Vasar (föremålet)

[Hexmaster]

Hittade en beskrivning från 1893 minsann som passar prisis in på ovanstående. Att denna frågeställning inte fått någon vidare spridning? Nå, nu är det väl dags.

Angående ättens namn må anmärkas, att under medeltiden ättmedlemmarna; såsom bruket då var, ej buro något slägtnamn. De dokumenterade sig med sitt vapenmärke. Det är svårt att säga hvad detta ursprungligen och under sin äldre utveckling betecknade (det undergick med tiden förändringar); men konung Gustaf ansåg, såsom hans egenhändiga anteckning visar, att det föreställde en vase (risknippe, halmkärfve), och under hans tid fick det den kärfveform, som det i hufvudsak för framtiden behöll.

- Nordisk Familjebok (1893): Vasa-ätten
http://runeberg.org/nfaq/0172.html

Lite nyfiken på Gustavs "egenhändiga anteckning".

[tyskaorden]

Intressant, dock vet inte jag heller vad som avses med Gustavs "egenhändiga anteckning".

[Schwemppa]

Jag påminner mig att jag stött på det här med Gustafs egen uppfattning om sitt vapen. Måste gå lite nogrannare igenom det material jag har. Kanske det skulle finnas en källhänvisning...

[Schwemppa]

Så här skriver Åke Thott i "Vasavapnet" (nämnd tidigare i tråden):

"Ordet "vase" betyder en (ris)knippa o. dyl. Kungen kände till, att hans ättevapen föreställde en vase. Rasmus Ludvigsson (före 1520-1594), hovgenealog hos Gustaf Vasa samt hans söner Erik XIV och Johan III, har i handskrifter (nu i Riksarkivet) efterlämnat uppgifter om vasavapnets utseende i äldre tider.
I en av dessa handskrifter har Gustaf Vasa med egen hand antecknat om sin farfars, Johan Kristiernssons, vapen: "her iohan vasen och linden", dvs herr Johan förde vasen och linden, varav linden var hans mors vapen, Krummedige. I samma handskrift av Rasmus Ludvigsson beskrivs kungens farfars farfars, Nils Kettilssons, vapen sålunda: "en svart wasz udi ett förgylt field"

Källhänvisning till detta (förutom Svensk Etymologisk Ordbok) är Hildebrand E: "Vasanamnet och vasavapnet", s 7 ff.

Det här verket har jag inte tillgång till. I sista hand kanske man måste bege sig till Riksarkivet... Man kan ju ställa sig frågan om kung Gustaf verkligen visste eller bara trodde sig veta. Åke Thott är för övrigt så övertygad om att det är fråga om ett risknippe att han inte beaktar andra alternativ i någon större grad.

Säkerligen är detta orsaken till att faskin-risknippe-teorin är den populäraste idag.

[Schwemppa]

Jag hittade ännu i mina gömmor Heraldiska Sällskapets i Finland publikationsserie nr.8 1992 "Vaasain tunnus Vaasan suvun vaakunoissa" av Bo Tennberg (Vasatecknet i Vasasläktens vapen). Den gode heraldikern har skrivit på finska fastän han var svenskspråkig. Det som följer är alltså min översättning (utom citaten - de är på ursprungsspråket)

Finska heraldiker talar om "vaasain tunnus" - vasatecknet då de talar om vasen. Ganska beskrivande...

Först en sammanställning av olika vasavapen som bevarats, ursprungligen ur Jan Ranekes "Svenska medeltidsvapen". B11 är det vapen som Gustaf Vasa använde ännu 1521 och B12 det han tog i bruk 1523 - med Eka-ättens vapen som botten.

[Schwemppa]

Sedan till texten, sid 6 ff i publikationen:

"I början nämnde jag en lång rad förslag och uppfattningar om vad Vasatecknet kunde föreställa. När jag nu har kommit så här långt, är det dags att studera närmare detta gåtfulla tecken och se vad för slutsatser man kan dra för att lösa gåtan. Till att börja med kan jag konstatera att största delen av dessa är sådana att det inte lönar sig att studera dem närmare.

Vasen i Vasa stads vapen har länge kallats för Vasakärven, och detta namn har folket fullständigt anammat. När tex. Vasa svenska teater på 1950-talet hade brunnit, och man samlade in pengar för återbyggandet gav man donatorerna som tack ett märke i stil med ett utmärkelsetecken att bära på bröstet. Det var ett Vasatecken av guld i rödgult band och med namnet Vasakärven. Jag har sett det buret på bröstet tillsammans med officiella utmärkelsetecken. Således har vapenbilden fått behålla sitt folkliga namn trots att man för länge sedan har konstaterat att det inte kan vara frågan om en kärve. Det bevisas redan av det faktum, att tecknet ursprungligen var svart och av att ingen bonde någonsin har bundit om en kärve på två ställen.

