Hur förflyttar man sig till häst över lång tid?

[HJ]

Detta är något som de som var med hade järnkoll på när det begav sig, men som jag som icke-ryttare inte har någon aning om: Hur långt och hur krävande kan en häst med ryttare förflytta sig per dag på lite längre horisont, t.ex. över en vecka, månad, eller flera månader i sträck?

Alltså: En häst i vilt tillstånd behöver ägna en stor del av dagen åt att beta antar jag, så den rör sig begränsade sträckor (mätt fågelvägen) och utan last.

Men tänk cowboys i USA eller en kavallerist på 1800-talet. Då vill man röra sig över längre sträckor, över flera dagar i sträck, och hästens vilotid vill man ha så kort som möjligt. Om man inte har med eget foder, hur mycket tid behöver hästen för att beta för att orka med? Under en eller två dagars ritt är det kanske inte ett problem, men vid längre turer? Vad för tumregler hade man? Det torde vara väl beskrivet i diverse militära reglementen. Eller räcker den tiden som ryttaren kanske behöver för sin egen vila (typ en timme på morgonen, en timme på dagen, och en timme på kvällen?)

/Håkan

[sonderling]

Jag minns att detta var något farsan (som växte upp på ett Amerikansk lantbruk på 30-40-talet.) retade sig över när han såg western-filmer. Detta att hästar kunde rida hur långt som helst eller ännu värre i galopp utan vila eller mat.

Bra fråga! Vet inte hur det var med singelhäst och ryttare men när det gäller ekipage eller hästspann typ diligens så har jag för mig att man bytte hästar på diverse etapper. Men jag har alltid undrat hur det gick om man hade egna privata hästar?

Sonderling

Ps En kompis till hade en sommarstuga i Vagnhärad som var ett f.d. heter det "skjutställe" där man stannar och vilar både hästen och sig själv. Senast förra sekelskiftet var det i bruk.

[Hans]

Kalle dussin:

Hästarna byttes så gott som dagligen, och flera av dem störtade under vägen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_XII# ... 5_14_dagar

MVH

Hans

[Markus Holst]

Kalle dussin:

Hästarna byttes så gott som dagligen, och flera av dem störtade under vägen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_XII# ... 5_14_dagar

MVH

Hans

Ja. Han använde mängder med hästar som alla gick en del av sträckan. Jag tror han red mer än en häst om dagen. Så det säger inget om ett ekipages marchhastighet.

Ni vet väl förresten vad Karl sade först av allt när han äntligen kom fram till Stralsund?

Jag har ägnat dagen åt att bygga en dörr men skall snart kika i mina böcker för att ge er svar.

[Hans]

Ni vet väl förresten vad Karl sade först av allt när han äntligen kom fram till Stralsund?

Jag har ägnat dagen åt att bygga en dörr men skall snart kika i mina böcker för att ge er svar.

Det hade jag inte trott att han sade men man lär sig alltid något nytt på Skalman.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Ni vet väl förresten vad Karl sade först av allt när han äntligen kom fram till Stralsund?

Jag har ägnat dagen åt att bygga en dörr men skall snart kika i mina böcker för att ge er svar.

Det hade jag inte trott att han sade men man lär sig alltid något nytt på Skalman.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Nu läser vi armens ridinsturktion:

March-hastigheten skall efter träning vara 8-9 km i timmen. Marsch-prov utgörs lämpligen om minst 5-6 marschdagar av i medeltal 45-50 km per dygn. march-hastigheten bör härvid inte understiga 8 km i timmen, smärre raster inräknade.

Vidare står att dags-marcher kan vara upp till 80 km långa för skvadroner, för patruller 100 km. Skritt-omgångar bör tillryggaläggas som fotmarscher, svd. att ryttaren går bredvid hästen så dennes krafter sparas.

Före och efter ansträngande marscher skall hästen få vilodagar.

Någon stans har jag läst att man hade rast 10-15 minuter var timma, vilket låter rimligt om man bara skall röra sig 8-9 km i timmen.

När de svenska vägarna började hård-göras med kullersten sänkte armén sin marsch-hastighet för att spara hästarna ben.

[Hans]

Någon stans har jag läst att man hade rast 10-15 minuter var timma, vilket låter rimligt om man bara skall röra sig 8-9 km i timmen.

