Hästskojare förr och nu

Om hästar, ryttare, ridning, körning mm genom historien, både civilt och militärt. Värd: Markus Holst
Patrik Öbrink
Medlem
Inlägg: 82
Blev medlem: 20 okt 2013 22:55

Hästskojare förr och nu

Inlägg av Patrik Öbrink » 09 nov 2020 15:13

Nej, de flesta var nog inte hästskojare, men jag tyckte det var en mer lockande rubrik ... :wink:

Jag hade inte tänkt många tankar om hästhandlare innan boken Tidernas hästaffärer (av Bo Ingvar Svensson, utgiven av Landsbygdensbok 2019) kom i min ägo, men efter genomläsningen har intresset för detta område lagts till mina andra intressen.

Boken tar sin utgångspunkt i Sjöbo hästmarknad, där författaren gjorde ett besök 1973. Sjöbo var kanske den mest kända hästmarknaden i landet - till och med har hört talas om den - och den lades faktiskt inte ner förrän fram emot millenieskiftet. Idag är de traditionella hästmarknaderna ett minne blott, men den säljs faktiskt några hästar varje år bl.a. på Ulrikamarken och i Hästveda, och Börjes i Tingsryd har också arrangerat hästmarknad så helt utdöd är det inte.

Just Sjöbo var, enligt boken, tillsammans med Vrigstad den största marknaden. Så sent som på 1980-talet kom det närmare 100 hästar till Vrigstad, men då var det mest ridhästar, fjordhästar och ponnys som såldes. Enligt uppgift var lönsamheten i att handla med arbetshästar obefintlig redan på 1960-talet. Andra kända hästmarknader var Falköping, Skövde, Vimmerby, Vara, Adellöv, Ulrika och Skara, men de flesta hästaffärer ska ha gjorts på de skånska marknaderna, förutom Sjöbo bl.a.Röstånga och Hästveda (förstås), eftersom det fanns flest arbetshästar där. Samtidigt kan man konstatera att de flesta hästar såldes till Norrland för att användas i skogen (som mekaniserades senare än jordbruket).

Två hästmarknader som jag av personliga skäl försökt fördjupa mig lite i är Falköping och Skövde. I Falköping var marknaden på en plats som kallades "hästbacken". Idag finns ett dagis med det namnet i närheten av centrum, vet inte om det var i de krokarna som hästarna bytte ägare? I en skrift om Skövde från 1953 som jag har i min ägo påstås det att hästmarknaden i Skövde var den största i Norden och lockade handlare från bl.a. Tyskland och Danmark. Hur det är med den saken vet jag inte. Marknaden hölls först på Sandtorget men flyttades sedan till Ridhusplan (där Helenaskolan ligger idag).

Idag finns färre hästhandlare, de handlar med hästar avsedda för ridsport och de som försörjer sig på det har världen som arbetsfält. Johan Ifverson får i boken representera den gruppen.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 23682
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Hans » 09 nov 2020 16:15

Patrik Öbrink skrev:
09 nov 2020 15:13
Ulrika
Tack för inlägget Patrik.

Måste erkänna en stöld. Jag hade en flickvän med namn Ulrika och på 80-talet blev orten av med en vägskylt.

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 8611
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Markus Holst » 09 nov 2020 18:16

Livet för en modern tävlingshäst som skall ut på internationella tävlingar set ut ungefär så här:

Först föds den hos någon uppfödare, såklart. Mamman finns ibland att hitta i resultatlistorna från tävlingar, men framför allt finns pappan med i dem. Redan vid födseln har detta föl kostat, tja, från 20-100.000 kronor, dels för mammans uppehälle och skötsel men även för avgifter till hingstägare, seminstationer, veterinärer och liknande. Skall vi räkna med mammans tävlingskarriär på kostnads-sidan så stiger det såklart ytterligare.

Ibland säljs hästen redan som föl, 6-9 månader gammal, men lika vanligt är att den bor kvar hos uppfödaren tills den är tre år. Då senast brukar den säljas till en ryttare som specialiserat sig på att ta hästen genom "unghästklasserna" när den är 4-7 år. Där finns mängder med mästerskap och cuper för de olika årgångarna som det är stor prestige att vinna.

Så säljs hästen med förtjänst till en ryttare som fortsätter dess träning från medelsvåra klasser till svåra internationella klasser.