Till den här förklaringen, som så många andra, är det svårt att få en förklaring till tecknets "grenar", "armar", "band" eller vad man ska kalla dem.

Vad gäller kärven, så har man försökt förklara att det är frågan om skördens sista kärve som har dekorerats speciellt. Förklaringen stämmer ändå inte med figurens ursprungliga form och färg. Största orsaken till den här kärveteorin är det faktum att Gustaf Vasa ändrade färgen på den från svart till guld. Uppfattningen att Vasatecknet skulle vara en kärve uppstod egentligen ganska sent. Först från drottning Kristinas tid återfinns de första officiella tecknen på att tecknet uppfattades som en kärve.

Mer välgrundad är uppfattningen att figuren föreställer en stormvase, faskin och bevisligen har den uppfattats som en sådan vid tiden, åtminstone i Danmark.

Gustaf Vasas farfar, Johan Kristiernssons syster Birgitta Kristiernsdotter gifte sig med den danske adelsmannen Claus Rönnow och hennes släktnamn blev där Stormvasa. Efterkommande har begravts i danska och skånska (då danskt) kyrkor och Vasavapnet förekommer i deras epitafier bland förfäderna. Här är vapentecknet tydligt avbildat som en stormvase. Som exempel Birgittas dotterdotters sons, den 1565 avlidne Sten Rosensparres epitafium i Skarshults kyrka i Skåne. (bild 8)

[Schwemppa]

(fortsätter)

"Emblemet har också hållits för en fjäderplym på en hjälm, vase betyder ju bland annat ett knippe av någonting, i det här fallet ett knippe fjädrar. Fastän tecknets utformning i de tidigaste sigillen stöder den här uppfattningen förklarar det inte vad vasatecknet i dess nuvarande utformning kunde föreställa. Nära den här teorin har vi den förklaring som framställdes i den svenska heraldiska tidskriften "Vapenbilden". Enligt denna är det inte fråga om en fjäderplym utan om en orrstjärt. I tidskriften refererades till verket "Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid". Vid sökordet orre konstateras bla. "...karakteriseras orrtuppen framför allt av sina egendomligt utsvängda yttre stjärtpennor. 3 urhane fieddra aff sölf och förgylte, som 30/10 1548 förtecknats bland "knappar" i Gustaf I:s garderob, kunna förmodas ha varit dräktspännen el.dyl. med orrhanestjärtens lyrformade kanter, kanske helt enkelt tidiga varianter av konungens till sitt ursprung alltjämt omtvistade sköldemärke."

Tolkningen att vapenbilden skulle vara en orrstjärt eller ett knippe stjärtfjädrar, är enligt de gamla sigillavtrycken, fullständigt möjlig. Kung Gustaf I hade förstås avundsmän. I vissa kretsar kallades han för "Kongh Årre", en benämning som kungen ställde sig mycket negativ till. Ordens betydelse ändrar sig med tiden och orre kunde vid den här tiden mycket väl ha varit ett skällsord.

Gustaf I älskade som vi vet ståt, och som en stamfader för en ny konungasläkt, torde han inte ha hållit orrstjärten som en lämplig symbol för kungamakten. Man gav alltså en ny betydelse åt emblemet på samma gång som färgen ändrades och som botten lades Eka-ättens gamla vapen.

År 1967 designade Gustaf von Numers ett vapen för Lestijärvi kommun: i fält av silver en blå orrstjärt. Om man knyter två band om denna så blir den ett fullständigt gångbart vasatecken..."

(Citat slut)

Lestijärvis vapen visades tidigare i tråden. Aj, mina fingrar... simultanöversättning online...

Bo Tennberg (d. 2000) var en slags mentor inom heraldiken för mig. Så ni förstår att jag har tagit upp Lestijärvi och Kung Orre här. Mycket intressant i vilket fall som helst.

[a81]

Så här skriver Åke Thott i "Vasavapnet" (nämnd tidigare i tråden):

"Ordet "vase" betyder en (ris)knippa o. dyl. Kungen kände till, att hans ättevapen föreställde en vase. Rasmus Ludvigsson (före 1520-1594), hovgenealog hos Gustaf Vasa samt hans söner Erik XIV och Johan III, har i handskrifter (nu i Riksarkivet) efterlämnat uppgifter om vasavapnets utseende i äldre tider. I en av dessa handskrifter har Gustaf Vasa med egen hand antecknat om sin farfars, Johan Kristiernssons, vapen: "her iohan vasen och linden", dvs herr Johan förde vasen och linden, varav linden var hans mors vapen, Krummedige. I samma handskrift av Rasmus Ludvigsson beskrivs kungens farfars farfars, Nils Kettilssons, vapen sålunda: "en svart wasz udi ett förgylt field"

Om detta stämmer kan vi nog utgå ifrån att symbolen på vapnet verkligen är en vase. Gustav Eriksson (Vasa) kan väl inte ha missuppfattat vad hans vapen symboliserade? När skulle missförståndet ha uppstått? Skulle man mellan två generationer ha glömt att förklara vapnets innehåll?

