev: Det här exklusiva festandet är i huvudsak ett Stockholmsfenomen. Jag har bott i flera andra storstäder men inte långt när upplevt det här fenomenet i samma utsträckning.
Nja, man tar lite godbitar här och därfråga psilander, han verkar vara en del av kulturen. tänker på tråden i loungen om utelivet i sthlm.
Men jag är nog för gammal för vara "brat" (25), men jag skall försöka ge ett svar, kategorisera sthlms nattliv, bara för man gillar stureplan behöver man inte vara "brat".
Stockholm har egentligen 2 huvudsakliga "scener" för kalas, nämligen söder och östermalm. På söder hänger mer "jordnära" människor och "konstnärssjälar" vilket har givet det lite karaktär av småstad. Östermalm förhärskas mer av folk med mer eller mindre ambition att synas, samt att det är av gamal hävd ett område för mer välbärgade, vilket är huvudscenen för "brats" dvs hang-arounds till den riktiga överklassen dvs kungahuset, högadeln, finanstoppar (Wallenberg mfl) osv.
Jag skulle vilja kategorisera bratsen som nivån under snobbar, de försöker vara fina men lyckas inte riktigt. Dolce Vita är bara patesiskt för "svenssons" som vill vara som de som har gott om pengar. Jag är uppväxt i Täby och pluggat i Djursholm så jag sett skillnaderna dvs bratsen är ungdomar som fått prylar för att tysta föräldrarnas dåliga samvete för de jobbar för mycket, medan ungdomarna från familjer med "gamla pengar" sällan försöker skylta på samma sätt, även om det är svårt att se skillnad på det yttre, speciellt eftersom alla stockholmare verkar vara trendkänsliga och alltid anammar samma trender.
http://www.lyxpiraya.se/
Haha!Psilander skrev: http://www.lyxpiraya.se/
De där mingelsidorna är ganska bra tidsdokument från "brats"-kulturen. Lyxpiraya är väl en av få som hållit sig i gemet längre än ett år utan att ha bytt namn eller konkat och dessutom den som riktar sig till den yngre publik som med svenska alkoholpolitik inte ens borde finnas som publik.
http://www.stureplan.se är väl den största för vuxna. Är lika fascinerad varje gång att människor tycker det är så fruktansvärt roligt att bli plåtade fulla och sedan kolla på sig själva på internet.
-
Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
Det är mycket diskussion om just Stureplan. Det enda jag vet är att det är ett torg med ett exklusivt uteställe. Vid Sturegallerian på Stureplan 2-4 finns Sturehof. Är det månne Sturehof som är det väldiskutterade utestället där alla "Brats" från Östermalm finns? Stureplan är ju ett torg mellan Norrmalm och Östermalm i Stockholm. 