Quiz: Hästen i historien

[Markus Holst]

Eller kan det vara arvfurste Gustaf Adolfs födelse 1882?

[Patrik Öbrink]

Det har en starkare hästanknytning.¨

Lite efterforskningar kring Hästens skål med hjälp av t.ex. Google kan leda in på rätt spår.

[Markus Holst]

Just ja, du är galopp-nisse. Kan det vara bildandet av Jockeyklubben år 1890?

Kungen är klubbens beskyddare och drottningen är mottagare av klubbens dambrosch.
Både klubbens ordförande, f d biskopen Christina Odenberg och kungen påminde i sina tal om den långa tradition med medverkan från kungahuset som funnits i klubben. Det började med den blivande Gustav V som valdes till klubbens förste ordförande 1890 och fortsatte med dennes bror Prins Carl, som ledde klubben i hela 37 år och sedan sonsonen Prins Gustaf Adolf fram till dennes alltför tidiga död 1947.

[Patrik Öbrink]

Just ja, du är galopp-nisse. Kan det vara bildandet av Jockeyklubben år 1890?

Kungen är klubbens beskyddare och drottningen är mottagare av klubbens dambrosch.
Både klubbens ordförande, f d biskopen Christina Odenberg och kungen påminde i sina tal om den långa tradition med medverkan från kungahuset som funnits i klubben. Det började med den blivande Gustav V som valdes till klubbens förste ordförande 1890 och fortsatte med dennes bror Prins Carl, som ledde klubben i hela 37 år och sedan sonsonen Prins Gustaf Adolf fram till dennes alltför tidiga död 1947.

Bra gissning, men det handlade inte om galopp den här gången. Prins Carl tog initiativ till något annat några år tidigare.

[Markus Holst]

Nu du!

Sveriges äldsta ridklubb
"Stockholms Fäldtrittklubb räknar såsom sin födelsedag den 1 november 1886, då den på förslag av H.K.H. Prins Carl stiftades å Drottningholms slott av nedanstående personer, som sålunda bör aktas och äras såsom Klubbens urfäder och skapare."

På bilden till höger teckning "Hästens skål" av J. Beck Friis från middagen på Drottningholm.

H.K.H. Prins Oscar, hertig av Gotland
H.K.H. Prins Carl, hertig av Vestergötland
H.K.H. Prins Eugen, hertig av Nerike
Kapten A. von Matern
Kapten O.B. Malm
Löjtnant W. Ekdahl
Löjtnant G. Wrangel
Löjtnant C. Rosenblad
Löjtnant greve A. P. Hamilton
Löjtnant greve F. von Rosen
Stallmästare friherre F. von Essen
Löjtnant greve C. af Wirsèn
Löjtnant G. Nyblaeus
Underlöjtnant greve E. Oxenstierna
Underlöjtnant S. von Post
Löjtnant C. Mesterton
Löjtnant G. Torén
Löjtnant friherre G. Leijonhufvud
Underlöjtnant B. Munck
Andre sekreteraren i utrikesdepartementet greve H. Wrangel
Andre sekreteraren i utrikesdepartementet friherre J. Beck-Friis

Flera kända ryttarpotentater var med på mötet, men jag är förbryllad över den spegelvända bilden. Vore kul att se den i original.

[Patrik Öbrink]

Där satt den!

Jo, det är konstigt. Får hoppas att friherren tecknade rätt - vore pinsamt annars - och att det har med fotot att göra.

Markus får ta vid.

[Markus Holst]

Jag försöker att komma med frågor som inte är för Sverige-relaterade, men här kommer (tyvärr) en Sverigefråga till:

Våren 1927 red Kronprinsens husarreregemente för sista gången sina hästar till övningsfältet vid Bonarps hed. Efter vägen (troligen längs nuvarande väg 108) mötte de av en väntande hoper civila ryttare. Ledaren för gruppen uttryckte sin oro till regementschefen och fick ett löfte av denne. Därefter bildade civilisterna förtrupp för regementet, innan de lämnade plats och hälsade avsked.

1) Vilka var ryttarna?
2) Vad var de oroliga för?
3) Vad ledde mötet till, 15 år senare?

