Ghandi och ickevåld.
Det fanns iofs en populär indisk nationalistledare, Subhas Chandra Bose, som åkte till Japan under kriget och satte upp en armé på 40 000 indier som slogs mot britterna. Bose dog i en flygkrash i slutet av kriget men hans generaler var så populära att britterna var tvungna att utfärda en allmän amnesti för alla Boses soldater. Jag vet inte så mycket om Indiens historia men man undrar hur mycket hotet från Bose (eller en liknande efterträdare) skyndade på Indiens självständighetskamp.
- Bilagor
-
- Netaji ("Ledaren") Subhas Chandra Bose
- 4210.jpg (30.16 KiB) Visad 762 gånger
Guardia Civil är väl en armé till allt utom namnet. Nu är jag ganska oinsatt i den nuvarande politiska situationen i Centralamerika. Costa Rica brukar framhållas som en föredömligt exempel.Robert_Kropotkin skrev:Jag är nog beredd att hålla med Maxim i det mesta. Om man vill ha en långsiktigt hållbar lösning är en oblodig revolution att förespråka. Likaså om man vill undvika att ens stat skall dra i krig så är det faktiskt möjligt att göra detta på pacifistiska grunder. Costa Rica har ju tillexempel ingen egen armé, utan endast en välbeväpnad polisstyrka. Jag vet dock inte fall de vinner skydd genom försvarsallianser med USA eller andra större nationer i dess närområde.
/Robert Sköld
Jag har för mig att anställningstiden i Guardia Civil är begränsad, d v s du kan inte ha en "livstidskarriär" inom denna organisation. Det är förmodligen ett mycket bra upplägg i ett område som präglas av militärkupper...
Dock, jag kan ha fel om nuvarande upplägget av Guardia Civil i Costa Rica, jag läste detta för ganska länge sedan, och det kan ju ha ändrats.
Varje konflikt är unik, dvs det finns inte en mirakellösning på konflikter. Istälet måste man hantera varje konflikt utifrån de specifika förutsättningar som legat till grund för konflikten och skapats av den. Analysera orsak och verkan, och utifrån det bestämmer man en ideallösning för respektive konflikt.
Icke-våldsprincipen fungerar väl beroende på antalet som skall utföra det passiva motståndet, jag menar när 500 miljoner indier bestämde sig för att ej samarbeta med engelsmännen så hade man väl inte så mycket val än att ge dem deras frihet. En minorietes möjlighet att genomföra det passiva motståndet är mer begränsade. En annan faktor är väl vilka medel motståndaren är beredd att vidtaga för att genomdriva sina intentioner. Här tror jag engelsmänns kolonisation av indien skiljer sig avsevärt mot ex nazisternas lösning på judefrågan.
/greger
/greger
Löwe
När du säger att Litauen inte hade styrkan militärt att försvara sig i samband med Sovjetunionens påtryckningar 1940 undrar jag vilka källor du har.
Den information jag har i ämnet säger faktiskt motsatsen: De litauiska försvarsstyrkorna var något av det modernast europa kunde erbjuda på den tiden. Litauen var en semidiktatur under Antanas Smetona och han satsade stora summor på att rusta armén och flygvapnet till toppmordern standard.
I samband mec att Sovjet började pressa landet för att få gå in med trupper blev Smetona utmanövrerad, gick i landsflykt och mindre kraftfulla ledare gav efter för Sovjets krav. Litauen kunde själva inte stått emot Sovjet, precis som Finland inte kunde trots tappra insatgser, men de hade kunna orsaka betydande dröjesmål och gjort det möjligt för tex. Tyskland att komma till landets försvar. Smetona regeringen var minst sagt tyskvänlig.
Jag är en av de första kritikerna till Smetonas regim och kanske framför allt dess jordbrukspolitik men försvarat sig de hade de gjort om de fått chansen.
A
När du säger att Litauen inte hade styrkan militärt att försvara sig i samband med Sovjetunionens påtryckningar 1940 undrar jag vilka källor du har.
Den information jag har i ämnet säger faktiskt motsatsen: De litauiska försvarsstyrkorna var något av det modernast europa kunde erbjuda på den tiden. Litauen var en semidiktatur under Antanas Smetona och han satsade stora summor på att rusta armén och flygvapnet till toppmordern standard.
I samband mec att Sovjet började pressa landet för att få gå in med trupper blev Smetona utmanövrerad, gick i landsflykt och mindre kraftfulla ledare gav efter för Sovjets krav. Litauen kunde själva inte stått emot Sovjet, precis som Finland inte kunde trots tappra insatgser, men de hade kunna orsaka betydande dröjesmål och gjort det möjligt för tex. Tyskland att komma till landets försvar. Smetona regeringen var minst sagt tyskvänlig.
Jag är en av de första kritikerna till Smetonas regim och kanske framför allt dess jordbrukspolitik men försvarat sig de hade de gjort om de fått chansen.
A