Vikingarnas Hästar
Här på tråden har förut skrivits om bruket hästar i strid, inte bara i Sverige utan även i nuvarande tyskland. Jag läste lite ur Cornelis Tacitus Germania på http://www.nortwegr.org/lore/tacitus/ och hittade där följande i kapitel 6:
Tacitus använder också termen kavalleri. Intressant att detta folk tusen år senare tros konsekvent ha stridit till fots....
Se också kapitel 32 som talar om bruket av hästar, kap 46 nämner sarmatier som lever hela livet på hästar och bor i vagnar.
Efter att ha studerat denna text, skriven mellan 55 och 100 år e.Kr. känns det som att tidigare påståenden om germanstammars (däribland nordbors) vana eller inte vana att strida till häst ställer sig än mer tveksam. Varför skulle romarna på detta detaljerade sätt beskriva germanernas strider till häst som låter som plockat ur en indianfilm, om de inte fanns ett sakligt underlag?Cornelis Tacitus skrev:Nay, the horsemen are also content with a shield and a javelin...Thier horse are nowise signal or either in flashness or in fleetness, nor thaugth to wheel and bound, according to the practise of the romans They only move them forward in a line, or turn them right about, with such compactness and equality that noone is behind the rest. To one who considers the whole is a manifest, that in their foot their principal strenght lies, and therefore they fight intermixed with the horse: for such is their swiftness as to match and suit with the motions and the engagement of the cavalry.
Tacitus använder också termen kavalleri. Intressant att detta folk tusen år senare tros konsekvent ha stridit till fots....
Se också kapitel 32 som talar om bruket av hästar, kap 46 nämner sarmatier som lever hela livet på hästar och bor i vagnar.
Först av allt vill jag säga att jag bara skummat igenom all text på den här tråden så jag kanske repeterar något som folk redan sagt. Eftersom jag är ganska ny på forumet så har jag fullt sjå att läsa ifatt allt intressant ni skrivit hittills och i så fall ber jag om ursäkt.
När man talar om strid till häst bland vikingatida krigare så har vissa enligt den gamla skolan påstått att den inte existerade på grund av att stigbyglarna inte nått till norden vid denna tidpunkt. Detta påstods ex. i min gymnasiehistoriebok som hade utgivningsår nån gång på 80-talet.
Stigbyglarna är ju som bekant en uppfinning som just gör strid och fin styrning med häst möjliggjord.
Nu är det ju så att ovanstående påstående är fel, även om man fortfarande kan läsa i ouppdaterade historieböcker att det är så. I boken "Viking og Hvidekrist" (utställningskatalogen från den GIGANTISKA vikingautställningen som turnerade runt i Europa i mitten på 90-talet) så visas åtminstonde 4 olika fynd med stigbyglar och 2 där även sporrar medföljde. Som beskrivnings påstås att stigbyglar antas varit ovanliga och fungerat som en statussymbol, vilket får mig att tänka att hövdingar och härförare kanske hade dem för att få överblick och för att snabbt kunna ge order på olika delar av slagfältet.
1 fynd norge 900-tal
1 fynd danmark 900 (funnen tillsammans med nordengelskt/skotskt fat)
1 fynd frankrike 900 tal(Camp de Péran, gammal vikingakoloni?!)
1 fynd danmark 900-tal (i Anglosaxisk stil, vilket väl tyder på att det skulle vara en importerad statusvara!?)
Den Arabiske författaren Ibn Miskawayh (d.1030) skrev om Skandinaviska krigare som erövrade handelsstaden Bardáa (söder om Kaukasus) 943/44 "De kämpar med spjut och sköldar, de omgärdar sig med svärd och bär stridsyxa och ett dolkliknande vapen. Och de slåss med fotsoldater, särskilt de som kommit med skepp".
Han skriver SÄRSKILT de som kommit med skepp! Jag tolkar hans text som att DE FLESTA stred till fots, särskilt de som kommit med skepp. Om nu hästarna var med på den långa färden och man var beroende av dem för hemfärden så kanske man inte vågade chansa på att ha med dem i strider. Hästarna kanske inte ens överlevt så långt ner söderut efter en massa skärmytslingar med lokalbefolkning på vägen?
Jag köper historikers tolkning av att skandinaver inte använde några direkta kavalleritrupper som vanlig stridstaktik i stora fältslag, men jag tror det är fel att utesluta att de användes i viss mån (av härförare och i mindre skärmytslingar där rörlighet är viktigare än manskraft?!).