Kavalleriet (K3) utan hästar och infanteriet hade ungefär samma regel. 10 minuters paus varje timme för att orka vidare.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Under marscher red man i skritt och trav. Tempona var 100 meter per minut i skritt och 200 meter per minut i trav. Därifrån får ni själva räkna ut hur man fördelar gångarterna för att färdas 8 km i timmen med 10 minuter rast inkluderad.

Färdas man 50 minuter skritt kommer man 5 km.
Färdas man 50 minuter trav kommer man 10 km.

[Markus Holst]

Jag försökte räkna på det, och om man skrittar lika länge som man travar kommer man 7,5 kilometer på 50 minuter. Kanske delade man in de 50 minuterna i två skrittpass och två travpass.

Om man istället rider tre skrittpass och två travpass om 10 minuter var kommer man 7 km på 50 minuter, vilket också låter vettigt för "ilmarsch".

[HJ]

Tack för svaren om vilket tempo man anser är rimligt. Hur slitsamt är detta för hästarna? Är det hästarna eller ryttarna som tröttnar först?

/Håkan

[Markus Holst]

Det beror så klart på hur vana dessa är. För en något så när van ryttare är det ingen större fysisk utmaning att rida dessa marscher. Hästen gör ett större jobb och skall ju utöver sina egna ca 5-600 kilos vikt även bära ryttare och packning. Jag har för mig att hästen kunde bära 110 kilo inklusive ryttare, sadel och packning. Det är ju en ansenlig vikt och blir såklart extra jobbigt med en obalanserad ryttare.

De vanligaste skadorna verkar ha varit skavsår på såväl häst som ryttare. Hästar får lätt skavsår av en dåligt passande sadel eller ett veck på filten under sadeln. Ryttare får skavsår av sömmar på byxor eller kalsonger. I arméns rekonstruktion står att ridlärare dagligen skall inspektera soldaten så denne inte hade ridsår. Hur denna inspektion gick till - vet jag inte.

En annan vanlig "åkomma" var att hästen tappade en sko. Därför hade varje soldat med sig en extra uppsättning skor i ena frampackfickan på sadeln. Dessa skor var redan tillpassade av hovslagaren så de snabbt och enkelt kunde spikas på vid en rast. Jag vet inte hur stor avdelning som skulle medföra en hovslagarväska med de viktigaste verktygen. Jag skulle gissa ett de fördes plutonsvis. Att spika på en sko ingick i soldatens utbildning.

Som jämförelse av prestationen kan nämnas att världsmästerskapet i distansritt går över 16 mil. Ryttarna springer bredvid hästarna stora delar av loppet. Jag skall leta fram lite tider. Dessa hästar bär dock betydligt mindre vikt än fälthästen.

[HJ]

Intressant om skavsår och skobyte! Tack!

Kanske en dum fråga, men när man skall trava enligt arméns ridinstruktion, rider man "lätt" då?

Vid längre marscher, vad för foder har man? Hur tas det med? Räknade man att kunna hitta bete?

/Håkan

[Markus Holst]

Trav skedde i lättridning, med regelbundet byte av ben. Lättridning anses ha uppfunnits av soldater under 1800-talet när landsvägsmarscher i trav blev vanliga. De tröttnade snart på att "stöta peppar" och började rida lätt.

Bak på sadeln hade ryttaren en eller ett par ransonera havre i en speciell behållare. Den såg ut ungefär som ett avlångt kuddar med öppning på långsidan. Havren sköts åt sidorna i två lika stora delar och så bands havrekorven fast ovanpå kappan på bakvalvet.

Jag har skrivit om vad den svenska soldaten förde med sig i fält: https://markusholst.com/historia/18/manskapssadlar

[HJ]

Att den enskilde soldaten har med sig lite havre är rimligt, men det kan inte räcka så länge antar jag. Var det havre man räknade som foder vid längre förflyttningar (volymseffektivt jämfört med hö?).

Om man ställer frågan så här: Låt oss anta att en hästintresserad person från Svenljungatrakten skulle vilja rida till Avesta så här på slutet av sommaren. En sträcka på 40 mil genom oväxlande landskap, och möjlighet att välja väg efter behov. Personen har inte särskilt bråttom, men har inte heller intresse av att söla.

Ungefär vilket tempo skulle vara rimligt? 10 dagar á 40 km? Skulle man köpa foder längs vägen (liksom man skulle köpa sig en del mat) eller söka "gratisbete"?

/Håkan