Jag gick in på Wiki: https://sv.wikipedia.org/wiki/Damsadel
Finns det något att tillägga?
MVH
Hans
Damsadlar
-
Hans
- Redaktör och stödjande medlem 2025
- Inlägg: 30759
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Damsadlar
Eftersom jag fjäskat för Överhövdingen och nyligen lagt in två (nu tre) bilder på kvinnor i damsadel.
Jag gick in på Wiki: https://sv.wikipedia.org/wiki/Damsadel
Finns det något att tillägga?
MVH
Hans
Jag gick in på Wiki: https://sv.wikipedia.org/wiki/Damsadel
Finns det något att tillägga?
MVH
Hans
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 15049
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
-
Hans
- Redaktör och stödjande medlem 2025
- Inlägg: 30759
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Damsadel
Sluta med kramar och framförallt fusk.
Ser fram emot svar.
MVH
Hans
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 15049
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Damsadel
Carl Gustaf Wrangel skrev ett tjockt standardverk "Handbok för hästvänner" i två band vid förra sekelskiftet. Detta var ju under brytningstiden när damer allt mer börjar rida grensle. Jag har scannat in några delar av boken, bland annat det om damers ridning:
https://markusholst.com/ridhandboken-ap ... as-ridning
Det viktigaste han skriver är också det roligaste:
https://markusholst.com/ridhandboken-ap ... as-ridning
Det viktigaste han skriver är också det roligaste:
Fortsättning följerCarl Gustaf Wrangel skrev:Den dam som i herrsadel gör en anskrämlig figur -
tar sig säkerligen inte bättre ut i en damsadel.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 15049
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Damsadel
Det finns många meningar om varför kvinnor genom historien valt att rida i damsadel. Jag tror egentligen ingen vet varför.
Man kan kanske koppla det till den kvinnliga klädedräkten som oftast har gjort det bökigt att grensla en häst, åtminstone med äran i behåll, men det väcker ju bara en ny fråga: varför har inte kvinnodräkten anpassats till ridning när mansdräkten tidigt gjorde det?
Man kan kanske koppla det till att det anses vulgärt att kvinnor delar på låren? Ja, det är möjligt.
Kanske har det även med kroppsliga saker att göra: Kvinnor kan fortfarande få skav på *pip* när de rider grensle. Det är något som det fortfarande går höga diskussioner om och letas efter åtgärder till.
Jag tror emellertid att sidoridandet har samma ursprung som att det idag är kvinnor som sminkar sig; kvinnor som har högklackade skor; kvinnor som har handväska (medan män har fickor): Det upplevs som kvinnligt – och motsatsen upplevs alltså som okvinnligt.
Det finns grekiska målningar av gudinnor som rider sidvärts – och amasoner som rider grensle. Det har genom åren funnits många kvinnor som ridit grensle, vilket jag hoppas kunna ge exempel på.
Det verkar generellt som om sidoridandet verkar vara en social markör likväl som en kvinnlig markör, och då är vi ju tillbaka till jämförelsen med stilettklacken.
Man behöver emellertid inte googla länge förrän man hittar en
Förmodligen var det så Guds Son satt när han på palmsöndagen anlände till Jerusalem ridandes en åsninnas fåle. Då ville han vara ödmjuk och satt troligen inte grensle som en krigare eller annan karlakarl.
Sidoridandet är ett enkelt sätt att sitta för kortare turer. Det är lätt att komma upp och lätt att komma av. Vi vuxna män som för länge sedan hade en flicka på stången framför oss på cykeln förstår varför även byx-klädda och mycket moderna damer väljer att sitta sidvärts på stången: Annars får de förfärligt ont på ställen vi inte nämner. Just som de verkar kunna få när de sitter grensle på en hästrygg.
Sidvärts-sittandet har alltså vissa fördelar.
I England kallas damsadeln för ”side saddle”. Där händer det att män rider i sidosadlar om de av någon anledning, t ex krigsinvalider, inte kan grensla en häst. Även red såklart stallmästare och beridare på herresätena stundom i damsadel, när de skulle utbilda hästar till godsets damer. Sitter en herre i en ”side saddle” brukade han ha på sig ett förkläde som döljer benen.
Men titta på bilden ovan; mannen ”rider” inte, han låter sig transporteras ovanpå sin åsna. Det är främst så man använder sido-ridandet. Medeltidens damer ”red” inte, de satt på en häst med folk som ledde hästen åt dem: De transporterades helt enkelt.
