Inga hyllande historiaböcker?

Carolus · Inlägg av **Carolus** » 4 augusti 2005, 21:00

En ganska intressant sak med svensk historielitteratur av idag är att den nästan aldrig innehåller hyllande böcker. När kungar som Karl XII, Gustav Adolf den Store, Karl X Gustav m.m. nämns så är det aldrig med nationalromantiska toner. Utomlands kan man idag köpa historieböcker där man hyllar forna tider kungar som hjältar, trots deras feodalism, krig och dödande.

Självklart är historiekritik bra, men är inte det svenska fördömandet lite väl åttaget? Skulle man dö av att hylla Karl XII, trots att han genomförde "krigsförbrytelser"?

Martin Lundvall · Inlägg av **Martin Lundvall** » 4 augusti 2005, 21:08

Tror inte Sverige är något unikt, utgår vi från liknande länder där nationalismen inte är så stark tror jag inte vi hittar någon stor hyllning till gamla kungar. Om vi däremot skulle jämföra med antingen länder som är betydligt mer nationalistiska, eller modernare historia så tror jag vi skulle få ett annat fall.

Jag gissar till exempel på att deGaulle fortfarande kan bli mer höjd till skyarna än han förtjänar, (därmed inte sagt att han inte förtjänar att inte alls bli hyllad) medan man har en betydligt nyktrare syn på Napoleon.

/Martin

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 4 augusti 2005, 21:24

Läser man böckern aifråga så ser man ockås att i 8 fall av 10 så är den "hyllande" historien sämre skriven och bristfällig i sin källkritik. När hyllandet blir viktigt så går det kritiksa tänkande och det sudna förnuftet ut genom dörren och man tar till olika krumbukter för att få hyllningsföremålet att framstå i så god dager som möjligt. Se bara åp alla felaktigheter som Generalsatben presterade i sian hyllningsverk till Karl XII och Gustav II Adolf.

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 4 augusti 2005, 23:45

Ja, varför ska folk hyllas överhuvudtaget i historieböcker? Räcker det inte med att tala om vad de gjorde och (såvitt man vet) varför?

Hyllandets parhäst heter ju Skuld. Peter Englund nämnde nånstans om hur några olika personer fått skulden för att det sket sig vid Poltava - Lewenhaupt är den store skurken hos Frans G. Bengtsson som jag läst, före honom var det tydligen Rehnsköld allt berodde på. Men varför är det så intressant att utse en viss person som Skurk? Därför att det rör sig om historia med en såväl hyllande som dömande funktion, vars funktion är att uppfostra folk till att göra rätt och inte fel. Den sortens historia klarar jag mig utan.

Ednew · Inlägg av **Ednew** » 5 augusti 2005, 00:09

Dessutom är det ju fullständigt meningslöst att hylla någon sett ur ett historiskt perspektiv eftersom det inte tillför något till den rena historiska kunskapen, vilket är vad jag eftersträvar när jag läser historia, därmed inte sagt att böckerna ska vara mördande tråkiga för den sakens skull. Vill jag ha idealiserade historiska personligheter läser jag hellre om "påhittade" sådana av exempelvis Guillou eller liknande.

Robert Sköld · Inlägg av **Robert Sköld** » 5 augusti 2005, 14:34

Instämmer med föregående talare. Skriver man ett hyllande historiskt verk så bryter man ju den mest elementära av alla vetenskapliga regler, nämligen att forskningen skall sträva efter att vara så objektiv som möjligt (givetvis en omöjlighet, och kankse omöjligt att uppnå, men ett gott rättesnöre). Om man då skulle göra en hyllande historik över tex Kalle Dussin, upphör den i min mening att vara en historisk skrift av vetenskapliga mått, och den förblir då endast en politisk markering. för hur kan man skriva en krönika av medeltida mått och samtidigt bibehålla sin opartiskhet?

/Robert Sköld

P.S Sen kan ju givetvis den enskilda individen tycka bra om Karl XII, påhittade riddare eller valfri politiker. Det ska bara inte synas

Perra · Inlägg av **Perra** » 5 augusti 2005, 15:21

Robert Sköld skrev:
P.S Sen kan ju givetvis den enskilda individen tycka bra om Karl XII, påhittade riddare eller valfri politiker. Det ska bara inte synas

pratar vi om läroböcker eller vanliga populärhistoriska faktaböcker? Jag har inget emot att en författare i de senare tillför lite färg genom att förklara sina åsikter eller känslor kring personer eller situationer, så länge man förstår att det är en subjektiv uppfattning. Författarens ståndpunkt kan vara av intresse dels eftrersom denne (måhända) har mer kunskap om saken än läsaren. Men också för att man ska veta var man har vederbörande, och dessutom blir det hela mer levande med lite utmålade karraktärsdrag antingen de är positiva eller negativa.

Robert Sköld · Inlägg av **Robert Sköld** » 5 augusti 2005, 17:41

Jag talar om Vetenskapen historia.

/Robert

Perra · Inlägg av **Perra** » 5 augusti 2005, 18:29

Och gränsen mellan vetenskap och populärvetenskap går var? När Dick Harrison skriver en bok för allmänheten, är det väl ändå en vetenskaplig bok? Är det kurslitteratur ska det väl däremot per automatik vara så torrt som möjligt...båda är ju lika sanningsenliga för det.

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 5 augusti 2005, 18:47

Perra,
Men att skriva på ett målande och beskrivande sätt eller att tillföra egna åsikter i ett ämne är väl inte det samma som att srkiva en "hyllande" text?

Perra · Inlägg av **Perra** » 7 augusti 2005, 19:18

Absolut inte, men det är ju inte heller helt objektivt då, vilket någon väl tyckte att det borde vara.