Läste lite igen i boken "Stalingrad" där det sägs att kavalleriet var nästan lika snabba som pansaret på vintern under operation "Uranus".
Kom att fundera på hur Ryssarna använde kavalleri under kriget alltså även med vilken taktik, användes mot vilket vapenslag, i vilken terräng och hur pass framgångsrika dessa var?
Kommer ihåg att jag sett uppgifter om att det fanns kosacker som massakerade flyende(?) Tyskar med sina sablar (var detta var kommer jag ej ihåg).
Såg även att det fanns en tråd om Tyskt kavalleri där b.l.a. frivilliga kosacker användes (dessa användes huvudsakligen vid partisanbekämpning och bevakning), är det nån som vet mer?
Ryskt kavalleri
Massakering av flyende med sablar skedde troligen under Kaukasus-truppernas katastrofala reträtt med upplösta linjer och nästan ständig snöyra.
Men annars var rytteriet mycket framgångsrik just vid förföljerser(stavning?) av slagen/retirerande fiende samt spaning på frontavsnitt där man inte hade sammanhållna välbesatta frontlinjer. bra även i modern krigföring.
Ryssarna hade faktiskt såvitt jag vet en del kavallerichocker - dock inte mot stridsvaganr
, delvis framgångsrika.
Fungerar ju också som en hastig förflyttning av trupp till en akut hotad terrängavsnitt. Nu hör dock till saken, att t.ex. de polska kavalleristerna hade visserligen full kavalleriutrustning och övning för strid till häst, men de var även väl övade för strid till fots och utrustade även för detta (sabel och ibland lans ja, men också gevär, handgranater, spade - samt kulsprutor och pansarvärnsgevär på plutonnivån). På det viset var de mycket flexibla och rätt användbara i all slags krig.
De ryska kavalleristerna var såvitt jag förstår mera av klassisk kavalleri... Men alltså rätt användbara, även om åtgången kunde bli hög vid chockerna mot trupp som hann ta ställning.
Men annars var rytteriet mycket framgångsrik just vid förföljerser(stavning?) av slagen/retirerande fiende samt spaning på frontavsnitt där man inte hade sammanhållna välbesatta frontlinjer. bra även i modern krigföring.
Ryssarna hade faktiskt såvitt jag vet en del kavallerichocker - dock inte mot stridsvaganr
, delvis framgångsrika.Fungerar ju också som en hastig förflyttning av trupp till en akut hotad terrängavsnitt. Nu hör dock till saken, att t.ex. de polska kavalleristerna hade visserligen full kavalleriutrustning och övning för strid till häst, men de var även väl övade för strid till fots och utrustade även för detta (sabel och ibland lans ja, men också gevär, handgranater, spade - samt kulsprutor och pansarvärnsgevär på plutonnivån). På det viset var de mycket flexibla och rätt användbara i all slags krig.
De ryska kavalleristerna var såvitt jag förstår mera av klassisk kavalleri... Men alltså rätt användbara, även om åtgången kunde bli hög vid chockerna mot trupp som hann ta ställning.
Senast redigerad av 2 Stefan, redigerad totalt 11 gång.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Något "ryskt" kavalleri existerade inte under andra världskriget, däremot så fanns det gott om sovjetiska kavalleriförband 
. Dessa stred först och främst som beridet infanteri med understöd av medförda tunga kulsprutor, pansarvärnspjäser, grantkastare&lätta fältkanoner och från 1943 egna stridsvagnar.
Anfall med sabel i hand såg bra ut på propagandafoton och propagandafilmer men vara extremt ovanliga i verkligheten.
De sovjetiska kavalleriförband var först och främst tänkta att för strid bakom fiendens ställningar, de sattes in först när andra förband slagit upp ett hål fiendenslinjer. När ett hål väl fanns så skule kavalleriet utnyttja det för att nästla sig in djupt bakom fiendens frontfröband och där angripa artilleri, högkvarter, försörjningsleder och ansdra typer av livviktiga men sårbaraförband som en modern arme gömmer bakom sina stridande förband. De kunde också ha till uppgift att ta och hålla vital punkter i terrängen tills dessa att mekaniserade/motoriserade förband hann fram.
