Äldre militära fanor, standar och flaggor

[tyskaorden]

Flag_of_First_Czechoslovak_army_in_USSR_(obverse).png

Hitsida fanan för 1. Tjeckoslovakiska armén i Sovjetunionen, andra världskriget.

Flag_of_First_Czechoslovak_army_in_USSR_(reverse).png

Frånsida.

[tyskaorden]

Георгиевское_юбилейное_Знамя_5-го_Донского_казачьего_полка.gif

5. Donkosackregementet
På hitsidan ser man en bild av Veronikas svetteduk med Jesu ansikte och ovan det inskriptionen Gud med Oss. Frånsidan visar Nikolaj II:s krönta monogram H = N i kyrillisk skrift. I hörnen den ryska dubbelörnen. Detta mönster på fanorna i den kejserliga ryska armén infördes år 1900, tidigare hade de varit mycket lika de preussiska.

[tyskaorden]

br^1indv.gif

flagga för befälhavaren över 1. brasilianska infanteridivisionen som stred i Italien under andra världskriget.

br^1dinf.gif

Flagga för divisionens infanteribefälhavare.

Källa Joseph McMillan, FOTW.

[tyskaorden]

Några ryska fanor från tsartiden från http://www.vexillography.narod.ru/

3gren.jpg

Fana för 3. Kung Friedrich Wilhelm IV:s Pernovska grenadjärregemente, den preussiske kungens namn togs bort vid krigsutbrottet 1914.

13hus.gif

Standar för 13. Kejsaren av Tyskland och konungen av Preussen Wilhelm II:s Narvas husarregemente. Notera fanbandet som anger Wilhelms chefsskap. Detta borttogs vid krigsutbrottet 1914.

[tyskaorden]

Юбилейное_знамена_Морского_кадетского_корпуса_1900_г.gif

Marinkadettkårens fana, tilldelad vid 200års jubileumet 1901.

[tyskaorden]

Hitsida på St. Georgsbataljonens fana. Frånsidan visade ordenstecknet på röd duk med monogram av guld i varadera hörn. Bataljonen var en specialenhet uppsatt under första världskriget och bestående av officerare och manskap dekorerade med St. Georgorden, Rysslands högsta tapperhetsutmärkelse. Svart och orange var färgerna på bandet till St. Georgsorden.


Fana för Gardesmarinekipaget.

chevgard.jpg

Standar för H.M. Kejsarinnan Maria Fedorovnas Chevaliergardesregemente. Var ett tungt kavalleriregemente och räknades som ett av gardets främsta regementen.

[tyskaorden]

En fana avvikande från detta mönster tilldelades 92. infanteriregementets III bataljon. Enligt order från OKH (arménsöverkommando) tilldelades denna bataljon den 17/11 1941 traditionsansvaret för kungl. preussiska reservjägarbataljonen nr 27. Detta drag gjordes för att stärka banden med vapenbrodern Finland. Bataljonen erhöll därpå beteckningen III (Jäger) Btl. 92. infanterieregiment (Jäger-Bataillon Finnland) och en särskild fana. I grunden var den samma som jägartruppernas gröna fanor hakkorsen i hörnen var dock utbytta mot andra symboler. I det övre inre och det yttre nedre hörnet fanns det s.k. finska jägarkorset - ett järnkors av silver belagt med siffran 27 omgivet av en granbarrskrans - i de övriga hörnen fanns Finlands riksvapnens sköld omgiven av grankvistar.

Bild på ovan nämda fana från tyska Wikipedia.

Infanteriregementet Nr. 134 (senare Riksgrenadjärregementet "Hoch- und Deutschmeister) bildat av österrikiska trupper vid Anschluss, hade tillstånd att föra en fana enligt gammalt österrikiskt mönster jämte en fana av Wehrmachtmodell. Det som skilde IR 134:s fana från de österrikiska var flammorna som tidigare var gult-rött-vitt och svart kombination av dubbelmonarkins gult-svart med Österrikes rött-vitt. Dessa är här utbytta mot Tyska rikets svart-vitt-rött.