Dessutom indikerar ju det här att personer ur Vasaätten verkligen kallades Vasa (Vasen) redan på medeltiden. Sådant kunde ju variera från generation till generation på medeltiden. Exempel: Nils Krumme (dy) (död omkring 1490), son till Sven Bä(c)k, sonson till Nils Krumme (dä) (död omkring 1414).

[Schwemppa]

Jodå, det har ju konstaterats att den förhärskande teorin just nu är att det är fråga om ett risknippe, dvs. en vase.

Det som har upprätthållit diskussionen är det att före Gustav Vasa är avbildningarna så väldigt olika. Vissa liknar inte risknippe det minsta, man ser antydningar till fjädrar osv. Frågan är den; standardiserade GV vasavapnet på nåt vis när han hade blivit kung? Eller var det så att hans version fick sådan synlighet och spridning att den satte standarden...

[Hexmaster]

Gustav Eriksson (Vasa) kan väl inte ha missuppfattat vad hans vapen symboliserade?

Helt osannolikt finner jag det icke.

När skulle missförståndet ha uppstått?

Kontinuerligt?

Skulle man mellan två generationer ha glömt att förklara vapnets innehåll?

Varför inte?

[Covendor]

Håller med a81. Verkar osannolikt att någon har glömt bort vad sitt vapen föreställer. Eller att den yngre generationen aldrig tagit reda på vad vapnet föreställer.

Att Gustaf I omdefinierar betydelsen p.g.a. att han inte vill förknippas med orre är väl något mera trovärdigt, men den enklaste förklaringen är ju den att den alltid har varit en vase. Eftersom en vase ser ganska tråkig ut har man lagt till plymformen.

[a81]

Gustav Eriksson (Vasa) kan väl inte ha missuppfattat vad hans vapen symboliserade?

Helt osannolikt finner jag det icke.

När skulle missförståndet ha uppstått?

Kontinuerligt?

Skulle man mellan två generationer ha glömt att förklara vapnets innehåll?

Varför inte?

Ett exempel: Erik XIV försökte, om jag minns rätt, visa att han var ättling till Caesar (eller om det var någon annan romare). Om det fanns ett så stort intresse för släktens anor, lär man väl inte ha glömt bort vad familjens vapen symboliserade.

Hur skulle förresten ett sådant missförstånd kunna komma kontinuerligt? Enda sättet är väl att man inte förklarar det för sina barn?

Jag kan i och för sig tänka mig att det i dagens Sverige finns yngre adliga personer som inte känner till sitt vapen. Men på medeltiden/1500-talet fanns knappast den historielöshet (och jantelag) som finns i dag.

[T123]

Detta får gå under rubriken spekulation, men:

Jag tror att förklaringen till sköldemärket kan finnas i ättens hjälmprydnad och ändamålet med en prydnad på rustningar.

Det förband jag själv tjänstgjorde vid har förlänats en halmkrans i sitt vapen. Det användes först som identifikation i strid.

Ett knippe halm/ris på kämpar kan på samma sätt som en krans av halm tjäna som identifikation.

Man tager vad man haver, uniform var ej uppfunnit och man önskar inte dräpa de egna i striden. Liknas kan detta vid den grankvist man fäster på den som har jaktlycka.

Det skall finnas till hands i terrängen, det som används på så vis.

Ätten Vasas hjälmprydnad är en vase (mellan horn)

Med all sannolikhet ett fång halmstrån, hopsnörda och fästade vid rustningarna där de syns bra. Om ätten själva levt i tron att vapnet är en vase, så varför ifrågasätta det i efterhand.

Sedan kan man nog dekorera en vase med plym av orrstjärt o.d

Sin väg till skölden fann nog vasen efter att den tjänat på annan plats först.

Jämför med de orange-svarta band som just nu sitter på gröna män i östra Ukraina.

Vasen måste inte varit så värst mycket större i sin ursprungliga form och ändamål.

[TomTop]

min krona hängde på Bielkes värjspets, och att jag näst efter Gud har min tappre Bielke samt mitt Livregemente att tacka för segern

Lemkes tavlor visar att halmkransen var knuten runt ena armen och halm (ris) knippen I hatten