Intagningskraven kan inte för evigt vara ristade i sten?D. Andersson skrev:Matte A-C är nödvändigt, särskilt om man läser samhäll. T.ex. har pol mag C som krav, och vissa program på samhälls- och humanist har upp till D. Att endast ha A eller B är uteslutet.
Jag vet inte riktigt vad man skulle kunna dra ner på. Estetisk verksamhet? Den kursen har jag inte riktigt förstått poängen med.
Historieämnets utveckling: för intresserade
-
D. Andersson
- Medlem
- Inlägg: 827
- Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
- Ort: Katrineholm
-
Ender Wiggin
- Medlem
- Inlägg: 257
- Blev medlem: 29 april 2003, 22:42
- Ort: Kronoberg
Jag bedrövas över att alltför få insett det faktiska skälet till att läsa "lite svårare" matematik. Under min gymnasietid på teknisk linje satt jag som så många andra och slet mitt hår över all trigonometri och derivata som vi skulle lära oss. Jag kunde för mitt liv inte förstå vad jag skulle ha för nytta av dessa kunskaper i mitt vuxna liv.
Då berättade min far, som är matematiklärare på gymnasiet, något som ingen lärare sagt. Han sade något i stil med: "Du kommer aldrig behöva räkna sådana här saker, OAVSETT vilket yrke du skaffar dig. Med undantag för matematiklärare förstås. Syftet med detta är enbart att man skall lära sig att angripa problem på olika sätt och lära sig bryta ner problem i mindre delar och på så vis lösa dem bit för bit."
Jag minns att jag satt helt förstummad över detta. Han sade vidare att "Det här säger jag till alla mina elever, och på så vis behöver de inte lägga ner någon energi på att fundera över den eventuella nyttan med att kunna derivata. Då kan de istället lägga all energi på att lära sig räkna bra." Efter detta kände jag mig betydligt mer motiverad att lära mig den matematik som vi sysslade med i skolan, och jag haft stor nytta av dessa problemlösarkunkaper inom helt andra områden än matematik.
Att, som en del här tycker, minska eller ta bort den svårare matematiken för de som läser en mer humniorainriktad utbildning är i mitt tycke mycket ogenomtänkt. Vi kan inte ha renodlade humanister utan naturvetenskapliga kunskaper, de riskerar då att bli "flummiga". På samma sätt kan vi inte ha naturvetare helt utan humanistiska kunskaper, de löper då stor risk att bli teknokrater.
Då berättade min far, som är matematiklärare på gymnasiet, något som ingen lärare sagt. Han sade något i stil med: "Du kommer aldrig behöva räkna sådana här saker, OAVSETT vilket yrke du skaffar dig. Med undantag för matematiklärare förstås. Syftet med detta är enbart att man skall lära sig att angripa problem på olika sätt och lära sig bryta ner problem i mindre delar och på så vis lösa dem bit för bit."
Jag minns att jag satt helt förstummad över detta. Han sade vidare att "Det här säger jag till alla mina elever, och på så vis behöver de inte lägga ner någon energi på att fundera över den eventuella nyttan med att kunna derivata. Då kan de istället lägga all energi på att lära sig räkna bra." Efter detta kände jag mig betydligt mer motiverad att lära mig den matematik som vi sysslade med i skolan, och jag haft stor nytta av dessa problemlösarkunkaper inom helt andra områden än matematik.
Att, som en del här tycker, minska eller ta bort den svårare matematiken för de som läser en mer humniorainriktad utbildning är i mitt tycke mycket ogenomtänkt. Vi kan inte ha renodlade humanister utan naturvetenskapliga kunskaper, de riskerar då att bli "flummiga". På samma sätt kan vi inte ha naturvetare helt utan humanistiska kunskaper, de löper då stor risk att bli teknokrater.