Förmodligen en dum fråga...

[Fredrik Andersson]

...av kalibern "vem kom först av hönan eller ägget".

En sen sommarkväll satt jag tillsammans med frugan och några goda vänner och drack lite vin och pratade. Diskussionen gled in på matlagning. Efter en timmes diskussion levererades så den "omöjliga" frågan - Vilken är världens mest komplicerade maträtt att tillaga?

Någon som har idéer eller gissningar att delge?

[Vargas]

Så här utan någon direkt kunskap i ämnet så kommer jag att tänka på fiskrätten med Fugu fisk. Det finns tydligen flera olika sätt att tillreda den på men jag minns bäst artiklar som avhandlar när den åts rå och svårigheten att få den till en maträtt som man inte blev förgiftad av.

[Markus Holst]

Jag tänkte också på Fugu men kom inte ihåg vad det hette så jag skrev inget.

[Hexmaster]

Rolig fråga. En vild gissning vore något tillgjort överkrångligt hos kejsaren av Kinas kök. Eller ska det vara något som tillreds idag?

(Såg förslaget Pop Tarts, men det är snarare hemlige kocken-innehållsförteckningar som avses.)

[Fredrik Andersson]

Det framkom inte när vi diskuterade huruvida det var ett nutida recept eller inte. Men förberedelsetid, komplicerade handgrepp och känsliga doseringar var sådant som vi berörde.

[Amund]

Om man tar relativt kända maträtter så tänker jag direkt på Pekinganka, eftersom den nästan alltid måste beställas minst 1 dag i förväg, annars är det nog någon fuskvariant.

Generellt i övrigt tror jag att de kök som utvecklats runt ett stort och flärdfullt hov har utvecklat de mest avancerade maträtterna, t.ex sultanens kockar i Konstantinopel, eller vid många rika och mäktiga asiatiska kejsarhov. Jag har glömt detaljer men hörde på radio en gång om någon gastronomisk kejsare någonstans i Sydostasien för länge sedan, som krävde ett visst antal överdådiga rätter varje måltid, och samma rätt fick aldrig serveras mer än 1 gång samma år, annars skulle huvuden rulla. Sådana riktlinjer är nog främjande för kockarnas kreativitet.

[Giancarlo]

Fugu är rätt komplicerat, inte bara att filéa fisken är extremt omständigt. Utan i Japan brukar man lägga upp fisken i extremt tunna, genomskinliga råa skivor som bildar ett vackert mönster i presentationen av rätten. Detta kräver också sofistikerad teknik. Se här för ett typiskt fugu-sashimi-upplägg (mitten).



Japanerna är annars väldigt duktiga på att komplicera maträtter. Därför krävs det i Japan t.ex. 3-års utbildningar för att koka samt smaksätta ris till sushi och att kavla ut degen som ska bli soba-nudlar (mellantjocka nudlar gjorda av bovete, som efter utkavling hackas för hand med klyvare - också det en konst). Enkelheten i sig blir ett komplicerad konststycke. Bara att skära fisk blir mycket omständigt. Sen ska vi inte tala om japanska sushikockars komplicerade förhållande till sina fiskskivors temperatur. Det blir jobbigt nästan jag tänker på det.

Kaiseiki-köket (det japanska finköket) ärockså välkänt för dess sofistikerade mängder av rätter med dylika förädlade presentationer. Att göra en "riktig" sån måltid kan ta dagar, även om man bara lagar till 2 personer.

[Giancarlo]

Desserter i den fina matlagningen kan vara mycket omständiga. Det vet alla som kavlat ihop en smördeg (som använd till napoleonbakelse, croissant etc) själva, mycket slit för lite deg. Tårtor där man gör massa olika krämer och bottnar och garnityr tar såklart priset. Jobbiga är alla de krämer, glassar, sockerlagar, och maränger som ska kokas upp till en viss temperatur och inte en grad över, annars så går de åt pipssvängen. Men man vänjer väl sig.

En jävligt jobbig grej i dessertsvängen att baka är den lilla förargliga men ypperligt delikata småkakan: Macaron - det finns en jävla massa saker som kan gå fel. T.x. om det är vindigt och fuktigt ute kan det förstöra smeten. Kakorna brukar oftast kosta en hel del i välsorterade konditorier, inte utan bra skäl.

Läs detta receptet där de många omständigheterna radas upp efter hand, så ska ni se: http://www.giverslog.com/?p=1089

[Hans]

Bra fråga.

Kanske man skall särskilja att tillaga och att lägga upp (presentera) för att få ett vettigt svar efter att har läst ovanstående kommentarer?

MVH

Hans

[Giancarlo]

Bra fråga.

Kanske man skall särskilja att tillaga och att lägga upp (presentera) för att få ett vettigt svar efter att har läst ovanstående kommentarer?

Finns väl ingen riktig skillnad mellan detta egentligen. Matlagning har många aspekter. Inte heller finns det en klar gräns mellan "tillagning" och presentation. Tillagningen är en del av presentationen. Det ser mer aptitligt ut med hackad sallad än hel, med stekt kyckling än rå.

[Giancarlo]

Om man tar relativt kända maträtter så tänker jag direkt på Pekinganka, eftersom den nästan alltid måste beställas minst 1 dag i förväg, annars är det nog någon fuskvariant.

Anledningen till att man beställer en dag i förväg tror jag är att ankan måste hänga flera timmar för att bli torr. Hemligheten bakom det krispiga ankskinnet är att man först skållar skinnet på den hela ankan med kokande vatten och sen låter ankan hänga för att ankskinnet ska bli så torrt som möjligt (de flesta recept fodrar hängning innan skållning också, oklart varför). Det är förvisso inte så jättesvårt att rosta ankan, men lite omständigt. Den ska helst vändas ett antal gånger under stekning på hög värme.

Det är lite jobbigt att få ett perfekt krispigt skinn. Vissa förordrar att blåsa luft under ankskinnet, andra förodrar att helt enkelt skära av det hela i ett enda stycke och sen trä tillbaka det på ankan - då blir det luftigt och ankskinnet kan krispa till sig och det kvarvarande ankfettet får smälta över ankköttet. Lite omständigt, men egentligen inte så jättejobbigt.