När man talar om strid till häst bland vikingatida krigare så har vissa enligt den gamla skolan påstått att den inte existerade på grund av att stigbyglarna inte nått till norden vid denna tidpunkt. Detta påstods ex. i min gymnasiehistoriebok som hade utgivningsår nån gång på 80-talet.
Stigbyglarna är ju som bekant en uppfinning som just gör strid och fin styrning med häst möjliggjord.
Nu är det ju så att ovanstående påstående är fel, även om man fortfarande kan läsa i ouppdaterade historieböcker att det är så. I boken "Viking og Hvidekrist" (utställningskatalogen från den GIGANTISKA vikingautställningen som turnerade runt i Europa i mitten på 90-talet) så visas åtminstonde 4 olika fynd med stigbyglar och 2 där även sporrar medföljde. Som beskrivnings påstås att stigbyglar antas varit ovanliga och fungerat som en statussymbol, vilket får mig att tänka att hövdingar och härförare kanske hade dem för att få överblick och för att snabbt kunna ge order på olika delar av slagfältet.
1 fynd norge 900-tal
1 fynd danmark 900 (funnen tillsammans med nordengelskt/skotskt fat)
1 fynd frankrike 900 tal(Camp de Péran, gammal vikingakoloni?!)
1 fynd danmark 900-tal (i Anglosaxisk stil, vilket väl tyder på att det skulle vara en importerad statusvara!?)
Den Arabiske författaren Ibn Miskawayh (d.1030) skrev om Skandinaviska krigare som erövrade handelsstaden Bardáa (söder om Kaukasus) 943/44 "De kämpar med spjut och sköldar, de omgärdar sig med svärd och bär stridsyxa och ett dolkliknande vapen. Och de slåss med fotsoldater, särskilt de som kommit med skepp".
Han skriver SÄRSKILT de som kommit med skepp! Jag tolkar hans text som att DE FLESTA stred till fots, särskilt de som kommit med skepp. Om nu hästarna var med på den långa färden och man var beroende av dem för hemfärden så kanske man inte vågade chansa på att ha med dem i strider. Hästarna kanske inte ens överlevt så långt ner söderut efter en massa skärmytslingar med lokalbefolkning på vägen?
Jag köper historikers tolkning av att skandinaver inte använde några direkta kavalleritrupper som vanlig stridstaktik i stora fältslag, men jag tror det är fel att utesluta att de användes i viss mån (av härförare och i mindre skärmytslingar där rörlighet är viktigare än manskraft?!).
- Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Överdrivits? Hur då menar du?
Var det inte tex så att anledningen till att ryttarfolken från öster lyckades så bra i sina erövringar bl.a. berodde på att man använde sig av ryttare som hade stigbyglar vilket möjliggjorde just strid till hästrygg?
Nu är inte jag en van ryttare, men jag har hört många påstå att det är mer eller mindre stört omöjligt att göra nåt avancerat utan dessa... (jag tänker främst på ryttarens balans, inte manövrerandet av hästen).
Var det inte tex så att anledningen till att ryttarfolken från öster lyckades så bra i sina erövringar bl.a. berodde på att man använde sig av ryttare som hade stigbyglar vilket möjliggjorde just strid till hästrygg?
Nu är inte jag en van ryttare, men jag har hört många påstå att det är mer eller mindre stört omöjligt att göra nåt avancerat utan dessa... (jag tänker främst på ryttarens balans, inte manövrerandet av hästen).
- Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Ja alltså det finns otaliga exempel på framgångsrikt kavalleri som klarat sig utan stigbyglar. Även bland stäppfolken var ju stigbyglarna okända under en tid, t.ex. skytherna. Romarnas största fiender - partherna - slogs utan stigbyglar men ansågs ändå vara överlägsna ryttare med bepansrade hästar, lans, sköld båge m.m. Prärieindianerna använde i huvudsak inte stigbyglar, men var kända som oerhört kapabla kavallerister ändå. Ja, stigbyglar var en mycket bra uppfinning men avsaknandet av dessa omöjligjorde inte tungt kavalleri.