Regementet "Grossdeutschland" ställde upp arméns eskort för Hitler, denna Führerbegleitbataillon gjordes permanent vid krigsutbrottet och tilldelades ett standar 30 september 1939. Detta skedde i en ceremoni vid Regementet "General Göring":s kaserner i Berlin-Reinickendorf.


Standar för Führerbegleitbataillon, hitsidan är samma som för artilleriet och frånsidan bygger på Führerns personliga standar.

[tyskaorden]

Mikael enligt den bok om tredje rikets fanor jag har så verkar det som om W-SS inte brukade Waffenfarbe. Boken visar dock bara en fana för Leibstandartes infanteri och ett standar för dess artilleri. Fanan följer till viss del arméns fanor vad det gäller storlek och fanband duken är dock röd med ett Järnkors modell 1939 i mitten detta är åtföljt i vardera hörn av en örn stående på en krans omgivande ett hakkors. Fanstångens spets bär monogramet LAH. Artilleristandaret är utformat som arméns standar men ser annars ut som den beskrivna fanan. En del W-SS enheter hade också standar av NSDAP:s Deutschland Erwache-typ dock med respektive förbands namn på en svart namnplatta t.ex. Der Führer.

Har nu köpt mig en scanner så nu har jag scannat bilder från boken Flags of the Third Reich 2: Waffen-SS av Brian L. Davis (Osprey MAA 274):


Deutschland Erwache-standar av första modellen för Leibstandarte, med namnplattor för regementena Deutschland, Germania och Der Führer samt överst inskiptionen NSDAP vilken fanns på plattornas baksida.


Leibstandartes infanterifana (Hit- och frånsida).


Leibstandartes artilleristandar.

[tyskaorden]

Detta standar kallad modell 2 (modell 1 var av Deutschland Erwache-typ) överlämnade av Reischführer-SS Heinrich Himmler representerande Hitler till chefen för Leibstandarte Sepp Dietrich den 7 november 1940 i Fort Alvensleben, Metz. Dess öde är okänt men modell 1 togs 1945 till Sovjet och hade en framträdande plats vid segerparaden 24 juni och lades sedan upp i Banérhallen på Röda Arméns Museum. Modell 2:s duk bär mönster efter Hitlers personliga flagga som Tysklands ledare. Detta mönster fanns även på de tidigare beskrivna infanterifanans och artilleristandarets frånsida. Angående Waffen-SS så hade de utländska förbanden en hel del intressanta fanor. Den flamländska legionen hade t.e.x på gul duk ett upprest svart lejon - Flanderns och Belgiens vapen - och var försedd med fransar i svart och gult.

Ytterligare en bild på modell 2 standaret från Davis bok.


Flamländska legionens fana från Davis bok.

[tyskaorden]

Tyvärr så har jag inte möjlighet att scanna in de bilder jag har. Men beskrivningar kan du alltid få.

Den Wallonska legionen d.v.s Wallonisches Infanteriebataillon Nr. 373 överförd till Waffen-SS och utökad till en stormbrigad 1 juni 1943 hade en del intressanta fanor. Strax före den första kontigentens avresa till träningsläger i Polen hösten 1941 överlämnades av Leon Degrelle - ledare för Rexistpartiet och sedemera en av de högst dekorerade utländska frivilliga - i en ceremoni vid Palais des Beaux Arts i Bryssel en fana. Denna hade svart duk varpå ett svävande rött burgundiskt kors och var försedd med gul frans. Fanstångens spets var utformad som en spjutspets i silver och runt fanstången var fästad en kravatt i de belgiska färgerna.

I mars 1942 ersattes denna fana av åtta kompanifanor och två standar ett för brigadstaben och ett för stabskompaniet. Dessa fanor bars även sedan wallonerna blivit del av W-SS. Vid krigslutet gömdes de någonstans i Tyskland tills de år 1954 fördes till Degrelle i Spanien där de lär finnas än idag.

