Fråga om jakt

[sonderling]

Tog fram den gamla pilbågen för att sonen ville skjuta lite. Tänkte på att den svenska pilspetsen kanske är en övnings pilspets? Då övningspilar är mer som en vässad penna, utan hakar, hullingar eller skärande sidor.
Gamla typer av måltavlor är ju gjorda av flätad halm, kan hända hade man nått liknande på stenåldern?

Sonderling

PS Lustigt med jägarbeviset att fotot aldrig uppdateras, jag tittar på mitt från 90-talet och en 20 plussare stirrar tillbaka på mig?

[Davian]

Baserat på mina erfarenheter från bågskytte så behövs det inte jätteavancerade grejer för att på allvar ta sönder något levande. En pilbåge på runt 40pund och ett par välgjorda pilar har ihjäl de flesta djur man jagar på den här tiden.

Jag tänker att om säg 3-4 jägare skjuter varsin pil som träffar en älg så dör den ganska kvickt. Framförallt tänker jag att man var ganska smart på den tiden och anpassade taktik och vapen efter bytesdjur. Ska man döda rådjur och kaniner och sånt går det bra med relativt små pilar. Ska man döda en älg tror jag nog mer man jagade med drev och fångsthålor eller mot återvändsgränder etc, där man sedan pepprade den på säkert håll med pilar. Alternativt tog man sina största bågar och hivade iväg stora pilar. Poängen är iaf att man anpassade verktyg efter behovet. Troligen hade man exakt koll på all fysik runt pilen. Tyngd, längd, vikt, drag, träslag etc.

jag tror inte på idén att skadeskjuta stora bytesdjur och sen spåra dem i eftersök i en skog. Det låter väldigt väldigt farligt. Överlag tror jag man undvek att jaga stora bytesdjur när det fanns mindre och lättare i området. Tex är det onödigt att jaga älg om man kan jaga rådjur.

Här lite intressant text om det vi diskuterar

https://kulturmiljonorrbotten.com/tag/pilbage/

[koroshiya]

...

Lite av det du skriver om är något jag har tänkt på.

Om att följa efter djur: Sanfolket - som traditionellt verkar göra det - lever i en miljö där det kanske är lättare att upptäcka större djur. Det är ett mycket öppet torrt busklandskap, eller något sådant.

Större bytesdjur: efter att den stora älgvandringen visades slog det mig att det kanske skulle vara lättare att jaga älgar om man kunde få ner dem i vattnet, eller om de var i vattnet.

Vid Nämforsen finns en stor boplats från stenåldern och bronsåldern, och massor av hällristningar; där det vanligaste motivet är älgar. Fallhöjden i forsen är 22 meter, och kanske kan man tänka sig att man med lite tur kunde få älgarna att krossas i fallet.

Om inget annat såg vi i våras att en stor älv utgör ett reellt hinder för älgarna, något man skulle kunna hetsa dem emot, och där de inte har så lätt för att smita.

[Markus Holst]

Älvstranden är framför allt ett bra tillhåll för jägarna. Man vet att älgarna kommer, man vet att de tar tid på sig innan de hoppar i. Man har gott om tid att jaga.

[cats]

Det har knappast något med pilen att göra, men när jag läste tråden tänkte jag på något som min farfar berättade en gång för länge sedan. Han var en ivrig jägare ända till det sista året han levde.

Han satt också i en nämnd som behandlade viltvårdsfrågor, som t.ex. tjuvjakt. En gång berättade han om att en del tjuvjägare skadsköt älgarna med avsikt, för att sedan driva det skadade djuret dit de ville ha det och slakta det på ett ställe närmare transportfordonet. På så sätt sparade de tid och kunde minimera risken för att bli fast.

Min farfar var upprörd över den här grymheten man visade mot djuret. Men jag kan tänka mig att under den tid i historien då det inte var så lätt att transportera stora mängder kött från punkt A till B kan det här ha varit en praktisk metod att använda sig av.

[Davian]

Jag har aldrig jagat och har inget intresse av det men jag tror att vi måste förutsätta att folk förr i tiden jagade så energieffektivt de kunde. Jag håller det för troligt att man varierade jakten efter natur, byte, väder, utrustning, antal jägare mm.

var man 10 stycken med bra bågar på våren i bra natur var det annan taktik än om man var 3-4 stycken på hösten. Jag tror alla metoder vi har diskuterat i tråden var något man gjorde förr i tiden.

[koroshiya]

Kom att tänka på att vi inte har nämnt vovvarna. I tidiga svenska stenåldersgravar har hunden hög status och begravs mer eller mindre som vore det en människa. De måste ha varit mycket nyttiga och säkerligen också vid jakt.

[Lejonmod]

En vovve
https://arkeologerna.com/8-400-ar-gamma ... olvesborg/

[LasseMaja]

jag tror inte på idén att skadeskjuta stora bytesdjur och sen spåra dem i eftersök i en skog. Det låter väldigt väldigt farligt. Överlag tror jag man undvek att jaga stora bytesdjur när det fanns mindre och lättare i området. Tex är det onödigt att jaga älg om man kan jaga rådjur.

Man gjorde fångstgropar för större byten. Mindre risk att bli skadad själv än om man skall hålla på med pilbåge eller dylikt. Fångstgropar skall vara en av våra vanligaste fornlämningar.

[Davian]

Känns oerhört rimligt.

[Hans]

Undrar om mammutar som drevs över en klippkant har någon substans?

https://www.livescience.com/64540-ice-a ... mmoth.html

MVH

Hans

[Sarvi]

Jag har aldrig jagat och har inget intresse av det men jag tror att vi måste förutsätta att folk förr i tiden jagade så energieffektivt de kunde. Jag håller det för troligt att man varierade jakten efter natur, byte, väder, utrustning, antal jägare mm.

Men man ska nog inte utesluta att vissa former av jakt också kunde ha symbolisk eller religiös betydelse. Det traditionella mandomsprovet för en massajkrigare i östafrika är t.ex. att ensam jaga och döda ett lejon med spjut. Inte direkt en riskminimerad övning.

[Markus Holst]

Det traditionella mandomsprovet för en massajkrigare i östafrika är t.ex. att ensam jaga och döda ett lejon med spjut. Inte direkt en riskminimerad övning.

Låter som Hans övningar i armén

[Hans]

Tack för dagen skratt Markus.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Tack för dagen skratt Markus.

MVH

Hans

Väl bekomme