Grunden var nog att visa respekt för de befarna och att samtidigt visa vilja och engagemang, och inte klaga och kräva millimeterrättvisa som är något som inte verkar förhandlingsbart för dagens ungdomar. Kanske det krävdes viss förberedelse hemifrån för att kunna acceptera denna behandling till skillnad från dagens unga som inte ens behöver komma i tid på arbetet - vana vid att alltid ha ett förhandlingsläge.
Jag försöker här att inte ta ställning för vad som är rätt eller fel, men det står helt klart att en stor förändring skett i arbetslivet mellan befarna och obefarna, mellan gammal och ung. Förr kunde murarlärlingen styra en fullastad skottkärra fem våningar upp på ett bygge för att få se hur muraren sparkade till skottkärran som föll ned till marken med orden "för dåligt blandat - gör om", detta utan att ens titta på cementen, allt för att visa sin auktoritet och trycka ned den nye.
Till sjöss var det ibland inte mycket bättre, hade man bara respekt för de äldre accepterades man, försökte man däremot hävda sig togs man ned på jorden, om båsen bad en hämta pilsner till de församlade (framme under backen) så lydde man bara och återgick sedan till rostknackningen, ens egen tid skulle komma.
Idag verkar det inte finnas dessa hierarkier? Om det är bra eller inte ska jag låta vara osagt, moderna ungdomar kan vara ganska respektlösa och jobbiga... Att komma i tid verkar vara svårare idag än förr, å andra sidan kanske det råder en bättre anda idag på arbetsplatserna?
Lite filosoferande från min sida!