Världshistoriens största mysterier

[WilmerT]

Vi befinner oss på en lagom stor planet på lagom stort avstånd från en lagom stor stjärna, med en lagom stor satellit som ger oss nödvändiga skiftningar i kretsloppet runt denna stjärna. På denna lagom stora planet har det funnits tillräckligt mycket vatten för att generera en tillräckligt bra atmosfär som ger ett tillräckligt bra skydd mot stjärnans strålning och rymdens stenbombningar, vilket i sin tur lett till att liv kunnat utvecklas - i flera olika skeden vidareutvecklats - fram till vår mänskliga "generations" försvinnande korta årtusenden. Och vid precis rätt tillfällen har denna planet fått precis rätt påverkan från denna stjärna och dess närliggande rymdobjekt, som motverkat de gigantiska djurens utveckling mot total förödelse av föda och utvecklingsmöjligheter, t ex genom att med ett kliniskt snitt utrota samtliga dessa gigantiska varelser utom den blåa valen i de stora vattendjupen - så att en smidig, händig, tänkande och kännande varelse kunnat hävda sin fysiska underlägsenhet genom hjälpmedel mot de fysiskt sett kapablare varelserna, så långt att de faktiskt behärskar planetens varande eller icke framtida varande genom sina ansträngninar att fortplanta sig och förlänga sitt förgängliga liv några årtionden till.
I sanning, om man skulle beräkna sannolikheten för att just jag skulle kunna sitta här idag och knappa ner dessa tankar tror jag att man skulle finna dess egentliga möjlighet som icke-befintlig.
En chans på en gogol gogoler, som jag brukar roa mig med att uttrycka det - alltså en etta följt av etthundra nollor stycken tal av storleken en etta följt av etthundra nollor, minus upphöjt på ettan. Vi finns inte - så hur skulle det kunna finnas andra varelser i detta universum?
Och eftersom vi finns måste sannolikheten för att andra finns i detta universum vara ännu mindre. Alltså finns det liv även på andra platser i universum.
Det är helt osannolikt att vi finns, men ändå finns vi - nog är väl det det största mysteriet?
Försåvitt vi inte betraktar humlan som trots sin fysiska oförmåga att flyga trots detta surrar runt i denna vår lilla del av ett outtömligt och för alltid expanderande universum...

Bermudatriangeln, kan vara ett alternativ.
Titta man på historien kring hur många flygplan som har försvunnit så kan man nästan påstå att det är en av världens största historiska mysterier.

Stefan

Tänk jag trodde det var allmänt känt att bermudatriangeln är ett stort gasfält...?
När fartyg/flygplan (de är väl som sades inte lika många) glider in i området ger eldgnistor en omedelbar explosion. Så var väl tanken bakom teorin, i varje fall.
Men det kanske fortfarande är en obevisad sådan?

/Wilmer T

[Ickx]

Bermudatriangeln, kan vara ett alternativ.
Titta man på historien kring hur många flygplan som har försvunnit så kan man nästan påstå att det är en av världens största historiska mysterier.

Stefan

Tänk jag trodde det var allmänt känt att bermudatriangeln är ett stort gasfält...?
När fartyg/flygplan (de är väl som sades inte lika många) glider in i området ger eldgnistor en omedelbar explosion. Så var väl tanken bakom teorin, i varje fall.
Men det kanske fortfarande är en obevisad sådan?

/Wilmer T

Som sagts tidigare, det finns inget mysterium med Bermjudatriangeln. Inget speciellt alls. Området är väldigt tungt trafikerat, bara det borde vara ett bevis för att det inte är extra farligt.

[Engan]

Försåvitt vi inte betraktar humlan som trots sin fysiska oförmåga att flyga trots detta surrar runt i denna vår lilla del av ett outtömligt och för alltid expanderande universum...

Skrev redan i förrgår ett svar på detta, till en helt annan person i en helt annan tråd.. Men jag kopierar svaret hit, för jag orkar inte omformulera det igen från scratch.
Svar följer:

Nej, nej och åter nej. Det där är en sån där fånig urban myt som man stöter på alltför ofta när folk vill framföra någon form av "vetenskapsmännen vet minsann inte allt"-liknande åsikt.

Det finns en liten verklighetsbakgrund: Någon gång på 30-talet gjorde en schweizisk professor i aerodynamik på en biologs begäran en snabb överslagsräkning på om en humla skulle kunna generera nog med lyftkraft under förutsättning att dess vingar fungerade på samma sätt som ett flygplans. Han kom (helt korrekt) fram till att det kunde den inte, vilket endast bevisar att humlor inte kan flyga på samma sätt som flygplan gör. Och det gör de ju inte heller, vilket både han och biologen mycket väl visste.