När allmogen vill göra sig fina försöker de leka samma lekar som överklassen. Till bröllop skulle således ofta bruden långt fram i historien rida i en
Denna allmogesadel visar oss hur medeltidens sadlar såg ut för damerna: Som en karmstol med fotbräda. Den låter sig transporteras i, men för ridning är den värdelös. Kvinnan som sitter i den – jag vägrar kalla henne ryttarinna – är beroende av folk omkring som tar hand om hästen så hon säkert kommer fram.
Fortsättning följer
Man kan kanske koppla det till den kvinnliga klädedräkten som oftast har gjort det bökigt att grensla en häst, åtminstone med äran i behåll, men det väcker ju bara en ny fråga: varför har inte kvinnodräkten anpassats till ridning när mansdräkten tidigt gjorde det?
Man kan kanske koppla det till att det anses vulgärt att kvinnor delar på låren? Ja, det är möjligt.
Kanske har det även med kroppsliga saker att göra: Kvinnor kan fortfarande få skav på *pip* när de rider grensle. Det är något som det fortfarande går höga diskussioner om och letas efter åtgärder till.
Jag tror emellertid att sidoridandet har samma ursprung som att det idag är kvinnor som sminkar sig; kvinnor som har högklackade skor; kvinnor som har handväska (medan män har fickor): Det upplevs som kvinnligt – och motsatsen upplevs alltså som okvinnligt.
Det finns grekiska målningar av gudinnor som rider sidvärts – och amasoner som rider grensle. Det har genom åren funnits många kvinnor som ridit grensle, vilket jag hoppas kunna ge exempel på.
Det verkar generellt som om sidoridandet verkar vara en social markör likväl som en kvinnlig markör, och då är vi ju tillbaka till jämförelsen med stilettklacken.
Man behöver emellertid inte googla länge förrän man hittar en
Förmodligen var det så Guds Son satt när han på palmsöndagen anlände till Jerusalem ridandes en åsninnas fåle. Då ville han vara ödmjuk och satt troligen inte grensle som en krigare eller annan karlakarl.
Sidoridandet är ett enkelt sätt att sitta för kortare turer. Det är lätt att komma upp och lätt att komma av. Vi vuxna män som för länge sedan hade en flicka på stången framför oss på cykeln förstår varför även byx-klädda och mycket moderna damer väljer att sitta sidvärts på stången: Annars får de förfärligt ont på ställen vi inte nämner. Just som de verkar kunna få när de sitter grensle på en hästrygg.
Sidvärts-sittandet har alltså vissa fördelar.
I England kallas damsadeln för ”side saddle”. Där händer det att män rider i sidosadlar om de av någon anledning, t ex krigsinvalider, inte kan grensla en häst. Även red såklart stallmästare och beridare på herresätena stundom i damsadel, när de skulle utbilda hästar till godsets damer. Sitter en herre i en ”side saddle” brukade han ha på sig ett förkläde som döljer benen.
Men titta på bilden ovan; mannen ”rider” inte, han låter sig transporteras ovanpå sin åsna. Det är främst så man använder sido-ridandet. Medeltidens damer ”red” inte, de satt på en häst med folk som ledde hästen åt dem: De transporterades helt enkelt.
När allmogen vill göra sig fina försöker de leka samma lekar som överklassen. Till bröllop skulle således ofta bruden långt fram i historien rida i en
Denna allmogesadel visar oss hur medeltidens sadlar såg ut för damerna: Som en karmstol med fotbräda. Den låter sig transporteras i, men för ridning är den värdelös. Kvinnan som sitter i den – jag vägrar kalla henne ryttarinna – är beroende av folk omkring som tar hand om hästen så hon säkert kommer fram.
Fortsättning följer
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 15049
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Damsadel
Nu tar vi av ryttarinnan kjolen och se vad som finns under 
Vi ser då att en modern damsadel har två horn.
Ett horn, det äldsta (jag återkommer om det), vilar högra benet på. Det andra, av oklara skäl kallat hopphornet, är vänt nedåt. Stiglädret skall anpassa i längd så vänster lår nästan ligger an mot hopphornet. Blir det för mycket glapp blir sitsen ostadig och blir stiglädret för kort trycks flickan bakåt i sadeln och får nog dessutom en lårkaka om hon rider länge.