Kavalleriförbanden var inte tänkta att ta strid med fientligt pansar eller infanteri i större styrka om förhållandena inte var väldigt fördelaktiga.
Under sista delen av kriget så bildade Röda armen "mekaniserade kavalleri" grupper, en blandning av kavalleri divsioner och mekaniserade enheter som sattes in för att utnyttja genombrott i den tyska frontlinjen och riva upp den tyska stridsställningen på djupet. Tackvare att eldkraften var betydligt högre än hos de tidigare "rena" kavalleri grupperna så kunde man hantera motanfall av tyska reserver mycket bättre.
Hur framgångrika var det sovjetiska kavalleriförbanden? Svårt att säga, de råkade ut för spektaulära nederlag samtdigt som de vann en rad segrar, i grund och botten så saknade de den eldkraft som behövdes på det mdoerna slagfältet vilket gjorde att de fick problem om de anfölls av kvalificerade tyska förband. Å andra sidan så hade den en rörlighet som var svår överträffad pga att hästar kan ta sig fram i terräng som stoppar motorfordon oavsett om de rör si gme dhjul eller rullar på larvband. Lättare att hitta foder till hästar än bensin bakom fiendens linjer. Vid flera tillfällen så räddade sig sovjetiskt kavalleri undan tyska motangrepp genom att överge sin tunga utrustning och istället går över till att agera som beridna partisan förband. En division höll sig undan bakom de tyska linjern ai månader innan man hittade en lucka i linjen och kunde urnästla sig tillbaks till den sovjetiska sidan av fronten.
Mvh
Daniel
. Dessa stred först och främst som beridet infanteri med understöd av medförda tunga kulsprutor, pansarvärnspjäser, grantkastare&lätta fältkanoner och från 1943 egna stridsvagnar. Anfall med sabel i hand såg bra ut på propagandafoton och propagandafilmer men vara extremt ovanliga i verkligheten.
De sovjetiska kavalleriförband var först och främst tänkta att för strid bakom fiendens ställningar, de sattes in först när andra förband slagit upp ett hål fiendenslinjer. När ett hål väl fanns så skule kavalleriet utnyttja det för att nästla sig in djupt bakom fiendens frontfröband och där angripa artilleri, högkvarter, försörjningsleder och ansdra typer av livviktiga men sårbaraförband som en modern arme gömmer bakom sina stridande förband. De kunde också ha till uppgift att ta och hålla vital punkter i terrängen tills dessa att mekaniserade/motoriserade förband hann fram.
Kavalleriförbanden var inte tänkta att ta strid med fientligt pansar eller infanteri i större styrka om förhållandena inte var väldigt fördelaktiga.
Under sista delen av kriget så bildade Röda armen "mekaniserade kavalleri" grupper, en blandning av kavalleri divsioner och mekaniserade enheter som sattes in för att utnyttja genombrott i den tyska frontlinjen och riva upp den tyska stridsställningen på djupet. Tackvare att eldkraften var betydligt högre än hos de tidigare "rena" kavalleri grupperna så kunde man hantera motanfall av tyska reserver mycket bättre.
Hur framgångrika var det sovjetiska kavalleriförbanden? Svårt att säga, de råkade ut för spektaulära nederlag samtdigt som de vann en rad segrar, i grund och botten så saknade de den eldkraft som behövdes på det mdoerna slagfältet vilket gjorde att de fick problem om de anfölls av kvalificerade tyska förband. Å andra sidan så hade den en rörlighet som var svår överträffad pga att hästar kan ta sig fram i terräng som stoppar motorfordon oavsett om de rör si gme dhjul eller rullar på larvband. Lättare att hitta foder till hästar än bensin bakom fiendens linjer. Vid flera tillfällen så räddade sig sovjetiskt kavalleri undan tyska motangrepp genom att överge sin tunga utrustning och istället går över till att agera som beridna partisan förband. En division höll sig undan bakom de tyska linjern ai månader innan man hittade en lucka i linjen och kunde urnästla sig tillbaks till den sovjetiska sidan av fronten.
Mvh
Daniel
ach, ser på Kaptenens svar att jag hade delvis fel; de var användbara ja men åtskilligt mera flexibla än jag tänkte mig...
Nåja, min stickreplik gav iaf Kaptenen möjlighet till att breda ut sig lite, så ingen skada skedd...
