Grekiska, eller snarare hästiska.

[Femtiotrean]

I de flesta människoidrotter som inte är mer eller mindre rena uthållighetssporter man ganska tidigt vem som har talang och är värd att satsa tränartid osv på och som kanske borde flytta till en annan klubb med bättre tränare (medan de andra kan säker få fortsätta, men som ingen bryr sig om de slutar eller byter sport...).

Hur är det med hopphästar? Det har förstås redan skett en viss kvalificeringsprocess, man börjar väl inte med att träna hästar som har helt en helt fel typs hästar i sin stammtavla, men hur många år tar det att se t.ex. att fan, den här kusen som jag hade så stora förhoppningar på blir aldrig bättre än femma vid ett distriktsmästerskap?

[Markus Holst]

Det urvalet börjar långt innan hästen är född, på samma sätt som i travet. Hingstar har idag vad som kallas blup-index, som beskriver hur framgångsrika deras avkomma har blivit. King Edwards pappa torde ha ett påfallande högt blup-index nu ...

Alla moderna ridsportshingstar tävlar själva. de som når högt i resultatlistorna blir såklart extra populära som fäder och, såklart, extra dyra att betäcka med.

Så hingstens meriter är viktiga, och även stoets. Även där tittar man på stoets prestationer och eventuella avkommors prestationer.

Äger du ett bra sto och betäcker med en svindyr välmeriterad hingst har du ett föl som många nog vill ha. Detta föl köps av en kategori hästmänniskor som specialiserat sig på att låta välmeriterade föl växa till sig och bli stora och starka. Som treåring säljs oftast hästen igen och nu till en ryttare som är specialiserad på att ta hästen genom ungdomsklasserna. Det finns mängder av årgångs-championat före 4-6-åriga ridhästar. Gör hästen bra ifrån sig här blir den riktigt dyr och hamnar oftast hos en ryttare vars affärsidé är att tävla hästen i större sammanhang med förhoppning att någon av stjärnorna vill köpa honom om några år. Och så hamnar King Edward hos Henrik von Eckerman.

Den moderna hästsporten är oerhört professionell och det rör sig hela vägen om stora pengar så de som vill fram måste vara ordentligt sponsrade.

Och så finns sådana som jag som köper en två-åring för femtusen kronor på avbetalning och behåller den livet ut. Vi är den stora kategorin ryttare. Vi nöjer oss med att drömma om framgången och rider nöjt hemmavid eller på småtävlingar.

[koroshiya]

Så priset för King Edward hade varit högre om han inte hade varit valack? Det är så jag förstod en engelsk kommentator, att han skjuter blanka skott.

Ja, det är lätt att tro.

5000 är inte så farligt. Det finns dyrare saker att syssla med.

Om jag läser mellan raderna med en sådan som HvE är det också många av dessa som försöker göra vinst på verksamheten, alltså, köpa billigt och sälja dyrt. När man väl är på topp behöver det kanske inte heller gå back totalt sett. De hästar som han och Janika tar sig an går kanske att sälja för mycket mer.

[Markus Holst]

De flesta storryttare har egna anläggningar där de utbildar och handlar med hästar, just som du förmodar.

För en framgångsrik hingst finns det en lönsam pensionsförsäkring när tävlingskarriären är över: Avel. Det är så klart svårare med en valack. Emellertid kan ju valacker klonas men om det görs vet jag inte.

En hingst kan ju verka i aveln även under sin tävlingskarriär. Det har ju blivit ännu enklare i modern tid när man kan "tappa" hingsten på sperma under lågsäsong och frysa ned så kan doserna plockas fram och transporteras långväga under beräckningssäsongen.

Med duktiga tävlingsston är ju detta svårare men bland annat på Grevlunda, Peder Fredrikssons anläggning, jobbar man med att plocka embryon från tävlande ston varpå man låter ett billigare och snällt sto vara surrogatmamma.

[Patrik Öbrink]

En häst kostar lika mycket som en tavla; det varierar. En häst som är färdig att deltaga i stora internationella tävlingar kostar några miljoner euro. Därför har de flesta hästar penningstinna ägare. Jag vet inte vem som äger King Edward men de flesta svenska landslagshästar ägs av en dam inom H&M-familjen

King Edward ägs till största delen av schweiziska Dufour Stables, som så vitt jag vet varit hästägare hos Janika Sprunger i många år. 2020 gick Henrik in som delägare, så den torde inte ha varit extremt dyr vid den tidpunkten. Det var Janika som red hästen då, men kanske hade Henrik i åtanke då att det kunde vara en potentiell OS-häst. Och tur var väl det, för Mary Lou skadade sig ju sedan. Hade nog heller inte gått lika bra med Mary Lou, för hon gillade ju inte vatten.

Jens Fredricsons VM-häst Markan Cosmopolit ägs, som namnet antyder, av Markan i Strömsholm, Där har du kanske fikat någon gång, Markus? Måste gå ganska bra när de har råd att ha häst och även behålla den. Kan tänka mig att det kommer in några köpbud nu.

[koroshiya]

Jag är lite osäker på hur det fungerar med däggisar och klimakteriet, om det verkligen beror på att äggen tar slut. Det enda jag vet är att exempelvis människor har ca. sex miljoner (potentiella) ägg som foster, men att de redan vid födseln har minskat till 1,5.

I vilket fall, möjligen skulle man kunna plocka ägg från avelsobjekt och befrukta i provrör.

Rätt så oromantiskt, men så är det väl redan idag med mycken avel.

[Markus Holst]

I vilket fall, möjligen skulle man kunna plocka ägg från avelsobjekt och befrukta i provrör.

Har svårt att tro annat än att sådant göras i stor skala, åtminstone i nötboskapsvärlden. Där transporteras sperma, ägg och embryon kors och tvärs över världen.

[Markus Holst]

Det fanns i Sverige en mycket populär och framgångsrik hopphingst som hette Robin Z, född på det kända stuteriet Zangersheide i Nederländerna och ägd av Flyinge. Som alla andra framgångsrika hingstar tappades han regelbundet på sperma vilken frystes in i lagom portionsdoser. På hingstar med bra spermakvalitet kan sperman klara sig i frysen i flera år. Robin Z dog 2008 men har i år fått sitt sista föl, ett litet sto. Nu är all hans sperma förbrukad.

[koroshiya]

Vad är selbågskrön?

Jag läste om en grav i Brunna, Brännkyrka som hade fina sådana.

[Markus Holst]

Selbågen är, på de selar de finns, en hård konstruktion över hästens rygg. Dess funktion är att hålla uppe skacklarna eller draglinorna. Selbågskrön är samma sak. Genom dessa går ringar för tömmarna och traditionellt har selbågskrönen smyckats ut antingen med tingeltangel, målning eller genom snidande.

På arméns selar är de en enkel rund ten.

[koroshiya]

Tack - där jag läste står det, "dekorerade selbågskrön i brons samt betsel och broddar".

[Markus Holst]

Sådana brukar se ut som på bilden. Jag vet inte om de fästes på en träbåge eller på en läderrem. Dess uppgift är att hålla tömmarna på plats.