Ibland finns det ett tredje horn som ligger på utsidan av högra låret, vilket ger bättre balans vid hastiga sidoförflyttningar. Ibland gör hästen sådant oanmält.
Tanken är att ryttarinnan skall sitta med rumpan vinkelrätt mot hästens rygg, alltså inte snett. Det högra knät vrider hon in framför sig, som när flickorna sitter med
Ryttarinnan förväntas belasta båda skinkor och sittben lika mycket och vara en så liksidig börda som möjligt för hästen. Hur hon lyckas med det vågar jag inte sia om. Det kräver nog en hel del träning att lyckas.
Hur mycket ridning skiljer sig i en damsadel från en herrsadel vågar jag inte säga. Jag har aldrig provat damsadel. Klart är emellertid att ryttarinnan inte har något ben på högersidan. Därför använder hon sitt ridspö om hon behöver komma åt på hästens högersida. För den oinvigde kan jag berätta att många av de signaler vi ryttare ger till hästen ger vi med benen, och där blir såklart damsadel-ryttarinnan något handikappad jämfört med sin grensle ridande kollega.
Blir det en situation eller färden blir snabb håller ryttarinnan balansen genom att klämma ihop sina ben om hornen. Då sitter hon stadigt och bra. Nackdelen med hornen är att det är svårt att komma av hästen. Om hästen faller slungas hon inte bort som om du rider i en engelsk sadel utan blir kvar i sadeln – och kanske under hästen.
Så. Tillbaka till historieskrivandet. I nästa avsnitt skall vi till 1500-talets Italien.
Fortsättning följer
Vi ser då att en modern damsadel har två horn.
Ett horn, det äldsta (jag återkommer om det), vilar högra benet på. Det andra, av oklara skäl kallat hopphornet, är vänt nedåt. Stiglädret skall anpassa i längd så vänster lår nästan ligger an mot hopphornet. Blir det för mycket glapp blir sitsen ostadig och blir stiglädret för kort trycks flickan bakåt i sadeln och får nog dessutom en lårkaka om hon rider länge.
Ibland finns det ett tredje horn som ligger på utsidan av högra låret, vilket ger bättre balans vid hastiga sidoförflyttningar. Ibland gör hästen sådant oanmält.
Tanken är att ryttarinnan skall sitta med rumpan vinkelrätt mot hästens rygg, alltså inte snett. Det högra knät vrider hon in framför sig, som när flickorna sitter med
Ryttarinnan förväntas belasta båda skinkor och sittben lika mycket och vara en så liksidig börda som möjligt för hästen. Hur hon lyckas med det vågar jag inte sia om. Det kräver nog en hel del träning att lyckas.
Hur mycket ridning skiljer sig i en damsadel från en herrsadel vågar jag inte säga. Jag har aldrig provat damsadel. Klart är emellertid att ryttarinnan inte har något ben på högersidan. Därför använder hon sitt ridspö om hon behöver komma åt på hästens högersida. För den oinvigde kan jag berätta att många av de signaler vi ryttare ger till hästen ger vi med benen, och där blir såklart damsadel-ryttarinnan något handikappad jämfört med sin grensle ridande kollega.
Blir det en situation eller färden blir snabb håller ryttarinnan balansen genom att klämma ihop sina ben om hornen. Då sitter hon stadigt och bra. Nackdelen med hornen är att det är svårt att komma av hästen. Om hästen faller slungas hon inte bort som om du rider i en engelsk sadel utan blir kvar i sadeln – och kanske under hästen.
Så. Tillbaka till historieskrivandet. I nästa avsnitt skall vi till 1500-talets Italien.
Fortsättning följer
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
JohnT
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 1917
- Blev medlem: 04 maj 2002 13:44
- Ort: Stockholm
Re: Damsadel
Några som håller på:
https://svenskablastjarnan.se/wp-conten ... legans.pdf
Kan fråga dottern hur det är.
Man får i alla fall blåmärken på låren i början, så myckt minns jag.
mvh
/John
https://svenskablastjarnan.se/wp-conten ... legans.pdf
Kan fråga dottern hur det är.
Man får i alla fall blåmärken på låren i början, så myckt minns jag.
mvh
/John
-
Hans
- Redaktör och stödjande medlem 2025
- Inlägg: 30759
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Damsadel
Tack Markus för första biten.
Och tack för Svenska Blå Stjärnan JohnT, visste inte att dom fanns kvar.
