Dög bara hingstar som stridshästar?

[jofredes]

Jag vet att de normandiska riddarna vid Hastings endast använde sig av hingstar, men hur har det varit med kavalleri i den övriga militärhistorien, är det bara hingstar som har gällt?

[hangatyr]

jag är verkligen ingen hästmänniska (kentaur?), men brukar inte hingstar ha väldigt svårt att hålla sams, plus att de hela tiden vill bossa över sin ryttare? om jag fick välja, hade jag suttit på en valack.

[Amazon]

Hingstar kan hålla fred. Den freden kan dock vara mycket skör om det dyker upp brunstande ston i närheten. Därför ville man inte ha med ston i jakt, strid eller körspann där resten av hästarna var hingstar.

Hingstar utvecklar en långt större muskelmassa än de kastrerade hästarna, valackarna (geldings på engelska). Sent kastrerade hingstar kan bli muskulösa, men behåller i många fall också sitt hingstaktiga beteende. Hingstar ansågs besitta ett större mod än ston och valackar. En krigare kände sig självklart säkrare på en häst som gick rakt fram mot fienden trots faran (rök, smällar och skrik, fladdrande fanor och annat som hästar instinktivt undviker). Under 1500-talet fanns det i norra Italien tillochmed folk som försökte träna sina hingstar till slagkämpar. De insåg dock att så agressiva hästar blir mest farliga för ryttaren.

Att hantera hästar oavsett deras kön är ingen lätt och självklar sak. På moderna ridskolor är hästarna ofta rätt fogliga (men med vissa olater!) genom det urval man gjort. Kraven på människorna bli inte så stor då.
En kavallerist för 200 år eller längre sedan hade en helt annan hästkännedom och vana. Han var bättre tränad att hantera besvärliga hästar. Trots det föredrog man efterhand att satsa på valackar i regementena därför att de helt enkelt var fogligare. Det hade varit en vanlig föreställning att valacker var mindre dugliga (slöa, tjuriga etc) men erfarenheten visade väl att det inte var något problem i t.ex. en kavallerichock.
Som en liten parentes: under ett par decennier under det sena 1500-talet tillverkades mulkorgar som pikant rustningsdetalj. Det var ofta mycket dekorerade och försedda med årtal(!). Museifolk har förmodat att mulkorgarna bars i samband med jakt och liknande större sammankomster för att hingstarna inte skulle bita varandra.

Ston hade ett oerhört högt värde på grund av sin reproduktiva förmåga. De användes främst till avel och mindre till ridning. Däremot ansågs de vara lämpliga i flerspann eftersom de kunde hålla sams.

[varjag]

jag är verkligen ingen hästmänniska (kentaur?), men brukar inte hingstar ha väldigt svårt att hålla sams, plus att de hela tiden vill bossa över sin ryttare? om jag fick välja, hade jag suttit på en valack.

Det här tangerades ju på en tråd om 'namn på hästar' nyligen. Där det framkom att så eminenta kavallerister som mongolerna - föredrog valacker eller ston. Amazon - har uppenbarligen umgåtts med 'horseflesh' och vet vad han talar om. Men jag - måste hålla med hangatyr, att hingstar är besvärliga, för att inte säga farliga - att hantera. Jag förvånades att de normandiska riddarna, använde dem...men kanske var dessa herrar iklädda plåtkostymer av ansenlig vikt - vilket krävde stora starka djur...? mvh, Varjag

[Djinghis Khan]

Jag gissar att normanderna använde sig av stridshingstar pga av deras agressivitet. År 1066 klädde sig Williams riddare i enkla ringbrynjor och konhjälmar - en lätt utrustning som inte krävde extra starka hästar. Det var mer sättet de stred på - att rida fram till motståndarens linjer och med lans försöka bryta igenom. Vanligtvis ryggar hästar tillbaka inför att kasta sig mot en mur av sköldar och spjut, men de aggressiva hingstarna klarade nog det jobbet bättre

[Amazon]

Men jag - måste hålla med hangatyr, att hingstar är besvärliga, för att inte säga farliga - att hantera. Varjag

Ähum, då går det farligt till på våra travbanor då? Där finns det gott om hingstar, och så vitt jag vet går de oftare rakt fram än slåss med varandra.

