Här pratar vi hästnamn ...

[Markus Holst]

Namngivningstraditionen varierar mellan raserna. Man kan oftast på namnet se om det är ett fullblod, en travhäst eller en halvblodig ridhäst som det pratas om. Nordsvenska hästar heter oftast gulliga naturnamn som Fjällblomma, Vårfriska Majvor och liknande medan hingstarna får korta bruksnamn. De heter Radar, harpun, Tanke och Teg.

Inom lipizzaneraveln är man mycket strikt. Där får varje hingst en kombination av mammans och pappans namn. Därför dräller det av Pluto Palmito, Siglavy Flora, Maesteso Juliette och liknande. På spanska ridskolan i Wien kallas således alla hingstar efter sin mor eftersom det ju bara finns sju fädernesnamn och man behöver skilja på 100 hästar varpå alla hingstar där tilltalas med gulliga flicknamn.

[koroshiya]

Namnen borde komma från den här samlingen.

https://sok.riksarkivet.se/sdhk

Där finns åtminstone testamenten, varför man också kan lära sig om vad folk testamenterade för kläder och annat.

Men jag fixar inte att få fram infon.

Ett stort problem är förändrad stavning och latin.

[Patrik Öbrink]

Värt att notera:

1) Hästnamnen verkar bara förekomma i testamenten under medeltiden.

2) Bara en häst (i enstaka fall två) hos varje ägare kallas vid namn, de andra nämns bara eller beskrivs med hästens färg. Det torde vara den viktigaste hästen eller den häst som stod ägaren närmast. Ett exempel: Margareta Bengtsdotter, änka efter Knut Eriksson, testamenterade Hängehäst till dominikanerna i Strängnäs. Det anges att den var fullt rustad, så det var inte vilken häst som helst.

3) Hästnamnen upphör i stort sett i mitten av 1300-talet. Det spekuleras i orsaken till detta, bl.a. att det hade med Digerdöden att göra eller att riddarkulturen dog ut, men det går förstås inte att fastställas definitivt.

Lite blandade uppgifter:

De flesta som upprättat testamente med hästnamn har anknytning till kyrkan (biskop, domprost, kanik, kyrkoherde), medan de övriga torde vara stormän eller storbönder.

Holsten var en svart häst som som ägts av ärkebiskop Karl Eriksson i Lund. Ärkebiskopens tjänare Lydike ärver en ridhäst vid namn Gångefålen. Totalt testamenterade ärkebiskopen 19 hästar, varav många anges vara unghästar.

Ibland poängteras att det är en ridhäst och emellanåt står det "bättre häst" och "bättre unghäst".

Några ärver ett sto med föl.

Med andra ord ganska blandat.

Källor är RA, A9 (Registrum ecclesie Lincopensis; RA, A11 (Registrum ecclesie Lundesis); RAp (pergamentsbrev i Riksarkivet).