Hästen i 30-åriga kriget?

Om hästar, ryttare, ridning, körning mm genom historien, både civilt och militärt. Värd: Markus Holst
Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13480
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Hästen i 30-åriga kriget?

Inlägg av Markus Holst » 24 mars 2011, 21:29

I samband med eldvapnens intåg på slagfälten, förändrades hästens roll. Mycket av det vi hört om dyrbara och noggrannt utbildade stridshingstar, destriers, härrör från tiden innan dess. Då var riddaren en central man på slagfältet, omgiven av en grupp fotfolk. Den bepansrade ryttaren kan nog i mycket jämföras med senare tiders stridsvagn när det gällde att skrämmas och ta sig fram.

Under 30-åriga kriget blev ju slagfältets formationer mer rörliga, vilket även förändrade kavalleriets roll, även om man då inte riktigt hittat formen för hur man bäst använde ett kavalleri. Gustav Adolf lär vara mannen som införde karakollen, där ryttaren alltså red fram på linje, sköt sitt skott och vände om för att ge plats för nästa linje att skjuta sitt skott. Den duktiga ryttaren laddade pistolen under galoppen tillbaka i fältet.

Karakollen kräver, som ni kan förstå, ingen större utbildning av hästen.

När man under karolinsk tid började med ryttaranfallet med blanka vapen, hittade man en ny kavelleriteknik som inte heller krävde särdeles mycket av varken häst eller ryttare. De flesta nutida lektionshästar, och lektionsryttare efter några års träning, skulle klara en kavellerischock. Det handlade om att trava fram tätt samman, för att på slutet öka tempot och vid träffen rida i fyrsprång. Efter träffen samlade man igen, och red på nytt an. Under 1900-talet lärde sig kavalleribevärignen tillröcklig ridskicklighet under grundutbildningen.

Att galoppera rakt fram kräver inte så mycket bildning av varken häst eller ryttare. Viktigare var nog ryttarens vapenträning än hans ridkunnande.

Såväl karakollen som schocken med blanka vapen kräver många hästar. Krävs det många hästar har man inte råd att vara kräsen varför man säkert under fälttågen köpte allt som stod på 4 ben.

Officershästarna var, åtminstone i början av krigen, av bättre virke. De var skolade likt dagens tjurfäktningshästar för att kunna strida man mot man. Dessa hästar var mycket dyra. Streiff lär har kostat en ansenlig slant, jag har tyvärr glömt summan.

Men beskåda gärna Streiff på Livrustkammaren, den dyra och för sin tid ovanligt stora hästen av tyskt blod. Jag har inte sett honom själv, men med dagens mått är han en ponny, alltså en liten häst. Eftersom han var inköpt av Kungen, av tyskt blod och högt utbildad kan vi nog föreställa oss att han var en typisk destrier för sin tid. Så hur stora de utländska hästarna var, kan vi alltså se på Streiff.

Därför stämmer det nog inte att säga att den svenska ryttarhästen var en nordsvensk häst. Dels är det anakronistiskt eftersom rasen inte fanns då, och dåtidens klippare var betydligt mindre än dagens nordsvenska häst. Vi kan nog mer tänka oss ett stort gotlandsruss än en nordsvensk. (och om man ser en bild på en norsvensk eller ett gotlandsruss och inte kan avgöra storleken är det svårt att säga vlken ras hästen tillhör).

Detta var det ena.

Nästa sak om den svenska hästens lilla rykte, beror på att kronan aldrig var nöjd. Kronan ville ha stora hästar, och för att få stora hästar ställde man krav på bönderna att avla fram stora hästar. Därför kasserades de små. Bönderna var nog inte så ledsna över att få behålla sina små sega hästar och sälje de stora som var dyrare i maten, men rusthållarna måste ofta ha rivit sitt hår då kronans krav sällan stämde med verkligeten. Det finns helt enkelt inte tillräcklig mängd hästar i den storlek som kronan begärde, vilket kronan nog var medveten om. Därför godkände man mindre hästar. Jag tror man kallt räknade med detta inom armén, men visste även att om man officiellt sänkte kraven skulle bönderna sluta avla fram stora hästar.

Och eftersom kronan är vad den är, så ökade man efter hand kraven på hästens storlek i ungefär samma takt som, men lite tidigare än, avelns förbättrades. Vid de sista remontuppköpen i mitten av 1900-talet lär minigränsen varit satt till 152cm.