När de har visat framfötterna på stora tävlingar, 8-11 år ungefär, säljs den igen till en ryttare som satsar på internationell karriär. Nu pratar vi stora pengar. Hos denne ryttare stannar hästen ibland tills den är sådär 18 år, men kan också byta ägare flera gånger under tiden, om någon ryttare bjuder ett bra pris eller nuvarande ryttare inte känner att denne och hästen funkar bra ihop.

Internationella topphästar kostar ofta över 2 miljoner euro.

På ålderns höst pensioneras hästen. Ibland lever den kvar hos sin sista ryttare som läromästare, där alltså adepter får använda hästens rutin och kunskaper för att öva sig för en framtida karriär. Förväxla inte detta med ridskola. Lika ofta lånas hästen ut till någon ryttare som hobbyrider hästen i skogen. En tredje typ av pensionering är att hästen, speciellt om det är en hingst, börjar ägna sig på heltid åt avel. Som jag nämnde med kostnaderna för ett föl kan detta vara mycket lönsamt om hästen gjort bra ifrån sig på tävlingsbanorna. Det finns hingstar som får 100 föl om året till ett pris av, tja, på 90-talet var det 25.000 per föl.

Dessa hästförmedlare är professionella ryttare, ofta unga ryttare, som lever på att träna och tävla hästarna så de ökar i värde. Den gamla sortens hästhandlare som köper hästar billigt och säljer dem med liten förtjänst under tvivelaktiga former finns kvar lite i skymundan. Att vara hästhandlare idag anses fult. Att vara hästförmedlare anses fint. Jag har aldrig köpt någon häst genom sådana kontakter. Jag tycker inte om när hästar blir handelsvara.

koroshiya
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 2676
Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
Ort: Göteborg

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av koroshiya » 09 nov 2020 19:38

:D

Holsten är som en från "Den larmande hopens dal", de ska få se, att den yngre stenåldern inte var så längesedan.

Det du beskriver Markus, låter nästan som om det vore fotboll: massor av lag tar in talanger, och hoppas kunna sälja dem med vinst.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 8611
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Markus Holst » 09 nov 2020 23:33

koroshiya skrev:
09 nov 2020 19:38
Holsten är som en från "Den larmande hopens dal", de ska få se, att den yngre stenåldern inte var så längesedan.
Jag är övertygad om att det där är en stor komplimang, men då jag inte läst verket ber jag om en förklaring.

Patrik Öbrink
Medlem
Inlägg: 82
Blev medlem: 20 okt 2013 22:55

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Patrik Öbrink » 10 nov 2020 06:54

Hans skrev:
09 nov 2020 16:15
Patrik Öbrink skrev:
09 nov 2020 15:13
Ulrika
Måste erkänna en stöld. Jag hade en flickvän med namn Ulrika och på 80-talet blev orten av med en vägskylt.
Det är kärlek! :kärlek:

Gick du vidare med Dorotea och Vilhelmina sen? :milwink:

Patrik Öbrink
Medlem
Inlägg: 82
Blev medlem: 20 okt 2013 22:55

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Patrik Öbrink » 10 nov 2020 07:17

Några rader om hästskojare - bilskojarnas föregångare.

Fram till slutet av 1970-talet, då det blev vanligt att röntga hästarna, var det svårt för köparen att veta om hästen hade någon åkomma på t.ex. skelettet. Duktiga hästkarlar kunde säkert i stor utsträckning korrekt bedöma hästens status, och seriösa hästhandlare - bl.a. den legendariske Åke Löfgren som nämns i boken - hade ångerrätt på hästar som såldes.

Riktiga hästskojare använde två andra saker för att lura köpare - brännvin och arsenik. Mindre nogräknade hästhandlare bjöd på en eller två supar för att grumla omdömet hos potentiella köpare. Arsenik, som förr var en legitim veterinärmedicin för behandling av bl.a. svaghet, blodbrist och rubbningar i bentillväxten hos hästar, användes också för att göra hästarna pigga och alerta på hästmarknaden. Till det användes arsenik från glasbruksindustrin istället för den svårtillgängliga veterinärarseniken. Dagen efter köpet, när köparen bakfull vaknar och ser en slö häst i stallet, var det försent att ändra sig - ett handslag är ett handslag ...

Markus antyder i sitt inlägg att det finns hästskojare idag också. Antar att de tar hjälp av bl.a. mindre nogräknade veterinärer för besiktningar och riktar sig till personer med begränsat hästkunnande?