Det dröjde tyvärr inte länge innan denna lilla anekdot spred sig och sedan dess har den oupphörligen citerats som ett bevis på "forskares brist på sunt förnuft". Den verkliga lärdomen man kan dra av anekdoten är förstås att det är viktigt att ha rätt matematisk modell för ett naturfenomen om beräkningarna man gör skall betyda något. Vilket alla vetenskapsmän värda namnet självfallet vet.

[Engan]

Vi befinner oss på en lagom stor planet på lagom stort avstånd från en lagom stor stjärna, med en lagom stor satellit som ger oss nödvändiga skiftningar i kretsloppet runt denna stjärna. På denna lagom stora planet har det funnits tillräckligt mycket vatten för att generera en tillräckligt bra atmosfär som ger ett tillräckligt bra skydd mot stjärnans strålning och rymdens stenbombningar, vilket i sin tur lett till att liv kunnat utvecklas - i flera olika skeden vidareutvecklats - fram till vår mänskliga "generations" försvinnande korta årtusenden. Och vid precis rätt tillfällen har denna planet fått precis rätt påverkan från denna stjärna och dess närliggande rymdobjekt, som motverkat de gigantiska djurens utveckling mot total förödelse av föda och utvecklingsmöjligheter, t ex genom att med ett kliniskt snitt utrota samtliga dessa gigantiska varelser utom den blåa valen i de stora vattendjupen - så att en smidig, händig, tänkande och kännande varelse kunnat hävda sin fysiska underlägsenhet genom hjälpmedel mot de fysiskt sett kapablare varelserna, så långt att de faktiskt behärskar planetens varande eller icke framtida varande genom sina ansträngninar att fortplanta sig och förlänga sitt förgängliga liv några årtionden till.
I sanning, om man skulle beräkna sannolikheten för att just jag skulle kunna sitta här idag och knappa ner dessa tankar tror jag att man skulle finna dess egentliga möjlighet som icke-befintlig.
En chans på en gogol gogoler, som jag brukar roa mig med att uttrycka det - alltså en etta följt av etthundra nollor stycken tal av storleken en etta följt av etthundra nollor, minus upphöjt på ettan. Vi finns inte - så hur skulle det kunna finnas andra varelser i detta universum?

Logiskt felslut. Du kan inte beräkna sannolikheter i efterhand på detta sätt. Lika gärna som att på detta sätt i efterhand räkna ut sannolikheten att det finns liv här kunde du använt precis samma resonemang för att komma fram till att det är lika liten chans att en viss sten ligger på en viss plats på månen. Men det är inte fantastiskt eller uppseendeväckande. Bara en effekt av hur otroligt många möjligheter det finns i varje ögonblick.

Det du försöker beräkna låter som sannolikheten att det kommer att uppstå liv av exakt vår typ på en fullständigt godtycklig planet i ett fullständigt godtyckligt universum. Den är mycket riktigt väldigt liten, men inte särskilt intressant. Det är ju inte de förutsättningarna vi har.

I efterhand är sannolikheten för att något hänt 1.

Och eftersom vi finns måste sannolikheten för att andra finns i detta universum vara ännu mindre.

Absolut inte. Detta är en vanlig missuppfattning bland folk som inte studerat sannolikhetsteori. En besläktad missuppfattning har orsakat många fall av fattigdom i Monte Carlo - nämligen tron att "eftersom rött har kommit upp tio gånger i rad måste det vara väldigt liten chans att det blir rött igen - så jag satsar allt på svart!"

Detta är åter ett fall av att räkna på sannolikheter i efterhand. Det fungerar inte.

[WilmerT]

Alltid kul att röra om i grytan!

I efterhand är sannolikheten för att något hänt 1.

Nå mot denna slutsats går väl inte att argumentera.

Det du försöker beräkna låter som sannolikheten att det kommer att uppstå liv av exakt vår typ på en fullständigt godtycklig planet i ett fullständigt godtyckligt universum. Den är mycket riktigt väldigt liten, men inte särskilt intressant.

Alldeles precis. Och sannolikheten är väldigt liten att hela kedjan fram till en intelligent varelse på en livgivande planet skall kunna bildas. Visst finns vi, tro mig inte när jag förut skrev att vi inte finns
Således lyckades vi trotsa de dåliga oddsen - det är väl remarkabelt? Och tämligen intressant, tycker jag.
Det intressanta är ju att fråga sig hur många gånger hela denna kedjan kan lyckas löpa hela linan ut, eller hur?

Och eftersom vi finns måste sannolikheten för att andra finns i detta universum vara ännu mindre.

Absolut inte. Detta är en vanlig missuppfattning bland folk som inte studerat sannolikhetsteori. En besläktad missuppfattning har orsakat många fall av fattigdom i Monte Carlo - nämligen tron att "eftersom rött har kommit upp tio gånger i rad måste det vara väldigt liten chans att det blir rött igen - så jag satsar allt på svart!"

Detta är åter ett fall av att räkna på sannolikheter i efterhand. Det fungerar inte.

