Quiz: Hästen i historien

[Femtiotrean]

Landet är inte Sverge.

Det är inte ett förband som helt enkelt läggs ner med ett administrativt beslut. Det var ingen förssvarskommitte inblandat.

Det är inte heller ett förband som motoriseras, Det är inga bepansrade eller andra fordon som väntar utanför bilden.

Jag tror inte att jag kan avslöja året. Ännu.

[Markus Holst]

Kan det vara ett förband som snart gör sin sista strid? Höglänt terräng och vinterväder, kan det vara någon stans i mellaneuropa, typ alperna eller karpaterna?

[Femtiotrean]

Snarare ett förband som gjort sin sista strid.

[Patrik Öbrink]

Jag tänker så här: Eftersom du inte vågar avslöja årtalet och att du skriver att förbandet inte lades ner genom ett politiskt beslut, så handlar det sannolikt om Andra Världskriget, anfall från främmande makt och att förbandet helt enkelt förlorat och gett upp. Vegetationen talar för Norge.

Efter lite efterforskningar hittade jag detta (på Twitter av alla ställen):

Regimentsjef Oberst Wettres tale ved siste oppsitlling av Trøndelag Dragonregiment nr. 3 i Snåsa 10.mai 1940

https://twitter.com/kavaleriklubben/sta ... 2550121472

[Markus Holst]

Blimey, att Norge hade kavalleri hade jag glömt. Ändå äger jag ett exemplar av norska härens ridlära. Genant.

[Femtiotrean]

överlägsetstilig.png

Oberst Andreas Wettres avskjedstale

På Rinnleiret er Dragonregiment nr. 3 (D.R.3) godt rustet til å ta i mot de tyske inntrengerne. Takket være en romslig bevilgning er avdelingen i løpet av vinteren tilført mye nytt utstyr, og en rekke avdelinger var innkalt til 8. og 9. april for å forberede seg på nøytralitetsvakt. Regimentsjefen, oberst Andreas Wettre, satte umiddelbart sin stab i sving med å distribuere mobiliseringskortene, og takket være stor innsats fra postverket fikk mange hundre dragoner i nærområdet sine innkallelser allerede samme ettermiddag.

På sin ferd nordover er generalmajor Laurantzon innom Rinnleiret, og gir ros for den effektivitet avdelingen har utvist.

I april 1940 ble det mobilisert regimentstab og 7 eskadroner, i alt 1268 mann. Styrken var i kamp i Verdal. 3 av regimentets soldater falt under kampene. Mange av regimentets soldater fortsatte kampen ute og heime. Ved nedleggelsen av leiren 13. mai 1995 ble det avduket en minneplate over de falne.

dr3.png

Patrik har frågan!

[Patrik Öbrink]

Titta noga på bilden och svara sedan på frågan.

Här har vi en historisk vinnare av ett annorlunda slag. Så vitt jag vet har det aldrig hänt varken före eller efter. Vad?

vinnare.png

[Markus Holst]

Ser ut som Alec Remsay och svarten. Kan det vara en hinderlöpning? De långa lädren ger intryck av det. Bilden måste vara nästan 100 år gammal, ingen hjälm och ridhästhuvudlag.

[Patrik Öbrink]

Ja, det är nästan exakt 100 år sedan - det inträffade 1923 - och det är en steeplechase. Det är i ett land som vi inte direkt förknippar med hinderlöpningar, även om det fortfarande förekommer på sina håll.

[Patrik Öbrink]

Det skedde på samma bana som det sista "benet" i amerikanska Triple Crown rids på.

[Markus Holst]

Den 4 juni 1923 blev den amerikanska jockeyn Frank Hayes den första och hittills enda person som vunnit ett galopplöp efter döden, då han fått en hjärtinfarkt och avlidit under ett galopplöp på Belmont Park.

Det var en märklig historia.

[Patrik Öbrink]

Den 4 juni 1923 blev den amerikanska jockeyn Frank Hayes den första och hittills enda person som vunnit ett galopplöp efter döden, då han fått en hjärtinfarkt och avlidit under ett galopplöp på Belmont Park.

Det var en märklig historia.

Ja, verkligen. Egentligen skulle ekipaget inte utropats som vinnare, eftersom Hayes inte vägde in efter löpet. Men domarna vågade inte diska dem. Det spekuleras i om Hayes expressbantning från 64 till 58 kg var orsaken till hjärtinfarkten. Han var ju inte lastgammal direkt.

Det måste ha inträffat efter sista hindret, för det är osannolikt att han varit kvar p hästen efter ett språng.

Markus får ta nästa ritt.

[Markus Holst]

Vi är på en farm känd för en viss hästras. Vilken farm?

[Markus Holst]

Vi är, som tydligt syns på ryttaren, söder om ekvatorn.

[Femtiotrean]

The Mangalarga Marchador is a Brazilian breed of riding horse. It is the national horse breed of Brazil, where there are more than half a million of them. It derives from cross-breeding of Portuguese Alter Real horses with local Criollo stock. It displays four gaits: the walk, the canter, and two ambling gaits, the marcha batida and the marcha picada; it does not trot.

Francisco Gabriel Junqueira, Baron of Alfenas, began breeding his imported Lusitano to the mares on his farm (primarily Barbs, along with other breeds brought to Brazil when it was colonized). The result was a smooth-gaited, attractive horse which the baron called Sublime. Junqueira sold some of the Sublimes to a friend who had a farm in Paty do Alferes, Rio de Janeiro. The farm's name was Mangalarga, and the owner rode Sublimes to and from Rio de Janeiro. In Rio, people noticed the smooth-gaited, attractive Sublimes and began calling them Mangalargas.