/DK M
/DK M
-
- Medlem
- Inlägg: 844
- Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
- Ort: Wilattunge
En av våra äldsta runstenar Möjebrostenen omvittnar just detta. Minns jag inte fel är den daterad 500 tal Se bild http://www.historiska.se/exhibitions/vi ... Bild22.htmDjinghis Khan skrev:Ja alltså det finns otaliga exempel på framgångsrikt kavalleri som klarat sig utan stigbyglar. Även bland stäppfolken var ju stigbyglarna okända under en tid, t.ex. skytherna. Romarnas största fiender - partherna - slogs utan stigbyglar men ansågs ändå vara överlägsna ryttare med bepansrade hästar, lans, sköld båge m.m. Prärieindianerna använde i huvudsak inte stigbyglar, men var kända som oerhört kapabla kavallerister ändå. Ja, stigbyglar var en mycket bra uppfinning men avsaknandet av dessa omöjligjorde inte tungt kavalleri.
/DK M
Den är stor och tar en stund att ladda ner.
Christer Samuelsson.
Underbart Christer. En av de äldsta, och en av de intressantaste. Påstått falsarium av västgötaskolan, samt med dunkel runtext.
Gjorde en förminskning som jag lägger upp, men obs tips, använd originalet som skrivbordsunderlägg, det är vackert.
Och ryttaren, här går inte att motsäga något, hans svärd är höjt och hänger inte i skidan, skölden är med, och ingen tvekan, detta är en krigare till häst, från 400-500 tal, från Hagby socken i Uppland.
På denna sträng den 2 runstenen från Uppland som avbildar en Uppländsk ryttare under tidiga medeltiden till häst, medan någon sådan från Västergötland fortfarande lyser med sin frånvaro. Finns det någon?
Gjorde en förminskning som jag lägger upp, men obs tips, använd originalet som skrivbordsunderlägg, det är vackert.
Och ryttaren, här går inte att motsäga något, hans svärd är höjt och hänger inte i skidan, skölden är med, och ingen tvekan, detta är en krigare till häst, från 400-500 tal, från Hagby socken i Uppland.
På denna sträng den 2 runstenen från Uppland som avbildar en Uppländsk ryttare under tidiga medeltiden till häst, medan någon sådan från Västergötland fortfarande lyser med sin frånvaro. Finns det någon?
- Bilagor
-
- Möjebrostenen.jpg (79.45 KiB) Visad 867 gånger
- Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Varför hävdar "västgötaskolan" att det är en bluff? Jag tycker att den där "västgötaskolan" mer och mer låter som en konspiratorisk pseudovetenskaplig sektrörelse...Dan Koehl skrev:Underbart Christer. En av de äldsta, och en av de intressantaste. Påstått falsarium av västgötaskolan, samt med dunkel runtext.
Gjorde en förminskning som jag lägger upp, men obs tips, använd originalet som skrivbordsunderlägg, det är vackert.
Och ryttaren, här går inte att motsäga något, hans svärd är höjt och hänger inte i skidan, skölden är med, och ingen tvekan, detta är en krigare till häst, från 400-500 tal, från Hagby socken i Uppland.
På denna sträng den 2 runstenen från Uppland som avbildar en Uppländsk ryttare under tidiga medeltiden till häst, medan någon sådan från Västergötland fortfarande lyser med sin frånvaro. Finns det någon?
/DK M
-
- Medlem
- Inlägg: 844
- Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
- Ort: Wilattunge
Jag är inte hundra på det, men jag tror inte det finns någon. Däremot är Västergötlands runstenar kända för något annat, nämligen inkompetenta runristare. Procentuelt sätt finns i inget annat landskap så många stenar, där ristaren inte vetat vad han hållit på med, rapakalja är väl ordet. Det handlar inte om skiffer och hemliga medelanden och det är såvitt jag vet runologerna ense om. Det är bara en kommentar och inte ett nytt ämne.På denna sträng den 2 runstenen från Uppland som avbildar en Uppländsk ryttare under tidiga medeltiden till häst, medan någon sådan från Västergötland fortfarande lyser med sin frånvaro. Finns det någon
Christer Samuelsson.