Det med ryskt och sovjetiskt är givetvis rätt påmint; speciellt som många av dem var ju av tradition kosacker, tjerkesser och så...
Kapten Gars nämner att de hade ibland höga förlustsiffror. Nåja, samma kan ju sägas även om andra sovjetiska förband, att spara på manskapets liv var inte nödvändigtvis deras högsta stridsmål. Jag menar, sett ur den synpunkten misstänker jag att kavalleriets förluster var inte alls uppseendeväckande höga.
EDIT: En delanledning varför jag delvis underskattade det sovjetiska kavalleriets strategiska betydelse med djupa genombrott och aktioner på fiendens "bakgård" är troligen ett spökande minne från yngre dagar. Det var en polsk kommentator som bredde ut sig just om kavalleriets användbarhet för spaning och förföljandet av slagen trupp även under den fortsatta delen av WWII, trots en allmän användning av kulsprutor av alla de slag osv. Men nu inser jag var tankefelet ligger - såväl hos den polske kommentatorn som alltså även hos mig. Han beskrev de polska beridna trupperna i den polska armen 43-45, det var inte de sovjetiska beridna trupper han beskrev! Mitt tankefel var att jag utgick ifrån att de var utrustade enligt sovjetisk mönster och kämpade enligt sovjetiskt-polskt mönster. Visst. Men den polska beridna truppen 1943-45 var ju rätt liten, några få skvadroner?? - och antagligen användes just för spaning och viss förföljelse - och inte för de massiva strategiska genombrotten med stora kavalleriförband som Kapten Gars berättar att sovjeterna gärna gjorde...
Så är det om man har ett något tunnt underlag men vill ändå delta...
Nåja, min stickreplik gav iaf Kaptenen möjlighet till att breda ut sig lite, så ingen skada skedd...
Det med ryskt och sovjetiskt är givetvis rätt påmint; speciellt som många av dem var ju av tradition kosacker, tjerkesser och så...
Kapten Gars nämner att de hade ibland höga förlustsiffror. Nåja, samma kan ju sägas även om andra sovjetiska förband, att spara på manskapets liv var inte nödvändigtvis deras högsta stridsmål. Jag menar, sett ur den synpunkten misstänker jag att kavalleriets förluster var inte alls uppseendeväckande höga.
EDIT: En delanledning varför jag delvis underskattade det sovjetiska kavalleriets strategiska betydelse med djupa genombrott och aktioner på fiendens "bakgård" är troligen ett spökande minne från yngre dagar. Det var en polsk kommentator som bredde ut sig just om kavalleriets användbarhet för spaning och förföljandet av slagen trupp även under den fortsatta delen av WWII, trots en allmän användning av kulsprutor av alla de slag osv. Men nu inser jag var tankefelet ligger - såväl hos den polske kommentatorn som alltså även hos mig. Han beskrev de polska beridna trupperna i den polska armen 43-45, det var inte de sovjetiska beridna trupper han beskrev! Mitt tankefel var att jag utgick ifrån att de var utrustade enligt sovjetisk mönster och kämpade enligt sovjetiskt-polskt mönster. Visst. Men den polska beridna truppen 1943-45 var ju rätt liten, några få skvadroner?? - och antagligen användes just för spaning och viss förföljelse - och inte för de massiva strategiska genombrotten med stora kavalleriförband som Kapten Gars berättar att sovjeterna gärna gjorde...
Så är det om man har ett något tunnt underlag men vill ändå delta...
Senast redigerad av 1 Stefan, redigerad totalt 11 gånger.
Till Tacitus fråga - så har kavalleri en 'terrängframkomlighet' som vida överträffar alla mekaniska maskiner. Och kunde tveklöst, som Mon Capitani Gars skrev - infiltrera överraskande på platser dit de minst var väntade. En svaghet - som ofta överses - är att hästar måste äta för att kunna springa och gå. På sommaren kan de beta varsomhelst - men vintertid måste halva styrkan 'bära extratankar' i form av hö istället för ryttare, maskingevär och ammunition, teshonka och vodka. Vilket gjorde beriden trupp mest anvandbar när gräset växte. Vilket gjorde General Dovators supertappra kavallerianfall vid Klin i december 1941 - så meningslöst.
