Perra skrev:Dan:
Nu (som först) har jag läst klar "krig och kultur" av John Keegan. Dan...när du säger att du tycker han har missförstått Clausewitz hur menar du då? Har inte Keegan rätt i att Clausewitz idéer om absolut krig inneburit att den västerlänska kulturens sätt att tänka i krig, total seger med vilka som helst till buds stående medel, dragits in i ett antal katastrofala krig och världskrig?
Vi diskuterar ju Clausewitz och hur han skall tolkas på en annan tråd... Jag tolkar det som att Clausewitz gör en beskrivning av
hur krig går till, och med poängen att krig även är en del i det politiska spelet så att säga - krigsanledningarna är alltid politiska, och krig
används av politiska skäl. Keegan tolkar Clausewitz som att han beskriver hur krig
bör vara. Den "rätta" taktiken och strategin.
Krig och Kultur, s.26 skrev:"Om krig mellan civiliserade folk är mindre grymma och förintande än krig mellan primitiva...", inledde han mindre kategoriskt ett av de mest berömda avsnitten i boken. Det var en tanke han intefullföljde därför att han, med all den avsevärda filosofiska förmåga som stod till hans förfogande, strävade efter att kunna lägga fram en allomfattande teori om vad krig borde vara, i stället för en analys av vad kriget i verkligheten var och hade varit. I mycket hög grad lyckades han. I krigföringens praktik är det fortfarande Claseswitz principer som statsmannen och överbefälhavaren tar råd av...
Detta har jag fått för mig är den anglosaxiska tolkningen av Clausewitz - som lärs ut på militärhögskolor där det "riktiga kriget" då skulle ursäktas med att man måste ta till alla medel för att vinna - och att det i slutändan bara är
politiskt rationellt. Jag tycker inte att det är vad Clausewitz påstår.
Dessutom kritiserar han Clausewitz för att hans bok är felaktig, och står i motsats till hans egna teorier:
Krig och kultur, s.32 skrev:Kort sagt är det beträffande de olikartade kulturerna som Clausewitz svar på frågan "Vad är kriget?" har sina brister. Det är inte alldeles förvånande. Vi har alla svårt att ställa oss på tillräckligt stort avstånd från vår egen kultur för att uppfatta på vilka sätt den gör oss till det vi är som individer.
[...]
Hade hans redan mycket skarpa medvetande varit utrustat med ännu en intellektuell dimension, skulle han kanske ha kunnat uppfatta ett kriget omfattar mycket mer än politik: att det alltid är ett utryck för en kultur, ofta en bestämmmande faktor bakom kulturformer, och i vissa samhällen själva kulturen.
Jag ser inte varför Clausewitz skulle brista. Hans teorier gäller det europeiska kriget, mycket riktigt, men varför skulle hans teorier om krigföring då brista? Hans publik är europeiska politiker och militärer, inte huvudjägare på Borneo. Han behöver inte addressera hur en huvudjakt skiljer sig från manövrar på slagfältet eller kring diplomatbordet. Och den sista meningen verkar inte ha någonting med Clausewitz att göra, och är dessutom lite nonsensaktig. Även politik skiljer sig mellan kulturer, men Keegan verkar mena att politik inte finns annat än mellan ordnade stater. Han verkar ha en konstig uppfattning om vad orden "politik", och "kultur" innebär:
Krig och kultur, s.42 skrev:Politiken spelade ingen nämnvärd roll i krigföringen under första världskriget. Detta krig var tvärtom en oerhörd kulturell förvillelse...
Perra skrev:Och att detta tankesätt skiljer sig från tidigare kulturer (och inte minst ryttarfolken) som ägnat sig åt begränsande krig och inte kunde tänka sig att utkämpa hopplösa strider, vad Keegan kallar "primitivt krig". Tror du som han att det var med grekerna denna konfrontativa krigföring började, även om den inte fullt ut tog sig uttryck i detta "absoluta krig" eftersom man inte såg någon anledning att hugga ner fiendeer som flydde eller hade förlorat. Det var här man för första gången verkligen ville vinna slagen och för det var man beredd att döda och bli dödad i en tidigare okänd omfattning, detta skulle då ha bidragit till segrarna mot perserna bla vid Marathon, eftersom perserna inte var vana vid denna inställning...
Samma sak skulle för övrigt fortfarande ha gällt den persiske kungen Darios III och hans folk som Alexander mötte, mer än 150 år efter Marathon...borde inte perserna ha insett denna attitydförändring i krigets värld vid det laget?
Hela boken verkar vara en uppräkning i Keegans dåliga kunskaper i krigföring. Han tror att grekerna aldrig slog ner någon bakifrån, riddare bara slogs mot riddare, och "etnisk rensning" är ett modernt påfund från Jugoslavienkriget. Den "konfrontativa krigföringen" med målet att slå ihjäl motståndaren började inte med grekerna.
Mvh -Dan