[Markus Holst]

Man behöver nog vara rätt insatt i ridsport-Sveriges organisation för att hitta svaret. Halva svaret på fråga 1 är att de mötande ryttarna var bönder med en i sammanhanget viktig bisyssla.

[Markus Holst]

På fråga 3 söker vi alltså en organisation som grundades 1942 och så småningom uppgick i det nuvarande ridsportsförbundet.

[Patrik Öbrink]

Då svarar jag Svenska Lantliga Ryttarföreningars Centralförbund på fråga 3. På fråga 2 svarar jag att de var oroliga för att hästbeståndet i landet skulle minska i samband med militärens avhästning. Böndernas bisyssla har jag dock ingen aning om.

[Markus Holst]

Böndernas bisyssla var att föda upp hästar, vilka ju till största delen köptes av kronan. För att få igång ett civilt intresse för ridning och därmed nya kunder startade man SLRC som dock, i jämförelse med de andra förbunden, förblev rätt litet med främst skånska klubbar anslutna.

Patrik får tillbaka frågan.

[Patrik Öbrink]

Nu gör vi en internationell utblick.

1) Vilken sport utövas här?
2) Vad kallas ryttaren?
3) Vad skiljer den här varianten från den mer kända varianten?

påryggen.png (335.81 KiB) Visad 86 gånger

[Markus Holst]

Vi ser en portugisisk tjurfäktare, en dam men jag lyckas inte klura ut vilken. Jag tror att denne kallas picador även i Portugal. Till skillnad mot o Spanien är det ryttaren som är huvudpersonen och matadorerna (oftast tre stycken) är obeväpnade side kicks som rycker in om situationen blir besvärlig.

Frånsett skillnaden att ryttaren är den som skadar tjuren så är skillnaden att i Portugal misshandlas tjuren bara inne på arenan, inte dödas. Om den klarat sig undan allt för stora skador kan den lappas ihop och leva vidare som avels-tjur. Hur vanligt det är vet jag inte.

Därtill kommer ju en mängd andra skillnader, som att klädedräkt och sadlar följer det portugisiska kulturarvet och inte det spanska.

[Patrik Öbrink]

Javisst är det portugisisk tjurfäktning. En bra beskrivning av de främsta skillnaderna. Den största skillnaden gentemot den spanska varianten torde ändå vara att tjuren inte dödas. I Spanien är det ju inte ovanligt att även hästen dödas. Inte visste jag att du är en tjurfäktnings-aficionado, Markus.

Däremot kallas ryttaren inte picador utan cavaleiros.

Main figures

Cavaleiros - A horseman or woman (rider), dressed in traditional 17th century costumes fights the bull from horseback.[1] The horses are Lusitanos, specially trained for the fights. These horses are usually skilled in dressage and may exhibit their art in the arena. The purpose of this fight is to stab three or four bandarilhas (small spears) in the back of the bull. In the past, horseback bullfighters were often members of old aristocratic families. The horsewomen (cavaleiras) are a pioneer and unique feature of the Portuguese bullfighting. Ana Batista, Sónia Matias, Ana Rita and Joana Andrade are among the first and most renowned cavaleiras of Portugal.

Forcados - The forcados are a group of eight men who challenge the bull directly,[2] without any protection or weapon of defense. The front man provokes the bull into a charge to perform a pega de cara or pega de caras (face catch). The front man secures the animal's head and is quickly aided by his fellows who surround and secure the animal until he is subdued.[2] Forcados were usually people from lower classes who, to this day, practice their art through amateur associations.

Matadores - Same as the Spanish matadores, but they do not kill the bull in the end.

Bandarilheiros - These men are the matador's and/or cavaleiro's helpers in the arena. They are skillful and wear the suit of light as the matador, except not with the gold sequins. While in the arena, they are holding the gold/pink cape to distract or position the bull.

https://en.wikipedia.org/wiki/Portugues ... llfighting

Markus får tillbaka frågan.

[Markus Holst]

I nordvästra Atlanten finns en ö som i utseende påminner väldans mycket om en spolmask. Där blev några hästar landsatta på 1700-talet. Sedan dess har de blivit kvar av den enkla anledningen att de inte kommer därifrån. Den karga miljön på den sandiga blåsiga ön har skapat en något ful men mycket härdig ponnyras. Var är vi?