MVH
Hans
Och tack för Svenska Blå Stjärnan JohnT, visste inte att dom fanns kvar.
MVH
Hans
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 15049
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Damsadel
I dag finns det två sätt för en dam att visa klass när hon reser. Antingen sitter hon i baksätet på en limousin med ett gäng uppassare som kör, öppnar dörrar och så vidare: Hon är en passagerare som låter andra passa upp och sköta jobbet. Eller så sätter sig den stolta kvinnan bakom ratten och kör en sportig bil själv i högklackat, smink och andra kvinnliga attribut för att visa sig såväl mäktig som kvinnlig och självständig.
Med detta sagt tar vi oss som sagt till 1500-talets Italien och till
Jag vet inte så mycket om denna dam, men förstår att hon måste ha varit en driven kvinna och verkar ha varit typen som ville sitta i framsätet och köra själv.
Vi vet att hon red grensle mellan varven, men såklart även i en sådan där karmstols-sadel (tvärsadel) när hon behövde vara fin. Kvinnor av rang behövde ju även då representera, och det kunde hon ju inte göra oanständigt grensle på en häst. I sin tvärsadel blev hon ledd av en grensle ridande ryttare på en annan häst, inte olikt att sitta i baksätet på en limousin men också jämförbart med att sitta på en packåsna. Tydligen nöjde sig inte vår Katarina med att bli ledd i en tvär-sadel; Katarina de Medici ville RIDA!
Inte vet jag hur experimenten gick till. Troligen provade hon att sitta med båda benen på en sida i en herrsadel,
Då brukar man greppa om framvalvet med sin vänstra hand så ens högra lår vilar mot underarmen. Annars glider man strax av. Kanske var det så Katarina gjorde och kanske var det så hon fick idén. Flickan på bilden håller sina händer i en liten rem över framvalvet, men det går ju lika bra.
Nu föddes damsadeln!
Man satte ett lodrätt horn mitt fram på herrsadeln istället för att ha sin hand där. Nu kunde damen lägga höger knä om hornet, sitta med låren ihop, framvänt och – rida!
Som ni ser är sadeln fortfarande rätt symmetrisk i sitsen, vilket gav ryttarinnan möjlighet att bekvämt lägga benet över hästhalsen och rida grensle en stund. Detta utnyttjades allt emellanåt. Det berättas om hur Drottning Kristina vid intåget i Rom fick problem med sin häst. Denne blev rädd för baldakinen den var tänkt att gå under. Hästen lär ha ”satt av i sken” varpå drottningen slängde benet över manken och ”red som en amason” tills hästen var tillbaka i sina nerver. Därefter löstes det fint med att baldakinen bars framför drottningen och hennes häst.
Titta noga på bilden så ser ni att drottningen sitter med benen åt höger. Troligen är detta en avfotografering av plåten till kopparsticket, som ju är spegelvänd.
Det finns fler omtalade kvinnor som genom historien gjort sig kända för att gärna rida grensle, bland dem
som inte bara red grensle i jakter utan dessutom i långbyxor, utan vida kjolar.
Rätt snart kom man på att det blev bekvämare om man satte damsadelns horn lite till vänster om mitten, men damsadeln var för den sakens skull inte färdigutvecklad. Den damsadel som fanns vid denna tid var förvisso bättre än medeltidens variant, men med sitt enda horn bjöd den fortfarande ryttarinnan en osäker och obekväm sittplats så den som ville ägna sig åt mer än stillsamma promenader fick rida grensle eller låta bli.
Vi skall härnäst ta oss till 1830 för att se nästa steg i utvecklingen.
Med detta sagt tar vi oss som sagt till 1500-talets Italien och till
Jag vet inte så mycket om denna dam, men förstår att hon måste ha varit en driven kvinna och verkar ha varit typen som ville sitta i framsätet och köra själv.
Vi vet att hon red grensle mellan varven, men såklart även i en sådan där karmstols-sadel (tvärsadel) när hon behövde vara fin. Kvinnor av rang behövde ju även då representera, och det kunde hon ju inte göra oanständigt grensle på en häst. I sin tvärsadel blev hon ledd av en grensle ridande ryttare på en annan häst, inte olikt att sitta i baksätet på en limousin men också jämförbart med att sitta på en packåsna. Tydligen nöjde sig inte vår Katarina med att bli ledd i en tvär-sadel; Katarina de Medici ville RIDA!