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Tack för svaren!
Kom och tänka på användandet av hästar i artellriet, Tyskarna hade ju hästdraget sådant men Ryssarna vad jag vet "motor-draget" (likaså resterande av de allierade) vad var nackdelarna/fördelarna med det? jag förutsätter att hästdraget artellri är underlägset "motor-draget" sådant, varför envisades då Tyskarna att använda det?
Blir kanske lite OT med dessa frågor...
Kom och tänka på användandet av hästar i artellriet, Tyskarna hade ju hästdraget sådant men Ryssarna vad jag vet "motor-draget" (likaså resterande av de allierade) vad var nackdelarna/fördelarna med det? jag förutsätter att hästdraget artellri är underlägset "motor-draget" sådant, varför envisades då Tyskarna att använda det?
Blir kanske lite OT med dessa frågor...
Sovjeterna hade väl också hästdraget artilleri.Tacitus skrev:Tack för svaren!
Kom och tänka på användandet av hästar i artellriet, Tyskarna hade ju hästdraget sådant men Ryssarna vad jag vet "motor-draget" (likaså resterande av de allierade) vad var nackdelarna/fördelarna med det? jag förutsätter att hästdraget artellri är underlägset "motor-draget" sådant, varför envisades då Tyskarna att använda det?
Blir kanske lite OT med dessa frågor...
Varför hästar? De fanns och det fanns inte tillräckligt med motorfordon. Vi pratar om tiden innan den stora mekaniseringen av samhället. Det var bl.a. därför järnvägslinjerna fortfarande var så betydelsefulla.
MVH
Hans
edit - hittade en rolig länk http://www.lonesentry.com/articles/cavalry/
Skall man utgå från intryck av foton från kriget så ser man ju sällan en sovjetisk kanon efter ett motofordon. Det är t o m vanligt med bilder där manskapet själva förflyttar lättare pansarvärnskanoner. Enligt vittnesuppgifter (min mor) från 1945 var det raggiga hästkrakar och apostlahästarna som gällde för lejonparten av transporterna.Hans skrev:Sovjeterna hade väl också hästdraget artilleri.
/ Probstner
Det italienska Savoykavalleriregementets anfall vid Izbusjenskij den 23 augusti 1942, antagligen världens sista kavallerianfall, var tvärtom en enorm och oväntad framgång för italienarna. 600 italienska kavallerister ur Savoyregementet, varav lejonparten enbart beväpnade med sablar, anföll 2000 välbeväpnade sovjetiska skyttesoldater och lyckades totalt överrumpla dem och totalt besegra dem.Nizze skrev:Det sista rena kavalerianfallet skedde 23 augsti 1942 av ett italienskt kavaleriförband. De blev massakerade pga att de anföll rakt in i ryska kulsprutenästen.
Resultatet blev två förintade ryska bataljoner, 500 fångar, 4 erövrade tunga artilleripjäser, 10 erövrade granatkastare och mer än 50 erövrade kulsprutor. Anfallet vid Izbusjenskij anses allmänt vara ett av historiens mest lyckade kavallerianfall.
Fråga
Och sista....?
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Huvudelen av Röd Armens artilleri var hästdraget efter 1941 trots att det innan Barbarossa i betydnande grad var motoriserat, främst pga de enorma förlusterna under sommaren och hösten 1941. Dessa innebar att motorfordonen koncentrerades till de artillerförband som hade de tyngsta pjäserna eller som understödde de motoriserade/mekaniserade förbanden. Skyttedivisionernas artilleri förblev hästdraget även 1945 trots att inhemsk produktion och lend-elase tillfört stora mängder lastbilar. Dessa gick åt till att motorisera artilleri och pansarvärnsförbanden på arme och frontnivå.Tacitus skrev:Tack för svaren!
Kom och tänka på användandet av hästar i artellriet, Tyskarna hade ju hästdraget sådant men Ryssarna vad jag vet "motor-draget" (likaså resterande av de allierade) vad var nackdelarna/fördelarna med det? jag förutsätter att hästdraget artellri är underlägset "motor-draget" sådant, varför envisades då Tyskarna att använda det?
Blir kanske lite OT med dessa frågor...
Mvh
Daniel
-
Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.