Gubbar

[Widde]

Näcken och alla de andra farliga gubbarna. Hur gammla är de berättelserna?

Brunnsgubben -Drog ner nyfikna barn i brunnar.
Källargubben -Lockade ner folk i källarn(och åt upp dem)
Näcken - Ja ni vet
Rövargubben -Rövade bort barn som gick för långt ut i skogen
Vindsgubben -Gick man upp på vinden så kom man förmodligen inte ner igen.

Ovannämda gubbar hörde jag mycket om som barn. Vågar knappt som vuxen gå upp på vinden eller ner i källarn

Sen finns ju den där Kalsonggubben. Hittade man en persiko/aprikos-kärna så fick man inte ta i dem för nån gubbe kunde haft dem i kalsongerna, blä!

[Dilbert]

Näcken och alla de andra farliga gubbarna. Hur gammla är de berättelserna?

Brunnsgubben -Drog ner nyfikna barn i brunnar.
Källargubben -Lockade ner folk i källarn(och åt upp dem)
Näcken - Ja ni vet
Rövargubben -Rövade bort barn som gick för långt ut i skogen
Vindsgubben -Gick man upp på vinden så kom man förmodligen inte ner igen.

Ovannämda gubbar hörde jag mycket om som barn. Vågar knappt som vuxen gå upp på vinden eller ner i källarn

Sen finns ju den där Kalsonggubben. Hittade man en persiko/aprikos-kärna så fick man inte ta i dem för nån gubbe kunde haft dem i kalsongerna, blä!

En del av folktrons gestalter anses väl verkligen gå tillbaka på förkristna religioner, t.ex. tomt(e)-gubben som ju närmast är en motsvarighet till romarnas larer och penater och som härskade över ett bestämt bostadsområde, en tomt. När den heliga Birgitta klagar över att folket tillber "tompta gudhi" så innebär detta rimligen att man då fortfarande offrar till husgudar av detta slag.

Kristendomen har då antingen kunnat bekämpa dem som "vidskepelse" - d.v.s. att dessa varelser inte alls finns - eller som "avguderi". I det senare fallet har man tänkt sig att de är någon sorts demoner eller "fallna änglar". Just Näcken kunde t.ex. uppfattas som en nedstörtad ängel, som fortfarande var förföriskt vacker i sin ondska och ännu behöll sitt instrument från sin tidigare tillvaro i himlen.

Men sen får man ju minnas att vår uppfattning av dessa "gubbar" också färgas av att de senare togs upp av romantikens diktare och tänkare under 1800-talet; ännu senare av den konstnärliga symbolismen, samt slutligen också av barnkulturen och blev utpräglade sagofigurer. Då kan de få egenskaper och utseenden som saknar motsvarighet i tidigare folktro (vilken i sig naturligtvis inte är entydig utan också den förändras över tiden).

Gubbar som brunns-, vinds- och källargubben är nog närmast exempel på sådant som man brukar kalla "pedagogiska fikt". Ingen vuxen människa har på allvar trott på dessa figurer, utan man har använt dem för att skrämma barn och hålla dem borta från farliga platser. Med tomtar, troll, vättar och jättar förhåller det sig däremot annorlunda: en levande tro på dessa har definitivt funnits, i vissa områden in på 1900-talet.

[Widde]

Tackar för det intressanta svaret.

[hangatyr]

Näcken och liknande figurer har för övrigt haft samma funktion i samhället som brunnsgubben, dvs att sätta gränslinjer för var olika typer av människor ska befinna sig: det var exempelvis vanligtvis kvinnor som stötte på näcken, dvs ska kvinnorna inte befinna sig altl för långt från hemmet. Samma sak med bäckahästen som drog med sig unga människor i vattnet för att drunkna.

[Dilbert]

Näcken och liknande figurer har för övrigt haft samma funktion i samhället som brunnsgubben, dvs att sätta gränslinjer för var olika typer av människor ska befinna sig: det var exempelvis vanligtvis kvinnor som stötte på näcken, dvs ska kvinnorna inte befinna sig altl för långt från hemmet. Samma sak med bäckahästen som drog med sig unga människor i vattnet för att drunkna.

