Allvarligt talat, så trots min aningen provocerande titel skulle jag vilja höra din syn på det hela.
https://www.svd.se/a/bgeOLd/ann-heberle ... nga-tjejerManliga ridlärare och unga tjejer – ”en orkan”
En krönika om sexuella övergrepp och kvinnans roll upprör den svenska hästvärlden. Tyvärr leder de starka reaktionerna till att tysta ner en viktig diskussion om de problem som finns i stallmiljön.
Ann Heberlein
Publicerad 14:05
Stäng
Dela artikeln:
Manliga ridlärare och unga tjejer – ”en orkan”
Hon visste vad hon gav sig in på, väninnan hade avrått henne å det bestämdaste från att ta upp ämnet.
Ändå gjorde hon det.
”Jag behöver bara se på mig själv som yngre för att veta att vi tjejer inte alltid är guds bästa barn”, skriver veterinären Lisa Lidbeck i en gästkrönika i Tidningen Ridsport i slutet av mars. Hon fortsätter: ”/…/ det är inte helt ovanligt att unga män blir föremål för anmälningar och i efterhand anklagas för oegentliga sexuella handlingar när relationer tar slut, när svartsjuka uppstår eller när tjejen kanske ångrar att hon löpte hela linan ut.”
Krönikören Lisa Lidbeck är inte heller vem som helst.
Lidbecks text med rubriken ”Prata öppet om allas roll i sexuella övergrepp” har orsakat en smärre orkan i den svenska hästvärlden, med uppsagda prenumerationer och upprörda kommentarer i sociala medier som konsekvens. Reaktionerna har varit så starka att Tidningen Ridsports chefredaktör Catharina Hansson känt sig nödgad att vädja till läsarna att ”vässa sina argument” istället för att säga upp prenumerationen.
Krönikören Lisa Lidbeck är inte heller vem som helst. Hon är sporthästveterinär och tidigare landslagsveterinär för fälttävlan, alltså en person med djup insikt i ridsportens maktsfär och därmed en auktoritet.
Problemet med sexuella övergrepp och utnyttjande mellan äldre manliga ridlärare och yngre tjejer är inte okänt. Det paradoxala förhållandet att landets ridskolor och stall domineras av flickor och kvinnor, samtidigt som majoriteten av elitryttarna är män, skapar en skevhet i ridsporten. De få män som vistas i stallmiljö har goda möjligheter att bli viktigare än de egentligen är, och mer omsvärmade än de förtjänar, eftersom de är exotiska i sammanhanget.
Trots att det gått ett helt liv sedan Ann Heberlein blev våldtagen påverkar det fortfarande hur hon ser på sig själv.
Trots att det gått ett helt liv sedan Ann Heberlein blev våldtagen påverkar det fortfarande hur hon ser på sig själv. Foto: Alamy, Magnus Hjalmarson Neideman.
Stäng
Trots att det gått ett helt liv sedan Ann Heberlein blev våldtagen påverkar det fortfarande hur hon ser på sig själv.
Trots att det gått ett helt liv sedan Ann Heberlein blev våldtagen påverkar det fortfarande hur hon ser på sig själv. Foto: Alamy, Magnus Hjalmarson Neideman.
De allra flesta ridlärare och tränare är vuxna och kloka nog att inte dra fördel av hästtjejernas svärmande. Men tyvärr finns det också exempel på män som utnyttjar situationen, som den skånske ridinstruktören som i åratal ska ha utnyttjat elever, några av dem så unga som tolv år: ”Han tog på mig första gången när jag var tolv år. I dag har jag förstått att det var sexuella övergrepp, men då förstod jag inte det. När jag inte ville sova hos honom längre sa han till mig att vi aldrig skulle kunna träna igen. Och för mig var hästar allt”, berättar en av hans tidigare elever.
Hur hanterar vi assymetriska relationer i miljöer med stora drömmar, maktobalans och pengar?
Ulrika Fåhraeus, journalisten som driver en av Sveriges största hästbloggar, ”Ponnymamman”, är en av dem som diskuterat sexuella övergrepp, utnyttjande och trakasserier i ridsporten oftast och mest – sedan 2016. Hon har författat otaliga blogginlägg om utsatta tjejer, manligt maktmissbruk och Svenska ridsportförbundets oförmåga att hantera övergrepp i hästvärlden. Hennes engagemang i frågan går inte att ta miste på.
Men när Lisa Lidbeck i sin krönika ville belysa maktrelationen mellan män och kvinnor i stallmiljö på ett annat sätt än det vedertagna, tände Fåhraeus på alla cylindrar. ”Nej, ’alla’ har inte en ’roll’”, skriver hon i ett blogginlägg. ”Det enda ansvar alla har är att inte bli en förövare.” ”Jag skulle tvärtom vilja hävda att det är jäkligt ovanligt att tjejer anmäler för att hämnas”, skriver hon med hänvisning till vad det kostar. Den som anmäler riskerar att bli utfrusen, i klubben, av sina vänner, riskerar att förlora sitt arbete. Den som anmäler måste berätta sin historia, om och om igen, i förhör och under en eventuell rättegång.