[jofredes]

Finns det ett samband med att man gick över till samordnade formationer för kavallerichockar och övergången till valacker, normanderna hade ju inte utvecklat denna taktik utan anföll i enskilt eller i smågrupper. Kan ju tänkas att denna tidiga form av anfall krävde mer mod och aggressivitet från enskilda hästar medan senare kavallerichocker krävde mer fogliga hästar. Å andra sidan så var det ju först mot slutet av medeltiden som kyrassiärer döck upp och de var ju dessa som krävde de största hästarna, i synnerhet om man både skulle ha kraftigt bepansrad ryttare och häst.
Vad ställde man för krav på dragonhästar och senare tiders beridna infanterister? Vad har beridna poliser för hästar?

[Amazon]

Vad ställde man för krav på dragonhästar och senare tiders beridna infanterister? Vad har beridna poliser för hästar?

Jag saxar lite ur ett annat forum där folk träter om huruvida det är rätt att stora karlar rider små islandshästar eller inte:

Man mätte som regel måttet bakom sadeln på kavallerihästarna före 1928. Lägg till 7 cm så får man en motsvarighet till mankhöjden.
1626 ville man ha en ridhäst som var 9 kvarter 2 tum som motsvarar 139 cm bakom sadeln. Detta var länge norm. Inte förrän 1777 anbefalldes en höjning av måttet med 2 tum.
Rusthållarna var inte glada. Under perioder av hästbrist kunde det vara svårt att hitta hästar som uppfyllde måttet. Därför medgav hästar som var endast 9 kvarter "blott de derwid äro gode, platte och undersätzige". Ett kvarter = 1/4 aln = 14,85 cm.

Det fanns också en övre gräns för hästarnas höjd. Allt för höga hästar fick inte förekomma i leden. Förmodligen för att de stack av på ett olämpligt sätt när man ville ha regelbundenhet. Dessutom räknade man dem kanske inte som tillräckligt härdiga och tåliga. Högre än 10 kvarter ville man inte ha.

Stormaktstidens svenska kavallerister red i stort sett ponnyer. Det var viktigare att de var viktbärande än att de var stora.

Här på Skalman finns det många som är betydligt mer kunniga om kavalleristrid än vad jag är så jag borde egentligen inte uttala mig, men lätta ryttare har varit viktiga i samband med spaning och förföljelse. De har behövt snabba och uthålliga hästar. Under 1500-talet när det var möjligt att förse ryttare med skjutvapen blev det allt vanligare att ryttarna var lätta.

Tunga ryttare, lansryttare - kyrassiärer, behövde starka hästar. För ändamålet avlades större hästar fram. I Sverige var det bistra klimatet med begränsad fodertillgång en orsak till att det var svårt att föda upp högväxta hästar. Man måste importerade sådana hästar från Frisland och Danmark. Däremot var små härdiga svenska klippare en eftertraktad exportvara.

Och jag upprepar, hingstar är sällan agressiva eller farliga. Det är i samband med att ridning och hästuppfödning har blivit hobbyverksamhet snarare än ett yrke som folk tror att man inte kan hålla ordning på hingstar.
Jag har arrangerat flera evenemang med en mängd hingstar närvarande. Hade det varit farligt skulle jag aldrig ha vågat göra det.

[Markus Holst]

Efter 14 års vila i tråden vill jag komma med ett inlägg: Ridandet av hingstar är nog inte i första hand en strids-teknisk grej utan en social. krig är ju, enkelt uttryckt, en macho-grej och macho-män rider hingstar. Punkt slut. Ston och i allra högsta grad valacker är betydligt enklare att hantera, speciellt i situationer med många och okända hästar. Därför är såklart en valack inget för en riktig karl att visa sin ridförmåga på.

Nästa fråga är hur många av strids-hästarna som verkligen var hingstar. När vi i Sverige får ett nummer-rytteri så var det i första hand valacker som användes.

[StefanZ]

Mongolerna använde helst ston. Det gick ju att mjölka dem, å därmed hade man alltid mat med sig.