Patrik Öbrink
Medlem
Inlägg: 82
Blev medlem: 20 okt 2013 22:55

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Patrik Öbrink » 10 nov 2020 07:40

Markus Holst skrev:
09 nov 2020 18:16
Livet för en modern tävlingshäst som skall ut på internationella tävlingar set ut ungefär så här:
Tack för en intressant genomgång, Markus!

En fråga: Är det ovanligt att en häst har samma ägare från dess att den säljs av uppfödaren till att den går i pension? Om vi nu pratar om hästar med ägare som inte rider själva, hästar som tävlar i större sammanhang med proffsryttare i sadeln. Eller brukar de köpas efter unghäståren?

(Ett sidospår: För mig, som är intresserad av ridsport som åskådare men är mer bekant med galoppsporten, låter det ovant att prata om 4-7-åringar som unghästar och 9-10-åringar som unga i internationella tävlingar. Galopphästar är unga som 2-3-åringar och blir äldre hästar som 4-åringar. Det är inte ovanligt att topphästar i t.ex. Amerika går till avel redan efter 3-årssäsongen och det är ovanligt att ston tävlar när de är sju år eller äldre (även i Skandinavien). Är hästarna åtta år eller äldre är de "gamlingar". Galoppörer som startar efter att de fyllt tio är ovanligt, men det händer. Rekordet i Sverige tror jag är en 17-åring som startade i en steeplechaselöpning häromåret. Men många fullblod får ju en andra karriär som ridhästar och kan då vara aktiva långt upp i åren.

Jag antar att det tar lång till att skola in en häst i t.ex. hoppning. Hinderhästar inom galoppen brukar också debutera senare, de måste vara minst fyra år innan den får starta över hinder.)

koroshiya
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 2676
Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
Ort: Göteborg

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av koroshiya » 10 nov 2020 10:03

Markus Holst skrev:
09 nov 2020 23:33
koroshiya skrev:
09 nov 2020 19:38
Holsten är som en från "Den larmande hopens dal", de ska få se, att den yngre stenåldern inte var så längesedan.
Jag är övertygad om att det där är en stor komplimang, men då jag inte läst verket ber jag om en förklaring.
Just det: boken handlar om västgötar med gamla vanor som gör uppror.

En av sakerna som sägs är ungefär, "de kan försöka ladda ned mjölk från internet, så får de se att yngre stenåldern inte var så längesedan".

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 8611
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Markus Holst » 10 nov 2020 10:39

koroshiya skrev:
10 nov 2020 10:03
En av sakerna som sägs är ungefär, "de kan försöka ladda ned mjölk från internet, så får de se att yngre stenåldern inte var så längesedan".
Det låter mycket som C Skalman :thumbsup:

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 8611
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Markus Holst » 10 nov 2020 11:13

Patrik Öbrink skrev:
10 nov 2020 07:40
En fråga: Är det ovanligt att en häst har samma ägare från dess att den säljs av uppfödaren till att den går i pension? Om vi nu pratar om hästar med ägare som inte rider själva, hästar som tävlar i större sammanhang med proffsryttare i sadeln. Eller brukar de köpas efter unghäståren?
Det är ovanligt, men det förekommer. Det kräver emellertid att hästen tidigt hamnar hos en ryttare som är intresserad av att göra "hela jobbet". Därför ser man sådana saker med unga ryttare som är på väg upp, där deras första häst kan följa dem hela vägen från lägre klasser upp till OS. En aktuell sådan historia är den danska dressyrryttarinnan Christine Darfour som har ridit samma häst nu sedan den var ung. Sådana ryttare brukar få stora sympatier.

De mera erfarna ryttarna är inte intresserade av att göra det jobbet. De är fullt kapabla att göra det, men vill inte "slösa tid" på att rida unga hästar i små klasser. Däremot finns det oftast sådana hästar i deras stallar, men de tränas och tävlas oftast av någon ung begåvad anställd.

Vår internationelle ryttare Peder Fredriksson har till exempel ett stall på Österlen med mer än 30 hästar. Eftersom han oftast är ute i Europa och tävlar så har han ju en kader ryttare som dels motionerar hans tävlingshästar som inte är med på tävling, men även utbildar och tävlar de yngre hästarna. Den mest kända av hans adepter är Stephanie Holmén som lyckades knipa en världscups-seger på en av de hästar hon utbildar åt Peder.