Jag förstår Ulrika Fåhraeus reaktion, och delar hennes uppfattning att det sannolikt är ytterst ovanligt att kvinnor ägnar sig åt falska anklagelser om sexuella övergrepp och sexuella trakasserier. Samtidigt beklagar jag att en diskussion, som kunde ha varit fruktbar, abrupt avslutas utan tillstymmelse till vilja att förstå vad personen som inledde diskussionen egentligen menar.
Lisa Lidbeck är inte, tror jag, ute efter att lägga skulden på offret. Hon må uttrycka sig klumpigt, och en text på tvåtusen tecken är knappast rätt forum för att ge sig i kast med ett så infekterat ämne. Men den underliggande frågan är ändå intressant: Hur hanterar vi assymetriska relationer i miljöer med stora drömmar, maktobalans och pengar? Kan den med minst makt, i det här fallet hästtjejer med ambitioner och drömmar om att lyckas som tävlingsryttare, påverka sin situation? Och, i förlängningen, hur hanterar den utsatta ett övergrepp – kan man resa sig igen eller är man för alltid ett offer?
Som mamma till både en tonårsdotter och två tonårspojkar säger sig Lidbeck vilja belysa alla riskfaktorer för att undvika att de med sitt beteende och agerande skadar andra eller riskerar att själva råka illa ut.
Efter en kort tid på gården förstår Molly att stallchefen Tommy rutinmässigt förgriper sig på tjejerna i stallet.
För mer än trettio år sedan blev jag själv våldtagen. Trots att det gått ett helt liv sedan våldtäkten påverkar den fortfarande mig, min tillit till andra människor, min syn på mig själv och mitt värde. En viktig del i min läkningsprocess har varit att fundera på min egen roll i det som hände, och vad jag hade kunnat göra annorlunda. Inte för att klandra mig själv, utan för att bemäktiga mig själv.
Ett väsentligt steg i detta är att reflektera över hur man kan undvika att hamna i en liknande situation igen. En sådan reflektion innebär inte att förövaren urskuldas, utan är ett uttryck för offrets återupprättade autonomi, liksom för offrets beslut att inte låta den som kränkt henne påverka hennes tilltro till sig själv.
Essensen av en svår kränkning, som en våldtäkt, är ju att den som utsätts fråntas sin makt. Förövaren gör med henne vad förövaren vill. Offret reduceras till ett objekt, för förövarens grymhet eller lust, ett medel snarare än ett mål. Offret behandlas utan respekt för sitt värde som människa och utan respekt för de rättigheter som tillkommer varje mänsklig varelse.
I miljöer med stora ambitioner och stark obalans i makt finns en grogrund för utnyttjande och övergrepp.
I miljöer med stora ambitioner och stark obalans i makt finns en grogrund för utnyttjande och övergrepp. Foto: Alamy, Magnus Hjalmarson Neideman
Stäng
I miljöer med stora ambitioner och stark obalans i makt finns en grogrund för utnyttjande och övergrepp.
I miljöer med stora ambitioner och stark obalans i makt finns en grogrund för utnyttjande och övergrepp. Foto: Alamy, Magnus Hjalmarson Neideman
Den här processen gestaltas smärtsamt tydligt i dramaserien ”Nattryttarna” (2022) som är baserad på verkliga händelser, berättade av Sophie Jahn. Hon var dotter till ridläraren som under nittiotalet utsatte flera av sina elever för sexuella övergrepp och senare dömdes till ett långt fängelsestraff (han nekade själv till brotten fram till sin död 2018). Det är samma historia som skildras i ”Händelserna på hästgården”, boken som Ulrika Fåhraeus skrev tillsammans med ett av ridlärarens offer, Anna Bohlin.
Tonårstjejen Molly, huvudperson i ”Nattryttarna”, kommer till Heddesta ridcenter för att bli stalltjej. Det är en dröm som gått i uppfyllelse – att få vara med de älskade hästarna dygnet runt, rida, träna och tävla och dessutom få en liten, men ändå, lön för att göra det. Efter en kort tid på gården förstår Molly att stallchefen Tommy rutinmässigt förgriper sig på tjejerna i stallet. Så småningom utsätts också Molly. Då är hon så beroende av Tommy på olika sätt att hon har svårt att protestera och ännu svårare att lämna. Kombinationen av kärleken till hästarna – som Tommy ger henne tillgång till – och känslan av att inte ha rätt att värja sig, inte längre ha något värde eller några rättigheter, gör att det tar tid för henne att hämta kraft och styrka att lämna Heddesta.
Ann Heberlein började rida som sexåring, och sedan dess har hästar varit en del av hennes liv.
