Fem viktiga böcker?

[Gutekrigaren]

Av Sjöwall/Wahlöö är egentligen alla utom möjligen "Mannen som gick upp i rök" lysande, men jag skulle nog börja med "Den skrattande polisen" istället för Roseanna. "Mannen på balkongen" är en annan typ av historia, men också bra.

Mvh Petter

Nae... jag tycker att i de sista böckerna tar gnölet över samhällets förfall överhanden över historieberättandet. Speciellt som det samhälle som avporträtteras som ett svenskt Sodom och Gomorra - djupt nersjunket i kriminalitet och social utslagning - idag närmast betraktas som folkhemsk idyll... Jag röstar på "Mannen på balkongen" - så kan vår dvd-älskare även jämföra med Widerbergs förstklassiga filmatisering (Mannen på taket) från 1976.

Njae, nu har du skjutit bort dig här... Pro primo: "Mannen på taket" är en filmatisering av boken "Den vedervärdige mannen från Säffle", från 1971 om jag inte missminner mig (Roseanna kom 1965, Terroristerna 1975). Pro secundo: Balkongboken är bara den tredje och från 1967, nästan gnölfri. Perfekt kompromiss mellan gnöl och historia har "Den skrattande polisen" och "Brandbilen som försvann" (1968-69).

Mvh Petter

[Sarvi]

Det borde lära mig att inte skriva saker ut minnet när jag är trött. ... Blandar bort titlarna. Vidhåller dock att "Den vedervärdige mannen från Säffle" är en utmärkt kriminalroman. Angående "de sista böckerna" så syftade jag inte på de sista i din mening, utan de sista (kronologiskt sett) i serien, närmare bestämt "Det slutna rummet" till och med "Terroristerna".

[Gutekrigaren]

Angående "de sista böckerna" så syftade jag inte på de sista i din mening, utan de sista (kronologiskt sett) i serien, närmare bestämt "Det slutna rummet" till och med "Terroristerna".

Jo, jag förstod det. Jag håller inte helt med, men erbjöd en kompromiss med Bsf och Dsp. Nu är vi way beyond OT, och vi får hoppas att Serds kompis blir så biten av läsning att han smäller alla tio i sinom tid!

Mvh Petter

[Serd]

Jag håller med om tänket runt Sjöwall/Wahlöö. "Den vedervärdige..." är nog inte dum, även om det blir väl mycket "gnöl" över det man trodde var ett ihoprasande samhälle. Skrattande polisen också bra, mordet i inledningen gör att min klient förhoppningsvis är fast efter några sidor.

Jag reser bort ett tag (nej, inte fängelse...) och ska dessförrinnan lämna listan till honom. Återkommer senare i vår med utfallet - han måste ju få tid att läsa också.

Tack så länge!

[Dalmas]

S/W:s böcker vinner på att läsas i kronologisk ordning. Alltså är Roseanna en logisk början. Jag tycker dessutom att tidsresan i böckerna är fantastisk. Börjar i ett Sverige innan "oskulden" på något sätt är tagen. 1975 är den det.

[Gutekrigaren]

Förvisso, även om jag inte haft problem med att jag råkade börja med Dsp (har läst dem fram och tillbaka flera gånger sedan dess). Men om det gäller en person helt rudis på läsning är det tungt artilleri från början som gäller.

Mvh Petter

[Probstner]

S/W:s böcker vinner på att läsas i kronologisk ordning. Alltså är Roseanna en logisk början. Jag tycker dessutom att tidsresan i böckerna är fantastisk. Börjar i ett Sverige innan "oskulden" på något sätt är tagen. 1975 är den det.

Principen är klok, men Roseanna är en svagare bok än flera av efterföljarna.

/ Probstner

[Serd]

Skulle nog inte lägga upp Roseanna som första bok. Är lite torr på ett sätt som säkert är realistiskt, men inte fängslande innan man lärt känna karaktärerna.

[Dalmas]

S/W:s böcker vinner på att läsas i kronologisk ordning. Alltså är Roseanna en logisk början. Jag tycker dessutom att tidsresan i böckerna är fantastisk. Börjar i ett Sverige innan "oskulden" på något sätt är tagen. 1975 är den det.

Principen är klok, men Roseanna är en svagare bok än flera av efterföljarna.

/ Probstner

Att jag gillar just Roseanna beror på att jag har mycket trevliga minnen från Motala och området kring Motala/ Göta kanal.

[hans lindquist]

...av Frans G Bengtsson har en erkänd förmåga att förvandla även mycket principfasta analfabeter till bokvänner.
mvh
Hasse L

[Serd]

Tackar för alla bra synpunkter. Jag har nu haft beredning tillsammans med en läsande kollega och de fem böckerna blir:

Jules Verne - Den hemlighetsfulla ön
Dumas - Greven av Montecristo
Mikael Niemi - Populärmusik från Vittula
Sjöwall/Wahlöö - Den vedervärdige..
Guillou - Ondskan

nämnda utan inbördes prioritet, utvalda utifrån kriterierna att de skall få honom att bli intresserad av att läsa ännu mer; de uppmärksamma noterar hur vi, likt en langare som bjuder på första silen, valt verk av författare som har skrivit mycket!

De som orkar kan väl spekulera i ordningen vi skall rekommendera att han läser! Verne och Dumas bör inte följa på varandra men kanske inleda eftersom de är äldst...?

[Gutekrigaren]

Röstar för Niemi. Den fångar snabbt (man slipper den gamla klyschan "bara man kommer in i den", som din vän säkert hört förr och ogillar) och blir rolig direkt. Ön (det är väl den där de använder nitroglycerin? Så många år sen jag läste Verne) och Greven är inte av samma kaliber när det gäller pang på, och S/W har en deckarinledning som kanske blir trist för en icke läsvan. Ondskan har jag faktiskt inte läst.

Mvh Petter

[Serd]

Faktum är att "Den vedervärdige..." av S/W har en riktig rivstart i och med mordet på Stig Nyman. "Ondskan" är likadan därvid; inleds med att unge "Jan" får prygel av sin skumme far. En obehaglig inledning som man reagerar på.

Niemi ligger bra till.

[Gutekrigaren]

Faktum är att "Den vedervärdige..." av S/W har en riktig rivstart i och med mordet på Stig Nyman.

Jo, jag vet. Men jag tror att starten inte är så rivig för en ovan läsare som i detta skede skiter i om det är grön eller gult kakel på väggen och exakt vilka grejer Nyman har i sängbordet.

Mvh Petter

[Serd]

Hmm, några år sedan jag läste den. Jag kanske har ett överdrivet minne av hur rivigt den startar. Point taken!