Quiz: Kulturhistoria
-
hans lindquist
- Medlem
- Inlägg: 477
- Blev medlem: 7 maj 2003, 12:27
- Ort: hans lindquist
polyfon musik
På tal om polyfon musik:
Mark Twain skrev ironiskt att "Richard Wagners musik är mycket bättre än den låter."
Sak samma kanske kan sägas om polyfon musik ;o)
Med milt omusikalisk hälsning
Hasse L
Mark Twain skrev ironiskt att "Richard Wagners musik är mycket bättre än den låter."
Sak samma kanske kan sägas om polyfon musik ;o)
Med milt omusikalisk hälsning
Hasse L
Polyfoni betyder (och betydde redan på medeltiden) visserligen flera stämmor, men från början innebar det att man sjöng samma melodi en kvart eller kvint under melodistämman, och så småningom kom även tredjestämman, vilken också hade samma melodi men låg på oktaven.Mer musik, ursäkta, men den här frågan är för bra för att inte ställas:
Vad kännetecknar polyfon musik?
Eller åtminstone "kännetecknade", nu har ju begreppet tagits över av mobilindustrin och är då identiskt med flerstämmig musik. Rätt svar är lite lurigare än så.
Med den gregorianska sången utvecklades stämmorna till att bli mer rytmiskt och melodiskt fria - men skulle fortfarande gå ihop tillsammans. (Det är väl ungefär så här vi tolkar det idag?)
Under renässansen utvecklades polyfonin ytterligare - alla stämmor skulle vara lika viktiga och självständiga, men de skulle också mötas i kontrapunkter.
Är detta vad du sökte? Om inte det här är rätt, då undrar jag vad jag gjorde på musikhistorielektionerna
Uppenbarligen rätt fråga till Singer - med det användarnamnet... Det jag kände till var den gregorianska betydelsen, att alla stämmor är likvärdiga. Nu vet jag det andra också, tackar för utläggningen. Jag har också tagit reda på att kvarten och kvinten inte bara är de som återfinns efter halvan och tersen, väldigt lärorik dag det här.
Din tur!
(tack till lindquist för citatet, det skall jag lägga på minnet)
Din tur!
(tack till lindquist för citatet, det skall jag lägga på minnet)
Det var kanske inte mitt huvudämne eller vad man ska säga, men jag kunde det åtminstone 
Eftersom jag för stunden sitter och pluggar inför ett teaterhistorieprov kan det ju vara lämpligt att plocka något därur. Såg jag undrar:
Hur uppkom det grekiska dramat (det huvudsakliga svaret ligger i tragedin) under antiken? Och vad betyder ordet tragedi? (Dessa två frågor hör ihop).
Eftersom jag för stunden sitter och pluggar inför ett teaterhistorieprov kan det ju vara lämpligt att plocka något därur. Såg jag undrar:
Hur uppkom det grekiska dramat (det huvudsakliga svaret ligger i tragedin) under antiken? Och vad betyder ordet tragedi? (Dessa två frågor hör ihop).
Ursäkta en liten utvikning så här i efterhand, men den huvudsakliga betydelsen av polyfoni är alltså att stämmorna är likvärdiga, i betydelsen självständiga gentemot varandra även vad gäller rytm, och detta gäller inte den gregorianska musiken (även om den tidiga polyfonin oftast bestod av gregorianska melodier kompletterade med andra självständiga melodier).Hexmaster skrev:Det jag kände till var den gregorianska betydelsen, att alla stämmor är likvärdiga.
Man skiljer vad gäller flerstämmig musik huvudsakligen mellan homofon och polyfon musik (homos=samma, polys=flera), där homofon innebär att stämmorna följer varandra på ett kompletterande (dvs i princip att man sjunger samma text samtidigt men på olika toner), medan polyfon innebär att stämmorna inte sjunger samma rytmer och inte ligger på samma ställe i texten (dvs inte börjar samtidigt utan är till synes helt oberoende av varandra).
Den enklaste formen av polyfoni är kanon, dvs när man sjunger samma melodi i samma tonart (och i exakt samma läge), men med t ex en eller två takters förskjutning i förhållande till varandra. De mest kända exemplen på rent polyfon musik är Palestrinas mästerliga polyfoni från slutet av 1500-talet, som fortfarande används som pedagogiska paradexempel på tonsättarutbildningara runtom i västvärlden.
Homofon flerstämmighet är däremot allt från flerstämmig gregoriansk musik (t ex munkarna i Monty Python and the Holy Grail, som sjunger Piae Jesu Domine, dona eis requiem och slår sig i pannan med noterna ...) via klassisk svensk körmusik (såsom Stenhammars Sverige, Uti vår hage och Sjungom studentens lyckliga dag) till en stor del av de s k "polyfona" (eller i värsta fall anomalin "polyfoniska"!) ringsignaler.
Om du vill höra närmare vad det är för skillnad mellan de olika varianterna kan jag, eftersom du tycks bo i närheten, rekommendera att du pallrar dig ner till Göteborgs Domkyrka på kulturnatten fredagen den 15 oktober kl 23, då min renässanssånggrupp ger en konsert med en veritabel provkarta på de här olika stilarna - från gregoriansk monofoni (enstämmighet) via gregoriansk monofoni över en liggande bordunton och parallella kvinter (den enklast tänkbara homofona flerstämmigheten) till homofon och framför allt polyfon flerstämmighet (upp till sex stämmor, eftersom vi nu råkar vara sex personer).
Det är väl i och för sig i så fall ännu tydligare i hans Mariavesper (1610), där han använder en veritabel provkarta på olika stilar - moderna såväl som ålderdomliga. Anledningen att han att han valde att blanda stilarna var antagligen att verket inte var avsett att uppföras som sådant, utan skrevs mest som arbetsprov för en jobbansökan han gjorde till Markuskatedralen i Venedig. Resultatet är likafullt ett av musikhistoriens främsta kyrkomusikaliska verk!Widsith skrev:Operan Orfeo av Monteverdi skall visa på just övergången från renässansens polyfoniska sångstil till barockens monofoniska, efter vad jag snappade upp när jag hjälpte gamla Utomjordiska Barockbolaget att sätta upp denna en gång i tiden...
Han fick jobbet, för övrigt.
Dramat antas ha vuxit fram ur riterna i Dionysos-kulten, där man bl.a. skall ha nyttjat masker och berättande växelsång från en kör. Den senare kan ha burit bock- eller satyrmasker, vilket givit upphov till namnet tragedi, 'bocksång'. Men detta är väl en av flera teorier på ett område där man inte kan veta så mycket med säkerhet.Singer skrev:Hur uppkom det grekiska dramat (det huvudsakliga svaret ligger i tragedin) under antiken? Och vad betyder ordet tragedi? (Dessa två frågor hör ihop).
Två utmärkta gissningar men inte rätt. William Hannas och Joe Barberas Familjen Flinta är lite för sen, den började i USA först 1960 och kom till Sverige följande år. Andy Pandy ligger rätt i tiden, den skapades av Frieda Lingstrom och Maria Bird 1950 och började i Sverige 1956, men den var dock brittisk. Den serie jag söker började också den på svensk TV 1956, och tillhör en slitstark genre - The Flintstones skall för övrigt ursprungligen ha varit en direkt parodi på en annan TV-serie i ungefär denna genre, The Honeymooners.