Tack för intressant sida Odinkarr
(på en del av dina bilder verkar de rida min favorithäst
http://www.google.se/images?hl=sv&biw=9 ... a=N&tab=wi) även om jag ev tror du nämnde att islandshästen var speciell med sina 5 gångarter. Jag hade fått uppfattningen att fler än tre gångarter inte bara är ganska vanligt nu i USA utan också var populärt i Europa under medeltiden bla hos jennet,en en anmoder till andalusiern. Det har väl snarare avlats bort i Europa.
Om källor. Karoliner av Alf Åberg o Göte Göransson. (på en snabbgoogling hittade jag ingen stor kritik av boken, men jag vet inte om den anses bra fortfarande)
Sedan var antagligen svenska hästar under denna tid lite mindre än de på kontinenten, tex Oldenburgare från Tyskland var större.
Både ryttare och hästar fördes in i mönsterrullorna. Hästarna skulle vara 140 cm bakom sadeln men även lägre hästar godkändes om de var starka. (numera mäter man hästen över manken inte bakom sadeln. Sadeln brukar ligga från manken över lägsta punkten på ryggen varpå bakdelen är högre igen. Så gissningsvis borde hästarna som var 140 cm bakom sadeln kunna vara 145 i mankhöjd, om deras manke var hög.). De verkar ha burit på runt 130 kg, om man räknar med att ryttaren vägde 70 kg, och kunde röra sig hela 300 km på 5 dygn vid tillfälle (jmf jag har för mig att under första världskriget en brittisk kavallerihäst i afrika bar runt 130-140 kg ryttare + packning.). De var valacker, ston som avel o reserv, de var 4-10 år gamla men upp till 20 år. Mörka färger övervägde. År 1707 hade de 35000 hästar i armén mot ryssland. KarlXI lade ned mycket energi på hästavel. De verkar helt ha dammsugit landet på hästar så jag tror inte de hade några direkta storleksval.
Det enda som nämns om foder är att varje häst hade en påse runt halsen (speciellt anmodat av KarlXI) där den kunde få havre utan att spilla under marschen. Jag gissar annars att arméer ofta åt det de "hittade" på vägen, tex andras hö.
Warhorse, cavalry in ancient warfare, Philip Sidnell tittar mest på strategi och slag men lägger ned en hel del energi på arkeologi och teknik också. S320 man börjar avla hästar för höjd (igen) under 1000 talet. Hästarna som var med vid slaget vid Hastings var runt 14,2 och 15 hands höga 144-152 cm. Under senare medeltiden var antagligen den stora destriern ca 16 hands, 162-163 cm (vilket väl stämmer då med andalusiern och friesern som väl är bland de raser som användes). Under de 287 tidigare sidorna om grekiskt, makedonskt o romerskt rytteri verkar djuren hålla sig runt 15 hands. (I övrigt verkar stigbygeln inte ha varit så viktig som tidigare ansetts. De gjorde helt ok chocker ändå).
Vilket ev inte är konstigt för till och med år 1900 skrev tydligen sir Walter Galbey (som ville ha lägre hästar i brittiska kavalleriet).
"Granting that the saying "a good big horse is better than a good little one" is in the main correct, we have to consider that the merits which go to make a useful horse for campaigning are infinitely more common in small horses than big ones. All the experiences of campaigners, explorers and travellers goes to prove that small compact animals between 13,2 and 14,2 hands high are those on which reliance can be placed for hard and continuous work on scant and innutritious food."
Numera vill man ju gärna ha stora maffiga hästar till korta dressyrpass (hästarnas tyngdlyftning?) och det spelar ingen roll vad de äter. Maxvikten för ryttare på en 170 cm hög häst verkar anses vara runt 80 kg ryttare + en sadel för en 40 min ridlektion (fritt stulet och tolkat från hästforum).
Kan tillägga att hästar inte fanns i speciellt stora mängder och avlades noga under antiken så de använde nog rubb och stubb. De avlade på höjd under antiken, men främst på snabbhet och uthållighet.
enl wiki är de 150-162 cm höga, och började utvecklas på 1100-talet ur den spanska hästen blandat med bla arabblod. Även om de inte utvecklats mycket på höjden så kan mina källor fortfarande ha rätt. 