De internationella tävlingsryttarna är ju som vilka idrottsmän som helst. De flyger från tävlingsplats till tävlingsplats medan personal kör deras hästar kors och tvärs genom Europa i enorma häst-lastbilar. Ofta kommer hästarna till tävlingsplatsen några dagar innan tävlingsryttaren anländer. De stora tävlingarna pågår ju i flera dagar med klasser i olika svårigheter för hästar olika långt i utbildningen. Det är inte ovanligt att en ryttare har med sig 5-6 hästar som denne tävlar under helgen. Någon typ av rekord är nog just Stephanie Holmén som hade med sig 14 hästar till en tävling i Spanien.
(Ett sidospår: För mig, som är intresserad av ridsport som åskådare men är mer bekant med galoppsporten, låter det ovant att prata om 4-7-åringar som unghästar och 9-10-åringar som unga i internationella tävlingar. Galopphästar är unga som 2-3-åringar och blir äldre hästar som 4-åringar. Det är inte ovanligt att topphästar i t.ex. Amerika går till avel redan efter 3-årssäsongen och det är ovanligt att ston tävlar när de är sju år eller äldre (även i Skandinavien). Är hästarna åtta år eller äldre är de "gamlingar". Galoppörer som startar efter att de fyllt tio är ovanligt, men det händer. Rekordet i Sverige tror jag är en 17-åring som startade i en steeplechaselöpning häromåret. Men många fullblod får ju en andra karriär som ridhästar och kan då vara aktiva långt upp i åren.

Jag antar att det tar lång till att skola in en häst i t.ex. hoppning. Hinderhästar inom galoppen brukar också debutera senare, de måste vara minst fyra år innan den får starta över hinder.)
Jag har ju träffat en del hästar som kommer från galoppen, och generellt betraktas sådana i ridsportkretsar som knappt inridna. Deras förståelse för ryttarens vilja är mycket begränsad jämfört med ridhästar i samma ålder, men galoppören behöver ju inte heller förstå samma spektra av signaler. Jag skall inte gå in på detaljer om det, möjligen i en annan tråd, men vi kan ju götta ner oss en stund i hopphästens utbildning.

Ett galoppsprång brukar estimeras till att vara 3,5 meter långt. Det betyder att i låga klasser sätter man hindren på avstånd jämt delbara med 3,5 (7, 10,5, 14, 17,5 o.s.v), det som kallas för relaterade avstånd, så det är enkelt för hästen att komma fram till hindret och få ett bra språng. I större klasser ändrar man på det och bygger hindren dels så stora att en begåvad häst väljer att gå runt, men man ställer dem också på sådant sätt att det är svårt att komma fram till dem med rätt fot först och alltså svårt att ta sig över dem. Det känner alla vi som någon gång sprungit mot ett dike i förhoppning att hoppa över det, igen. Rätt ofta behöver man ta många små små steg mot slutet för att komma fram med rätt fot på rätt ställe så man bekvämt hoppar över. På ryttarspråk kallas det att hästen trampar om, vilket dels tar tid och dels ger ett sämre språng där risken för rivning är stor, men även gör att hästen landar på fel ställe vilket gör att den med stor sannolikhet inte kommer fram till nästa hinder med rätt fot först för att elegent ta sig över det.

Därför ser man hur hoppryttare stegar upp (mäter) avståndet mellan hindren på banorna före start, så de kan fundera på om de skall rida mellan dem på fem korta språng eller fyra långa och hur stor båge de skall ta mellan dem så det passar hästens galopp och även ger hästen en chans att komma rätt på hindret efter det.

Därför behöver hopphästen ha en större och direkt fungerande kommunikation med sin ryttare. Den häst som på kommando inte omedelbart (i samma steg) kan ändra tempo eller steglängd river många hinder eftersom den inte kommer fram till hindret med rätt fot först ("ligger rätt"). Skall du hoppa ett hinder som är 160 cm högt och 2 meter långt fungerar det inte att försöka hoppa av en meter för tidigt eller en meter för sent. Då river du sista eller första bommen och kommer dessutom inte vara beredd när nästa hinder kommer.

För hinderhästen (alltså galopphäst som hoppar steeple chase och liknande) är detta inte viktigt. Dels förloras inte tävlingen av att hästen touchar hindret, dels behöver den inte 3 galoppsprång efter hindret vara i balans och tempo för att snävt svänga vänster, och liknande saker. Det räcker, något förenklat och vanvördigt uttryckt, att galopphästen gillar att springa fort och klarar att följa med de andra hästarna.

