Romantiken, Danska

[ReloadMaster]

Hejsan,

mitt första inlägg här hoppas det hamnar rätt.

Det är så att jag under den senaste månaden arbetat med lite fördjupande om romantiken och den kanske mest kända danska författaren under denna epok nämligen H C Andersen.

Jag har under denna tid läst igenom nästan 100st av hans sagor och
undrar nu lite små saker. På något konstigt sätt följer han inte den typiska romantikerns skrivsätt som jag tycker. Jag har tyvärr dock bara läst dom svenska översättningarna och det kanske är där dom tappar lite eller?

Eller vad tycker ni? Har ni något konkret på varför han skulle höra till romantiken så visa gärna upp det.

[Karl Bruno]

HC Andersen är inte helt lätt att placera in i något fack - han befann sig ju någonstans mellan realism och romantik. Förmodligen är det inslagen av realism som gör att du tycker att han avviker en del.

[Charles]

Det är nog inga större problem att placera in H C Andersen i romantiken, av det enkla skälet att romantiken spänner över så oerhört många olika riktningar, även inom sagoberättandet. Gemensamt för alla skulle om möjligt kunna vara att de var reaktioner mot klassicismen -- kanske jämförelsen ska göras med tidigare sagoberättare snarare än hans samtida. Även inom specifika romantiska riktningar finner man författare och poeter vars alster varken liknar varandra i stil, tema eller utgångspunkter. Dessutom spänner romantiken tidsmässigt över en flykt från vardagen till svunna tider och över till en socialt engagerad realism - samma författare som i början av sin karriär skrev fasansfulla historier om rödhåriga rövardvärgar i norska grottor kröner sin karriär med århundradets mest inflyttelserika skildring av samhällelig orättvisa; han var romantiker i båda fallen.

[Sumsar]

Det är nog inga större problem att placera in H C Andersen i romantiken, av det enkla skälet att romantiken spänner över så oerhört många olika riktningar, även inom sagoberättandet. Gemensamt för alla skulle om möjligt kunna vara att de var reaktioner mot klassicismen -- kanske jämförelsen ska göras med tidigare sagoberättare snarare än hans samtida. Även inom specifika romantiska riktningar finner man författare och poeter vars alster varken liknar varandra i stil, tema eller utgångspunkter. Dessutom spänner romantiken tidsmässigt över en flykt från vardagen till svunna tider och över till en socialt engagerad realism - samma författare som i början av sin karriär skrev fasansfulla historier om rödhåriga rövardvärgar i norska grottor kröner sin karriär med århundradets mest inflyttelserika skildring av samhällelig orättvisa; han var romantiker i båda fallen.

Nja, Almqvist, om vi tar honom som exempel, skrev tidigt den romantiska "Drottningens juvelsmycke" och senare den realistiska "Det går an" enligt standardkategoriseringen. Vad som gör Andersens sagor till romantiska är väl inte att de är orealistiska utan att de har folksagan som grund (en riktning inom romantiken var folksageupptecknandet med Grimmbröderna bland annat).

[Charles]

Nja, Almqvist, om vi tar honom som exempel, skrev tidigt den romantiska "Drottningens juvelsmycke" och senare den realistiska "Det går an" enligt standardkategoriseringen. Vad som gör Andersens sagor till romantiska är väl inte att de är orealistiska utan att de har folksagan som grund (en riktning inom romantiken var folksageupptecknandet med Grimmbröderna bland annat).

Nja även här. Också realismen ryms inom romantiken. Jag har i och för sig inte intresserat mig något för den svenska romantiken men trots våra svenska läroböckers kategoriseringar är begreppet romantik betydligt vidare än val av epok man skildrar eller huruvida valet av ämne är hämtat ur folklore eller inte. Romantiken var framför allt ett nytt sätt att skildra människan, som en reaktion mot klassicismens och upplysningens människosyn.

[Sumsar]

Nja, Almqvist, om vi tar honom som exempel, skrev tidigt den romantiska "Drottningens juvelsmycke" och senare den realistiska "Det går an" enligt standardkategoriseringen. Vad som gör Andersens sagor till romantiska är väl inte att de är orealistiska utan att de har folksagan som grund (en riktning inom romantiken var folksageupptecknandet med Grimmbröderna bland annat).

Nja även här. Också realismen ryms inom romantiken. Jag har i och för sig inte intresserat mig något för den svenska romantiken men trots våra svenska läroböckers kategoriseringar är begreppet romantik betydligt vidare än val av epok man skildrar eller huruvida valet av ämne är hämtat ur folklore eller inte. Romantiken var framför allt ett nytt sätt att skildra människan, som en reaktion mot klassicismens och upplysningens människosyn.

Så kan man se det, ja, men man måste ibland säga att en författare ändrar stil (verkar lite stelbent annars). Frågan är dock om Andersen gjorde det, vilket jag, som bara känner till de mest kända sagorna, inte alls kan uttala mig om.

[Charles]

Så kan man se det, ja, men man måste ibland säga att en författare ändrar stil (verkar lite stelbent annars). Frågan är dock om Andersen gjorde det, vilket jag, som bara känner till de mest kända sagorna, inte alls kan uttala mig om.

Ja, om det är stil författaren ändrar. Men jag har noterat en tendens, framför allt i svensk litteraturhistoria, att hävda en ändring av stil på grundval av att författaren ändrar vilken epok man skildrar. Stilen är densamma men av det enkla skälet att författaren skildrar sin samtid snarare än en svunnen tid så anser man att denne bytt från t.ex. romantik till realism. Detta är ju naturligtvis galet.

Nu har ju romantiken marginaliserats till förmån för naturalismen men det är snarare ett modernt hopkok och inte en spegling av den tid då de båda epokerna gjorde entré. Kanske återfår romantiken sin historiska betydelse och då kanske man återigen betraktar den som något annat än en parentes.