Intressant, men frågan är vi pratar om reguljära kavalleritrupper i vår mening. Jag har pratat en del med forskare som är specialicerade på Indianer och om deras hästbruk och då förstått att deras användning mer likar det som man faktiskt ser i spagettiwesternfilmerna. Man har använt hästen som transportmedel för att komma inpå sina fiender/byten för att sedan kunna ge sig på dem med andra medel (närkamp eller avståndsvapen). Det krävs inte samma motspjärn när man skjuter med avståndsvapen som när man brakar ihop i närstrid mot annat kavalleri.Djinghis Khan skrev:Ja alltså det finns otaliga exempel på framgångsrikt kavalleri som klarat sig utan stigbyglar. Även bland stäppfolken var ju stigbyglarna okända under en tid, t.ex. skytherna. Romarnas största fiender - partherna - slogs utan stigbyglar men ansågs ändå vara överlägsna ryttare med bepansrade hästar, lans, sköld båge m.m. Prärieindianerna använde i huvudsak inte stigbyglar, men var kända som oerhört kapabla kavallerister ändå. Ja, stigbyglar var en mycket bra uppfinning men avsaknandet av dessa omöjligjorde inte tungt kavalleri.
/DK M
Däremot Partherna har jag ingen koll på... Bepansrade hästar och lansar låter onekligen som om man faktiskt haft en taktik som gått ut på tung närstid!?
Hur mycket vet man av dessa? Vet man om man använt hästen med "tyngd" eller handlar det om det klassiska rida fram och "göra business på plats"?
Sedan för att återknyta till orginalämnet. Det verkar som att de flesta här är överens om att man använt hästar i samband med strider i alla fall, även om alla inte köper att man använde dem i direkt batalj. Frågan är väl då varför man inte skulle använda hästen hela vägen.
Var hästen för värdefull? I så fall ur ekonomisk synvinkel eller kultisk?
Jag kan tänka mig att man är försiktig med att ta med sina hästar ut i strid om man är långt hemifrån och beroende av dem för att kunna dra tillbaka båtarna över forsarna. (Varför Ibn som jag citerar i mitt förra inlägg kanske inte upplevde att vikingarna hade med speciellt många hästar i strid)
Jag kan också tänka mig att det känns tryggt att har utvilade hästar väntandes en bit bort i fall man märker att striden inte riktigt gick som man hade tänkt sig.
Jag tänker också att migrationen och kulturen i Norden inte format våra skandinaviska förfäder att utveckla ett förfinat rytteri i jakt och stridssyfte.
I tät skog passar det bättre att smyga på villebråd till fots. I mindre strider i eländig teräng är sällan kavalleri så överlägset som det är vid större bataljer och reguljära Fältslag.
Men å andra sidan så tänker jag ganska mycket i bland
Har forskat lite nu;
Möjbostenen dateras till mellan 400-talet och 600-talet men enligt modern teori är sstenen en förfalskning från 1600-talet. Hur man kommit fram till det vet jag inte? Någon annan?
Runorna är germanska och läses nerifrån och uppåt samt från höger till vänster. Mintolkning verkar blivit rätt bra - stämmer med följande; Fravard på hage är slagen
Andra tolkningar är;
Ane den enögde, Fraråd är dräpt på hag
Frawaradar betyder den djärvt rådige och haha kan vara urformen på orten Hagi det äldre namnet på Hagby.
Stenen stod i Hagbysocken på gården Möjbro gärde fram till 1730 innan den flyttades till Hagby prästgård. Ursprungligen stod den dock vid Hagundares hundares tingsplats. Den är 245 cm hög och 150 cm bred och har varit känd sedan 1600-talets början då en felaktig avbildning av J H Rhezelius gjordes - om jag förstod det rätt?! Därför den anses som en förfalskning kanske?
/Björn
Möjbostenen dateras till mellan 400-talet och 600-talet men enligt modern teori är sstenen en förfalskning från 1600-talet. Hur man kommit fram till det vet jag inte? Någon annan?
Runorna är germanska och läses nerifrån och uppåt samt från höger till vänster. Mintolkning verkar blivit rätt bra - stämmer med följande; Fravard på hage är slagen
Andra tolkningar är;
Ane den enögde, Fraråd är dräpt på hag
Frawaradar betyder den djärvt rådige och haha kan vara urformen på orten Hagi det äldre namnet på Hagby.
Stenen stod i Hagbysocken på gården Möjbro gärde fram till 1730 innan den flyttades till Hagby prästgård. Ursprungligen stod den dock vid Hagundares hundares tingsplats. Den är 245 cm hög och 150 cm bred och har varit känd sedan 1600-talets början då en felaktig avbildning av J H Rhezelius gjordes - om jag förstod det rätt?! Därför den anses som en förfalskning kanske?
/Björn