Att lära hopphästen att bedöma avstånd till hinder på ett sådant sätt att den är beredd för språng när den är framme, tar tid. Det behövs mängder med språng för det. Kombinerat med att de svåraste tekniska utmaningarna sker vid de största hindren, som i sig är en mental utmaning för hästen, gör att träningen tar många år. Det händer att hästar är med om situationer vid hoppning som får dem att tappa självförtroendet, och så är deras karriär all.

En av de största stigma en ryttaren kan råka ut för, är att slita ut sin häst. Om hästar får det som kallas för belastningsskador, alltså slitage på leder, senor eller skelett som beror på träning och tävling, tappar ryttaren i anseende. Jag tror att man inom galoppen är mera öppen med att sporten sliter på hästens fysik, vilket väl också är anledning att de inte löper i så många år. Ingen av de tidigare galopphästar jag har träffat har varit frisk i kroppen.

Patrik Öbrink
Medlem
Inlägg: 82
Blev medlem: 20 okt 2013 22:55

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Patrik Öbrink » 11 nov 2020 07:07

Tack, Markus! Mycket intressant och upplysande.

Ja, för hinderhästen är det viktigaste att ta sig över hindret utan att tappa fart. För ryttaren handlar det om att få hästen att hoppa så lågt som möjligt utan att slå i hindret. Det är därför hästarna nästan hoppar rakt igenom häckarna och knappt tar sig över de fasta hindren.

Peder Fredricsons första fälttävlanshäst var en ex-galoppör (som om jag inte minns fel under löpningskarriären ägdes av ridsportjournalisten Christel Behrmann och tränades av Hans Adielsson, som för övrigt lärde sig rida under militärtjänstgöring på K4 i Umeå, en av de sista inom galoppen med bakgrund inom försvaret). Kanske har man inom den disciplinen större nytta av den träning som galopphästarna fått med tanke på att fart och stamina betyder mycket? Om jag inte missminner mig har fullblodshingsten Eighty Eight Keys använts för avel av fälttävlanshästar.

En sista fråga på det här sidospåret: Är det vanligt att travhästar blir ridhästar? Jag tänker att det är ännu svårare att omskola dem än galoppörer även om de i allmänhet har ett lugnare temperament.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 8611
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Markus Holst » 11 nov 2020 08:24

Travare förekommer som ridhästar men i stort sett enbart som sällskaps- och promenadhästar. Deras annorlunda kroppskonstitution gör dem begränsade som ridhästar då de knappt alls kan galoppera.

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 1870
Blev medlem: 08 jan 2007 15:26
Ort: cats

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av cats » 11 nov 2020 08:59

Patrik Öbrink skrev:
10 nov 2020 07:17
Några rader om hästskojare - bilskojarnas föregångare.

Fram till slutet av 1970-talet, då det blev vanligt att röntga hästarna, var det svårt för köparen att veta om hästen hade någon åkomma på t.ex. skelettet. Duktiga hästkarlar kunde säkert i stor utsträckning korrekt bedöma hästens status, och seriösa hästhandlare - bl.a. den legendariske Åke Löfgren som nämns i boken - hade ångerrätt på hästar som såldes.

/...

Markus antyder i sitt inlägg att det finns hästskojare idag också. Antar att de tar hjälp av bl.a. mindre nogräknade veterinärer för besiktningar och riktar sig till personer med begränsat hästkunnande?
Att röntga hästar är som du säger vanligt. Ofta kräver köparen att få se röntgenbilder innan de bestämmer sig.

Men det stoppar inte skojare. Jag känner till minst en återförsäljare av hästar som mixtrar med röntgenbilder. Han säljer hästar och skickar med röntgenbilder. Vid en närmare granskning visar det sig att det används samma röntgenbilder till ett flertal hästar. En uppsättning "bra" bilder får följa med som kvalitetsbevis för många hästar.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 23682
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Hästskojare förr och nu

Inlägg av Hans » 11 nov 2020 11:42

Patrik Öbrink skrev:
10 nov 2020 06:54
Gick du vidare med Dorotea och Vilhelmina sen?
De fick inga skyltar då det var för långt bort.
Markus Holst skrev:
11 nov 2020 08:24
promenadhästar
Vad är det?

MVH

Hans