Inte vet jag hur experimenten gick till. Troligen provade hon att sitta med båda benen på en sida i en herrsadel,
Då brukar man greppa om framvalvet med sin vänstra hand så ens högra lår vilar mot underarmen. Annars glider man strax av. Kanske var det så Katarina gjorde och kanske var det så hon fick idén. Flickan på bilden håller sina händer i en liten rem över framvalvet, men det går ju lika bra.
Nu föddes damsadeln!
Man satte ett lodrätt horn mitt fram på herrsadeln istället för att ha sin hand där. Nu kunde damen lägga höger knä om hornet, sitta med låren ihop, framvänt och – rida!
Som ni ser är sadeln fortfarande rätt symmetrisk i sitsen, vilket gav ryttarinnan möjlighet att bekvämt lägga benet över hästhalsen och rida grensle en stund. Detta utnyttjades allt emellanåt. Det berättas om hur Drottning Kristina vid intåget i Rom fick problem med sin häst. Denne blev rädd för baldakinen den var tänkt att gå under. Hästen lär ha ”satt av i sken” varpå drottningen slängde benet över manken och ”red som en amason” tills hästen var tillbaka i sina nerver. Därefter löstes det fint med att baldakinen bars framför drottningen och hennes häst.
Titta noga på bilden så ser ni att drottningen sitter med benen åt höger. Troligen är detta en avfotografering av plåten till kopparsticket, som ju är spegelvänd.
Det finns fler omtalade kvinnor som genom historien gjort sig kända för att gärna rida grensle, bland dem
som inte bara red grensle i jakter utan dessutom i långbyxor, utan vida kjolar.
Rätt snart kom man på att det blev bekvämare om man satte damsadelns horn lite till vänster om mitten, men damsadeln var för den sakens skull inte färdigutvecklad. Den damsadel som fanns vid denna tid var förvisso bättre än medeltidens variant, men med sitt enda horn bjöd den fortfarande ryttarinnan en osäker och obekväm sittplats så den som ville ägna sig åt mer än stillsamma promenader fick rida grensle eller låta bli.
Vi skall härnäst ta oss till 1830 för att se nästa steg i utvecklingen.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 15049
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Damsadel
I takt med att vägarna blev bättre i Europa gick ju ridning från att vara var mans transportsätt till att bli ett överklassnöje. När vägen kom slutade bönder rida utan tog häst och vagn dit de skulle. Även herrskap började allt mer visa upp sig och transportera sig i vagn. Ridning blev en militär syssla, i viss mån en yrkessyssla för en del grupper, som herdar, men framför allt ett överklassnöje.
I den enhorniga damsadeln satt damerna inte lika stabilt som de grensle ridande herrarna och var därför utestängda från en stor del av nöjeslivet, som jakt-ridning och andra fartfyllda spektakel. Det var lätt att glida åt höger, och även att tippa av åt det hållet. I den enhorniga sadeln fanns inget sätt att klättra åt vänster i sadeln eller hålla emot de krafter som eventuellt ville tippa en åt höger, som tvära svängar åt vänster.
Ville damerna vara med och leka fick de se vulgära ut i en herrsadel, och det ville de flesta inte, även om en del potentata undantag fanns vilket jag visar i förra kapitlet. Man försökte istället hitta på sätt att hålla ryttarinnan på plats i sadeln. Man byggde upp en kant på höger sidan, i bland i form av ett
men det blev ändå inte riktigt bra.
Då dyker det upp en för mig i övrigt okänd fransk ryttare, Jules Pellier, och revolutionerar damsadeln. På 1830-talet sätter han ett horn till på sadeln, nedanför det redan befintliga och sätter det upp och ned.
Detta horn, på modern svenska kallat hopphorn, är vridbart så det följer med rörelserna i ryttarinnans lår. Mot detta horn kan ryttarinnan ”ta spjärn” och förhindra att hon glider åt höger. Hon kan till och med dra sig effektivt åt vänster och därför såväl balansera som hålla sig fast och kvar i sadeln.
Hopphornet gör samma nytta som den högra stigbygeln gör för den grensle ridande ryttaren.
Nu börjar det hända saker! Även fina flickor kan nu vara med i ryttarlekarna!