Ann Heberlein började rida som sexåring, och sedan dess har hästar varit en del av hennes liv. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Stäng
Ann Heberlein började rida som sexåring, och sedan dess har hästar varit en del av hennes liv.
Ann Heberlein började rida som sexåring, och sedan dess har hästar varit en del av hennes liv. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
”Nattryttarna” beskriver väl hur en förövare arbetar för att bryta ner offrets självförtroende och motstånd, på ett sätt som är tillämpligt inte bara i hästvärlden. Att det finns en grogrund för utnyttjande och övergrepp i miljöer med stora ambitioner och stark obalans i makt har vi otaliga exempel på. Friidrottaren Patrik Sjöberg berättar i boken ”Det du inte såg” (2011) om de övergrepp hans tränare utsatte honom för i många år, och i SR:s nyligen släppta dokumentär ”Löparkriget” skildras sexuella övergrepp i den internationella friidrottens absoluta toppskick. I dokumentären vittnar flera elitlöpare om hur tränare, agenter och andra män i maktställning krävt sex av löparna i utbyte mot tränings- och tävlingsmöjligheter.
Den som äger makt att ge tillträde till något andra vill ha, har goda möjligheter att ta makt över den som vill bli insläppt.
Samma giftiga brygd av löften om framgång och privilegier i ridsportvärlden som i friidrottsvärlden. Unga, ambitiösa människor och skrupelfria män som förstår att utnyttja ryttarens/idrottarens drömmar om framgång, ära och berömmelse, eller bara hans eller hennes önskan att vara i närheten av det de älskar mest, hästar eller löpspåret.
Den som anklagas för sexuella övergrepp får leva med stämpeln att vara en förövare, oavsett om hans skuld bevisas eller inte, skriver Heberlein.
Den som anklagas för sexuella övergrepp får leva med stämpeln att vara en förövare, oavsett om hans skuld bevisas eller inte, skriver Heberlein. Foto: Alamy, Magnus Hjalmarson Neideman.
Stäng
Den som anklagas för sexuella övergrepp får leva med stämpeln att vara en förövare, oavsett om hans skuld bevisas eller inte, skriver Heberlein.
Den som anklagas för sexuella övergrepp får leva med stämpeln att vara en förövare, oavsett om hans skuld bevisas eller inte, skriver Heberlein. Foto: Alamy, Magnus Hjalmarson Neideman.
Jag började rida som sexåring, och sedan dess har hästar varit en del av mitt liv. Jag har ridit på flera ridskolor, varit medryttare, fodervärd och ägt tre hästar, varit ponnymamma i många år, följt med på träningar och tävlingar, varit funktionär och speaker vid dressyr och hopptävlingar. Stallet, ridhuset och ridbanan är miljöer jag känner väl. Och visst har jag under alla år i hästvärlden sett exempel på osunda relationer mellan vuxna tränare, hästägare, stjärnryttare och yngre tjejer som mer än något annat vill befinna sig i en värld av hästar, sågspån, höga hopp, pengar och berömmelse. Den som äger makt att ge tillträde till något andra vill ha, har goda möjligheter att ta makt över den som vill bli insläppt.
Metoo lyfte förtjänstfullt sexuella övergrepp i kultursfären, i media, kyrka, akademi, näringsliv, politik och idrott, ja, i alla sammanhang med en obalans i makt. Det har lett till angelägna diskussioner och ökad press på både kulturinstitutioner och idrottsförbund att ta problemen med sexuella övergrepp och trakasserier på största allvar. Tyvärr har metoo också fått oönskade konsekvenser; även de förknippade med makt. En anklagelse om att någon – ”en man med makt” – gått över gränsen är ett potent vapen. Den som anklagas får leva med stämpeln att vara en förövare, oavsett om hans skuld bevisas eller inte. Rent hypotetiskt kan därför en sådan anklagelse användas i mindre ädla syften av den utan skrupler.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Stäng
Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Jag påstår inte att det tillhör vanligheterna att kvinnor och tjejer falskeligen anklagar män för sexuella övergrepp, men jag påstår att det kan ske. Människor, både män och kvinnor, ljuger ibland, överdriver, förvrider utsagor och förstorar händelser. Det är också det Lisa Lidbeck vill diskutera.
Det är, menar jag, en angelägen fråga. Inte för att misstänkliggöra kvinnor som blir och blivit utsatta, utan för att försäkra oss om att det verkligen är förövare som pekas ut, förlorar sin position och därmed sin möjlighet att utnyttja den makt en sådan position innebär.
När oskyldiga män (och kvinnor) anklagas för sexuella övergrepp och trakasserier, döms utan rättegång och förlorar både position, anseende och möjlighet att utöva sitt yrke, vinns ingenting i kampen mot sexuellt våld.
I dylika fall finns bara förlorare.
MVH
Hans
