Tysk schlager

[B Hellqvist]

För de som gillar eller är nyfikna på tysk storbandsschlager från 20- och 30-talen, kan jag rekommendera Max Raabe och Palast Orchester http://www.palast-orchester.de/eng/home.html. Det rör sig om nyinspelningar av klassiska låtar från det glada 20-talet och det inte fullt så glada 30-talet, plus eget material. Tänk på dansfilmer med Fred Astaire, fast på tyska, så får ni en idé om hur det låter. Max Raabe låter verkligen som en sångare från den tiden, och hans mjuka tyska är ett bevis för att språket kan vara vackert. Hits som "Dort tanzt Lu-Lu", "Kein Schwein ruft mich an" och "Mein Gorilla" kan ge både atmosfär och nöje, särskilt om man kan lite tyska.

[Hans]

För de som gillar eller är nyfikna på tysk storbandsschlager från 20- och 30-talen, kan jag rekommendera Max Raabe och Palast Orchester http://www.palast-orchester.de/eng/home.html. Det rör sig om nyinspelningar av klassiska låtar från det glada 20-talet och det inte fullt så glada 30-talet, plus eget material. Tänk på dansfilmer med Fred Astaire, fast på tyska, så får ni en idé om hur det låter. Max Raabe låter verkligen som en sångare från den tiden, och hans mjuka tyska är ett bevis för att språket kan vara vackert. Hits som "Dort tanzt Lu-Lu", "Kein Schwein ruft mich an" och "Mein Gorilla" kan ge både atmosfär och nöje, särskilt om man kan lite tyska.

Tackar och bugar,

Förutom Sarah så har jag haft fördomar mot tysk musik, men det här var ju riktigt njutbart.

Det vore interessant at se "toplistorna" från de olika länerna från 39 till 45. Bortsett från Sarah, Glenn Miller och vad hette den engelskan som sjöng "We'll meet again" undrar jag hur mycket det lyssnas på sådan musik idag?

MVH

Hans

[B Hellqvist]

Tja, Lili Marleen blev ju en hit på båda sidor om fronten, så till den grad att det gjordes en engelsk version av den för att inte de allierade soldaterna skulle ratta in de tyska propagandasändarna.

Det lyssnas nog en del på 20-, 30- och 40-talsmusik än idag, men mest bland de som har antingen en väldigt allmän eller en väldigt specialiserad musiksmak. Själv kan jag under samma kväll lyssna på swing, klassiskt, Nine Inch Nails och Propellerheads... Swingmusiken från 40-talet har fått ett uppsving (!) genom att nya, unga band spelar en lite tuffare "neoswing". Den stora dansträffen i Herräng utanför Stockholm är visst den största träffen i sitt slag i världen (praktiskt taget okänd utanför swingkretsar), och i USA finns det swingklubbar i flera storstäder.

En del av musikarvet överlever i form av filmer som t.ex. "Top Hat" med Fred Astaire. Jag har en kompis på 24 år, som blivit biten av de här gamla filmerna, och som blir upprörd om hon möter en jämnårig som aldrig hört talas om Fred och Ginger. Hon hör till de som inte har fördomar om gamla filmer (svart-vit och/eller äldre än tio år = kass, som en del kan tycka). Fram för både gammalt och nytt!

[Senilo]

vad hette den engelskan som sjöng "We'll meet again"
Hans

Hon hette Vera Lynn. Så vitt jag vet lever hon än och är nog Dame Vera Lynn vid det här laget.

[Fubbik]

Vera Lynn var vid krigsutbrottet 19 år och blev känd som "Sweetheart of the forces". Hon sjöng som om hon hade gråten i halsen, vilket gjorde ett starkt intryck. Jag hörde en gång, 1941 eller 1942, en utsändning från ett militärläger i England, då hon sjöng "Yours". Hon sjöng första versen och sedan föll den ett par tusen soldater starka publiken in i andra versen. Jag glömmer det aldrig, och har haft den låten i huvudet sen dess.

För övrigt hade hon en stark stämma och hade aldrig några problem med att gå fram trots krånglande högtalaranläggningar. Hon stampade också takten ordentligt, vilket man faktiskt kan höra på inspelningarna.

[B Hellqvist]

I kväll lördagen 27/6 kl 21.05 i SVT2: nästan två timmar konsert med Max Raabe & das Palastorkester!