Om vi så diskuterar varmblod kontra kallblod under tretioåriga kriget, får nog även detta betecknas som anakronistiskt eftersom den varmblodiga hästen knappt var uppfunnen vid denna tid. För att skapa varmblod korsat man fullblod med lanthästar. Enda fullblodet vid denna tid var det arabaiska. Det engelska fullblodet var ännu inte framavlat. Således kan vi säga att alla hästar då fortfarande var att beteckna som kallblodiga. Vildhästen är kallblodig. Även får vi komma ihåg att arbetshästarna även de var mindre och smäckrare än sina senare kamrater, alltså inte lika "kalla" som en ardenner eller en jydsk häst som är produkter av det tidiga 1900-talets målmedvetna avel. Historiskt betecknas nordsvensken än som varmblod än som kallblod, och alla dagens ponnyraser får betecknas som kallblod.

Varmblod kan därför just inte användas som beteckning förrän under 1800-talet, när fullbloden långsamt blev vanligare, och mer och mer användes i ridhästaveln. Således kan vi egentligen lika dåligt använda beteckningen kallblod vid denna tid. Det fanns helt enkelt bara hästar. Och även under 1800-talet var ett ordinärt varmblod mer att jämföras med dagens nordvensk, än med de ridhästar vi ser på tävlingsbanorna.

Förvisso importerades det spanska och arabiska hästar till de europeiska hoven, även det svenska, men detta kommer, åtminstone i Sverige, något senare. Den första importen av ädelt blod som jag känner till sker under Karl XI. Så jag är nog inte helt korrekt när jag säger att det inte fanns ädla hästar vid tiden.

Användarvisningsbild
Olof Ekström
Medlem
Inlägg: 583
Blev medlem: 3 september 2003, 16:36
Ort: Bälinge, Uppland och Östergötland

Re: Hästen i 30-åriga kriget?

Inlägg av Olof Ekström » 25 mars 2011, 09:14

Karakollen uppstod redan under 1500-talet, en av de saker som Gustav II Adolf ofta får äran av att ha ändrat var just att inte längre använda den. Istället lät man det svenska rytteriet avfyra en pistol på halvdistans, den andra pistolen alldeles framför fienden och sedan helt sonika dra blankt och hugga in. Taktiken var inspirerad av de polska kyrassiärerna, ett tyngre lansbeväpnat rytteri som sopade banan med de svenska i krigen precis före omdanandet med hjälp av pistolbeväpnat rytteri som banade vägen för dem och sedan vek undan. Åtminstone i början av trettioåriga kriget (med vilket jag då avser tiden omedelbart efter Sveriges inträde i kriget) använde kejsartrupperna fortfarande ibland karakoll och enstaka användningar lär ha förekommit långt senare. Så beskrivs denna kavalleriförändring i litteratur som handlar om svenska förhållanden - i de flesta arméer verkar karakollen snarare redan ha varit på väg ut runt 1600. Den skillnad jag skulle vilja framhålla var att Gustav Adolf verkar ha använt ett lättare rytteri i båda de roller som exempelvis polackerna använde 1626, ett lätt pistolrytteri och ett tungt lansbeväpnat chockrytteri där de förra föreberedde de senares anfall. Gustav Adolfs pistolrytteri struntade i mellanledet och drog blankt och högg in, kort och gott.

Själva ordet karakoll (caracole) lär inte ha använts för just den manöver vi här talar om, med det ordet avsågs snarare en rytterifront som tar emot ett anfall genom att dela sig och omsluta fiendens anstormning, alltså en annan form av att hjula. Istället för att linjen rullar tillbaka för att lämna plats för nästa våg så rullar den utåt och släpper in fienden. (Karakoll har nån form av betydelse i modern dressyr också om jag inte missminner mig - det är väl när hästen vänder på stället?)

Detta enligt det lilla jag snappat upp under läsning av helt andra saker från den tiden:)

ps. historiken finns i wikipediaartikeln bättre än vad jag kan skriva det och säkert med färre faktafel - http://en.wikipedia.org/wiki/Caracole

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13480
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Hästen i 30-åriga kriget?

Inlägg av Markus Holst » 25 mars 2011, 18:06

Det är inspirerand eatt bli rättad av kunniga personer! Jag har gärna fel i sådana sammanhang.

Någon karakoll i modern dressyr finns dock inte. Den rörelse du gissar på kallas piruett.

Skriv svar