Jag har ju tidigare tagit upp det eventuella vulkanutbrottet som möjligtvis utplånade större delen av mänksligheten. Se nedan:
viewtopic.php?t=10651&highlight=vulkanutbrott
Man kan ju fråga sig ifall denna flaskhals som mänskligheten har gått igenom har lett till att en massa genetiska defekter har uppstått inom mänskligheten pga av den inavel som borde har varit följden.
Det finns större genetisk variation inom en enda schimpansflock, än vad det finns inom hela mänskligheten. Enligt en artikel i DN för några dagar sedan, har man genom Genom-projektet oxå upptäckt att schimpanser inte lider av schizofreni eller autism.
Så vad tror ni är vi människor rejält inavlade eller?
Människan, en ovanligt inavlad art?
Genetiska defekter uppstår inte ur inavel. Genetiska defekter uppkommer ur mutationer i arvsmassan. Om dessa genotypiska förändringar kan föras vidare i generationerna och kan uttryckas fenotypiskt, får vi en effekt av mutationerna. Fortplantning mellan nära besläktade individer som har dessa drag ökar risken för att de genotypiska förändringarna ska uttryckas i fenotypen. Om förändringarna är recessiva vill säga. Är de dominanta kan man möjligen anta minskad fortplantningsframgång redan i första ledet, om förändringen är negativ.
Här kan det vara läge att dra upp det gamla etologiexemplet "varför lever zebror i flock?" Man kan begrunda faktorer som effektivare vakthållning, förvirrande för rovdjur osv. Men betydligt enklare är att fåga sig "vad händer om zebran inte lever i flock?" En bild av lejon-fast-food skymtar... Man vänder alltså på frågeställningen.
I detta fallet kan man begrunda varför det inte finns chimpanser med autistiska/schizofrena drag. Flockdjur tenderar att se med misstänksamhet på individer med avvikande beteende. I "vanliga" fall är ett avvikande beteende tecken på sjukdom. Och sjukdomar kan vara smittande. Ett flockbeteende för att isolera det sjuka djuret kan alltså vara fördelaktigt ur flockens synvinkel. Om vi överför detta på chimpanser, så ger bägge de sjukdomar du nämner upphov till vad jag, i brist på bättre ord, kallar beteendestörningar. Då chimpanserna är utpräglade flockdjur är det rimligt att anta att sådana individer snabbt stöttes ut ur flocken. En ensam chimpans har en förväntad livslängd i klass med en dagslända och en förväntad fortplantningsframgång på noll.
Ergo: de fall av personlighets-/beteendestörningar som hade genetisk grund och som var tillräckligt socialt handikappande överlevde inte länge nog för att föra generna vidare inom populationen.
Människor har en något annorlunda social struktur, med en viss tolerans även för avvikande individer. Bärare av recessiva gener fungerar alldeles utmärkt i samhället. Mänskligheten har dessutom upphävt mycket av den naturliga selektionen för sin art genom sitt samhälle och sin kultur.
Dessutom är det omöjligt att avgöra vad som är "bra" och "dåliga" genetiska drag. Muskelsjukdomen cystisk fibros, till exempel, är dödlig och drabbar ofta personer i 30-40-årsåldern. Upp till fyra procent av befolkningar av europeiskt ursprung är bärare av genen för sjukdomen (det är rätt högt, genetik-wise). Ungefär 1 av 2500 nyfödda drabbas av sjukdomen. Varför finns den kvar i populationen? Ett skäl är att heterozygota individer, dvs personer som är bärare av draget men som inte har två alleler och utvecklar sjukdomen, har högre resistens mot tyfusinfektioner.
Här kan det vara läge att dra upp det gamla etologiexemplet "varför lever zebror i flock?" Man kan begrunda faktorer som effektivare vakthållning, förvirrande för rovdjur osv. Men betydligt enklare är att fåga sig "vad händer om zebran inte lever i flock?" En bild av lejon-fast-food skymtar... Man vänder alltså på frågeställningen.