De åtta kompanifanorna hade i gund och botten samma utseende:
på vit duk ett rött burgundiskt kors överlagt med en naturfärgad pansrad arm kommande ur ett ljusblått moln smat hållande i handen ett naturfärgat bredsvärd ovan åtföljt av en inskription med kompaniets titel d.v.s 1ére Compagnie till 8éme Compagnie det hela var placerat inom en smal svart ram. Fanan bar gul frans och fanstångens spets utgjordes av olika historiska stickvapen t.ex. hillebard, partisan, pik m.m. Vid fanstången var fäst tre band slutande i en toffs, den första var svart det andra gult och det tredje rött. Armen hållande svärdet och det burgundiska korset går tillbaka på historiska belgiska fanor.

Brigadstabens standar var delad i två flikar med rundade ändar typ. dragonfana. Duken var vit och visade ett rött burgundiskt kors vari ett vit språkband med en tunn svart kant var inflätat, på bandet inskriptionen Qui s'y Frotte s'y pique = den som rör mig sticker jag. Denna devis bars av belgier i kejsarinnan Maria Theresas tjänst år 1757. Bokstäverna var svarta med de första bokstäverna i varje ord röda. Fanstångens spets utgjordes av ett historiskt stickvapen. Runt stången var bundet ett vitt fanband så att det bildar två band, på det första fanns inskriptionen Legion Volontaire Wallonie och på det andra Campange D U.R.S.S. 1941-42. huvuddelen av texten var i svart, den första bokstaven i varje ord samt första siffran i årtalen var röda. Så även bindesträcket mellan årtalen och punkterna i U.R.S.S. Mellan varje ord fanns också en röd punkt. Nedtill på fanbandet fanns ett litet rött burgundiskt kors med flammor i rött och guld i vinklarna samt omgivet av gula kvistar, fanbandet avslutas i gul frans.

Stabskompaniets standar var i stort sett av samma utseende som Brigadstabens dock stod det på språkbandet Dur & Pur Rex Vaincra = stark och ren segrar Rex. Det andra fanbandet bar inskriften Campange D' U.R.S.S. 1942-44.

Bilder på dessa fanor från Wikimedia:


Legionens fana, första versionen.


Brigadstaben.


Stabskompaniet.


Kompanifana, här 3. kompaniet.

[tyskaorden]

Finska SS-bataljonens fana.


SS-Heimwehr Danzigs fana. Bataljonen erhöll denna fana av Danzigs gauleiter Albert Forster den 18 augusti 1939. Fanans öde efter det att bataljonen upplösts i november 1939 är okänt.

[tyskaorden]

Fanor för 1. Viken bataljon i Den Norske Legion. Bataljonsfanan bygger på norska regementsfanor dock med ett "hack" som dessa inte har. På fanans andra sida stod inskriptionen "Alt for Norge" under lejonet samt namn och årtal på fem slag utkämpade av norska trupper 1808-14 (tyvärr nämner inte Davis vilka dessa är i sin bok). Det är inte känt när den infördes och vad som hände med den.


Quisling tilldelade det första av de fyra norska poliskompanierna i Den Norske Legion en fana i september eller början av oktober 1942 före dess avfärd till Tyskland. Det finns bildbevis på att åtminstone det 2. poliskompaniet också fick en fana - med samma utseende som ovan dock med inskriptionen 2. Politikompaniet - och troligen fick även de återstående två kompanierna fanor av liknande utseende.

Den franska frivilliglegionen (Legion des Volontaires Francais- LVF) hade två olika fanor båda byggande på mönstret för franska regementsfanor.


Modell 1 som togs med till östfronten och vars öde är okänt.


Modell 2 som ännu närmare följde mönstret för franska fanor. Den tilldelades Legionen på dess tvåårsdag 27 augusti 1943 av general Bridoux utrikesminister i Vichy (vars son tjänstgjorde i LVF) på Hedersgården i Hotel des Invalides i Paris. Här har man också tillfogat segernamn under Honneur et Patrie nämligen 1941-1942 Djukowo och 1942-1943 Bérésina. Då denna fana har status av officell regementsfana i den franska armén om än av en ovanlig natur, så är det troligt att den har överlevt och gömts undan i något arkiv eller museum.

[tyskaorden]

Från boken British Colours & Standards 1747-1881 (1) Cavalry av Ian Sumner (Ospery Elite 77):


Det översta standaret är det specialstandar som kung William IV gav Kungl. hästgardet 13 augusti 1832. Den har inte burits i en beriden parad sedan 1887och bars sista gången tills fots vid avtäckande av Drottning Victorias monument vid Buckingham Palace 1911.

