Svensk OS-historia skrivs

[Markus Holst]

Jag kan inte så mycket om modern femkamp, men de gånger jag sett det, från något OS, har min upplevelse varit att femkamparna aldrig skulle få rida mina hästar. De verkar inte vara dedikerade ryttare och rider därför obalanserat och klumpigt. Att en incident som denna händer just i femkamp känns inte som slumpen och jag hoppas det leder till ridningen försvinner ur femkampen.

[Markus Holst]

Ang. lottade hästar är detta mycket vanligt på små tävlingar på ridskolor, sådana som heter julklappshoppning eller blåbärshoppning där hindren är en tredjedel så höga och långa som på OS. Att hästarna lottas där är ju för att ingen ryttare har egen häst, alltså samma anledning som i femkamp.

Betänk att många ser det som imponerande att Henrik von Eckerman lyckades rida bra på OS trots att han bara ridit sin häst King Edward i ett år. Samspelet mellan häst och ryttare bygger på rutin, förståelse och förtroende.

Tills för några år sedan reds finalen i VM på ett intressant sätt. Där turades de fyra bästa om att hoppa varandras hästar. Den ryttare med minst fel vann. Då red man emellertid en betydligt lägre bana, kanske 130 cm. Med tiden kändes detta otidsenligt varför det togs bort.

[Markus Holst]

Till diskussionen på förra sodan om hindrens storlek vill jag lägga denna bild på ett hinder dom kan finnas i de högsta klasserns. Som ni ser är det inget man kliver över i förbifarten.