Frieri med knäfall.

[frejs väpnare]

Fredag – after work!

Tog en nedvarvningsöl (eller två) med arbetskamraterna.

På slingriga vägar kom vi, av någon anledning, in på frågan hur vi hade friat till våra respektive. Endast en hade friat på ”klassiskt” sätt med knäfall och ring. För att slippa kommentarer om ”obotliga romantiker”, försökte han styra in samtalet på frågan; ”Varför faller mannen ner på ett knä vid frieriet”?

Vi kom fram till att det måste hänga ihop med vördnad. I alla (?) kulturer/religioner tillber/hälsar man sin Gud, med knäfall, varvid bägge knäna är på marken. I många kulturer hälsar min sin hövding/kung med ett knä på marken. Fortfarande ett vördnadsbevis, men inte lika kraftigt.
Denna sed har sedan överförts till frieriet - trodde vi.

Därefter kom det många synpunkter om ”toffelhjältar, som redan innan frieriet, böjer sig för övermakten”, i allmänhet och i synnerhet vår egen toffelhjälte (som bittert ångrade att han styrt in samtalet på denna linje.)

Vad säger Skalman om denna kulturhistoriska förklaring?