I detta fallet kan man begrunda varför det inte finns chimpanser med autistiska/schizofrena drag. Flockdjur tenderar att se med misstänksamhet på individer med avvikande beteende. I "vanliga" fall är ett avvikande beteende tecken på sjukdom. Och sjukdomar kan vara smittande. Ett flockbeteende för att isolera det sjuka djuret kan alltså vara fördelaktigt ur flockens synvinkel. Om vi överför detta på chimpanser, så ger bägge de sjukdomar du nämner upphov till vad jag, i brist på bättre ord, kallar beteendestörningar. Då chimpanserna är utpräglade flockdjur är det rimligt att anta att sådana individer snabbt stöttes ut ur flocken. En ensam chimpans har en förväntad livslängd i klass med en dagslända och en förväntad fortplantningsframgång på noll.
Ergo: de fall av personlighets-/beteendestörningar som hade genetisk grund och som var tillräckligt socialt handikappande överlevde inte länge nog för att föra generna vidare inom populationen.
Människor har en något annorlunda social struktur, med en viss tolerans även för avvikande individer. Bärare av recessiva gener fungerar alldeles utmärkt i samhället. Mänskligheten har dessutom upphävt mycket av den naturliga selektionen för sin art genom sitt samhälle och sin kultur.
Dessutom är det omöjligt att avgöra vad som är "bra" och "dåliga" genetiska drag. Muskelsjukdomen cystisk fibros, till exempel, är dödlig och drabbar ofta personer i 30-40-årsåldern. Upp till fyra procent av befolkningar av europeiskt ursprung är bärare av genen för sjukdomen (det är rätt högt, genetik-wise). Ungefär 1 av 2500 nyfödda drabbas av sjukdomen. Varför finns den kvar i populationen? Ett skäl är att heterozygota individer, dvs personer som är bärare av draget men som inte har två alleler och utvecklar sjukdomen, har högre resistens mot tyfusinfektioner.
Det visste jag inte.. intressant.Sarvi skrev: Dessutom är det omöjligt att avgöra vad som är "bra" och "dåliga" genetiska drag. Muskelsjukdomen cystisk fibros, till exempel, är dödlig och drabbar ofta personer i 30-40-årsåldern. Upp till fyra procent av befolkningar av europeiskt ursprung är bärare av genen för sjukdomen (det är rätt högt, genetik-wise). Ungefär 1 av 2500 nyfödda drabbas av sjukdomen. Varför finns den kvar i populationen? Ett skäl är att heterozygota individer, dvs personer som är bärare av draget men som inte har två alleler och utvecklar sjukdomen, har högre resistens mot tyfusinfektioner.
Ett annat skäl bör väl vara att historiskt sett har en människa redan fortplantat sig i 30-40-årsåldern, och redan fött upp sina barn till en nivå där de nog kan klara sig själva. Därför "gör det inte så mycket" ur det naturliga urvalets synvinkel om man råkar ha en gen som gör att man drabbas av en dödlig sjukdom vid den åldern.
Att vi numera börjar komma upp i en ålder för fortplantning som ligger betydligt högre än den historiska har inte hunnit börja slå igenom än.
Ett annat intressant exempel är ju genen för sicklecellanemi, som i enkel uppsättning ger ett bra skydd mot malaria och därför är rätt vanligt förekommande i vissa hårt malariadrabbade områden i Afrika, trots att den dubbla uppsättningen oftast innebär att man dör innan puberteten..
Man kan ju faktiskt argumentera för att mänskligheten som helhet har uppnått fördelar av att vissa individer är urballade. Det finns ju ett talessätt att det är en hårfin skillnad mellan geni och galenskap. Konstnärer tex har en klar överrepresentatering av scizofrena och manodepressiva. Teknisk utveckling sker ofta genom autistiska nördar. Psykopater har pga av sin oräddhet, stresstålighet och sin totala omdömmeslöshet nått ledande positioner och agerat som gränsöverskridare och nyskapare, se tex Jan Stenbeck, Hitler, al capone etc. Extrema människor kan påskynda genombrottsskeenden. sen har vi ju extremt konservativa som fungerar som motvikter.