Det finns mängder med bilder på damsadel-ryttarinnor i rävjakter. De red även vacker dressyr och de hoppade högt! På OS är hinderhöjden i banhoppning runt 160 cm, men det finns och fanns damsadel-ryttarinnor som hoppat 190 cm höga hinder i sina damsadlar, och högre ändå.
Förvisso var kutymen fortfarande att damer skulle rida små och snälla hästar. Annars skulle ju männen bli utkonkurrerade av damerna
Nu börjar även dam-dräkten anpassas efter ridningen. Det togs fram speciella rid-kollektioner för damer med asymmetriska kjolar som hade mycket överhäng åt vänster så benen doldes i sadeln. I designen ingick sätt att fästa upp allt detta tyg när damen gick till fots.
Fortsättning följer
I den enhorniga damsadeln satt damerna inte lika stabilt som de grensle ridande herrarna och var därför utestängda från en stor del av nöjeslivet, som jakt-ridning och andra fartfyllda spektakel. Det var lätt att glida åt höger, och även att tippa av åt det hållet. I den enhorniga sadeln fanns inget sätt att klättra åt vänster i sadeln eller hålla emot de krafter som eventuellt ville tippa en åt höger, som tvära svängar åt vänster.
Ville damerna vara med och leka fick de se vulgära ut i en herrsadel, och det ville de flesta inte, även om en del potentata undantag fanns vilket jag visar i förra kapitlet. Man försökte istället hitta på sätt att hålla ryttarinnan på plats i sadeln. Man byggde upp en kant på höger sidan, i bland i form av ett
men det blev ändå inte riktigt bra.
Då dyker det upp en för mig i övrigt okänd fransk ryttare, Jules Pellier, och revolutionerar damsadeln. På 1830-talet sätter han ett horn till på sadeln, nedanför det redan befintliga och sätter det upp och ned.
Detta horn, på modern svenska kallat hopphorn, är vridbart så det följer med rörelserna i ryttarinnans lår. Mot detta horn kan ryttarinnan ”ta spjärn” och förhindra att hon glider åt höger. Hon kan till och med dra sig effektivt åt vänster och därför såväl balansera som hålla sig fast och kvar i sadeln.
Hopphornet gör samma nytta som den högra stigbygeln gör för den grensle ridande ryttaren.
Nu börjar det hända saker! Även fina flickor kan nu vara med i ryttarlekarna!
Det finns mängder med bilder på damsadel-ryttarinnor i rävjakter. De red även vacker dressyr och de hoppade högt! På OS är hinderhöjden i banhoppning runt 160 cm, men det finns och fanns damsadel-ryttarinnor som hoppat 190 cm höga hinder i sina damsadlar, och högre ändå.
Förvisso var kutymen fortfarande att damer skulle rida små och snälla hästar. Annars skulle ju männen bli utkonkurrerade av damerna
Nu börjar även dam-dräkten anpassas efter ridningen. Det togs fram speciella rid-kollektioner för damer med asymmetriska kjolar som hade mycket överhäng åt vänster så benen doldes i sadeln. I designen ingick sätt att fästa upp allt detta tyg när damen gick till fots.
Fortsättning följer
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Hans
- Redaktör och stödjande medlem 2025
- Inlägg: 30759
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Damsadel
Pellier. Finns två kandidater.
http://www.ling.fi/RATS/BAUCHER_FR/Jule ... llier.html
https://translate.google.lu/translate?h ... llier.html
MVH
Hans
http://www.ling.fi/RATS/BAUCHER_FR/Jule ... llier.html
https://translate.google.lu/translate?h ... llier.html
MVH
Hans
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 15049
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Damsadel
Måste vara den förre eftersom tricket gjordes på 1830-talet.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 15049
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Damsadel
Att sitt upp på i en damsadel på ett propert och anständigt sätt är en inte obetydlig ritual. Till skillnad från en grensle ridande ryttare måste damsadel-ryttarinnan sitta upp med ryggen mot hästen, vilket gör ju processen svårare. Har du ingen hög pall att sitta upp från behöver du medhjälpare.
Jag låter Carl Gustav Wrangel berätta för oss hur man gör:
Jag låter Carl Gustav Wrangel berätta för oss hur man gör:
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Hans
- Redaktör och stödjande medlem 2025
- Inlägg: 30759
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Damsadel
Tack.
Svenska var vackrare förr.
MVH
Hans
Svenska var vackrare förr.
MVH
Hans
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11647
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: Klockrike