Det undre standaret är Monarkens standar för Gardeskavalleriet (Household Cavalry) från 1853 i bruk till 1873.

[tyskaorden]

brst2.jpg

Kungliga standaret 1. Kungliga dragonerna 1868.

brst.jpg

Standar för Grevskapet Sligos lätta ryttarregemente ca.1786.

[tyskaorden]

Några äldre svenska kavalleristandar:

k2standar.jpg

K2 Kungl. Livregementets dragoner, 31 december år 1927 sammanslaget med K1.
på vit duk stora riksvapnet med Holstein-Gottorpska husets hjärtvapen åtföljt i hörnen av segernamn: Lützen 1632, Lund 1676-under kungl. krona, Clissow 1702, Holofzin 1708.
Regmentets sista serie av skvadronsstandar överlämnades 1810, segernamn tillfördes år 1878 i samband med byte av duk. År 1904 blev livskavdronens standar fastställt som standar för hela regementet, detta troppades 16 juni år 1928 och deponerades på kavallerimässen vid K1.

småhus.jpg

Det gamla K4 Kungl. Smålands husarregementes sista standar hade följande utseende:
Hitsida: på gul duk Oscar II:s krönta namnchiffer nedan åtföljt av inskriptionen 18 25/6 78.
Frånsida: på gul duk ett upprest rött lejon hållande ett spänt armborst - Smålands vapenbild - Runt lejonet i cirkel segernamn i gult - Breitenfeld 1631, Lützen 1632, Clissow 1702, Warschau 1705, Holoftzin 1708.
Regementet lades ned 31 december år 1927.

skhus.jpg

K5 Kungl. Skånska husarregementet.
Hitsida: på gul duk Oscar II:s krönta namnchiffer i guld och därunder inskriften 18 20/6 85.
Frånsida: på gul duk ett rött avslitet griphuvud krönt med en öppen krona av guld, i en cirkel runt griphuvudet segernamn i gult - Landskrona 1677, Pultusk 1703, Posen 1704, Fraustadt 1706.
Överlämnad den 20 juni år 1883 av inspektören för kavalleriet generallöjtnanten Carl-Magnus Björnstjärna. Vid regementets sammanslagning med de övriga skånska kavalleriregmentena 1928 till K2 Kungl. Skånska kavalleriregementet överfördes standaret till detta regemente. K2 blev senare P2 vilket övertog standaret. Ett nytt Skånska kavalleriregemente verkade under åren 1946-52 till vilket standaret överfördes. 1965-1994 fördes det som traditionsstandar vid P2 och därefter fram till 30 juni 2000 gemensamt av Norra Skånska dragonregementet och Skånska dragonbrigaden.

skd.jpg

K6 Kungl. skånska dragonregementet
På vit duk stora riksvapnet utan mantel. Vit frans. I stället för det brukliga kungl. namnchiffret på fanstångens spets fanns där tre kronor ställda två över en.
Regementet hade följande segernamn som dock ej fanns på standaret: Clissow 1702 och Punitz 1704. K6 slogs 1928 samman med de övriga skånska kavalleriregementena. Standaret fördes 1942-52 av skånska pansarregementet och 1965-94 av Skånska dragonregementet. 1994.07.01 till 2000.06.30 fördes den gemensamt av Norra skånska dragonregementet och skånska dragonbrigaden.

kronh.jpg

K7 Kronprinsens husarregemente hade ett unikt standar:
på blå duk Kungl. Svärdsordens stora kors ovan åtföljt av texten Bornhöft d. 7 dec 1813 samt i vardera hörn en öppen krona av silver. Standaret försett med gula fransar samt från stången band slutande i toffsar allt gult.
Standaret var ursprungligen ett hedersstandar överlämnat till regementet 28 januari 1816. Ursprungligen var standarets andra sida gul men vid ersättandet av den då utslitna duken år 1845 gjordes båda sidor blå. Efter 1928 fördes den som K6:s standar av Skånska pansarregementet
senare Skånska dragonregementet.