Jag tänkte att jag skulle ta något annat exempel än sickelcellanemi, för en gångs skull. 8) Här är en artikel som rör cystisk fibros och tyfus:Engan skrev: Det visste jag inte.. intressant.
- Pier, Grout et al 1998: Salmonella typhii uses CFTR to enter intestinal epithelial cells. Nature 393: 79-82
Givetvis är det så. Detsamma gäller ju för Huntingtons sjukdom.Ett annat skäl bör väl vara att historiskt sett har en människa redan fortplantat sig i 30-40-årsåldern, och redan fött upp sina barn till en nivå där de nog kan klara sig själva. Därför "gör det inte så mycket" ur det naturliga urvalets synvinkel om man råkar ha en gen som gör att man drabbas av en dödlig sjukdom vid den åldern.
Men jag ska rätta mig själv lite: sjukdomen bryter hos homozygota individer ut redan vid födseln, och utan behandling avlider de flesta innan de uppnått 20 år. Kraftigt försämrad lungfunktion är främsta symptomet, och kan alltså historiskt sett haft en påverkan på homozygotas överlevnad fram till könsmognad. Heterozygota lider dock inte av någon somhelst nackdel från sin allel, och det är väl hos dessa vi får söka den absoluta majoriteten av bärarna av genen.
Jofredes, jag tror du har en poäng när du säger att människan har en närmast unik diversitet i beteende. De flesta är fullt tillfreds med att samla nötter, bruka sin jord eller gå till sitt vanliga kneg som man alltid gjort. Men vissa individer verkar ha en stark längtan bort och iväg, och hittar på sådant som upptäcksresor och rymdfarter. Det ger människan som art kapaciteter som är mycket större än andra djurarters.
Men jag är långtifrån övertygad att sådana drag skulle vara genetiskt betingade i någon större utsträckning.
Ja, om sjukdomen bryter ut så tidigt lär det ju vara på det sättet. Råkar du känna till några fler exempel på genetiska defekter som kan ge "fördelar" i heterozygot uppsättning? Det är ett fascinerande fenomen, och jag tycker också det är tråkigt att alltid använda sicklecellanemi som exempel..Sarvi skrev: Men jag ska rätta mig själv lite: sjukdomen bryter hos homozygota individer ut redan vid födseln, och utan behandling avlider de flesta innan de uppnått 20 år. Kraftigt försämrad lungfunktion är främsta symptomet, och kan alltså historiskt sett haft en påverkan på homozygotas överlevnad fram till könsmognad. Heterozygota lider dock inte av någon somhelst nackdel från sin allel, och det är väl hos dessa vi får söka den absoluta majoriteten av bärarna av genen.
Efter lite bökande bland gamla genetikanteckningar så hittade jag bara ett till exempel, men det finns säkert fler:
Tay-Sachs sjukdom. Orsakas av en defekt som gör att ett visst lysosomalt enzym inte bildas som det ska. Leder till onormal lipidomsättning i hjärnan, hjärnskador och så småningom döden. Dock är bärare av allelen betydligt mer resistenta mot tuberkulos än folk i allmännhet.
Ett litet klargörande till en tidigare post: Huntingtons sjukdom beror på en autosomal dominant allel och är inte ett exempel på en recessiv allel. Kanske blev lite otydligt.
Tay-Sachs sjukdom. Orsakas av en defekt som gör att ett visst lysosomalt enzym inte bildas som det ska. Leder till onormal lipidomsättning i hjärnan, hjärnskador och så småningom döden. Dock är bärare av allelen betydligt mer resistenta mot tuberkulos än folk i allmännhet.
Ett litet klargörande till en tidigare post: Huntingtons sjukdom beror på en autosomal dominant allel och är inte ett exempel på en recessiv allel. Kanske blev lite otydligt.