Ja, gränsdragningarnas funktion är nog mycket riktigt betydelsefull för många av folktrons väsen. Tomten är redan nämnd, och därtill fanns ju ett antal andra "rån" som skogsrået, sjörået och bergsrået, vars funktion var just att "råda" över ett visst naturligt område - kanske rentav över en "biotop". Här tycks de ha fungerat både som gränsvakter och lagstiftare inom en viss domän. På liknande sätt kan man ju tolka kollektiva väsen som troll och vättar som mentala "gränsuppehållare" som poängterar den avgörande skillnaden mellan det mänskliga samhället och det vilda, ociviliserade, farliga.

Vad gäller näcken så är det väl omstritt huruvida han (den) skall räknas som en "gränsvakt" eller ej. Näcken har ju ofta en mer utpräglad "farlig" karaktär och påminner ibland mer om djävulen (om vilken det ju också finns sägner om att han förför människor med sin trolska musik) än om något rå. Det är svårt att här finna den "moraliska" aspekt som ofta finns i sägnerna om t.ex. sjörået - hon straffar dig om du handlar felaktigt, men näcken är från början inställd på att lura och dränka dig, om du inte lyckas "binda" honom med t.ex. en bit stål.

Jag är inte säker på att denna fara är avhängig av den utsattas kön eller position i samhället. I så fall borde väl även sägnerna om hur skogsrået förför och förvillar diverse män - jägare, skogsarbetare, kolare och andra - tolkas som ett budskap om att dessa män egentligen borde hålla sig i hemmet och inte vara ute och ränna i skogen, och det är väl knappast rimligt att tro. Jag har i alla fall för mig att denna tolkning, där man främst ser folksägner som en avspegling av diverse maktordningar i samhället, är omstridd bland folklorister.

Och att de "pedagogiska fikten" spelar i en egen division vill jag också vidhålla.

[Robban]

var det inte så också att man använde dessa "gubbar" för att förklara konstiga försvinnanden....

[Dilbert]

var det inte så också att man använde dessa "gubbar" för att förklara konstiga försvinnanden....

Jo, gick man vilse i skogen låg det kanske nära till hands att man fått synen förvänd av skogsrået eller trollen - vare sig man nu trodde på det själv (vilket inte alls är osannolikt) eller mest ville urskulda sig. En väsentlig förmåga hos trollen var ju just att kunna trolla, d.v.s. att låta saker framstå i ett annat sken än det som de egentligen har, och därmed lura och bedraga människor.

Det fanns ju även föreställningar om s.k. bergtagning, d.v.s. att människor kunde rövas bort av trollen (på kontinenten snarare älvorna) och vara borta från samhället under flera år - ibland uppemot ett sekel, men ändå utan att själva åldras. Måhända var detta berättelser som helt enkelt uppstod till följd av att människor gick vilse och försvann, men de kanske också har någon sorts "religionspsykologisk" funktion - man frestas att jämföra dem med dagens många historier om hur människor kidnappas och bortförs av rymdvarelser.

Kanske kan de även ha använts för att försöka förklara sinnessjukdomar: tanken var väl i så fall att bara själen hade blivit "bergtagen" medan kroppen fanns kvar på sin vanliga plats.

[Dan Koehl]

Näcken och alla de andra farliga gubbarna. Hur gammla är de berättelserna?

Bengt af Klintberg skriver i boken Svenska folksägner att de flesta blev dokumenterade i en enhetlig form först på 1800-talet i det förindustriella Sverige. Liknande berättelser som Jätten i Odyssén (ca 2500 år gammal?)finns från 1600-talet i runtom i Europa. Näcken lär förekomma under namnet Nicor på 700-talet i Beowuldkvädet.

Om alla gubbar från Snorre osv vet jag andra som gärna vill skriva om?...