Nå nå nå...
Jag tar gärna på mig att det blev luddigt uttryckt. Men om vi sätter samman båda mina meningar i det anförda stycket så kanske ironin i ovan citerade stycke blir tydligare?

Alltså finns det liv även på andra platser i universum.

N å kanske inte...
Men min poäng... universum är så oändligt stort att den gängse uppfattningen om omöjligheten att hitta en livgivande planet torde vara långt mycket större än vad som hittills i världshistorien varit tron.
under de senaste årtionden har ett flertal planeter av Jupiters storlek upptäckts, vilket sägs tala för att ännu fler planeter - än svårare att detektera - kan finnas därutöver. Alltså är förutsättningarna för att liv ska bildas kanske inte så små som man tror.
Att liv däremot vidareutvecklas till högstående intelligens och teknologi - ja se där kommer åter de oändligt många möjligheterna till misslyckande in.
Det var osannolikt att mänskligheten skulle bildas, men vi gjorde det.
Och vare sig det är sannoikt eller inte att liv kan skapas på andra platser i universum så är det väl ändå ett mysterium?
Liv från materia...

/Wilmer T

PS.
*gäsp* kanske är jag för trött. Jag är dock definitivt inte i gammalt slag vad gäller sannolikhetsläran, som jag förvisst studerat med den äran. DS.

[Engan]

Det du försöker beräkna låter som sannolikheten att det kommer att uppstå liv av exakt vår typ på en fullständigt godtycklig planet i ett fullständigt godtyckligt universum. Den är mycket riktigt väldigt liten, men inte särskilt intressant.

Alldeles precis. Och sannolikheten är väldigt liten att hela kedjan fram till en intelligent varelse på en livgivande planet skall kunna bildas. Visst finns vi, tro mig inte när jag förut skrev att vi inte finns
Således lyckades vi trotsa de dåliga oddsen - det är väl remarkabelt? Och tämligen intressant, tycker jag.
Det intressanta är ju att fråga sig hur många gånger hela denna kedjan kan lyckas löpa hela linan ut, eller hur?

Men de "dåliga oddsen" är inte så dåliga om man räknar korrekt. Om du vill räkna på sannolikheten för att det finns liv på just den här planeten är det till exempel helt irrelevant hur vanligt det är att det finns planeter av den här typen. Den här finns ju, och det är här vi finns. Om du däremot vill räkna på sannolikheten att det finns annat liv i universum är det relevant hur många planeter av ungefärlig jordtyp som kan tänkas finnas. (och det lär vara många)

Faktum är att givet vad vi vet om hur liv uppstår och vilka förutsättningar den här planeten har vore det snarare osannolikt att liv inte skulle uppstått under de fyra miljarder år planeten haft på sig. Och med tanke på hur lång tid det naturliga urvalet därefter haft på sig vore det nästan underligt om inte någon hyfsat intelligent art uppstått vid det här laget. Att den arten ser ut och beter sig just som vi har däremot mer med tillfälligheternas spel att göra. Som du säger, meteoritnedslag som utrotar dinosaurierna och liknande. Men det har bara med sannolikheten för att vi är just hominider att göra, och mindre med sannolikheten för att det över huvud taget skulle finnas intelligent liv här.

Men min poäng... universum är så oändligt stort att den gängse uppfattningen om omöjligheten att hitta en livgivande planet torde vara långt mycket större än vad som hittills i världshistorien varit tron.
under de senaste årtionden har ett flertal planeter av Jupiters storlek upptäckts, vilket sägs tala för att ännu fler planeter - än svårare att detektera - kan finnas därutöver. Alltså är förutsättningarna för att liv ska bildas kanske inte så små som man tror.

Jag vet inte riktigt vilka "man" det är du talar om, men själv har jag aldrig upplevt sannolikheten för liv i universum som liten. Tvärtom. Med tanke på det nuvarande teoriläget om hur stjärnor bildas borde det vara närmast standard för stjärnor att ha planeter. Att inte ha det är förmodligen ovanligt. Och med tanke på hur otroligt många planeter det i så fall finns så är det ett enormt antal som har hyggliga förutsättningar för liv av den typ vi känner till.

Att liv däremot vidareutvecklas till högstående intelligens och teknologi - ja se där kommer åter de oändligt många möjligheterna till misslyckande in.
Det var osannolikt att mänskligheten skulle bildas, men vi gjorde det.
Och vare sig det är sannoikt eller inte att liv kan skapas på andra platser i universum så är det väl ändå ett mysterium?
Liv från materia...

Jag ogillar konceptet att kalla företeelser "mysterium". Det ger en känsla av att man skall lämna dem i fred och att det finns något övernaturligt med dem som vi aldrig kan hoppas på att förstå utan skall vörda och hålla oss ifrån att försöka förklara. Men det är förstås bara en personlig hang-up , och det är säkert inte så du menar att ordet skall tolkas.