Tibet
Tibet hade från sin självständighetsförklaring och fram till den kinesiska invasionen alla kännetecken hos en självständig stat:Jon skrev:Tibet har aldrig varit en av omvärlden erkänd självständig stat.
- ett definierat folk
- ett definierat territorium
- en fungerande regering som styr landet utan utländsk inblandning
- förmåga att fritt ingå avtal med andra stater
Vad gäller erkännande från omvärlden, kan ett erkännande enligt internationell rätt ske på flera olika sätt:
- explicit erkännande
- implicit erkännande, t ex upprättande av diplomatiska förbindelser
- indirekt erkännande, t ex genom handelsavtal och andra uni- eller bilaterala handlingar
Tibet erkändes explicit av Mongoliet 1913 (samtidigt som Tibet erkände det från Kina självständiga Mongoliet).
Tibet hade fulla diplomatiska förbindelser under mellankrigstiden med Nepal, Bhutan, Storbritannien, brittiska Indien (och sedermera självständiga Indien) och t o m Kina (även om kinesiska och tibetanska regeringarna hade olika åsikt om vilken status den kinesiska beskickningen i Lhasa hade). De hade också begränsade diplomatiska förbindelser med bl a USA.
USA:s linje gentemot Tibet var vacklande och oklar. Mot slutet av andra världskriget började man officiellt driva linjen att Tibet var en integrerad del av Kina. Ett av skälen var att Kina var allierat i kriget mot Japan, och amerikanerna ville använda transportleden från Indien genom Tibet till Kina. Tibetanerna som var neutrala i kriget tillät inga trupptransporter genom sitt land. Även efter kriget behöll USA samma officiella linje. Inofficiellt talades det däremot en hel del om att erkänna Tibet som självständigt. USA har traditionellt haft en politik att låta egna politiska intressen snarare än de facto-självständigheter styra erkännanden av andra stater.Jon skrev:Så sent som 1944 erkände t.ex. USA Tibet som kinesiskt territorium. Märkligt nog bytte man fot efter 1 oktober 1949. Undrar varför ....
När Kina genom kommunisternas maktövertagande hamnade i konflikt med USA (Koreakriget, etc) övervägde amerikanerna att förorda ett självständigt Tibet, men valde ändå av politiska skäl att stödja ett kinesiskt styre över Tibet, fast med Guomindangregeringen i Taipeh som som rättmätig maktinnehavare.
Jo, dem kan man ju alltid läsa om man vill studera ett konsekvent pro-maoistiskt perpektiv på saken.Jon skrev:Mer litteraturtips om Tibet:
Han Suyin: Lhasa - Den öppna staden. Norstedts 1978. ISBN 91-1-783032-X
Leopold: Resa i Tibet. Norstedts 1980. ISBN 91-1-803272-9.
När vi nu är inne på reseskildringar av lekmän, kan man också tänka sig Den långa resan till Lhasa (1983) av Tomas Löfström. Liksom Christer Leopold hörde han till FNL-vänsterns aktivister, men till skillnad från Leopold upplevde han en konflikt mellan den inställning ideologin krävde att man skulle ha till Kinas handlande, och den verklighet han lärde känna genom att studera Tibetfrågan och träffa tibetanska flyktingar. Han bestämde sig till slut för att man kunde vara Tibetvän (och förespråka ett fritt Tibet) trots att man var vänster och Kinavän. På den resa han skildrar i denna bok var för övrigt just Christer Leopold reseledare, vilket ledde till vissa spänningar, bland annat när Löfström ville träffa andra tibetaner än de av regimen utvalda och godkända ...